Red Oaks ( 2014 – 2017 USA )

Red Oaks är namnet på den countryklubb där collegestudenten David Meyers får jobb som tennistränare sommaren 1985. På klubben jobbar även hans flickvän Karen och bästa kompisen Wheeler. Karen vet vad hon vill med livet nämligen bilda familj med David. Han är däremot inte alls lika säker på vad han vill göra, åtminstone inte börja jobba på sin fars revisionsbyrå. För att röra till det mer i parets relation börjar David bli intresserad av en tjej på countryklubben och Karen uppvaktas flitigt av ställets sliskige fotograf som menar att hon är klippt och skuren för modellyrket.

Detta kanske låter som en dussinserie och visst har vi alla sett otaliga coming of age filmer/serier om unga vuxna (oftast män märkligt nog, tjejer verkar ha stabila framtidsplaner om man nu ska tro filmernas värld) som inte vet vad de vill göra med sina liv. Mixa detta med sommarjobb som innebär tjejer i bikini, förvecklingar och fester så känns serien som en rejäl klyscha.

MEN. Jag är barnsligt förtjust i coming of age genren, gillar s.k sommarjobbs filmer och om man väljer att förlägga handlingen till det fluffiga 80-talet och samtidigt kryddar serien med en massa musik som inte är slentrianmässigt utvald får man faktiskt en serie som nära på får full pott av mig.

Nu är väl inte handlingen ett under av originalitet men alla små pusselbitar passar och helheten blir större än delarna. Med några få undantag larvar man aldrig till det utan man tar rollfigurerna på allvar. Det hade lätt kunnat bli en visa brösten och supa serie av det hela men det sker inte. Red Oaks är en dramakomedi där balansen mellan komedi och drama är perfekt avvägd.

Skådisarna var för mig okända förutom kvartetten Richard Kind, Paul Reiser, Gina Gershon och Jennifer Grey men alla inblandade sköter sig fint. Det jag också gillade var seriens rollfigurer var relativt sympatiska t.om den sliskige fotografen får så småningom visa ett större djup än vad man skulle kunna tro. Slutligen har man ett bra soundtrack som sätter 80-tals känslan perfekt.  Det är inte de största hittarna som spelas men låtarna är bekanta för oss uppväxta på 80-talet.

Red Oaks består av tre säsonger och mitt tips är att bara kolla in de första två. Den tredje säsongen tappar man greppet och serien känns inte längre lika bra. Både stämning och manus håller inte samma klass. Säsong två har också ett riktigt bra slut vilket trean inte hade. Gillar man genren är serien närapå ett måste.

Betyg: S.01 – S.02 9/10

S.03 6/10

Aliens (1986 USA)

13770015411James Camerons uppföljare till Ridley Scotts klassiker från 1979 startar med att Ripley hittas i sin livbåt och väcks till liv. Det är ingen som riktigt tror på hennes historia om att en utomjording slaktat hela Nostromos besättning och hennes vittnesmål avfärdas. Under de år Ripley varit borta har man koloniserat asteroiden som besöktes i första filmen och när kontakten med kolonin plötsligt bryts skickar man en räddningsstyrka där Ripley, efter viss övertalning,  ingår som rådgivare. Vi kan väl säga som så att det blir mer en flykt för livet än en räddningsinsats när man väl landat på planeten med det trista namnet LV-426.

När jag såg filmen för första gången 1986 i London var det en oerhört spännande actionrulle men vid var omtitt har jag mer och mer lessnat på marinsoldaterna som följer med Ripley på uppdraget. Jag har alltid haft svårt för folk som tycker det är skittufft att bete sig som de manliga deltagarna i Ex on the beach. Tyvärr är det alltför ofta filmmakare förväxlar detta beteende med just tuffhet. Det skulle kanske funka om gestaltningen av dessa jobbiga individer gjordes för att visa att de är just detta,asjobbiga  men det märks alltför väl att Cameron verkligen tycker dessa typer är sååå tuffa och då blir de i mina ögon bara malplacerade pajaser.

Nu var det ett bra tag sedan jag såg filmen sist och var lite nyfiken om jag fortfarande störde mig på Ripleys medpassagerare. Förvånansvärt nog gjorde jag inte detta, visserligen är många av filmens rollfigurer jobbiga fjantar men det finns värre saker att se på film t.ex Jack Black och Seth Rogen. Däremot fanns det annat att invända emot.

Aliens visade sig vara en ganska seg film med oväntat yxig dialog. Nu är väl Cameron inte känd för att vara en finlirets man men vissa partier av filmen verkar vara skriven av en tonåring. Värre är att berättelsen stannar upp vid ett flertal tillfällen och jag sitter bara och väntar på att storyn ska få fortsätta. Det blir ett problem när berättelsens mer stillsamma ögonblick känns instoppade därför att man tycker de ska borde vara där och inte därför att de behövs. En anledning till detta kan vara just den usla dialogen som till stora delar består av två komponenter: Gapande soldater eller krystat icke trovärdigt dravel mellan Ripley och den lilla flickan Newt. När det är action så funkar filmen bra och det är nog det som Cameron är bra på och bör hålla sig till. Dialogen och filmens rollfigurer gör detta till den svagaste filmen i serien.

Regi: James Cameron

Betyg: 5/10