Ed Wood (1994 USA)

ed-wood_52811101Den här filmen har legat ett tag i omtittarhögen och sent i lördagskväll (natt?) hamnade den i DVD-spelaren. Tim Burtons film handlar om den egensinnige filmregissören Ed Wood som dras med epitetet ”världen sämste regissör”. Vi får följa Wood under den period av sitt liv när han blev vän med den av narkotikabruk nedgångene skådespelaren Bela Lugosi. Bela vem? Lugosi var från Ungern och blev främst känt för sin roll som  Dracula i Universals klassiker med samma namn. Wood och Lugosi finner varandra och den förstnämde stoppar in den slitne skådisen i sina filmer.

Det kanske inte låter så spännande men Ed Wood är en film som gör mig lite glad. Det är en trevlig berättelse om en handfull människor som kanske inte riktigt passar in i samhället men de är alla vänliga själar som gör sitt bästa för att förverkliga sina drömmar. Vi har Wood som brinner för att göra film och lyckas otroligt nog skrapa ihop pengar till sina obskyra filmer. Andra intressanta karaktärer är Bunny Breckinridge som drömmer om att få göra ett könsbyte och Criswell en självutnämnd siare eller varför inte den svenske fribrottaren Tor Johnson. Alla dras de till Wood eller om det är Wood som dras till dem. Tillsammans skapar detta sällskap filmmagi på sitt alldeles egna lilla vis.

Martin Landau som spelar Lugosi gör här en av sina paradroller och ger ett gripande porträtt av en bortglömd och nedgången stjärna. Landau är en många bra skådisar i filmen. Den ende som jag har lite svårt för är Depp som spelar Wood. Han ger ett flåshurtigt intryck men Wood var kanske så där intensiv i verkligheten?  Även om Burton stuvat om lite i historien om Ed Wood och ändrat på ett och annat för att få lite mer drama och flyt i berättelsen stör det inte nämnvärt. Det är väl nästan regel i s.k BOATS filmer att man ska rucka lite på verkligheten?

Nu var det det här med världen sämste regissör. Jag kollade in Glen or Glenda samt delar av Plan 9 from outer space på youtube. Det är inga filmer som jag rekommenderar men så dåliga är de inte, kanske lite småtråkiga men Lugosi är åtminstone underhållande i Glen or Glenda. Jag har sett avsevärt sämre filmer men genom att ge Wood utmärkelsen världens sämste regissör kan man säkerligen sälja dessa undermånliga verk lite lättare.

Regi: Tim Burton

Betyg: 8/10

3 x skräck

2012-Dead-mine-posterDead mine (2012)

Det börjar bra i Indonesiens djungler. En rikemansson har med pappas pengar  hyrt en grupp legosoldater i sökandet efter en japansk bas från andra världskriget. Militärbasen sägs innehålla den japanska guldreserven och är därmed ett åtråvärt objekt att finna. Gruppen hittar basen som ligger i en övergiven gruva men den döljer något mer än en gudskatt nämligen skådisar som man virat in i plastmasker från Buttricks överskottslager då budgeten inte räckte till mer. Usla skådisar, usel regi och som ni säkert förstår usla effekter. Även om man inte kan tro det har jag vissa krav på effekter och utförande. Synd för mitt i all skiten döljer det sig en halvrafflande story.

Regi: Steven Sheil

Betyg: 2/10

136112889872960631Stiches (2012)

Tommys mamma kanske skulle ha kollat upp referenserna till clownen hon hyrt in till sin sons födelsedag.  Stiches är en försupen clown som har sett sina bästa dagar (om han överhuvudtaget haft en bra dag i sitt miserabla liv) och fiaskot är ett faktum. Det går till om med så illa att Stiches råkar ut för en olycka arrangerad av ungarna och dör. Åren går och en natt kommer clownen tillbaka från de döda för att hämnas.

Tanken var nog att detta skulle vara en skräckkomedi men den är verken rolig eller ryslig. Första tio minuterna av filmen var ganska roliga för fiaskon är oftast underhållande men det var allt.

Regi: Conor McMahon

Betyg: 2/10

imagesAlone in the dark (1982)

Den nye läkaren på Havens mentalsjukhus tas inte emot med öppna armar av sina patienter. De är nämligen övertygade om att han har dödat sin företrädare. När läkaren talar med sin chef om saken slår denne bort det hela med att vårdnadstagarna helt enkelt är lite vilsna och att allt kommer ordna sig. Det gör det men kanske inte på det sätten som chefen menat.  Strömmen bryts en natt och fyra av patienterna flyr ut i natten besatta av hämnd.

Alone in the dark var en halvtrist 80-tals rysare men tre skäl gör att den åtminstone kan vara värd en titt. Mentalsjukhusets chef spelas av den alltid sevärde Donald Pleasence. Två av patienterna spelas av Jack Palance samt Martin Landau som spelar över å det grövsta. Spännande blir det aldrig snarare lite komiskt åt det ofrivilliga hållet.

Regi: Jack Sholder

Betyg: 4/10

Rounders ( 1998 USA )

Matt Damon spelar Mike, en välartad juridikstuderande yngling som har en ordentlig flickvän, fin lägenhet och alla gillar honom. Man kan med lätthet säga att livet leker för Mike.  Han har egentligen bara en last:  poker. När filmen börjar satsar han alla sina pengar på ett bräde i ett parti mot korthajen KGB som är en lite lagom farlig figur då han har kontakter med den ryska maffian. John Malkovitch, som spelar KGB, når i Rounders nya höjder i konsten att spela över. I ful röd träningsoverall och en bisarr engelska med rysk brytning, som får mig att sitta och gapskratta, spelar han skjortan ( kortspelandet talar jag om nu ) av Mike. Mike lovar sin flickvän att aldrig spela poker igen och det löftet håller han tills hans vän Worm ( Edward Norton ) släpps ut ur fängelset. Worm torde vara en av de sämsta vänner någon kan ha. På något sätt lyckas Worm dra in Mike i kortspelandet, få Mike att torpedera sin blivande juristkarriär, få flickvännen att dumpa honom samt att ordna en nätt skuld på 15 000 $ till KGB. För att reda upp situationen tvingas Mike till en rematch i poker mot KGB  som f.ö fortfarande bär samma fula röda träningsoverall, han kanske har köpt på sig ett helt lager.

Även om jag gillar s.k spelfilmer och kan finna kortpartier mycket spännande t.ex 21, Casino Royale och, ja,  t.om Maverick har jag ett par problem med filmen och de heter Mike och Worm. Worm är helt enkelt en äcklig liten ryggradslös figur som utnyttjar sin vän Mike. Då Worm fuskar i poker blir  inte matcherna speciellt spännande. Vanligtvis sitter man och hejar på huvudpersonen men här vill jag att Worm ska  avslöjas och få stryk. Mike är å andra sidan helt enkelt korkad som låter sig utnyttjas av Worm gång på gång vilket gör att jag bara blir irriterad på honom. Det får vara någon form av måtta med vänskapslojalitet.

Till filmens fördel hör en ganska stark skådespelarensamble; Martin Landau, Famke Jenssen, Matt Damon, John Turturro och Edward Norton. Att de kanske inte gör sina mest minnesvärda rollprestationer i karriären är väl en annan femma men låt gå. Filmen blir heller aldrig riktigt tråkig och två timmar går ganska snabbt. Trots en del klyschor så pausar jag faktiskt för att hämta kaffe och det räcker för godkänt.

Inlägget har skrivits på uppdrag av Pokerlistings.

Regi: John Dahl

Betyg: 5/10