Richard Jewell (2019 USA)

Under OS i Atlanta 1996 upptäckte säkerhetsvakten Richard Jewell en bomb i en park. Tack vare att Jewell var såpass uppmärksam lyckades man förhindra en tragedi. Richard Jewell fick ett par dagar i rampljuset som hjälte men när FBI började misstänka att han låg bakom dådet och läckte denna information till media blev Jewell istället en jagad man. FBI hade som sagt bara misstankar och inga bevis men i media och allmänhetens ögon var han skyldig.

Jag minns händelsen men hade mer eller mindre glömt bort den tills Eastwoods film kom häromåret. Det jag felaktigt mindes var att det var en säkerhetsvakt som lagt ut en bomb för att spela hjälte. Precis som i fallet i filmen Assasins glömde jag bort storyn i mediebruset och hade inte koll på vad som egentligen hände. En del kan man lägga skulden på media och polisen som är dåliga på att tala om när någon blivit friad men jädrigt bra på att hänga ut misstänkta. Den misstänkte får ofta stå ensam kvar med många gånger ett förstört liv.

Filmen tar sig en och annan frihet. B.la har Eastwood snaskat till historien och menar att reportern Kathy Scruggs särade på benen för att få insiderinformation. Jag vet inte vad regissören tycker om media men kanske kan man tolka det som att hans syn på media och reportrar är att de horar runt för nyheter. Eastwood väljer också att avsluta filmen med en high note vilket inte fallet var. Jewell fick fram till sin död kämpa för sin oskuld även efter att den skyldige åkt fast.

Bortser man från detta är Richard Jewell en vad jag kallar stabil film något som kännetecknar regissören Eastwood. Det är en historia som berättas rakt av, bra skådespelarinsatser och inga konstnärliga krusiduller. Eastwood gör film som han alltid gjort och för mig funkar det. Jag blir sällan exalterad men sällan missnöjd. Mao en Eastwoodare slinker alltid ned ganska så lätt men gör inga större vågor på vattnet.

Regi: Clint Eastwood

Betyg: 6/10

A Vigilante (2018 USA)

Olivia Wilde spelar här den till en början mystiska kvinnan Sadie. Hon nås på ett telefonnummer och när orden ” I’m looking out the window, and the trucks won’t stop coming.” sägs packar Sadie sin väska och åker till uppringarens adress för att puckla på dennes man. Sadie är en hämnare/hjälpare av kvinnor som far illa pga av sina män. Under filmen får vi bit för bit reda på hennes bakgrund och anledningen till varför hon gör som hon gör.

Filmen var inte helt oäven och Wilde passade bra i rollen som den bittra hämnaren Sadie. Filmen faller dock en bit på utförandet. Man har valt att krångla till en ganska simpel men effektiv historia. Det tog en stund för mig innan jag fattade vilka scener som var i då respektive nutid. Resultatet blev att filmen tappade i tempo då jag fick lägga hjärnkapacitet på att få ihop storyn. Klippningen var väl inte heller den bästa, en del scener bryts abrupt och vid andra tillfällen kommer man in mitt i händelseförloppet. Om det beror på ett konstnärligt grepp eller budgetbesparingar låter jag vara osagt.

Det är ingen fartfylld historia utan en ganska så deprimerande film förlagd i ett grått och sunkigt USA under senvintern. Miljöerna och omgivningarna speglar visserligen Sadies sinne och filmens tema men speciellt muntert vart det i alla fall inte. Berättelsen rör sig framåt i maklig takt men mot slutet hettar det till och blir faktiskt ganska så spännande. En film som är helt ok i min bok.

Regi: Sarah Daggar-Nickson

Betyg: 5/10

Booksmart (2019 USA)

Det kommer ut en himla massa filmer varje år och trots att jag ser mig själv som en person som är relativt intresserad av film och har åtminstone en aning om vad som är på gång är det många filmer jag missar. Booksmart var en film som jag noterat men mer eller mindre sållat bort i mediebruset. Tur då att jag lyssnar på en filmpodd som av och till ger tips på filmer som väcker mitt intresse.

Studenten närmar sig för Amy och Molly, de två är BFF och har skött sin skolgång oklanderligt i vetskap om att de kommer bli antagna på aktningsvärda colleges. De har försakat fester och andra nöjen under sin skoltid och har bara satsat på studierna. Till deras fasa inser de den sista skoldagen att man faktiskt kunnat göra båda sakerna då flera av deras skolkamrater har antagits till samma skolor. I desperation ska nu båda tjejerna försöka ta igen fyra års partyn och festande på en natt. Problemet är att de inte vet vart den stora avslutningsfesten är och det blir en lång natt innan når målet.

Booksmart är regisserad av skådisen Olivia Wilde och hon har fått ihop en film som är roande men samtidigt berörde mig på ett djupare plan. Filmen har en hel del tokroliga scener och absurditeter men speciellt Kaitlyn Dever som spelar den lesbiska tjejen Amy ger filmen en känslosammare touch vilket berörde mig mer än vad jag var beredd på. Hon lyckas förmedla känslan av att det är en natt som aldrig kommer åter samtidigt som hon har en oro över vad framtiden har i beredskap. Beanie Feldstein som spelar hennes kompis Molly är tyvärr inte lika bra kanske därför att skådisen är överviktig och i filmens värld är man gapig och klumpig så fort man bär på ett par extra kilon. Det är synd att Wilde valt att schablonisera då det sänker filmen ett snäpp.

Överlag är filmen en bagatell men precis som i The Myth of the american sleepover känns filmen i mina ögon större än vad den kanske är då regissören lyckas med att fånga ungdomarna som individer istället för statister i en ”supa och visa pattarna” film. Jag ser gärna fler filmer regisserade av Wilde då detta var en mycket bra start på en förhoppningsvis ny karriär.

Regi: Olivia Wilde

Betyg: 8/10

The Next three days (2010 USA)

Läraren John Brennan lever ett lyckligt familjeliv tillsammans med sin fru och son fram tills den dag huset stormas av polisen och frun arresteras misstänkt för mord. Frun döms till livstid och Johns  liv rasar samman. Han vägrar att acceptera att frun är fängslad och när alla lagliga vägar att få domen hävd är uttömda beslutar sig John för att frita sin fru. Då han är en amatör i den kriminella världen blir det extra svårt att knåpa ihop en flyktplan. Naturligtvis blir han av yttre omständigheter tvungen att improvisera sin planering vilket gör att polisen börjar intressera sig för John.

Jag vet att det krävs att man måste godta  en hel del osannolikheter för att överhuvudtaget köpa historien men jag valde att svälja konceptet med hull och hår vilket medförde att jag fick en underhållande stund i tv-soffan med en rejäl dos spänning i filmens final.

The Next three days rullar på och blir aldrig tråkig det är hela tiden något nytt hinder som John måste ta sig förbi och det kastas in lagom mycket grus i maskineriet för att hålla spänningen vid liv. Crowe och Banks i rollerna som paret Brennan övertygar vilket gör att jag hejar på dem lite extra sedan ligger även den där frågan och gnager filmen igenom: Är frun skyldig eller inte?  Det var också roligt att se en himla massa kända namn i birollerna, Liam Neeson, Olivia Wilde OCH skådespelargiganten Brian Dennehy (det var länge sedan)  bara för att nämna några. Det är kanske en bagatell till film men för mig funkade den perfekt.

Regi: Paul Haggis

Betyg: 7/10

Third person (2013 USA)

THIRD-PERSON---Official-Poster_8118Paul Haggis som gjorde filmen Crash  ligger bakom den här filmen. Jag visste inte så mycket om handlingen men skådisar som Olivia Wilde, Liam Neeson och Adrien Brody lockade. Vi får följa tre olika historier under den över två timmar långa filmen. En författare som kämpar med sin senaste roman på ett hotell i Paris tillsammans med sin älskarinna. En amerikan i Rom som blir involverad i människosmuggling och en kvinna i NYC som är involverad i en hopplöst fall angående vårdnaden om sin son.

Jag vet inte vad som är fel med filmen men något är det. Det är en irriterande film som strävar efter att vara lite klurig och djup men misslyckas totalt. Filmens huvudberättelse med författaren är helt överflödig och trist. Neeson som spelar författaren känns gubbsjuk och hans älskarinna som spelas av Wilde verkar och visar sig mycket riktigt vara totalt obalanserad. Historien i NYC är förvisso lite hjärtskärande men på det stora hela är det en axelryckning. Bäst är berättelsen som utspelar sig i Rom och jag undrar varför man inte bearbetade den storyn till en långfilm istället. Varje historia har en ansträngd tvist och som om detta inte skulle räcka avslutas hela filmen med en vändning som bara blir pretentiös. Orden självgod, överarbetad och slöseri med pengar passar in bra som beskrivning av denna film.

Regi: Paul Haggis

Betyg: 2/10

 

The Lazarus effect (2015 USA)

the-lazarus-effect_1424378817En grupp forskare står nära genombrottet för att väcka nyligen döda till liv. Man har lyckats med en hund men har inte testat på någon människa -än. Naturligtvis är olyckan framme och man tvingas ta ett beslut om att väcka en människa till liv och naturligtvis tar man fel beslut som i slutändan leder till avsevärt fler begravningar än vad man kanske tänkt sig.

Jag hade lite halvt om halvt sett fram emot den här filmen. Dels för att det är ett kittlande ämne som tidigare behandlats i filmer som Martyrs och Flatliners men även i böcker som Poes Fallet Valdemar och Kings Revival. Filmen har också en inte oäven rollista med Olivia Wilde, Mark Duplass, Sarah Bolger och favoriten Ray Wise,  den sistnämnde i en microroll men han är ändock med ett par minuter.

Nu blev det inte så bra som jag hade hoppats. Filmen startar bra och visst är det rysligt med den f.d döda hunden som vi tittare vet att det inte står rätt till med. När det blir dags för det mänskliga uppvaknandet från den andra sidan tappar filmen känslan och det blir urvattnat, för effektfullt, och småtrist. Synd på ett rafflande ämne och jag får hoppas på ett bättre resultat nästa gång för det lär det säkerligen bli förr eller senare.

Regi: David Gelb

Betyg: 3/10

Filmspanarna: BOATS – Rush (2013 USA)

rush_ver4_xlgMånadens tema hos filmspanarna ligger helt rätt i tiden. BOATS (Based On A True Story) filmer står som spön i backen. The Butler, Monica Z, The Frozen ground, The Conjuring och Lovelace och då har jag säkerligen glömt bort en hel del som visas på bio. Varför intresset för denna typ av film ökat markant vet jag inte. Kanske är det ett försök att locka en annan publik till biograferna som känner sig mer bekväma med en film som baseras på verkliga händelser än fantasy och andra påhittade historier. En annan förklaring kan vara idetorka bland manusförfattare eller en rädsla att satsa på nya oprövade idéer. Personligen är jag relativt förtjust i BOATS-filmer bara jag inte känner till för mycket om personen det berättas om. Blir det för mycket fel (vilket det oftast blir då ett helt liv ska klämmas in på två timmar) blir jag bara irriterad. Samtidigt kan det bli lite underhållande då regissöreren vågar ta ut svängarna lite mer t.ex Stone i Nixon å andra sidan kan det bli lite trist och fjantigt om regissören förbättrar verkligheten för mycket för att hamra in sitt budskap, t.ex JFK. Det blir en balansgång mellan sanning och fiction.

Dagen film är regisserad av Ron Howard en regissör som oftast gör bra men aldrig storslagna filmer. Det är lite McDonalds deluxe över Howard. Men vet vad man får, det är alltid välgjort å andra sidan sällan överraskande. Han har en mall som funkar och den kör han på. Rush handlar om Formel 1 cirkusen under mitten av 70-talet och rivaliteten mellan förarna Hunt från Storbritannien och Lauda från Österrike. De har samma vinnarskalle men kör av olika anledningar. Hunt är en playboy som avverkar kvinnor på löpande band, festar tar livet med en klackspark och kör på känsla. Lauda är i det närmaste en asket, åtminstone i jämförelse med Hunt. Han kör på skicklighet och säkerhet och har inte direkt en vinnande personlighet. Huvudelen av filmen utspelar sig året 1976 då kampen mellan de förarna var som mest intensiv.

Jag har inte en susning om motorsport men att det går ut på att man kör runt runt på en bana samt att förarna omges av massa lättklädda kvinnor i bikini som de kan spruta skumpa på (undrar hur annonsen för det jobbet ser ut ?) när de vunnit loppet är ungefär min uppfattning av sporten. Howard lyckas dock med konststycket att skapa en ganska intressant film om en ointressant sport. Förtjänsten är till största delen Chris Hemsworth och Daniel Brühl som spelar de två förarna. De båda är bra skådisar som lyckas väl med att väcka min nyfikenhet på den verkliga historien. Direkt efter filmen satte jag mig att googla de två för att släcka törsten efter kunskap om ett par personer jag knappt hade hört talas om. Rush är en välgjord och lättsam film som slinker ned i biomörkret utan några större problem.

Regi: Ron Howard

Betyg: 7/10

Vad andra filmspanare skriver om finner ni här.

filmspanarna-bred

Fripp

FLMR

Except fear

Har du inte sett den?

Jojjenito

Mode + film

Rörliga bilder och tryckta ord

Fiffi

The Change-up (2011 USA)

Dave och Mitch är ett omaka kompispar. Dave jobbar för fullt på kontor, har tre barn älskar sin familj men hinner helt enkelt inte med livet.  Mitch ger ordet slacker en helt ny innebörd. Dagarna fördriver han med att röka på, ragga upp kvinnor och småtrivs ganska gott med sitt liv. Var han får pengarna till detta liv begriper jag inte. Efter en blöt natt tillsammans sker det något magiskt när de två kompisarna urinerar i samma fontän. De byter kroppar och därmed liv med varandra och cirkusen är i full gång. Jag skulle verkligen vilja vara med när iden till den här filmen pitchades för bolagsbossen men å andra sidan har än mer korkade ideer blivit till bra filmer.

Ett stort problem som jag har med amerikanska komedier är att de är fega. Många gånger har man en bra ide´ t.ex Liar, liar (kan inte ljuga), What women want (kan läsa kvinnors tankar) eller varför inte Bruce the almighty (tar över Guds jobb)? Ofta börjar filmerna bra men  snabbt märker man att filmens producenter fegar ur och berättelsen övergår från att vara en rapp komedi till en konservativ moralkaka. Ofta förkommanade är också talet där huvudpersonen får redogöra vilken bättre människa han (det är oftast en han) blivit. Vid det här laget brukar jag ha så svåra kväljningar att jag missar eftertexterna. Då känns det skönt och befriande när man får se en film som The Change-up där man faktiskt vågar (nästan) löpa linan ut.  Att man inte gör det är förståeligt då vi som tittare fortfarande ska kunna hysa sympatier för karaktärerna annars blir kanske inte komedin en speciellt trevlig stund. Skämten tillåts vara råa, de svär som borstbindare (man slipper vuxna män och kvinnor som säger gosh och darn), bisarra situationer staplas på hög och jag köper faktiskt filmens budskap. Klarar man av en och annan pinsam scen, skämt under bältet och att Ryan Reynolds faktiskt ser lite märklig ut får man en trevlig stund. Filmen såg jag på Voddler.

Regi: David Dobkin

Betyg: 7/10

In time (2011 USA)

Här har man verkligen tagit fasta på uttrycket ”tid är pengar”. In time utspelar sig någon gång i framtiden, av någon anledning har alla människor en utmätt livstid på 25 år, något som illustreras av att folk har ett självlysande räkneverk på underarmen som räknar ned den kvarvarande livstiden. När räkneverket hamnar på noll dör man. Vad man än köper kostar det tid tex en ny bil 50 år eller en busstur 2 timmar. Naturligtvis kan man göra det motsatta och stjäla eller tjäna tid något som gör att alla ser ut att vara omkring 25 år trots att de kan vara flera hundra år gamla. Man kan ganska lätt se vem som är rik eller fattig då de rika inte ständigt tittar på sin underarm och räkneverket som sakta tickar ned mot döden.

Will Salas lever i stadens fattigare delar och kommer av en händelse över 110 år och bestämmer sig för att använda sin nyfunna rikedom till att sprida rättvisa. Han slår sig ihop med överklasstjejen Sylvia, tillsammans rånar de banker för att likt Robin Hood ta från de rika och ge till de fattiga.

Man blir ganska snopen när eftertexterna rullar till In time. Jag sitter frågande och undrar: Vad detta verkligen allt man kunde ådskakomma med denna toppenide?  Man hade kunnat gjort så mycket av konceptet; socialtdrama med tanke på att generationsförvirringen är total eller varför inte en spännande thriller som i bokstavlig mening visar kampen mot klockan. Alternativen är många men av någon anledning har man nöjt sig med ett urvattnat manus som är förvånansvärt tråkig och oinspirerat. En håglös Cillian Murphy jagar Justin Timberlake som släpar på Amanda Seyfried så mycket mer händer inte.

Det blir inget bottenbetyg då iden åtminstone kittlar min fantasi samt att Timberlake och Murphy gör så gott de kan. Amanda Seyfelds putmun och tallriksstora ögon har jag däremot börjat tröttna på, har hon varit med i någon bra film överhuvudtaget (kom nu inte dragandes med Mamma Mia som är en treoframkallande skrikfest)? Oliva Wilde hade gott kunnat ta rollen som den rebelliska rikemansflickan nu spelar hon Wills mamma och förpassas ganska snabbt ut ur storyn snacka om att slösa med resurserna.

Regi: Andrew Niccol

Betyg: 3/10

Söndagsblandning

Av och till (ganska ofta egentligen) händer det att man ser en film som inte är vare sig dålig eller speciellt bra. För att städa ur recensionsgarderoben har jag samlat ett gäng mer eller mindre bra filmer. Gemensamt för de alla är att de duger ganska bra en halvseg söndag då man inte vill engagera hjärnan för mycket. Jag kan dock inte avhålla mig ifrån att avsluta med en riktig stinkare.

Johnny English reborn: Jag vet att jag har sett den första filmen om den misslyckade agenten men jag minns inte ett dyft av berättelsen. Atkinson snubblar vidare i samma fotspår som tidigare. Det är inte bra men jag skrattar till några gånger vilket gör att filmen åtminstone är ok att spendera lite tid på. Både Rosamund Pike och Gillian Andersson dyker upp i filmen och om man som jag tycker de är ganska bra skådisar som visar sig för sällan på den vita duken är åtminstone det ett plus. I brist på bättre komedier duger den här filmen trots att man räknar ut skämten en bra stund innan de levereras. Det är ganska sorgligt  att Rowan Atkinson inte har utvecklat sin komiska ådra efter Mr.Bean.

Betyg: 4/10

Jägarna 2: Rolf Lassgård är i Norrland och repriserar sin roll som den buttre polisen Erik Bäckström från filmen med samma namn minus tvåan. Filmen har mig fast första timmen det är spännande att se hur Bäckström biter sig fast i fallet med den mördade flickan och vrider å vänder på alla ledtrådar. Peter Stormare och Annika Nordin spelar sina roller bra något man tyvärr inte kan säga om Eero Milonoff som spelar den lokala knarkaren Jari. En rejäl Åsa-Nisse varning där. Tyvärr tar den stela dialogen som är ack så vanlig i svensk film överhanden och jag känner att berättelsen draaaaaaaas ut i det oändliga med byten av gevär och provskjutningar. Duger dock om man är lite deckarsugen och tröttnat på Morden i Midsommer.

Betyg: 5/10

Wargames: Ett gäng paintball entusiaster finner att leken blivit till allvar då de jagas i skogen av tre f.d skogstokiga millitärer. Filmens stämning av hopplöshet och omänsklighet gör att jag kommer tänka på Eden lake men Wargames är en sämre film. Storyn får aldrig riktigt upp pulsen även om det blir lite småspännande mellan varven och jag känner inget för huvudpersonerna som är förvånansvärt karaktärslösa. Småspännande för stunden och om man gillar vildmarksskräck är Wargames en helt ok film.

Betyg: 5/10

Cowboys and aliens: Daniel Craig, Harrison Ford, Oliva Wilde, Sam Rockwell, Keith Carridine och Clancy Brown !!!  Miljoners miljoner i budget och Jon Favreau som regissör kan väl inte bli annat än succe? Filmen börjar bra och har en skön stämning. Den stämningen försvinner raskt trettio minuter in i filmen när de flygande tefaten uppenbarar sig. Resten av filmen är en oengagerande soppa som inte gör någon glad. Det skjuts springs och exploderar men det känns bara förvirrandet och trots alla effekter otroligt trist.

Betyg: 2/10