Wrong turn (2021 USA)

Skräckfilmer som utspelar sig i skog och mark står högt i kurs hos mig. Kastar man in missbildade kannibaler blir resultatet än bättre. Filmen Wrong turn som kom 2003 är en liten gobit inom denna genre. Den följdes av en hel hög med uppföljare där ena filmen vart allt sämre än den tidigare. Därför blev jag lite smått pepp när manusförfattaren till den första filmen visade sig vara inblandad i den nya rebooten/reemaken men jag kanske skulle ha sänkt mina förväntningar ett par snäpp då denna film inte har ett dyft med ursprungsfilmen att göra.

Det börjar i vart fall bra med en pappa spelad av stabile Matthew Modine anländer till en liten håla i Virgina på jakt efter sin dotter som försvunnit. Alla i staden är mer eller mindre ogästvänliga och knapphändiga med information så det är klart att vi tittare begriper att här ligger det en hel flock av hundar begravda. Filmen backar i tiden och vi får nu se vad som hänt dottern. Sex veckor tidigare hade hon och hennes korkade kompisar dumt nog beslutat sig för att ta en tur i skogen. Trots lokalbefolkningens förmaningar att man ska gå längs färdleden beslutar sig sällskapet att ta en avstickare och naturligtvis går det illa när det visar sig att skogen befolkas av mer än den naturliga faunan.

Fram tills hit kändes det som att filmen följde det förväntade spåret men historien tar en märklig men iofs intressant vändning. Jag blev snopen då jag insåg att jag såg en film som visade sig vara något helt annat än jag väntat mig å andra sidan var det inte en helt oäven vändning. Jag hade kunnat surat över denna ”bluff” men lyckades kalibrera om min hjärna till de nya förutsättningarna så det blev ingen katastrofal titt trots allt.

Min stora undran är dock varför man valt att kalla filmen för Wrong turn då filmen bortsett från miljön inte har ett dyft med originalet att göra? Jag anar att svaret stavas snabba stålar då många likt jag greppat filmen i tron att man ska få slafs och klafs i skogen tillsammans med missbildade kannibaler. På IMBD får filmen av denna anledning mycket låga betyg. Visst jag känner mig lite smått lurad men samtidigt var faktiskt filmen i sina stunder spännande och storyn har sin poänger Till sist är väl Matthew Modine aldrig fel?

Regi: Mike P. Nelson

Betyg: 5/10

In the deep (2016 Storbr)

In-the-Deep-muk68pd4iqp1xvijoqdcu3eu2n51vu6gqzwushuvuqOM jag någon gång skulle få för mig att åka till Mexiko för sol och bad så skulle jag INTE göra som systrarna i denna film. För att sätta lite piff på semestern bestämmer de sig för att åka på hajsafari. Det innebär att två puckon (systrarna) hoppar in i en ”säker” hajbur ute på böljan den blå, kastar i lite blod och slafs vattnet för att locka till sig hajar, buren sänks ned i vattnet så man kan ”njuta” av dessa bestar i deras rätta element. Jag vet inte vad det är för fel på folk nu för tiden. Varför nöjer man sig inte med att ta semester dvs sol, bada i poolen, paraplydrinkar och se en tafflig Elvisimitatör på kvällen? Bestiga berg och löpa gatlopp i djungeln bland räliga insekter och simma bland hajar – skyll er själva när olyckan är framme, för det är den förr eller senare. För huvudpersonerna i denna film innebär det att vajern till buren brister och den sjunker till botten i det hajfyllda vattnet.

När det dyker upp sådana här hiskeliga filmer är det bara att tacka och ta emot. Flera gånger under filmen kommer jag på mig själv med att jag glömmer bort att andas och blinka för detta är en film som framkallar genuin skräck och fasa hos mig.

Vanligtvis är hajfilmer riktigt kassa, speciellt under senare år då man massproducerat skitfilmer på löpande band med ordet shark i. Dessa filmer går inte att ta på allvar och de är oftast både tråkiga och dåliga – en förödande kombination. Folket bakom In the deep har däremot  ansträngt sig för att göra en spännande film och i mina ögon lyckas man över förväntan. Filmens sista timme som utspelas i buren på havets botten är i stort sett spännande hela tiden kryddat med ett flera scener som är både ruggiga och rafflande. Nu hoppas jag bara att årets andra hajfilm The Shallows håller lika hög klass.

Filmens enda svaghet är väl slutet som iofs är spännande men man använder sig av ett trick jag inte är så värst förtjust i och filmens sista fem minuter hade kunnat skippats, å andra sidan hade man då gått miste om helt fantastisk filmmusik.

Regi: Johannes Roberts

Betyg: 8/10

Transporter x 3

Fiffi har Sly jag har Statham. Jason Statham f.d simhoppare, f.d smågangster, f.d mannekäng numera halvdan skådis. Men trots att han i stort sett har samma ansiktsuttyck och väser/morrar fram sina repliker i film efter film tröttnar jag aldrig på karln. Han känns på något sätt trygg och stabil i sitt lite ensidiga skådespeleri. Härom veckan kände jag plötsligt ett stort behov att få umgås med Statham i några timmar och valet föll på de tre Transporter filmerna.

Frank Martin är en f.d soldat som sadlat om och sysslar med att transportera div föremål eller personer kors och tvärs över Europa. Transporterna är kanske inte alltid på rätt sida om lagen men Frank ställer inga frågor. Frank är en ensamvarg som har några få enkla regler som han inte gärna bryter. I Transporter bryter han mot en av sina regler då han av en händelse inser vad det är han fraktar. Tack vare den titten hamnar han på kollisionskurs med människosmugglare..

Transporter 2 har Frank flyttat till Miami och arbetar som chaufför åt en familj. Illvilliga knarkbaroner kidnappar familjens son och Frank kommer till undsättning.

I den senaste filmen är man tillbaka i Europa och Frank tvångsrekryteras som transportör av en liga som sysslar b.la med miljöbrott, utpressning och kidnappning. Som extra finess och för att hotta upp handlingen lite utrustar ligan Frank med en handledsbomb som detonerar om han förflyttar sig för långt ifrån sin bil.

Alla filmerna är skrivna och producerade av Luc Besson vilket då innebär att de har en plump dialog, bitvis är ganska larviga och storyn har fler hål än en schweizerost. Varje  film innehåller även minst en vansinneskörning i tättbebyggt område, ett spektakulärt hopp med en produktplacerad Audi samt att Statham minst en gång i var film ska omringas av en himla massa skurkar och slagsmål utbryter. Ett slagsmål som f.ö ger Statham chansen att slita av sig kläderna på överkroppen så han kan visa hur vältränad han är. Mao precis tvärtom mot Steven Segal som numera alltid behåller kläderna på när det vankas action för slippa visa sin plufsighet.

Var film har även begåvats med riktigt illa skrivna kvinnokaraktärer.I första filmen har vi en japanska som  vill ha sex med Frank sekunden efter de har överlevt ett attentat. Här misstänker jag att regissören eller manusförfattaren ansåg att det var dags för lite naket oavsett om det passade in i filmen eller inte. I film nummer två har vi en lönnmörderska som springer runt i s.k sexiga underkläder och högklackat hela filmen, något som är vare sig praktiskt eller diskret. I Transporter 3 stiftar vi bekantskap med en svårmodig ukrainska i pandasminkning. Som ni märker är det ovanligt korkat men trots detta har filmerna en viss charm så om man är på rätt humör, gillar biljakter, långa fightscener och Jason Statham kan de vara värda en titt. Jag vill dock påpeka att skämkudden kan komma till användning.

Betyg:

Transporter: 4/10

Transporter 2 + 3: 5/10