Pumping Iron ( 1977 USA )

Japp då har man tillbringat ca 90 minuter tillsammans med Arnold Schwarzenegger. Det första jag kan konstatera är att karln har en otroligt ful frisyr, det ser ut som han har en urtvättad tupe´ på huvudet. Hela tiden snackar folk i dokumentären om att det är helhetsintrycket som bedöms när man tävlar i bodybuilding. Gäller det inte frisyren undrar jag stillsamt i soffan när männen, för det är bara män i denna dokumentär, poserar med sina inoljade kroppar. Jag sitter mest och gapar över den förskräckliga frisyrparaden.

Arnold delar även med sig lite av sin visdom b.la berättar han hur man bäst psykar sina motståndare och han skrattar till lite när han berättar om hur han inte hade tid med sin fars begravning då han var mitt uppe förberedelserna inför en tävling. Nu vet jag inte vilket förhållande Arnold hade till sin far men han verkar lite okänslig och han framstår inte direkt som en person jag skulle vilja ha i min bekantskapskrets.

Lou Ferrigno ( Hulken ) är också med på ett hörn för att ge filmen lite dramatik. Det är nämligen Lou som ska försöka vinna Mr.Olympia titeln och bryta Arnolds segersvit. Filmen är på ett sätt faciserande då man får se dessa män ligga och lyfta skrot i timmar, posera och filosofera men samtidigt blir det faktiskt lite långtråkigt i längden. Det kom tydligen en uppföljare men den skippar jag.

Jag bjuder på en länk med citat från filmen, för det är citaten  som är filmens stora behållning. De blir än bättre då de utalas på dålig engelska med österrikisk brytning.

Regi: Gerorge Butler

Betyg: 4/10

Annonser