Cursed (2005 USA)

Cursed_ver2_xlg-1-Härom dagen dog filmregissören Wes Craven. Han kanske inte hörde till en av mina favoritregissörer i skräckfilmsskrået men en och annan höjdare fick han till under årens gång. På förekommen anledning stoppade jag in Cravens lite utskällda varulvsrysare Cursed i spelaren då jag faktiskt inte sett den tidigare.

Ett syskonpar råkar ut för en bilolycka på väg hem. De tror att de kört på ett djur men naturligtvis är det en varulv som attackerar ungdomarna. De undkommer med livet i behåll och har bara fått lättare skador. De märker snabbt av fysiska förändringar. Grönsaker byts ut mot rått kött, de blir lite pilskare och märker att deras sinnen förhöjts. Trots en hel del positiva effekter vill de bryta förbannelsen. För att göra detta måste de leta reda på varulven som smittat dem och döda besten. En ganska svår uppgift då de bor i miljonstaden Los Angeles.

Cursed är gjord med vänsterhanden och ger intrycket av att Craven kände för att göra en varulvsfilm – nånstans där verkar hans ambitionsnivå legat. Regissören lånar friskt från An American werewolf in London och Ginger snaps men tillför en del nya element till varulvsmyten så det finns trots allt lite nytt under fullmånens sken. Filmen balanserar mellan tonårsdrama, komedi och skräck och resultatet blir vare sig hackat eller malet. Varulven är ok i sin design och för en gångs skull ser monstret inte ut som en skabbig hund eller missbildad katt. Den obligatoriska förvandlingen är dock riktigt illa gjord med bedrövlig CGI.

Trots dessa invändningar har filmen trots allt en hel del att erbjuda. Det är en historia som berättas med gott humör och har glimten i ögat. Filmen flyter på bra och har inga döda punkter, nittio minuter gick rasande snabbt. Slutligen har Craven fått till en stabil ensemble med ganska många kända och halvkända skådisar som sköter sina kort väl. Bara man inte väntar sig en ny Scream eller Terror på Elm street lär filmen duga.

Regi: Wes Craven

Betyg: 5/10

Wild card (2015 USA)

wild-card-posterDet är tunga tider nu med gråa himlar, mörker och ja bara bläääh. Då känns det skönt och mysigt och alldeles underbart (nästan som en bal på slottet) när man upptäcker att Jason Statham kommit med en ny film. Här spelar Statham Nick Wild en sorts guide/bodyguard/fixare i Las Vegas. Mot ersättning hjälper han folk med smått och gott i staden men håller sig inom lagens råmärken. När så en av hans vänner blir misshandlad och våldtagen av en person med kopplingar till maffian ser Nick sig tvungen att ställa saker och ting till rätta.

Ingen skugga ska falla på Statham (en mening jag ofta får använda mig av när jag skriver om filmer han är med i), han gör det han ska men i ärlighetens namn är inte Wild card speciellt bra. Om nu inte Statham hade ståtat med sitt namn i rollistan är nog frågan om filmen ens är sevärd. Det händer inte så värst mycket och jag sitter mest och väntar på att storyn ska sätta fart vilket den till slut gör men då är filmen nästan slut. En halvseg och lite oinspirerad film. Roligast är alla kända ansikten som dyker upp i småroller. Det verkar som att filmens regissör har passat på att engagera dessa personer när de av en händelse råkat passerat Las Vegas. B.la dyker Stanley Tucci upp i en hiskelig peruk. Han kanske har fått smak för detta klädesplagg(?) iom Hunger games? Roligare än så blir tyvärr inte filmen men Stathams närvaro lyste upp livet åtminstone en liten stund.

Regi: Simon West

Betyg: 4/10