Fantasy Island (2020 USA)

En grupp människor har vunnit en tävling där priset är en vistelse på Fantasy island. Ön har förmågan att infria drömmarna hos de som besöker ön. Klart att de alla är förväntansfulla för att få sina drömmar besannade, en vill få en ny chans till att tacka ja till ett frieri, en annan vill träffa sin far igen och filmens två comic relief vill naturligtvis uppleva ett party med lättklädda kvinnor och män (vi lever i 2020). Allt verkar gå som smort men efter en stund i drömmarnas värld börjar dessa förändras till det sämre och det verkar som att någon eller något vill turisterna illa.

Filmen Fantasy island baserar sig på tv-serien med samma namn, tror den gick någon gång på 80-talet och det är en ganska intressant koncept. Jag har inte sett serien men vet att den forna Bondskurken Hervé Villechaize återfanns i rollistan. Bolaget som producerat filmen är Blumhouse som brukar hålla en relativt hög ribba inom genren med titlar som t.ex Happy Death Day 2U eller varför inte Hush? Jag hade mao en viss tillförsikt innan jag såg filmen.

Det blev dock dock pannkaka av hela smeten. Storyn är som sagt intressant men filmen har svårt att bestämma sig för om den ska vara skräck eller fantasy eller något annat – vet inte vad. Det är en film som bygger på bra en ide som man inte klarat av att förvalta. Resultatet blir en ointressant soppa men sand, palmer och bikinibrudar eller killar i små badbyxor om man föredrar det gör att det åtminstone inte svider i ögonen.

Regi: Jeff Wadlow

Betyg: 3/10

The Mule (2018 USA)

Blomsterhandlaren Earl Stone är en man som skänkt all sin uppmärksamhet åt sina blommor och har mer eller mindre struntat i sin familj. På ålderns höst går hans företag i konkurs och han har ingen att vända sig till då hans familj vänt honom ryggen. Av en slump får han ett erbjudande om ett jobb nämligen att frakta paket och väskor tvärs över landet. Jobbet är bra betalt och  Earl kommer på grön kvist. Naturligtvis är det knark Earl fraktar och han gör det bra för vem misstänker en pensionär att vara knarkkurir?

Eastwood är oftast en stabil regissör och skådis. Hans filmer berättas i ett sävligt tempo har vanligtvis relationer mellan människor i handlingens centrum.  The Mule skrider fram i sitt berättande och handlar mer om en man som försöker reparera sin trasiga relation med sin familj än knark och skottlossningar. Jag gillade rullen men frun lessnade snabbt och tyckte man bara fick se Clint Eastwood sjungandes bakom ratten till en pickup.

Min fru har inte helt fel för det är mycket bilåkning och en del skönsång (?) med Clintan men jag fann filmen vara mer än bara detta nämligen en fin liten berättelse trots allt knark. Om jag ska gnälla över något i The Mule är det väl att Eastwood kanske blivit lite väl gammal för roller av detta slag.  Eastwood är såpass gammal att jag är mer bekymrad över att han ska dö av ålderskrämpor bakom ratten än att han ska falla offer för knarkkartellens kulor. Kan det vara som så att Eastwood har lite åldersnoja och vill ge sken av att vara yngre än han är? The Mule är inte en av regissörens bästa filmer men den duger mer än väl om man är sugen på lite långsam underhållning samt en hel del bra skådisar i massa biroller.

Regi: Clint Eastwood

Betyg: 6/10

Ant-man and the Wasp (2018 USA)

Efter debaclet i Civil war har Scott Lang hamnat i husarrest och Hank Pym och dottern Hope har gått under jorden. Scott kommer snart att bli villkorligt frigiven och kan knappt bärga sig då han är mycket uttråkad. Hans önskningar om lite fart och fläkt kommer dock infrias med råge. Han får ett telepatiskt meddelande från microuniversum och det verkar som att Hank Pyms fru Janet fortfarande lever och tillsammans med Hope och Hank planerar de tre räddningsaction. När Pym och hans dotter kommer fram från sitt gömställe dyker skurken Ghost upp och vill lägga vantarna på deras utrustning. Ghost är inte den ende som vill sätta klorna i Pyms forskning. Ett gäng gangstrar vill också åt laboratoriet för att sälja rubbet på den svarta marknaden. Mitt i smeten har vi Scott Lang som om han bryter sin husarrest riskerar ett långt fängelsestraff.

Filmen är både lättsedd och säkerligen lättglömd men det en trevlig, rolig och fartfylld film som fyller sin funktion väl, nämligen att ge en stunds förströelse och roa, vare sig mer eller mindre. Skådisarna funkar bra ned till minsta biroll och Ant-man & The Wasp präglas av en uppsluppen stämning. Skurkarna är ganska så harmlösa, gangstergänget som leds av skådisen Walton Goggins är mer roande än skrämmande. Även Ghost har fått en lite snällare agenda och utseende än ursprungsfiguren i serien. På det hela är det en trevlig och roande film även om den lyckas med att få fysikern i mig att stöna för är det inte som så att även om man förminskar ett föremål behåller det sin massa? Hur i hela friden kan pensionären Pym lyfta ett helt kontorshus?

Regi:  Peyton Reed

Betyg: 6/10

The Martian (2015 USA/Storbr)

New+Poster+The+MartianUnder ett uppdrag på Mars överraskas astronauterna av en storm och man är nödgad att lämna planeten illa kvickt. Under stormen omkommer en av besättningsmedlemmarna och man hinner inte leta efter liket. Det är lite oturligt för astronauten Mark Watney då han inte alls är död och står nu inför till synes oöverstigliga problem. Hur ska han överleva? Hur ska han kunna berätta för NASA att han lever och hur ska han inte kunna låta bli att bli galen i väntan på den eventuella räddningen?

The Martian regisseras av Ridley Scott en regissör som verkar få kritiker att bli alldeles svettiga av upphetsning så fort han annonserar att han ska göra en film. För mig är detta en gåta för om vi bortser (vilket kan vara svårt) från Bladerunner och Alien har han egentligen gjort någon mer film som är riktigt bra? Frågar ni mig är svaret nej. Däremot har han en ganska hög lägstanivå och de flesta filmer han gjort de senaste 30 åren är åtminstone ok men inte så mycket mer, så även The martian.

Det här var en lättsam film som flöt på bra. Det var först mot slutet jag började få träsmak men det kunde jag leva med. The Martian är en film där alla inblandade är positiva hedersknyfflar. Oavsett vad man ska göra, hur stora problem man än stöter på så möter man utmaningarna med ett leende på läpparna. Även Mark är glad nästan hela tiden trots sitt ensamma liv på planeten Mars. Han håller hoppet uppe med hjälp av diskomusik (som han egentligen avskyr) och ett positivt sinnelag som skulle göra Kay Pollak grön av avund.

Nu kanske man skulle kunna tro att all denna positivism står en (mig) upp i halsen men faktiskt inte. Det var trevligt att få se en film för omväxlings skull med idel glada och trevliga människor som löser tillsynes omöjliga uppdrag med ett glatt humör. Det enda problemet var att filmen iom detta helt saknar nerv eller spänning då man vet att allt kommer ordna sig till det bästa.

Regi: Ridley Scott

Betyg: 6/10

Ant-man (2015 USA)

Ant-Man_(film)_poster_002Än en superhjältefilm nu om Myrmannen Scott Lang som har kraften att bli ytte-pytte-liten samt kan kommunicera med myror. Ant-man har dykt upp i ett antal olika versioner under årens lopp i seriernas värld. Detta möjliggörs då kraften sitter i dräkten  så det har funnits ett antal olika myrgubbar  på seriesidorna. I dagens film har man som sagt valt Scott Lang som bärare av dräkten. Scott är en f.d inbrottstjuv med ett hjärta av guld. Efter att han åkte fast och avtjänat sitt straff har han bestämt sig för att vandra den smala vägen här i livet. Den främsta anledningen till detta är att han vill kunna få umgängesrätt med sin dotter. Det visar sig vara svårt att behålla eller få ett arbete som tidigare straffad och Scott beslutar sig för att göra en sista stöt. Bytet blir en märklig dräkt som har tidigare nämnda förmågor. Dräktens ägare hör av sig till Scott som får i uppdrag att rädda världen undan en galen vetenskapsman.

Den där wow-känslan som tidigare präglat superhjältefilmerna är numera borta. För att jag ska bli nöjd i biomörkret behövs det mer än byggnader som rasar och folk som flyger och far. Ant-man skiljer sig från många tidigare Marvelfilmer då den innehåller mer humor och är inte riktigt lika bombastisk. Den bokstavligen minimalistiska slutfighten är otroligt underhållande där min gamla barnprogramsfavorit Thomas the train har en ”roll”. Jag uppskattade filmens lättsamma ton och hade en trevlig stund i biomörkret. Bra skådisar i små och stora roller (med ett extra plus till Scotts forna inbrottskumpaner) och en relativt stabil story ( iofs full med logiska luckor) gjorde filmen till en angenäm feelgood stund.

Marvel har lyckats väl med att bygga upp ett filmuniversum där filmerna tillsammans bildar en större helhet och någon gång ska jag titta igenom alla filmerna i ordning. Efter Captain America: Winter soldier är Ant-man den bästa Marvelfilmen i vad marvel kallar Phase II. Det är också den avslutande filmen i denna s.k ”phase”. Nästa år startar tredje omgången innehållandes tio(!) filmer där bla en reboot på Spiderman ingår (pust).

Även Fiffi, Sofia och Jojjenito har sett filmen.

Regi :Peyton Reed

Betyg: 7/10

End of watch (2012 USA)

I End of watch får vi följa Brian och Mike som är patrullerande poliser i LA. De trivs med sitt jobb och varandra. Mellan olika ingripanden fördriver de tiden med att munhuggas och diskutera kärleken. Brian som håller på med en filmkurs filmar under jobbet och bär ständigt en videokamera med sig till sina kollegors förtret. Under några ingripanden har de två polisernas arbete av en slump korsat ett latinskt gängs verksamhet. Gänget har börjat tröttna på de två poliserna och planerar att röja de två ur vägen.

Det här var en film som innehöll både vatten och vin. Skådisarna är mycket bra. Jake Gyllenhaal och Michael Peña i rollerna som de två poliserna har ett mycket bra samspel. Deras vänskap verkar äkta och jag tror på dem som poliser. När sedan Anna Kendrick gör entre i filmen som Brians flickvän blir det bara bättre, hon har en förmåga att sprida glädje omkring sig när hon visar sig i rutan. Att få se en film som skildrar poliser utan alkoholproblem och  kraschade äktenskap var skönt som omväxling. Brian och Mike är helt enkelt två killar som gillar sitt jobb. Även storyn med latinogänget som hela tiden ligger och puttrar i bakgrunden var spännande speciellt då huvudpersonerna är helt ovetande om den annalkande faran och upplösningen är mycket spännande. Filmmusiken är bra och ett par tre låtar hämtade jag hem från spotify på direkten.

End of watch dras dock med problemet att den vill berätta lite för mycket. Den velar mellan romantik, vardagslunken i jobbet, tjafset mellan de två poliserna, Brians filmande samt latinogänget. Många karaktärer introduceras men jag får aldrig riktigt kläm på dessa individer då i stort sett hela filmen skildras ur Mike och Brians ögon. Att filmen sedan är en hyllningsfilm till LAPD må va hänt, det kan jag unna poliserna då yrkesgruppen oftas skildras negativt i film. På det hela ger filmen ibland ett lite veligt och splittrat intryck vilket kanske är regissörens mening då den stundtals känns som en mockumentär över några polisers liv i L.A.

Regi:David Ayer

Betyg: 6/10

Movies noir har även sett filmen.