Lone survivor (2013 USA)

0671cf4e1c4854f92351fb6a65014a1d (1)Vanligtvis skryr jag filmer som behandlar kriget mot terrorn och Mellanösternkonflikten (kommer till det sen) men när mina filmspanarkollegor ber mig så vackert att se en film om detta ämne kan jag naturligtvis inte tacka nej.

Lone survivor handlar om den misslyckade Operation Red Wings i Afghanistan 2005 och bygger på soldaten Marcus Luttrells skildring av händelsen. Den militära ledningen beslutar sig för att skicka ut en liten grupp soldater i syfte med att lokalisera och döda talibanledaren Ahmad Shah (som ser precis ut som Anthony Quinn). Under uppdraget blir soldaterna upptäckta och måste fly som om att inte detta räckte visar det sig att utrustningen inte fungerar som den ska och man har svårt att få kontakt med högkvarteret och får klara sig på egen hand.

Klarar man av en dos USA propaganda är filmen relativt ok. Den är lite småseg och hade med lätthet kunnat kortas ned en kvart/tjugo minuter. Det är väldigt många scener med män som springer i motljus, tjatar om sina fruar/flickvänner och ryggdunkande innan själva uppdraget startar. Sedan följer en massa scener med tittande i kikarsikten, viftande med händer, krypande i buskar och allt sådant där som soldater tydligen sysslar med i naturen. Om man lyckats hålla sig vaken så länge (frun somnade) blir det desto mer fart och fläkt under filmens andra timme och det är en helt ok jakt-i-skog-film med en fasligt massa trillande-nedför-sluttningar-i-slowmotion-scener. Jodå filmen duger knappt om man tar den för vad den är: En hyllning till korkade människor (kommer till det senare). Men som sagt det är en film som behandlar kriget mot terrorn och därmed dras den med många problem ur min synvinkel.

Här följer en Filmitch filosoferar light om man inte orkar med detta är det bara att scrolla ned till betyget.

Mitt största problem med filmer som rör det s.k kriget mot terrorn och Mellanösternkonflikten är att det är en pågående konflikt som är oerhört komplicerad,  historien skrivs fortfarande vilket gör att det är svårt för mig att ta ställning när jag ser en film om ämnet. Vilka som är hjältar och vilka som är skurkar har jag svårt att avgöra. Det enda jag vet är att båda sidor amerikaner, talibaner, palestinier, israeler och s.k terrorister (det finns ingen enhetlig definition över vad en terrorist är, bara det ställer till ett problem så fort ordet nämns) begår vedervärdiga handlingar mot andra människor. Så när jag ser en film av detta slag har jag svårt att hålla på någon sida iom att det är svårt för mig att släppa det historiska bagaget och oklarheterna över vem som har rätt eller fel. Det enda jag ser är människor som begår korkade/onda handlingar. Det är så mycket lättare med filmer från andra världskriget då det åtminstone hos mig inte råder någon tvekan över att det är nazisterna som är skurkar. Lägg sedan till att filmerna i den här genren har en tendens att bli politiska pamfletter och det har jag nog av till vardags.

Avslutningsvis har jag svårt att engagera mig i de personer som berättelsen vill att man ska heja på då de frivilligt har satt sig i denna situation (vad jag vet så tvångsinkallar inte USA sina soldater) och har man frivilligt satt sig i en sådan här situation får man skylla sig själv. Därför kan jag inte riktigt känna för soldaterna som blir beskjutna de har s.a.s bäddat sin egen säng. Jag är av den övertygelsen att den som frivilligt väljer soldatyrket dras med någon form av känslomässig problematik.

Jag läser hellre en bok eller ser en dokumentär om dessa konflikter där får min källkritiska ådra åtminstone en liten utmaning.

Regi: Peter Berg

Betyg: 4/10

Andra som sett filmen är

Fiffi

FLMR

Fripp

Jojjenito

Movies noir