Resident evil: Final chapter (2016 USA)

Då jag skulle stryka några skjortor beslöt jag mig för att sätta på någon film som inte krävde speciellt mycket uppmärksamhet. Valet föll då på dagens rulle som är den sjätte i ordningen i en serie som fram tills nu inte verkat haft någon ände. Jag tror att jag har sett tre till fyra rullar i denna filmserie och minns egentligen bara ettan som bra, resten av filmerna är för att tala ren svenska ren skit.

Visst var det samma stuk som i tidigare filmer. Skådisar som poserar sig genom filmen, ett manus som präglas av en känsla av att man hittar på allt eftersom man filmar, mer slowmotion än i en film av Zack Snyder men någonstans bland alla mina skjortor och fastnade jag i filmen. Det kan bero på att för första gången sedan den första filmen hade storyn ett uns av riktning. Alice får här i uppdrag att åka till Racoon city där allt började då det där finns ett botemedel mot T-viruset men hon har bara 48 timmar på sig annars dör mänskligheten ut.

Sans och vett samt fina skådespelarprestationer är något man måste bortse ifrån om man överhuvudtaget ska ta sig igenom denna film men om man likt jag lyckas med detta så blir det en ganska så underhållande film för stunden med en himla massa CGI-effekter och en som vanligt usel Milla Jovovich i huvudrollen.

Regi:  Paul W.S. Anderson

Betyg: 4/10

Annonser

Jeanne d’arc (1999 Frankrike)

Jeanne d’arc – The Messenger är Luc Bessons version av historien om Frankrikes nationalhelgon. Historien utspelar sig under hundraårskriget mellan Frankrike och England. När filmen börjar så är Frankrike är mer eller mindre nere för räkning men så dyker den obildade bondflickan Jeanne upp och hävdar att hon fått ett budskap av Gud. Kronprinsen Charles lyssnar på flickan och skickar henne till staden Orleans som belägras av Engelsmännen. Jeanne lyckas ingjuta nytt mod i de franska trupperna och krigslyckan vänder. Resten av storyn finns att läsa i historieböcker eller så får man göra sig omaket att se filmen.

Filmen som sådan är helt ok. Det är en fascinerande historia om denna bondflicka som lyckades rädda landet. Jag är inte en expert på Jeanne d’arc men vad jag begriper så har Besson knåpat ihop en film som håller sig inom rimlighetens gränser. En del fel och förenklingar har gjorts men överlag så stämmer det med vad man vet. Trots den långa speltiden blir det aldrig tråkigt och till skillnad mot en del kritiker gillade jag Jeannes samtal med Gud/Djävulen i Dustin Hoffmanns gestalt mot slutet av filmen. Dessa samtal ställde saker på sin spets och gör att jag som tittare vrider och vänder på Jeannes mission. För mig var det en av filmens höjdpunkter.

Nu är det som så att vi har med Besson att göra, en regissör som är sin egen värsta fiende då han helt saknar fingertoppskänsla. Filmen Jeanne d’arc är överlag bra. Besson har lyckats med scenografi, manus och rollbesättningen med både franska och anglosaxiska skådisar. Däremot tappade han någonstans på vägen konceptet och gav huvudrollen till Milla Jovovich. Hon har aldrig varit och kommer aldrig att bli en bra skådespelerska. Hennes kompetensnivå ligger i nivå med att slåss mot zombies i Resedent evil filmerna och när hon ska gestalta en komplex individ som Jeanne d’arc går det åt fanders. Skådisen fick som ett brev på posten en välförtjänt razzienominering. Just denna rollbesättning är synd för det är som sagt en bra film som tyvärr slirar betänkligt beroende på Bessons oförmåga att tänka efter och Jovovich inkompetens.

Regi: Luc Besson

Betyg: 5/10

Stone ( 2010 USA )

De Niro och Norton i samma film det var ett tag sedan, nämligen The Score från 2001. I Stone spelar De Niro övervakaren Jack Marby som utreder om fångar bör få en chans för en villkorlig frigivning. Norton är mordbrännaren Gerald Creeson som inser att Jack är hans biljett ut ur fängelset. Till sin hjälp att försöka snärja Jack tar Gerald sin fru Lucetta som spelas av Milla Jovovich.

Man har valt att kalla Stone för en psykologisk thriller . Jag misstänker att det är en omskriving av genren astrista filmer för gud såååå tråkig denna välspelade film var. Roligast hade nog skådisarna, De Niro funderade nog på hur mycket han skulle  frusta, sucka och andas genom näsan. Norton nog och softade  i sin trailer och tänkte på om han ska lägga till en stamning eller varför inte ett tic eller två till sin karaktär. Milla var nog mest glad att hon slapp agera mot zombies samt att hon får var med i en film som inte framförs i slowmotion. Vid det här laget har hon nog upptäckt att hon hamnade i en film där det är handlingen som går i slowmotion.  Jag tror nog att skådisarna hade jättetrevligt åt lite catering, tipsade varandra om olika skådespelartricks över en kopp kaffe och bara mös i allmännhet. Att filmen skulle bli engagerande tänkte nog ingen på. Det pratas och pratas i oändlighet uppblandat med lite sex och De Niros tunga andning genom näsan. That´s it.

Fiffi var lite mer postiv.

Regi: John Curran

Betyg: 2/10

Zombie Zpecial

Zombier likt vampyrer har fått ett uppsving i filmbranchen de senaste åren. Att de dyker upp i olika varianter, saktfärdiga, snabba som geparder, levande lik eller drabbade av något virus spelar inte så stor roll då de har ett mål: Att äta de människor som än inte är drabbade. De senaste dagarna har jag av en händelse sett tre stycken zombiefilmer och slår ihop dessa till en recension.

La Horde rör en grupp poliser som blir belägrade av zombies i ett gammalt hyreshus tillsammans med brottslingarna de ska arrestera. För att ha en chans måste de samarbeta. Med andra ord: Zombieversionen av Polisstation 13. Tyvärr når inte detta filmiska elände upp till förlagans höjder. En story som skulle kunnat bli bra schabblas bort med hjälp av ett ofokuserat manus, halvtaskiga skådisar och resultatet blir en blodig men trist film. Betyg: 3/10

Resident Evil Afterlife är den fjärde filmen i serien om Alice öden och äventyr i värld som tagits över av zombies. Zombiernas uppgift i filmen är att bli dödade i slowmotion i ”coola” 3D scener. Filmen är vare sig spännande eller engagerande däremot är den ganska snygg och har ett gäng skådisar som åtminstone får godkänt. Däremor håller jag på att bli galen på alla scener i slowmotion,  filmen 300 är en lättviktare i jämförelse när det gäller scener av detta slag. Handlingen? Alice letar efter andra människor som överlevt,  jagar skurkarna i The Umbrella organization samt slaktar tjogtals med zombier ( i slowmotion). Betyg: 4/10

Survival of the Dead är den 6:e av Romeros zombierullar. Hade karln lagt av efter Day of the Dead hade man talat om legenden Romero. Numera suckar man tungt och tänker mer på en man som får göra film trots att hans bäst före datum gick ut när farfar var ung. Survival är en tunn soppa där två grupper strider om man ska försöka bota zombierna eller döda dom. De bråkar så mycket om denna fråga att de två grupperna till slut börjar ta död på varandra. Finansiärerna till denna film hade troligtvis mindre hjärnverksamhet än de levande döda som är med i filmen. Betyg: 1/10.

Detta var inte några höjdar filmer utan snarare en riktigt sorlig samling. Nu ska jag försöka ta en liten paus från de levande döda, åtminstone tills nästa film kommer. Jag lär mig aldrig 😦

P.s den som vill läsa en längre recension av Survival har Rj skrivit ett bra och träffande stycke.