Apostle (2018 Storbr)

Regissören Gareth Evans är nog mest känd för sina The raid filmer, han har även gjort det bästa segmentet i den starka skräckantologin V/H/S 2. Dagens rulle Apostle är en knepig film som jag inte riktigt får grepp om.

Den plågade f.d predikanten Thomas tar sig an ett uppdrag som verkar dödsdömt redan från start.  Han ska infiltrera en sekt som isolerat sig på en ö. De har kidnappat hans syster Jennifer och kräver nu en lösensumma för att släppa henne. Nu vet inte Thomas om systern lever och vill inte betala stålar för ett lik så han måste först lokalisera systern innan det blir tal om någon lösensumma. Klart att det skiter sig på stört. Sektledaren Malcolm har alerta spioner och han inser att en infiltratör i sina led.Det är inte längre en fråga om Thomas blir upptäckt utan när.

Detta är en film som blir allt märkligare ju längre speltiden går. Till en början är det en thriller som är riktigt rafflande och filmen håller spänningen vid liv ända tlll finalen.  Det som gör att jag börjar undra över Evans tankevärld är dels att filmen vid några tillfällen exploderar i scener som skulle få en fantast av Saw filmerna att hoppa högt av glädje. Det är rejält slafsigt. Vidare vandrar berättelsen sin egen lilla väg och blir till slut något som troligen kan beskrivas som en korsning mellan skräck och fantasy. Det är ingen mysfilm då miljön är både grå och skitig och en känsla av hopplöshet hänger över hela historien. Vår hjälte skänker inte heller mycket hopp. Han spelas av Dan Stevens och om jobbet var att spela sliten sköter han detta med bravur. Thomas ser så tärd ut att jag bekymrar mig över att han ska trilla ihop när som helst.

Bortsett från de sista tio minuterna som mest påminner om en final skriven av Stephen King i sina sämsta stunder lyckas Evans att hålla ihop sin historia väl trots alla märkliga utflykter. Vad man än tycker om rullen så ska den åtminstone ha credit för att den vågar ta ut svängarna ganska rejält och jag hade åtminstone inte en susning vilken väg berättelsen skulle ta. Filmen rekommenderas men med brasklappen att det kanske inte riktigt är en fredagsmysfilm.

 

Regi: Gareth Evans

Betyg: 7/10

 

 

The Damned united (2009 storbrit)

Brian Clough är manager för fotbollslaget Derby County som ligger i division tre. När Leeds som är mästare möter Cloughs lag ignoreras han av Leeds tränare. Denna händelse väcker något i Cloughs sinne som gör att hans enda mål är att sänka Leeds till varje pris. Mot alla odds lyckas han få Derby till första divisionen och gör nu allt för att vinna matcherna mot Leeds oavsett kostnaden. När Clough i mitten av 70 talet får erbjudande att jobba som tränare för Leeds och tackar ja är katastrofen ett faktum.

Då jag inte kan mycket om sport var Brian Clough helt okänd för mig men jag har förstått att han var något av en legendar inom engelsk fotboll. Filmen är riktigt bra och Clough som karaktär är nästan för bra för att vara sanna. Han framställs som ettrig, manisk och helt utan takt, om det är sant är en annan femma men underhållande är det i alla fall. Michael Sheen som spelar Clough verkar specialisera sig på biografiroller. Den senaste åren har han spelat: Kejsar Nero, Tony Blair två gånger, David Frost och H.G Wells och han gör det bra. En härlig sjuttiotals känsla samt bra skådisar höjer betyget ytterligare.

Regi: Tom Hooper

Skådespelare: Michael Sheen, Colm Meany

Betyg: 8/10