Översättarna (2019 Frankrike)

När tredje och avslutande delen av en bokserie ska släppas tar förlaget till extraordinära åtgärder för att förhindra att boken kopieras. Man låser in  översättarna under strikt bevakning i en bunker. Tanken är att boken ska översättas till olika språk för att sedan få samma releasedatum över världen. Det tar bara några dagar innan delar av boken släpps på nätet och man förstår att någon av översättarna spelar fulspel. Bokförlaget och dess chef Eric Angstrom tar i med hårdhandskarna för att finna den skyldige.

Först av allt vill jag tacka Movies.noir för tipset då detta var en underhållande film som slank ned lätt. Filmen har inga direkta svackor och manuset är precis lagom klurigt. Berättelsen tar en och annan vändning men samtidigt går man aldrig över gränsen så att det blir överdrivet krångligt. Mysteriet är precis så pass klurigt att jag hinner räkna ut hur saker och ting hänger samman precis innan de avslöjas i filmen. Det var ganska så skönt att inte behöva sitta och lägga massa tid på att fatta hur allt hänger samman.

Det är en hel del halvkända ansikten om man sett lite europeisk film under senare är. Det mest kända namnet för den stora biopubliken torde vara Olga Kurylenko men även Lambert Wilson och Riccardo Scamarcio var kändes igen. Översättarna är vad jag skulle vilja kalla för en alldeles lagom film, lagom spännande, klurig och intressant värd en titt.

Regi: Régis Roinsard

Betyg: 6/10

The Room (2019 Frankrike)

I skräckfilmens värld sker en av två saker om man bestämmer sig för att flytta ut på landet för att fly storstadens jäkt: Antigen sysslar byborna/grannarna med något fuffens som slutar i elände eller så har man inte besiktat huset man köpt och då brukar det ingå något trist och tråkigt  i köpet. Paret Kate och Matt råkar ut för det sistnämnda. Med tanke på vad som möter dem när de flyttar in verkar de ha köpt huset med förbundna ögon.

När man städar ut gammalt bråte i huset hittar Matt en dolt rum. Genom en slump upptäcker de att rummet har förmågan att uppfylla det man önskar sig.  Paret är överlyckliga och fyller hemmet med pengar och allehanda lyxartiklar men naturligtvis har rummet vissa begränsningar vilket ställs på sin spets när Kate gör en riktigt korkad önskan.

The Room är en fransk film som utspelar sig i USA och därför(?) talar alla engelska. Det blir allt snårigare att håll koll på filmproduktionen nuförtiden. Filmen som sådan är kanske inte speciellt skräckinjagande men den dras med en obehaglig stämning. Jag kan ana åt vilket håll det barkar men jag kan inte riktigt räkna ut hur det kommer att sluta och i finalen får man vara vaken för att hänga med i alla svängar.

Det kanske är som så att manuset är bättre än filmen men jag vart i alla fall nöjd med en historia som kändes ganska så nyskapande och skådisarna b.la gamla Bondbruden Olga Kurylenko var helt ok i sina roller. Väl värd en titt.

Regi Christian Volckman

Betyg: 7/10

Hos Sofia får man svaret på om nyinspelningen slår originalet.

Oblivion (2013 USA)

oblivion-posterJag kan ha fel men jag tror inte att Tom Cruise gör någon tjurrusning i den här filmen, något som likt Tom Hanks urinerande och Brad Pitts ätande är hans signum. Det kan bero på att Oblivion inte är någon actionfilm utan mer ett science fiction drama med actioninslag. Filmen utspelar sig några år efter att jorden vunnit en pyrrhusseger mot en utomjordisk invasionsstyrka. Mänskligheten besegrade visserligen fienden men till priset av en förstörd jord. Jack (Cruise) sköter bevakningen av det som är kvar av vår planet. Han uppgift består av att underhålla spaningsrobotar som försvarar gigantiska maskiner som utvinner jordens sista naturresurser innan mänskligheten flyttar till en annan plats i solsystemet. Trots att det finns en del utomjordlingar kvar som stör Jack i arbetet så löper det på relativt friktionsfritt men så störtar ett skepp vars innehåll får Jack att ifrågasätta både sitt uppdrag och sin existens.

En del har hävdat att Oblivion bitvis är lite småtråkig. Jag fann att filmen flöt på i ett makligt tempo men den blev aldrig trist. Bäst är de storslagna miljöerna av vår planet efter katastrofen. Det känns vemodigt när Jack åker över öde slätter, en vy som ibland innehåller en och ann ruin som vittnar om en tidigare levande värld. Det var inga större fel på storyn som har både en och två vändningar som jag inte såg skulle komma. Det är lite härligt när det man tar för givet ställs på ända och man får kalibrera om sin hjärna. Nu var jag möjligtvis lite ouppmärksam åt vart håll berättelsen pekade och en och annan mer arlert tittare kan nog räkna ut hur allt hänger samman avsevärt tidigare än undertecknad.

Filmens svaghet är nog slutet där man ansträngt sig över hövan för att få till ett happy end något som inte gick i samklang med känslan och stämningen under filmens gång men man kan kanske begära för mycket av en storfilm som ska tillgodose alla smaker.

Regi: Joseph Kosinski

Betyg: 7/10

Bondtema:Quantum of solace (2008 USA/Storbr)

Quantum of solace (QoS) är unik i filmserien om Bond av tre anledningar: Det är den kortaste filmen i serien, det är en direkt uppföljare av en tidigare film,Casino Royale, och det (jag är väl medveten om att detta påstående kan debatteras) är den enda filmen i serien där Bond inte går till sängs med den kvinnliga huvudrollsinnehavaren. Om dessa tre saker gör QoS till en bättre film är högst tveksamt då den dras med en del stora brister men jag kommer till dom senare i texten.

Casino Royale blev som bekant en stor hit och nu gällde att smida medan järnet var varmt och man hade faktiskt redan börjat förberedelserna till uppföljaren redan innan Casion royale haft sin premiär. En stor del av förarbetet var redan gjort då man behöll stora delar av castingen från förra filmen. De skådespelarna som saknades i de större rollerna var skurken och Bondbruden. Bruno Ganz var en skådis man hade i tankarna när det gällde dramats skurk Dominic Greene men det blev till slut lite otippat Mathieu Amalric som knep den rollen. Ukrainskan Olga Kurylenko valdes ut bland några tusen sökande och man bände in skådespelerskan Gemma Arterton i rollen som Bonds medhjälperska Strawberry Fields.

Filmens storskurk: Den något glosögde Mr.Greene

QoS tar fart minuterna efter att Bond skjutit ned Mr White. Det visar sig att han är medlem i en stor och mycket hemlig organisation vid namn Quantum. Bond som är besatt av hämnd efter händelserna i Casino Royale sätter efter organisationen och spåren leder till Bolovia och den skumme affärsmannen Dominic Greene. Till sin hjälp har Bond Mathis som gör en comeback, Greenes f.d och högst oönskade flickvän Camille samt kontoristen Mrs fields.

Olga Kurylenka gör rollen som Greenes hämndlystna f.d flickvän.

Om man tyckte Casino Royale var lite långsam lär QoS råda bot på detta: Biljakt, hustaksjakt, båtjakt,flygplansjakt och däremellan massa slagsmål och skjutande. Kanske lite väl mycket då filmen (vilket säkert var tanken) känns lite hetsig och därmed kommer vi till i mina ögon QoS största problem nämligen regissören Marc Forster. Av någon dunkel anledning har han anammat brödernas Tony och Ridley Scotts inkompetens att filma actionscener.Med detta menar jag att regissören verkar göra allt för att man inte ska få något enhetligt grepp om vad som händer. Actionscenerna har en hysterisk klippning och Forster har tydligen en pretentiös ådra som han passar på att visa av och till under filmens gång och speciellt då under actionscenerna för en regissör som envisas med att klippa in symboliska bilder på hästlopp och tomater som krossas under actionscener är i mina ögon inget annat än detta. Kalla mig konservativ men om det är action anser jag att det vore trevligt att kunna uppfatta vad som händer. För skojs skull kan man jämföra takjakten i QoS som kunde vara än en höjdpunkt i filmserien med jakten i början av Casino Royale. Inkompetens kontra kompetens.

Bond & Stawberry Fields, ja hon heter faktiskt det!

Ett annat problem med filmen är just att det är en uppföljare. Jag har inget emot att Bondfilmerna länkas samman tätare men om man slunkit in på biografen för att se QoS utan att ha sett Casino Royale hade mycket av handling och sammanhang gått förlorad. Jag anser att det är en svaghet i manusarbetet. På det hela ger filmen ett splittrat intryck vilket gör att den aldrig, trots alla actionscener, lyfter.

Mathis gör en välkommen comeback.

Finns det då något gott att säga om filmen? Ensembeln är bra. Craig, Giancarlo Giannini och Judi Dench har jag nämnt i inlägget om Casino Royale och de fortsätter att sköta sig. Speciellt replikskiftena mellan M och Bond är mycket underhållande i filmen. Olga Kurylenko i rollen som Camille har ibland fått lite oförtjänt med dålig kritik Hennes problem är att hon kommer direkt efter Eva Green som spelade Vesper Lynd med sådan bravur att all konkurrens förbleknar när man jämför de olika Bondbrudarna (åtminstone de senaste trettio åren) med varandra. Camille hör kanske inte till de mest minnesvärda Bondbrudarna men dålig är hon inte. Mathieu Amalric som spelar Dominic Green passar mycket bra som skurk. Han är en ”vill slå på käften karaktär”. Greene har nerverna på utsidan och försöker hela tiden bevara sitt lugn och sin påklistrade elegans . När det mot slutet brister för honom och han går bananas med en brandyxa lyfter filmen ett par snäpp. QoS största problem är två: den följde efter såpass bra film som Casino Royale och jämförelserna blir då oundvikliga. Det andra problemet stavas Forster. Jag gillar också historien med en hemlig organisation likt Spectre och jag hoppas att det inte är sista gången Bond möter Quatum som visade sig vara värdiga motståndare till 007.

Mr. Greene har slutligen tappat tålamodet.

En rolig detalj som jag snubblade över är att det var ganska nära att Al Pacino skulle få en liten cameo som ledaren för Quantum men det föll på att man i sista stund bestämde sig för att skippa iden om en filmtriologi. Slutet av QoS som påminner lite om slutet på Casino Royale klipptes bort så manusförfattarna hade fria händer till den kommande Bondfilmen Skyfall där M och hennes förflutna verkar spela en central roll i handlingen men den filmen kommer först i november 2012.

Joaquín Cosio spelar General Medrano en ful fisk som har affärer ihop med Quantumorganisationen. Han är också kusligt lik en chef jag hade en gång i tiden då jag körde truck.

Förtexterna är lite halvtrista med dansande kvinnor i ökensand. Låten med Alicia Keys och Jack White är en blandad kompott som tyvärr är lite väl skrikig i sina värsta stunder.

Bästa repliken?

M: You killed a man in Brigenz.

James Bond: I did my best not to.

 M: You shot him in cold blood and threw him off a roof. I would hardly call that showing restraint!

Allt har ett slut så även detta tema. Jag började i november för ett år sedan med ambitionen att recensera en  film i veckan, nu blev det inte riktigt så av olika anledningar men vägs ände nådde jag till slut. Jag vill tacka alla för tips om bra sidor på nätet om Bond, för alla uppskattande kommentarer och alla besökare som läst mina inlägg. Ett stort TACK, och ett extra tack till Joel som ville vara med på en combo om den omdebbaterade License to kill. 2012 kommer jag starta ett nytt tema som kommer vara avsevärt större än Bondtemat. Jag kanske tar mig vatten över huvudet, vi får väl se. En del undrar kanske var jag hittat all fakta: DVD kommentarer, böckerna Rough Guide of James Bond samt James Bond encyclopedia. På nätet har jag fått god hjälp av IMDB och de två ypperliga James Bond sidorna MI6 och Agent 007.

Centurion ( 2010 storbrit )

 Handlingen i Centurion är en lite simplare version av Doomsday (byt ut bilar mot hästar). En romersk legion ger sig ut i Skottland för att hitta en upprorsledare. Legionen blir utplånad i ett bakhåll, de få som överlever bakhållet  försöker nu ta sig till närmsta romerska utpost, hack i häl har de vilda skottar som leds av en stum snygg f.d bondbrud som målat ansiktet blått  vars hobby är att hugga huvudet av folk. I bara farten hinner man också med en liten kärlekshistoria.

Jag är lite svag för filmer av det här slaget, en grupp (oftast män) strandade i fiendeterritorium som försöker ta sig i säkerhet, t.ex Southern Comfort eller The Warriors. Centurion är helt ok underhållning men jag hade hoppats på lite mer av regissören Marshall som tidigare gjort b.la Descent och Dog Soldiers så visst är jag besviken. Filmen blir aldrig speciellt spännande trots fina möjligheter och jag får känslan av att Marshall hastat igenom filmen med blicken mot framtida projekt. Det blir en lite bagatellartad film och det är synd när man klätt upp massa folk i snygga rustningar.

Regi: Neil Marshall

Skådespelare: Michael Fassbender, Olga Kurylenko

Betyg: 5/10