En del av mitt hjärta (2019 Sverige)

Har man gjort två musikaler på Abbas låtar och en på Håkan Hellströms varför inte Tomas Ledin? Personligen har jag lite halvsvårt när man gör musikaler som bygger på en artists produktion. Det är lätt hänt att man bygger hela storyn kring låtarna och handlingen blir en ursäkt att för att presentera sångerna och slutresultatet blir alltför konstlat för min smak. En del av mitt hjärta faller rejält den i fällan och det blir inte bättre av att TV4 står som medproducent då vi alla vet vad vad det innebär.

Filmen startar i vart fall en Luciaafton för sisådär 20 år sedan då en spirande romans mellan Isabella och Simon avbryts av att man råkar sätta eld på skolan. Filmen hoppar fram ett par decennier och Isabella bor nu i Stockholm. Här blir filmen lite oklar i logiken. Det är vinter när Isabella köper en present till sin far som hon ska besöka på hans 60-års dag. Sedan är det plötsligt sommar när Isabella besöker sin far på födelsedagen. Det verkar också som att hon inte varit  i sin hemort på 20 år. Varför? Märkligt men kanske inte så viktigt i det stora hela. Väl framme får hon reda på att hennes gamla ragg från den där luciaaftonen ska gifta sig och inser då att hon att hon fortfarande har känslor för Simon. Det blir förvecklingar och massa ansträngda manuskrumbukter för att folk ska få tillfälle att sjunga en låt av Ledin.

Personligen har jag en ganska så ljum inställning till Ledin och hans ”låtskatt” men jag lider inte av musiken. Värre är det då med ”skådespeleri” och manus. Dialogen är i brist på bättre ord kass och skådisarna hasplar ur sig en krystad dialog som inte funkar alls för mig. Egentligen är det inga dåliga skådisar som är med i filmen men de känns onaturliga och inte riktigt bekväma i sina roller.

Filmen funkar bäst när det är sång och dans, resten är egentligen transportsträckor mellan sångnumren. I en riktigt bra musikal är det en symbios mellan sång och handling men här känns handlingen mest som en ursäkt för att få ge hintar om vilken låt av Ledin som ska komma härnäst. Också hade vi det här med TV4.

Nu vet jag inte hur mycket inblandade de har varit i produktion men när man har med denna kanal att göra blir resultatet alltid urvattnat då de anstränger sig att göra produktioner som HELA familjen ska kunna titta på. Slutprodukten blir tandlös med en rejäl dos påklistrad mysighet jag bara inte står ut med.

Nåväl helt omöjlig är inte filmen sång och dansnumren är överlag bra och man ska väl premiera att någon åtminstone gör ett försök till att göra en svensk musikal så jag friar rejält denna gång.

Troligen har Sofia lyckats bättre idag.

Regi: Edward af Sillén

Betyg: 3/10

The Final girls (2015 USA)

The_Final_Girls_posterDen här filmen verkade inte vara speciellt bra men jag beslutade mig för att ge den en chans då Taissa Farmiga hade huvudrollen. Hon brukar oftast leverera och i värsta fall kan man alltid stänga av filmen. Nu blev det inte så då The Final girls visade sig vara en förvånansvärt bra film.

Max har förlorat sin mamma Nancy i en bilolycka och bor numera hos sin moster. Mamman hade ambitionen att bli skådis men det blev bara en roll i skräckfilmen Camp Bloodbath som i stort sett har samma handling som Fredagen den 13:e . Motvilligt följer Max med sina kompisar på en visning av mammans film då den nått viss kultstatus i skräckfilmskretsar. Under föreställningen sugs Max och hennes vänner på något vis in i filmen. Då de känner till handlingen och de regler som gäller i en skräckfilm har de ganska goda chanser att klara sig med livet i behåll. Det som ställer till det är att karaktärerna i filmen agerar efter manus dvs de begår korkade misstag och då filmens mördare urskillningslöst dödar alla som har sex har Max och co fullt sjå i att se till att filmens karaktärer håller kläderna på, detta inkluderar även hennes mamma som är med i filmen.

Det låter kanske både korkat, ansträngt och rörigt men filmen funkar oväntat bra och är i sina stunder en riktigt rolig film. Filmen håller sig också inom de ramar som den sätter upp och ballar aldrig ur något som lätt kan hända inom genren. Spännande blir det aldrig däremot lite klurigt med en och annan fantasifull lösning på de problem de ofrivilliga campinggästerna ställs inför. Vid några tillfällen blir det lite fjantigt men det kan jag ta då The Final girls på det stora hela bjöd på en oväntat trevlig stund.

Regi: Todd Strauss-Schulson

Betyg 6/10

Cottage country

cottagecountryKanske skönt att slappna av med en blodig komedi så här efter all skräck förra veckan? Todd är något av en mes till skillnad mot hans flickvän Cammie som verkligen vet vad hon vill ha ut av livet. Nu har hon siktet inställt på en perfekt helg i Todds familjestuga. Han har i sin tur planerat att överraska Cammie med ett frieri. Den trevliga helgen grusas dock då Todds bror Salinger spontant dyker upp i stugan tillsammans med sin flickvän. Att påstå att detta par är asjobbiga är ett understatement. Cammie kräver att Todd ska köra sin bror på porten så hon får sin perfekta helg. Det går kanske inte så bra och lättvindigt som hon tänkt sig men turligt nog besitter Cammie vissa psykopatiska drag som gör att situationen åtminstone på hennes sätt att se saker och ting verkar reda ut sig till det bästa.

Cottage country påminner i mångt och mycket om filmen Very bad things. Det är väl egentligen bara två saker som skiljer filmerna åt. Very bad things fördel är att man har bättre skådisar men å andra sidan är inte Cottage county lika jobbigt skrikig.

Det är en roande bagatell. Jag gillar humorn och även om inte skådisarna är några stora namn, Malin Åkerman var den jag kände bäst till, sköter de sin roller. Cottage country är en film där man om så vill kan ifrågasätta karaktärernas agerande och kan om man så vill upptäcka fler hål i plotten än i en schweizerost men varför ska man göra det när det är en film som roar för stunden?

Regi: Peter Wellington

Betyg: 5/10