Anaconda (1997 USA)

En grupp forskare beger sig ut i Amazonas djungler för att finna en indianstam som är dold för omvärlden. På Amazonfloden stöter de på en båt som gått på grund och plockar dumt nog upp båtens enda passagerare, Paul Serone, en mysko typ som t.om en blind människa i koma skulle inse inte har rent mjöl i påsen. Paul som är jägare erbjuder sig att guida sällskapet till indianstammen men leder dom naturligtvis på villovägar då han har helt andra planer.

Jag är den förste att erkänna att Anaconda egentligen inte är en bra film men satan i gatan vad underhållande den är. Jag tror jag har sett rullen en tre/fyra gånger och blir lika road var gång. Jon Voight i rollen som Paul spelar över å det grövsta, monsterormen beter sig inte alls som en orm b.la så skriker den !?! En hel del effekter är väl i bästa fall si så där och manuset är inte speciellt stabilt men vad gör det när man får en feature creature som tar i ända från tårna.

Anaconda är en film där man bäst sätter hjärnan på paus och bara åker med på färden för filmen är som sagt mycket underhållande och av och till både ryslig och spännande. Filmen blir inte sämre av att man fick med en hel del välkända namn – hur det gick till vet jag inte – men kul att Jennifer Lopez, Owen Wilson, Eric Stoltz och Ice Cube inte var fisförnäma utan ställde upp. Filmen har genererat åtminstone två uppföljare men hur ”bra” de är vet jag ej men Anaconda är i vart fall väl värd en titt.

Regi: Luis Llosa

Betyg: 8/10

 

No escape (2015 USA)

11190818_oriDet här filmen har blivit rejält utskälld och man har på sina ställen viftat med rasistkortet. Jag hade tänkt skippa filmen då det verkade vara en proamerikansk film som hyllar flaggan och kärnfamiljen. Bloggaren och poddaren Steffo fick mig på andra tankar och det var trots allt John Erick Dowdle i regissörsstolen som hitintills inte gjort en usel film (av de jag sett).

En amerikansk familj åker till ett asiatiskt land, vilket nämns inte, men om man är lite hemma i geografi räknar man snabbt ut att det rör sig om Kampuchea eller Laos. Pappan har kommit på ekonomiskt obestånd därför är han tvungen att ta arbete i detta land som inte ens har dagsfärska amerikanska tidningar. Familjen har maximalt med otur då man knappt har installerat sig på hotellet innan det bryter ut en revolution och upprorsmakarna är ute efter är alla västerlänningar och invånare som som arbetat med dessa. Familjen måste nu fly för sina liv i en miljö som är helt främmande, turligt nog får de hjälp av en engelsman som verkar veta vad han gör.

Vanligtvis skyr jag filmer av detta slag som pesten. Närmare bestämt jag trodde det skulle vara en film i den genren där man ondgör sig över folk i främmande länder som inte har västerländska värderingar samtidigt som man viftar med den amerikanska flaggan och skyddandet av kärnfamiljen. Många verkar uppfatta No escape som en sådan film själv fann jag mig se en engagerande och otroligt spännande thriller. Jag kan hålla med om att de blodtörstiga revolutionärerna skildras som ondsint massa men det är deras roll i filmen att vara just ett anonymt och oresonabelt hot. I den här filmen funkade det berättargreppet bra och jag lade inte in några värderingar i rollfigurernas etnicitet.

No escape var för mig otroligt spännande och det var länge sedan jag fick uppleva just ren och skär spänning när jag såg en film.  En härlig känsla. Filmen håller bra tempo med kompetenta skådisar som klarar sig bra i sina roller men ett extra plus till Pierce Brosnan som spelar en avdankad och lite småplufsig agent med övertygande pondus. Vidare blir filmen aldrig så där snyftig och sentimental som filmer av den här sorten lätt blir. En av de filmer jag blivit mest överraskad av på senare tid då jag som sagt trodde det skulle vara en riktig sörja.

Regi: John Erick Dowdle

Betyg: 7/10

Midnight in Paris (2011 USA)

Ibland suckar man tungt och kan känna att det var bättre förr t.om om tider man inte upplevt själv. Själv kan jag drömma mig bort till 50 och 60 talet och inbilla mig att världen då var som i Grease eller Bondfilmerna. Naturligtvis är detta bara ett utslag av nostalgi och fantasi men alla har vi ett behov av att få drömma oss bort ibland. Det är kanske därför man tittar så mycket på film.  Känslan av att det var bättre förr och nostalgi är något som Woody Allen behandlar i senaste film Midninght in Paris. Amerikanen Gil är på besök i den stad han älskar mest av allt, Paris. Han fästmö och blivande svärföräldrar delar inte hans intresse och Gil strövar ensam runt på stadens gator och drömmer sig bort till 1920 talet då Paris var ett tillhåll för dåtidens stora konstnärer som t.ex Hemingway, Picasso och Salvador Dali. En sen kväll när Gil strosar runt stannar plötsligt en bil (modell äldre) på gatan och sällskapet frågar om inte Gil vill hänga med på en fest. Det märkliga är bara att sällskapet består bla av ett par som säger sig heta Scott och Zelda Fitzgerald. Hur underligt det än verkar har Gil förflyttats tillbaka till 20-talets Paris.

Det finns mycket att säga om Allen men filmskapande är något han kan. Många gånger är hans filmer små komiska bagateller där handlingen kanske inte är det första man kommer ihåg och han upprepar sig ganska ofta om man ska vara ärlig. Det som gör att Allen sticker ut för mig är med vilken lätthet han verkar göra film. Hans dialoger och berättelser bara flyter på , jag börjar titta på filmen och plötsligt rullar eftertexterna 90 minuter senare. Var tiden tagit vägen vet jag inte men jag känner i hela kroppen att jag har har haft en trevlig stund. Ofta bleknar handligen bort efter en tid men jag känner att jag alltid vill återvända till Allens filmskapade. Jag skulle vilja jämföra Allen med en skicklig musiker där den största njutningen är att få uppleva hantverket, vad som framförs spelar mindre roll, det är sättet det görs på.

Om jag ska nämna något om filmen så är den smårolig men samtidigt lite bitterljuv då den behandlar frågan varför vi människor har så svårt att uppskatta här och nu och suktar efter något annat. Midnight in Paris är kort och gott en mycket trevlig film och stund. Jag får dela ut ett högt betyg för andra gången denna vecka.

Regi: Woody allen

Betyg: 9/10