Citizen Kane vs. Himmel över Berlin

2012 riste det till lite i bloggvärden. Sofia dissade den älskade Himmel över Berlin men hyllade klassikern Citizen Kane. Fiffi däremot gjorde precis tvärtom. Nu hade jag inte sett någon av de två filmerna men blev med ens intresserad. Hur kunde det komma sig att de två bloggarna tyckte så olika om två filmer som hyllats och dränkts med lovord ? Naturligtvis blev jag tvungen att undersöka för att se vilken film som var den bästa. Mina förhoppningar var att bägge filmerna skulle visa sig vara bra och jag skulle få det bästa av två världar. Tanken att jag skulle få det värsta av två världar slog mig aldrig.

Citizen Kane, 1941 USA, regi Orson Wells

MPW-49417I femtio år höll Citizen Kane topplatsen när kritiker och filmfolk röstade om vilken film som var världens bästa. Nyligen hamnade den på andra plats efter att ha ha förlorat förstaplatsen till Hitchcocks Vertigo. Då en film innehar titeln som ”världens bästa” i så många år gör att man väntar sig något extraordinärt – något som kan ligga filmupplevelsen i fatet. Tidningskungen Charles Foster Kane har avlidit och hans sista ord var Rosebud. En reporter sätts på uppdraget att försöka klura ut vad Rosebud betyder. Under filmens gång berättas Kanes liv och vi får vi följa hans väg mot makten och fallet från densamma.

Citizen Kane uppfyller säkerligen de krav som man kan ställa på en klassiker. Filmen är vida känd och  ses ständigt av nya generationer. Citizen Kane har säkerligen påverkat filmskapandet och synen på att göra film. Men om någonting kallas för en klassiker byter det även att det automatiskt då är bra? Enligt min gamle gymnasielärare var svaret ja, men då var han också en stofil. Jag kan inte för mitt liv begripa hur den här filmen kan kallas en av världens bästa. Historien är ganska ordinär, Wells är en halvdan skådis och berättelsen är helt och utan både nerv och dramatik. Det värsta är att jag är ointresserad av Kanes liv och leverne, hans livsöde berör mig inte det minsta. Filmen är stel, ointressant och trist. Något gott finns det dock att säga: Citizen Kane har en del snygga scener där ljus och mörker samspelar. Filmen har även en del läckra kameraåkningar. Men världens bästa film? Aldrig i livet. Möjligtvis världens mest överskattade film.

Himmel över Berlin, 1987 Tyskland, regi Wim Wenders

derhimmelueberberlinJag vill minnas att den här filmen tokhyllades när den kom. Wenders var mannen för dagen. Filmen var poetisk och vacker och till på köpet var regissören Wenders också kompis med coola rockstjärnor som Bono och Nick Cave. ”Every dog has his day” som amerikanerna säger.

Himmel över Berlin handlar om ängeln Damiel som efter att ha vakat över människorna under eoner slutligen börjar tröttna på sitt uppdrag. Damiel kan bara observera människor och höra deras tankar. Som ständig observatör kan han aldrig uppleva livet. När han blir kär i cirkusartisten Marion beslutar sig Damion för att bli människa.

Ordet pretentiöst har nog aldrig passat bättre för fy faen vilken uppsvälld soppa. Jag begriper vart regissören vill komma redan efter en halvtimme men tydligen är Wenders så förtjust i att visa Berlin i svart/vita bilder ackompanjerat av floskelfilosofi att han sträcker ut på plågan en timme till. Att se Himmel över Berlin är som att köra en traktor genom tio mil av granskog, sakta rör man sig mot målet men resan är enahanda och bedövande tråkig. Om Wenders åtminstone hade begåvat människorna med lite intressanta tankar men oh nej. För att vi verkligen ska förstå vilken trist tillvaro ängeln Damiel har översköljs vi av meningslöst mummel. Bruno Ganz som spelar ängeln glider runt i en svart rock och lyssnar på folk ointressanta tankar i ca 100 minuter. Sedan blir han en människa och sedan är det slut efter att Wenders har skohornat in Nick Cave and the Bad seeds i filmen. Jag har inga problem med långsamma filmer men de får för guds skull inte vara tråkiga. Jag misstänker att det var en himla massa folk 1987 som egentligen avskydde filmen och svor tyst i biomörkret att de inte löst en biljett till Snuten i Hollywood II. Jag ska i rättvisans namn avsluta med att säga något gott om Himmel över Berlin. Jag gillar storyn men avskyr utförandet.

Ja vad blir då slutomdömet? Wells har kameraåkningar och Wenders sitter på en intressant historia som han slarvar bort. Det var plågsamt att se dessa tradiga och överambitiösa filmer men Citizen Kane vinner knappt på att den var lite kortare och inte lika pretentiös som Himmel över Berlin.

Wells 3/10

Wenders 2/10

Bondtema: Casino Royale ( 1967 Storbr )

Casino Royale är den berättelse om Bond som har filmatiserats flest gånger. 1954 kom en amerikansk kortfilm där man gjort om huvudrollsinnehavaren till amerikan och döpt om honom till Jimmy Bond som spelades av Barry Nelson, Le Chiffre ( skurken ) spelas av Peter Lorre.  2005 kom den ”officiella” versionen med Daniel Craig och så har vi den här sorliga produktionen från 1967. Bakgrunden till att det kunnat bli så många versioner av just den här historien är följande: Ian Flemming försökte tidigt få igång en filmkarriär för sin figur Bond. Amerikanerna köpte hans första historia Casino Royale och gjorde som sagt en kortfilm som inte gjorde något större väsen av sig.

Barry Nelson den förste Bond

1960 köpte producenten Charles K. Feldman över rättigheterna till Casino Royale. Han försökte få ihop en finansiering av filmen men det var svårt och det gick några år. I mitten av 60 talet var läget däremot helt annat då Bondfebern rasade i världen, folk ville ha mer Bond och det var inte så stora problem med finansieringen längre.

David Niven som Bond. Kommentar överflödig.

Ett tag verkade det som att Casino Royale faktiskt skulle kunna bli den 6:e Bondfilmen i serien men förhandlingarna mellan Feldman och EON krashade. Det sägs att Feldman då insåg att han inte skulle kunna tävla med de vanliga Bondfilmerna utan han beslutade sig för att göra en komedi av historien.  David Niven fick rollen som Bond. Andra skådisar i filmen är b.la Orson Wells, Ursula Andress, Peter Sellers och Woody Allen. Den sistnämde spelar Dr Noah och är filmens skurk och Bonds brorson. Listan på kända skådisar i filmen är oroväckande lång, man jagade kända namn utan att ha en aning om vad de skulle spela.

Dr.Noah filmens storskurk. Hans plan? Göra alla kvinnor vackra och alla män kortare än han själv. Metod? Något sorts virus.

Inspelningen var minst sagt kaotisk man hade inget vettigt manus, filmen har fem (!) regissörer. Manuset skrevs om ett flertal gånger även under själva inspelningarna. Det märks, jag får intrycket av att filmens story hittas på allteftersom,  ungefär som när ett barn improviserar fram en saga.Kostnaderna sköt i taket och filmens inspelning drog ut på tiden. Feldman hade tidigare försökt få Sean Connery att spela Bond men han krävde 1 miljon $ vilket Feldman ansåg vara  för mycket pengar.Han lär senare ha sagt till Connery att han skulle betalat gaget då resultatet troligen hade blivit avsevärt billigare och bättre.  Sellers och Wells kom inte överrens och den förstnämde lämnade filmen innan alla hans scener hade filmats. För att lösa detta klipps överblivna scener med Sellers in här och där i filmen. Burt Bacharach står för musiken och även om jag gillar hans softa musik så passar den kanske inte ihop så bra med en spionfilm. För att läsa mer om alla turerna kring Casino Royale rekommenderar jag den här sidan.

En av de få scener där Sellers och Wells spelar mot varandra.

Filmen handling är en enda röra men jag ska göra ett tappert försök att beskriva den. 007 har gått i pension men när M dör kliver James Bond in i rollen som M. För att förvirra sin fiende SMERSH låter han alla agenter få  numret 007. Sedan blir förvirringen total och allt slutar hur som helst i ett jättelikt slagsmål av den sorten man var så förtjust i filmer från 60 talet. Det kan tilläggas att b.la indianer och cowboys deltar i slutfighten.

Orson Wells som Le Chiffre. Orson kom med iden att han skulle trolla vid spelbordet. Vilken bra ide´tyckte någon med sällsynt dåligt omdöme.

Som ni nog redan förstått är detta nog en av de sämsta filmer jag sett, speciellt med tanke på de resurser bolaget hade. Trots alla skådespelare och pengar är en hopplös sörja det enda man lyckas åstakomma. Bacharach musik och den snygga inredningen är nog det enda positiva som jag kan klämma ut ur denna hopplösa historia. Meningen var att filmen skulle vara rolig men den är bara förvirrande och dålig.

Bästa repliken: Finns ingen men eftertexterna ger en viss lättnad.

Här serveras det inga martinis. En rostig tillplattad ölburk är vad filmen får.

Nästa vecka blir det tillbaka till ordningen med You only live twice.