Savage (2019 Nya Zeeland)

Filmen Savage gör tre nedslag den kriminelle Dannys liv. Barndomen där han hamnar på  anstalt efter att ha begått ett inbrott. På anstalten blir han kompis med Moses och de två beslutar sig för att rymma. Några år senare får vi återse de två vännerna som nu bildat ett gäng och börjar så smått etablera sig i den undre världen. Slutligen får vi möta Danny när han är kring 30. Han har nu börjat tänka över sina livsval och när han stöter på sin bror vill Danny göra ett försök att lämna gänget. Det beslutet kunde inte komma vid ett sämre tillfälle då Moses som är ledare utmanas av andra gängmedlemmar.

Savage bryter inte direkt någon ny mark det är gammal skåpmat som kan göras både bättre och sämre. Filmen duger, skådisarna funkar bra och storyn är alldeles lagom engagerande för att jag ska titta vidare. Mest intressant är väl att man får ta del av ett något sunkigare Nya Zeeland än vad man vanligtvis är van vid. Senaste gången jag gjorde besök på landets slagsida var nog Once were warriors (94) så det är ett tag sedan sist. Savage spelar inte i samma division som den filmen men gillar man genren så duger den.

Regi: Sam Kelly

Betyg: 5/10

A Night of Horror: Nightmare Radio (2019 Argentina m.fl)

Det finns en hel del bra antologiskräckisar t.ex Phobia,  V/H/S 2 och Trick or treat. Sedan finns det naturligtvis även en och annan som är mindre bra men jag blir alltid lite pepp när det dyker upp en ny skräckis som består av korta historier. Det kan bero på historierna har en tendens att gå pang på rödbetan samt att det kan bli en omväxlande upplevelse – på gott och ont bör tilläggas.

A Night of Horror: Nightmare Radio består av ett tiotal olika berättelser som ramas in av en radiopratare som sitter och delar skräckberättelser med sina lyssnare. Just denna ramhandling drar ned filmen en hel del dels då den är ganska så ointressant samt att filmens tempo sänks då man får sitta och lyssna på en gubbe som berättar skräckberättelser.

Berättelserna är som brukligt av varierande kvalitet och kommer från många olika länder bla Argentina och Nya Zeeland. Är då filmen sevärd? Mjae kanske inte i sin helhet men den kan stoltsera med två berättelser som var ena riktiga höjdare. Den ena rör den hiskliga vanan man hade förr i tiden att fotografera döda människor och den andra handlar om en unge som hör ett ljud från köket och tittar dumt nog efter vad som är på gång. Dessa två historier var top notch och gör att jag vart relativt nöjd efter titten. En effekt av dessa två mycket rysliga berättelser blev tyvärr att filmens övriga historier blev ganska så lama vid en jämförelse.

Regi: En himla massa folk

Betyg: 5/10

Turbo kid (2015 Kanada/Nya Zeeland)

turbokid_posterNågon har beskrivit Turbo kid som Mad Max på BMX och det stämmer väl. Här snackar vi superduperlågbudgetfilm men helt oäven är inte filmen. Berättelsen utspelar sig efter katastrofen och dramats huvudperson är The Kid en ung kille som lever ensam i en håla och samlar på saker och ting från det förflutna. Han blir motvilligt kompis med den halvgalna tjejen Apple och när hon blir kidnappad av den lokale krigsherren Zeus ser sig The Kid nödgad att hoppa upp på sin cykel och rädda henne.

Som sagt det är lågbudget men filmen är gjord med mycket hjärta och med det kan man åtminstone i min bok komma ganska långt. Det är billigt gjort men gänget bakom filmen har lyckats med ganska små medel att skapa en illusion av en postapokalyptisk framtid. Filmen är kanske inte värst spännande och cykeljakter är inte att föredra framför biljakter om man säger som så men den underhåller för stunden och skaparglädjen smittar av sig. Skådisarna är ok med veteranen Michael Ironside som mest kända namn. Laurence Leboeuf som spelar Apple är till en början oerhört påfrestande men jag vande mig efter ett tag och när man fick hennes bakgrundshistoria förklarad blev beteendet lite en anings mer uthärdligt. Så klarar man av lågbudget, cyklar (budget tillät nog inte bilkörning) och en något påfrestande rollfigur är Turbo kid en relativt intressant uppvisning i att det går att koka en soppa på en spik.

Regi: François Simard, Anouk Whissell

Betyg: 5/10