Knock knock (2015 USA)

Knock KnockArkitekten Evan är tvungen att jobba över en helg när den övriga familjen åker iväg. Sent på kvällen knackar det på hans dörr och två genomblöta tjejer står utanför och ber om att få låna hans telefon. Evan är tveksam till en början men släpper in tjejerna så de kan få torka sig och ringa efter en taxi. Situationen blir ganska snabbt obekväm för Evan då hans besökare mer eller mindre tvingar sig på honom. Om han faller för frestelsen eller blir sexuellt antastad kan diskuteras (kommer till det senare) men det slutar i alla fall med att han hamnar i säng med tjejerna. Nästa morgon inser Evan att han tillbringat natten med två psykopater som iofs är bedårande men likväl skogstokiga.

Än en film av den i mina ögon intressante regissören Eli Roth men här blev slutresultatet inte speciellt bra. Filmen är till en början smårolig när Reeves försöker avstyra tjejernas närmanden. Det tillsammans med att filmen är tekniskt välgjord, märk väl att jag skrev tekniskt inte konstnärligt, är det som är bra med filmen.

Keanu Reeves som spelar Evan har nog aldrig varit träigare och är pinsamt dålig däremot passar han stela stil bra i filmens början när han försöker värja sig mot tjejernas närmanden. Lorenza Izzo och Ana de Armas spelar de två galningarna och gör det verkligen inte bra men när de ställs mot en träbock som Reeves ger de en märkligt nog till en början en illusion av att vara riktigt bra.

Knock knock är en velig historia. Roth verkar inte kunnat bestämma sig för om han ska göra en komedi eller thriller och slutresultatet blir bara ansträngt och löjligt. Att Evan skulle kunna lösa den prekära situationen ganska enkelt men väljer att inte göra det blir ett irritationsmoment som är svårt att bortse ifrån. Värst är dock den moralkaka som jag antar att Roth serverar – jag kan iofs ha tolkat filmens budskap fel. Filmens sensmoral är att Evan förtjänar det han får då han fallit för frestelsen och varit otrogen. Just den sexuella akten kan verkligen diskuteras då Evan hamnar i en situation där han mer eller mindre måste ta till våld för att värja sig. Om Evan varit kvinna och hans ovälkomna besökare män skulle Knock knock kunnat klassas som en rape & revege rulle minus hämnden då man ansett att kvinnan fått det hon förtjänat. Jag vet inte men i USA kanske man fortfarande tror att män inte kan våldtas? Slutändan blir att Knock knock blir en sexistisk film som vare sig är rolig eller spännande.

Regi: Eli Roth

Betyg: 3/10

The Green inferno (2013 Chile/USA)

MV5BMTU0MDQxODM3MV5BMl5BanBnXkFtZTgwMzg5ODM5MTE@._V1__SX1857_SY859_Filmen handling skulle kort och gott kunnat beskrivas så här: The Darwin adwards slår tolv flugor i en smäll. En lite längre beskrivning blir följande: Studenten Justine blir tänd på en aktivist som agiterar mot skövlingen av regnskogen. Hon går med i gruppen han leder och vips så sitter hon på ett plan till Peru där man ska genomföra en aktion mot ett elakt skogsbolag. Det går inte riktigt som man tänkt sig och studenterna fångas av en indianstam som likt sverigedemokraterna drar alla främlingar över en kam. Indianstammen har följande resonemang: Vita män skövlar vår skog, de man infångat är vita – slutsats de är våra fiender. Då det rör sig om en primitiv stam har en och annan gammal stenålders sedvänja dröjt sig kvar bla den att man äter sina fiender. Trist situation för dessa aktivister som bara ville göra något fint för världen och Justine får bokstavligen lära sig läxan att man inte ska tänka med det man har mellan benen.

Den här filmen har legat i malpåse ett par år men till slut så släpptes den till min stora förtjusning. Att bara nämna kombinationen djungel + kannibaler räcker för att injaga skräck i mig. Det bör nämnas i sammanhanget att jag aldrig sett Cannibal holocaust då bara tanken på filmen väcker ett djupt obehag inombords. Märkligt då att jag väljer att se en film som (vad jag förstått) är en karbonkopia av tidigare nämnda film. Jag kan inte riktigt förklara varför men så blev det i alla fall.

Filmens regissör Eli Roth väcker känslor. Han är allt från hatad till älskad. Jag har sett alla filmer han gjort och de går från mästerliga (Hostel) till ”det här borde man ha jobbat lite mer med” (Knock knock) men hans filmer är aldrig ointressanta. Jag kanske övertolkar Roth men det verkar oftast vara något mer under ytan än bara skräck och ofta får regissören mig att ifrågasätta mina egna tankegångar – tydligast skedde detta under hans senaste film Knock knock men den behandlas en annan dag på denna blogg. I The Green inferno ger Roth ideella aktivister en rejäl pungspark och han sätter fingret på vårt samhälle som allt som oftast präglas av att ändamålen helgar medlen men även människors önskan att dela in allt i svart eller vitt. De två påståendena kan verka motsägelsefulla men så tolkar jag det. Nu är inte Roth en finlirare som arbetar med subtila budskap och medel och filmen är i sina stunder ganska yxigt producerad med skådisar som är sisådär. Det sistnämnda kan kanske förklaras med att stora delar av ensemblen inte har engelska som förstaspråk och det hörs. Skådisarna får därmed lägga mer kraft på sina repliker än skådespelandet. Trots detta är The Green inferno en gastkramande film där jag stundtals satt och höll andan även om jag anade hur historien skulle utveckla sig. Klart sevärd om man nu gillar genren.

Fiffi har sett samma film som jag och Sofia fjäskar(?) lite för bloggkollegorna Henke och Joel.

Regi: Eli Roth

Betyg: 7/10