Have a very Murray christmas (2015 USA)

IMAGEN-1Dagens julfilm är egentligen inte någon film utan en tv-specialare på knappt en timme. Bill Murray spelar sig själv i denna historia där han ska hålla en julkonsert med inbjudna gäster på ett hotell i NYC. Problemet är att det råder snökaos och det verkar som att Murray blir fast på hotellet med en konsert utan publik. Tillsammans med några av hotellets gäster och personal sjunger man julsånger.

Sofia Coppola står bakom kameran, Bill Murray, Chris Rock (outhärdlig för en gångs skull), Miley Cyrus, George Clooney m.fl står framför kameran. Resultatet torde bli en ganska mysig och smårolig historia nu blev det platt fall. Jag får intrycket av att man gått från ide till färdig film över en helg. Ordet meningslös och amatörmässig är nog den bästa beskrivningen. Folk droppar några repliker sjunger att antal sånger som håller ok klass och så mycket mer är det inte. Man kan lika gärna syssla med något annat och sätta på en valfri julskiva i bakgrunden än att se detta dravel.

Nu kanske man inte hade några större ambitioner och visst om det vart lokal-tv med Bengt Alsterlind i täten som satt ihop programmet hade man kanske inte väntat sig så mycket mer men Coppola? Murray? Clooney? Intressantast är nog affischen där man av outgrundlig anledning retuscherat Murrays ansikte så mycket att han mest liknar en av de gamla Sovjetledarna.

Regi: Sofia Coppola

Betyg: 2/10

Annonser

Magic magic (2013 Chile) & Eat (2013 USA)

Jag skriver inte om alla filmer jag ser. En orsak till att en film inte hamnar på bloggen kan bero på att den är ganska intetsägande – den är mellanmjölksaktig och det finns inte så mycket att säga om filmen. Andra filmer dyker inte upp på bloggen för att de är dåliga samtidigt som de är helt ointressanta. ”Hallå! Hallå! ” kanske en del säger och menar att det kryllar av dålig film på Filmitch blogg! Naturligtvis är det så. Dåliga filmer är intressanta om de inte är medvetet gjorda för att vara usla men fallerar då filmmakarna har haft ambitionen men inte kompetensen. Filmer av det slaget är oftast mycket sevärda. Dagens två filmer faller inom denna kategori. Den första filmen är ett märkligt magplask som möjligtvis är bättre än vad jag begriper, i den andra filmen råder det en skriande brist på kompetens men gott om vilja.

magic-magic-poster01Magic magic är en intressant psykologisk thriller – åtminstone på pappret. Alicia åker till Chile för att besöka sin kusin Sara som studerar i Santiago. Man har beslutat sig för att hyra en stuga på landsbygden men i samband med trippen blir Sara tvungen att åka till universitetet för att göra en tenta i sista minuten. Motvilligt hänger Alicia med Saras bekanta till stugan. Redan från start inser man att Alicia inte mår psykiskt bra då hela hennes uppenbarelse skriker ångest och hon blir allt sämre ju längre semestertrippen pågår och det är nu filmen spårar ur.

Problemet är att alla i sällskapet beter sig märkligt. Saras pojkvän är inte någon trevlig typ och hans syster är bara grinig. Värst är dock en kompis som de har med på resan. Han är asjobbig men ingen verkar reagera nämnvärt på hans beteende. Det antyds i filmen att det är genom Alicias ögon dessa personer beter sig märkligt om så var fallet skulle Magic magic kunnat bli en intressant film i stil med Repulsion som även den skildrar en människa sammanbrott men kruxet är att alla beter sig märklig vare sig Alicia är i närvarande eller inte. Den enda som verkar vara någorlunda normalt funtad är Sara men hon torde vara rejält puckad med tanke på det sällskap hon valt att umgås med. Historien bara rullar på utan vare sig styrsel eller mening och jag sitter lite som ett frågetecken när eftertexterna rullar. Till denna psykologiska soppa har regissören Sebastián Silva lyckats locka till sig skådisar som Michael CeraJuno Temple och Emily Browning. Läste de inte manus?

Regi: Sebastián Silva

Betyg: 3/10

MV5BMTYwODMwMjk3MV5BMl5BanBnXkFtZTgwMTE3MTI0MzE@._V1_SY317_CR12,0,214,317_AL_Eat skulle kunna beskrivas som den taffliga fattigmansversionen av In my skin. Novella är en wannabe skådespelerska som börjar ge upp hoppet om att slå i Hollywood. Spiken i kistan torde vara när hon äntligen kallas till en audion och filmen visar sig heta Anal aliens 7. Novella mår allt sämre och börjar äta på sig själv. (Fråga mig inte varför. Jag anar att manusförfattaren inte heller vet varför Novella får konstiga matvanor. Det enkla svaret är nog att man vill göra en film om en person som äter på sig själv.) Här snackar vi inte om ett försynt tuggande på nagelband utan rena julbordsfrossandet på den egna lekamen.

Likt Magic magic behandlar den här filmen en människas psykiska förfall men man har haft lite mindre budget att röra sig med och de pengar man hade lades på slafseffekterna (de är bra gjorda ska erkännas). Roligast är de stackars skådisar som verkligen kämpar med ett illa skrivet manus. De är okända men dugliga utefter den situation de hamnat i. Meggie Maddock som spelar Novella har ett trettiotal filmer på IMBD vilket iofs inte behöver betyda något. Karaktärerna är helt uppåt väggarna och många gånger saknar filmen helt sans och vett. Budgeten gör sig påmind när Novella och hennes kompis Candice (som också är skogstokig) går på disko vilket sker ett par gånger under berättelsens gång. Diskot verkar bestå av en röd soffa samt en gång med en toalett. Stället verkar också vara helt folktomt, troligen hade man inte råd med statister. Filmen är som den är – dålig men det är ett tapert försök att göra film och därför förtjänas den att nämnas

Regi: Jimmy Weber

Betyg: 1/10

Scott Pilgrim vs. the world ( 2010 USA )

Enligt information från SF hör filmen Pirana 3D till målgruppen män 20 – 35 år. Punkt! Jag undrar vilken målgrupp Scott Pilgrim vs. the world hade ? Jag är ganska säker på att jag inte inkluderades i den.

Scott Pilgrim vs. the world är baserad på en serie och handlar om Scott som blir störtförälskad i en tjej men för att få henne måste han besegra hennes sju onda ex som alla har olika superkrafter. Som tur är för Scott har han också ett antal krafter på lager.

Det haglar av referenser till filmer, musik och dataspel i, ibland kan jag uppskatta det i en film och ibland känns det bara ansträngt. Tyvärr hör den här filmen till den ansträngda gruppen. Scott Pilgrim vs. the world vill så gärna vara lite hipp och småcrazy, det vill vara en film som man ska se och tycka att ”det här var ju annorlunda och påhittigt”. Resultatet blir i stället ett påklistrat och jobbigt försök att sticka ut som inte känns vare sig äkta eller trovärdigt. Men jag är nog kanske inte den rätta målgruppen 😉

Andreas och Fiffi tyckte lite annorlunda.

Regi: Edgar Wright

Betyg: 4/10