Prisoners (2013 USA)

tumblr_mrnmk2PQFq1r8q1s0o1_500Två grannfamiljer träffas på Thanksgiving, man äter, dricker och har trevligt i allmänhet. De två yngsta flickorna går ut för att leka och det tar en stund innan man upptäcker att flickorna är borta. Man ringer polisen och utredningsledaren Loki (Gyllenhaal) griper snabbt en misstänkt, Alex (Paul Dano). Den misstänkte är svagbegåvad och det är svårt att få något vettigt ur honom under förhören. Bevisen mot Alex är skrala och han släpps. Pappan (Hugh Jackman) till en av de saknade barnen bryter ihop och startar sin egna utredning då han anser att polisen inte kommer någonvart i fallet.

Det här var inte någon munter historia. Det är ett Amerika i både inre och yttre förfall som skildras. Vädret är grått, människorna är gråa och husen är slitna även om det bland medelklassen som historien skildras och inte bland samhällets mindre bemedlade. Trots att det är en dyster film som är lång (ca 2,5 timmar) blir den aldrig tråkig. Historien engagerar och karaktärerna är för en gångs skull människor och inte schabloner. Vem som är den skyldige till brottet avslöjas inte förens under den sista halvtimmen så det spänningsmomentet hjälper till att hålla mitt intresse uppe.

Filmens främsta styrka är dels miljöerna och trion Jackman, Gyllenhaal och Dano. Jackmans skildring av en maktlös machoman som inte kan skydda sin familj mot omvärlden och de handlingar han begår pga denna vanmakt torde vara hans bästa rollprestation till dags datum. Men jag ska erkänna att jag satt och tänkte på Wolverine när Jackman ser som mest förbannad ut, en karaktär skådespelaren aldrig kan undkomma. Gyllenhaals polis Loki är intressant då han är en lågmäld typ som man aldrig riktigt kommer in på livet. Det är han som binder ihop historiens alla trådar men jag kunde önskat lite mer kött och blod i karaktären. Slutligen har vi Paul Dano som har ett ”jag vill slå han på käften ansikte” men trots denna instinktiva känsla lider jag med karaktärens öde och Dano är en bra skådis.

Prisoners har många förtjänster och ett tag är filmen uppe och nosar på högsta betyg men när filmen mot slutet går från kriminaldarama till kriminalthriller förlorar den en aning i sin skärpa och tappar en hel del. Trots det allvarliga temat blir Prisoners mot slutet en thriller i mängden men bilkörningsscenen i finalen är mästerligt regisserad.

Regi: Denis Villeneuve

Betyg: 7/10

Combo: There will be blood (2007 USA)

Dags för combo igen! Denna gång en film vi bägge anade att vi skulle ha olika åsikter om och tänk vad rätt vi hade. Paul Thomas Anderson episka drama There will be blood har länge varit en slags referenspunkt för Filmitch och mig själv som visar var vår filmsmak tar olika riktningar. Jag hade sett filmen tidigare och Filmitch hade snabbspolat/skippat igenom den. Här erkänner jag utan att skämmas att jag såg ungefär första 45 minuterna för att sedan snabbspola. Någon snabbspolning var det inte fråga om när Marcus höll i kontrollen och jag får lov att erkänna att filmen var en aning mindre dålig än jag mindes den. Jag nickade dock till både en och två gånger under titten.

There will be blood handlar ( Åh fan det fanns en handling, jag trodde att det rörde sig om att visa Daniel Day Lewis i bild i över två timmar) om oljemannen Henry Plainview som vill bygga ett oljeimperium till vilket pris som helst och han skyr inga medel för att nå sitt mål. Med sig har han en liten pojke som han ”adopterat” för att kunna framstå som en trevlig familjeman då han reser runt och köper oljerik mark av lättmanipulerade lantisar. Just den här biten av storyn gör att jag tycker filmen misslyckas. Plainview och hans mustasch verkar helt enkelt inte vara speciellt hänsynslösa. Jo, det står på baksidan av DVD-fodralet men i FILMEN verkar han inte vara mycket värre än någon annan affärsman. Genom att lova att bygga skolor och vägar får han snabbt med sig ortbefolkningen i en särledes karg landsända men framför allt genom att gå med på att skänka ett bidrag till den lokala kyrkan som är av det mer hysteriska slaget. Några skolor och pengar ser man såklart inte till och en sakta stigande konflikt mellan den skenhelige unge predikanten och oljemanen etableras. Konflikt och konflikt lite tjafs och en örfil eller två. Nu har över halva filmen gått och jag känner mig mer än mätt på Lewis kisande blick och mustasch.

Mustasch med pipa.

Historien berättas så långsamt och lågmält att den nästan inte går att uppfatta. Det är så att säga en plot-lös film. Här är vi överrens!  Väldigt mycket av historien skildras i bild och framför allt musik, något Anderson tycks återkomma till. I hans tidigare film Punch Drunk Love ( En film som åtminstone har en brilljant scen) låter han musiken spegla olika inre känslotillstånd hos huvudkaraktären, likaså här. Tyvärr inte lika tydligt alla gånger. Plainviews förfall ner i totalt girighets-vansinne skildras men kanske skulle behövas tydliggöras en aning likaså hans ”sons” eventuella känsla av övergivenhet. Som jag tidigare nämnt finns svaren till filmens karaktär på DVD omslaget. Plainview går från hård affärsman till galen affärsman utan någon större förklaring.  Då kameran i princip aldrig lämnar Plainview så blir det lite svårt att uppfatta andra karaktärers motiv och attityder. Alla händelseförlopp visas som de är med väldigt få klipp vilket jag tycker är ganska behagligt och emellanåt riktigt suggestivt. Det du finner vara suggestivt och behagligt känns för mig som att stå bakom en fumlig pensionär som nödvändigtvis måste vända på alla varor så att streckkoden ligger åt rätt håll i kassan till ICA. Filmen mal på och verkar aldrig komma till skott.  Fina bilder tycker jag kan ha ett väldigt stort egenvärde i sig. Jag tycker inte att varje tagning i en film nödvändigtvis behöver driva händelsförloppet framåt, ibland är ”att bara se” själva poängen. Detta är såklart en smaksak. Om du nöjer sig med bara fina bilder finns det jättebra böcker att titta i nästa gång du är på biblioteket. Ok. Fint filmade bilder. Trodde inte att jag skulle behöva formulera mig övertydligt och förresten om du bara är ute efter en bra intrig så finns det många spännande böcker på biblioteket. Jag hör till den  delen av världens befolkning som uppfattar filmmediet som ett sammansatt medium som består av ljud, bild och narrativ. Bilder i böcker ger ju inte illussionen av rörelse, men det vet du ju. Eller hur? 😉

Mustasch i kyrka.

Då filmen skildrar girighet och högmod på kolisionskurs så saknar den egentligen en ”good guy”, som åskådare får man snarare fundera över vem som är minst osympatisk. Då Plainview principfast skiter i alla och använder omvärlden för att främja sig själv materiellt så förställer sig predikanten Paul för att framstå som en profet för att upphöja sig själv över sina medmänniskor. Filmen tycks vilja säga att materialism och andlighet inte nödvändigtvis behöver ha fasta moraliskt epitet vilket resulterar i att jag ofta känner mig  kluven i mina sympatier hos karaktärerna vilket är skönt som omväxling. Ja, jo du har väl rätt i sak men det kan nog presenteras en aning kortare och mer medryckande.

Bekymrad mustasch

Skådespelarna sköter sig riktigt bra i filmen. Daniel Day Lewis håller igen på sitt överspel med undantag av en scen där han blir vansinnesarg (eller som min far skulle sagt, han får djurena i sig). Här verkar Daniel Day Lewis anammat den skola inom skådespeleriet som vanligtvis reserveras klassens timme på många lågstadieskolor. Daniel Day Lewis kvoten har nu fyllts med råge, jag vill inte se karln mer. Visst är filmen lång och historien känns lite intetsägande (årets underdrift)  på ytan men då den stannar kvar i tankarna hos mig så känns den ändå väldigt intressant. Framför allt så är den en upplevelse i fråga om bild och ljud men dock kanske inte på min 22 tummmare.

Bister mustasch.

Jag vet att de flesta hyllar den här filmen men den ger mig ingenting. Där folk ser fantastiskt skådespeleri ser jag en skådis som knappt kan lägga band på sig då han så förtvivlat gärna vill få ”skådespela”. När han väl får komma till skott blir resultatet rent pinsamt och jag skrattar högt. I övrigt är filmen trist, seg och tråkig och värst av allt den känns intetsägande. Slöseri med både tid och pengar.

Marcus betyg 7/10

Filmitch 3/10

The Good heart (2009 Island m.fl)

Efter en vecka med massa slafs och klafs i skräckfilmsträsket kan det vara skönt att koppla av med något annat t.ex filmen The Good heart . En film som jag aldrig hade hört talats om men blev rekommenderad av Marcus som anade att jag skulle gilla den.

På intensiven träffas två män. Uteliggaren Lucas har hamnat där efter ett misslyckat självmordsförsök. Pubägaren Jaques har precis haft sin femte hjärtattack som utlöstes av att han lyssnat på ett avslappningsband. Jaques vet att han inte har lång tid kvar i livet, han har ingen familj eller vänner men då han vill att hans bar ska leva vidare efter hans död övertalar han Lucas att lära sig yrket som bartender. Jaques tanke är att Lucas ska ta över baren. Då de två männen är varandras motsatser är det kanske inte det smidigaste samarbetet. Lucas är en mycket snäll människa, på gränsen till att man skulle kunna klassa honom som korkad. Jaques är å andra sidan en person som avskyr allt och alla av hela sitt hjärta. Det underlättar inte när när Lucas träffar en tjej. Jaques anser att en bar är en fristad för män; ”Kvinnor har konditorier och kafeer att gå till”.

Trots en välbekant story som är ganska klichefylld så går det inte att komma ifrån att det här var en trevlig och rolig film. Paret Lucas och Jaques som spelas av Paul Dano och Brian Cox matchar varandra väl. Cox är mycket rolig som otrevlig bartender då han sprider sin avsky och förakt till mänskligheten kring sig på ett underhållande vis. Han har den ena one-linern efter den andra. Att Jaques har en hjärta av guld räknar vi tittare ut ganska snabbt men det tar en lång stund innan han visar det.

Om man av en händelse inte gillar Cox eller Dano bör man kanske se något annat då de är med i nästan varenda scen. Har man inget emot dess skådisar så får man en trevlig, välspelad bagatell som dock tappar mot det något svaga slutet som känns lite krystat.

Regi: Dagur Kári

Betyg: 6/10