Third person (2013 USA)

Paul Haggis som gjorde filmen Crash  ligger bakom den här filmen. Jag visste inte så mycket om handlingen men skådisar som Olivia Wilde, Liam Neeson och Adrien Brody lockade. Vi får följa tre olika historier under den över två timmar långa filmen. En författare som kämpar med sin senaste roman på ett hotell i Paris tillsammans med sin älskarinna. En amerikan i Rom som blir involverad i människosmuggling och en kvinna i NYC som är involverad i en hopplöst fall angående vårdnaden om sin son.

Jag vet inte vad som är fel med filmen men något är det. Det är en irriterande film som strävar efter att vara lite klurig och djup men misslyckas totalt. Filmens huvudberättelse med författaren är helt överflödig och trist. Neeson som spelar författaren känns gubbsjuk och hans älskarinna som spelas av Wilde verkar och visar sig mycket riktigt vara totalt obalanserad. Historien i NYC är förvisso lite hjärtskärande men på det stora hela är det en axelryckning. Bäst är berättelsen som utspelar sig i Rom och jag undrar varför man inte bearbetade den storyn till en långfilm istället. Varje historia har en ansträngd tvist och som om detta inte skulle räcka avslutas hela filmen med en vändning som bara blir pretentiös. Orden självgod, överarbetad och slöseri med pengar passar in bra som beskrivning av denna film.

Regi: Paul Haggis

Betyg: 2/10

 

3 x dret

Dret betyder kort och gott skit på ren värmländska så dagens tre korta recensioner har det gemensamt att de är skitfilmer. Vare sig mer eller mindre.

Fright night 2: Härom året kom det en nyinspelning på Fright night som var helt ok. Fright night 2 är allt annat än ok. Det är inte en uppföljare utan något så märkligt som en remake på remaken. Varför detta gjorts så kvickt är en gåta. Att man vill pressa ut de sista dollarna ur vampyrhypen innan den blåser över torde vara en kvalificerad gissning. Man har ändrat på en del yttre fernissa men handlingen är densamma som i Fright night.  Vampyren en kvinna, spelad av Jaime Murray vars överdriva engelska accent drev mig till vanvett i Dexter s.02. Filmen utspelar sig i Bukarest men det är inte rumäner i huvudrollen utan amerikanska studenter på besök i staden. Jag borde ha stängt av filmen men dumt nog tittade jag vidare. Fright night 2 presenterar inget nytt. Den stora skillnaden är bara att skådisarna och utförandet är avsevärt sämre. Manusförfattarna har även begåvat vampyren med en ny förmåga – likt fladdermöss kan den numera lokalisera sina offer med hjälp av ekolod. Ridå.

Regi: Eduardo Rodriguez

Betyg: 2/10

Sheitan: Ett antal osympatiska ungdomar drar med en tjej hem efter en blöt afton. Resan slutar i stort hus på landet som befolkas av folk som mer eller mindre är defekta till både utseende och sinne. Trots den något otrevliga inramningen av den lantliga idyllen bestämmer sig sällskapet att stanna då åtminstone två av killarna är sugna på tjejen som lockar med ett outtalat löfte om sex. Om man vill se en film där Vincent Cassel springer runt med överläppen fastklistrad i tandköttet och satsar både kropp och själ i sina ansträngningar att spela över är detta en perfekt film vi andra undrar hur skiten kunde få över 5 på IMBD. Sheitan döljer en bra story och har alla möjligheter att bli en gastkramande rysare tyvärr tar ingen i sällskapet vara på dessa möjligheter. Jag anar att Cassel tackar sin lyckliga stjärna att han redan gift sig med Monica Belucci innan han gjorde den här filmen.

Regi: Kim Chapiron

Betyg: 3/10

Oz the great and powerful: Jag har inget emot James Franco men hans flin kan vara lite irriterande. I den här filmen flinar Franco hela tiden, åtminstone känns det så. På pappret verkar Oz the great and powerful vara en helt ok film ja tom lite småintressant. Regissören är den inte helt obekante Sam Raimi och Franco flankeras av skådisarna Mila Kunis, Rachel Weisz och Michelle Williams. Storyn är inte heller oäven då den berättar bakgrunden till The Wicked witch of the west tillkomst och hur trollkarlen kom till landet Oz. Någonstans har någonting gått fel med den här filmen, fruktansvärt fel. Franco spelar över, de kvinnliga skådisarna är otroligt bleka, storyn är trist, berättelsen lyfter aldrig och allt känns bara plastigt och fantasilöst trots att man ansträngt sig över hövan för att filmen ska sprudla av magi. En själlös historia.

Regi: Sam Raimi

Betyg: 3/10

Black Swan ( 2010 USA )

Jag har alltid varit lite misstänksam mot s.k finkultur. De som håller på med det verkar vara lite fisförnäma och har en tendens att bråka med alla om allt ( Börje Ahlstdt m.fl) och framför allt verkar utövarna av finkultur ha astråkigt och vantrivas med sitt yrkesval. Jämför bilderna nedan och svara spontant: Vilka verkar ha roligast?

Filmen Black Swan gör inte saken bättre när det gäller att mildra mina fördomar angående finkultur.

Aronofskys senaste film handlar om balettdansösen Nina vars liv kanske skulle kunna vara lite muntrare om hon valt att syssla med något annat. Livet för Nina blir inte heller lättare då hon har en överbeskyddande mamma som behandlar dottern som att hon fortfarande var 12 år ( tjejen är över 20 men bor i ett rosa flickrum fullt med gossedjur ).   När Nina får huvudrollen i baletten Svansjön är hon först överlycklig men sen börjar pressen ta ut sin rätt. Konspirerar den nya tjejen mot henne för att ta över huvudrollen? Vad vill regissören egentligen, duger hon i huvudrollen eller kommer hon att bytas ut? Nina börjar också tycka att hennes kropp förändras, sår dyker upp, naglarna lossnar m. m. Vad är inbillning och vad är verklighet?

Jag kan känna att Black Swan är mycket väsen för ingenting. Vi har sett berättelsen förut, jag blir vare sig förvånad eller berörd av historien. Efter ca 20 minuter vet man hur det ska sluta och det är bara vänta på det oundvikliga. Till filmens styrka får jag lägga de helt suveräna skådespelarna med Nathalie Portman i täten. Barbara Hershey som Ninas mamma, Vincent Cassel som den slemmige regisören och Mila Kunis i rollen som Ninas konkurrent är alla otroligt bra i sina roller.Filmen är snygg att se på och musiken till Svansjön som är soundtracket är ljuvligt att höra.  Betyget är kanske lite högt men jag hade inte tråkigt i alla fall.

Regi: Darren Aronofsky

Betyg:6/10