Ant-man and the Wasp (2018 USA)

Efter debaclet i Civil war har Scott Lang hamnat i husarrest och Hank Pym och dottern Hope har gått under jorden. Scott kommer snart att bli villkorligt frigiven och kan knappt bärga sig då han är mycket uttråkad. Hans önskningar om lite fart och fläkt kommer dock infrias med råge. Han får ett telepatiskt meddelande från microuniversum och det verkar som att Hank Pyms fru Janet fortfarande lever och tillsammans med Hope och Hank planerar de tre räddningsaction. När Pym och hans dotter kommer fram från sitt gömställe dyker skurken Ghost upp och vill lägga vantarna på deras utrustning. Ghost är inte den ende som vill sätta klorna i Pyms forskning. Ett gäng gangstrar vill också åt laboratoriet för att sälja rubbet på den svarta marknaden. Mitt i smeten har vi Scott Lang som om han bryter sin husarrest riskerar ett långt fängelsestraff.

Filmen är både lättsedd och säkerligen lättglömd men det en trevlig, rolig och fartfylld film som fyller sin funktion väl, nämligen att ge en stunds förströelse och roa, vare sig mer eller mindre. Skådisarna funkar bra ned till minsta biroll och Ant-man & The Wasp präglas av en uppsluppen stämning. Skurkarna är ganska så harmlösa, gangstergänget som leds av skådisen Walton Goggins är mer roande än skrämmande. Även Ghost har fått en lite snällare agenda och utseende än ursprungsfiguren i serien. På det hela är det en trevlig och roande film även om den lyckas med att få fysikern i mig att stöna för är det inte som så att även om man förminskar ett föremål behåller det sin massa? Hur i hela friden kan pensionären Pym lyfta ett helt kontorshus?

Regi:  Peyton Reed

Betyg: 6/10

Annonser

Ant-man (2015 USA)

Ant-Man_(film)_poster_002Än en superhjältefilm nu om Myrmannen Scott Lang som har kraften att bli ytte-pytte-liten samt kan kommunicera med myror. Ant-man har dykt upp i ett antal olika versioner under årens lopp i seriernas värld. Detta möjliggörs då kraften sitter i dräkten  så det har funnits ett antal olika myrgubbar  på seriesidorna. I dagens film har man som sagt valt Scott Lang som bärare av dräkten. Scott är en f.d inbrottstjuv med ett hjärta av guld. Efter att han åkte fast och avtjänat sitt straff har han bestämt sig för att vandra den smala vägen här i livet. Den främsta anledningen till detta är att han vill kunna få umgängesrätt med sin dotter. Det visar sig vara svårt att behålla eller få ett arbete som tidigare straffad och Scott beslutar sig för att göra en sista stöt. Bytet blir en märklig dräkt som har tidigare nämnda förmågor. Dräktens ägare hör av sig till Scott som får i uppdrag att rädda världen undan en galen vetenskapsman.

Den där wow-känslan som tidigare präglat superhjältefilmerna är numera borta. För att jag ska bli nöjd i biomörkret behövs det mer än byggnader som rasar och folk som flyger och far. Ant-man skiljer sig från många tidigare Marvelfilmer då den innehåller mer humor och är inte riktigt lika bombastisk. Den bokstavligen minimalistiska slutfighten är otroligt underhållande där min gamla barnprogramsfavorit Thomas the train har en ”roll”. Jag uppskattade filmens lättsamma ton och hade en trevlig stund i biomörkret. Bra skådisar i små och stora roller (med ett extra plus till Scotts forna inbrottskumpaner) och en relativt stabil story ( iofs full med logiska luckor) gjorde filmen till en angenäm feelgood stund.

Marvel har lyckats väl med att bygga upp ett filmuniversum där filmerna tillsammans bildar en större helhet och någon gång ska jag titta igenom alla filmerna i ordning. Efter Captain America: Winter soldier är Ant-man den bästa Marvelfilmen i vad marvel kallar Phase II. Det är också den avslutande filmen i denna s.k ”phase”. Nästa år startar tredje omgången innehållandes tio(!) filmer där bla en reboot på Spiderman ingår (pust).

Även Fiffi, Sofia och Jojjenito har sett filmen.

Regi :Peyton Reed

Betyg: 7/10

Our idiot brother (2011 USA)

Det är väl att ta i att kalla Ned Rochlin för idiot däremot är han så aningslös och godtrogen att man storknar. I Neds värld säger man rakt ut hur saker och ting förhåller sig och man tar folk på orden. När Ned släpps ut från en kortare fängelsevistelse efter att ha sålt marijuana till en uniformerad polis har han inget hem då hans flickvän dumpat honom. Neds tre systrar kommer motvilligt överrens om att låta honom bo växelvis hos dem tills situationen med boendet ordnat sig. Att släppa in Ned i liv fyllda av otrohet, konfliker och hemligheter utvecklas till en social katastrof.

Jag har haft tur den senaste tiden när det handlar om komedier (eller också är jag på ovanligt gott humör) Our idiot brother är den tredje komedin på raken som jag uppskattar. Filmen är visserligen en bagatell men en mycket trevlig sådan. Ned är en person som det inte går att ogilla och trots att han ställer till det för sina systrar gör han de ändock en tjänst på något bakvänt sätt. Lite smetigt blir det mot slutet men det kan jag ta då trevnadskänslan är hög.

Paul Rudd spelar den aningslöse Ned och de tre skådisarna Emily Mortimer, Zooey Deschanel och Elizabeth Banks kommer lite i skymundan i rollerna som hans systrar. Lite synd för deras liv är ganska intressanta. Även Adam Scott  gör ett inhopp som en trevlig slacker och Rashida Jones spelar Zooeys sambo så det saknas inte kompetent folk i birollerna. En liten varning är dock på sin plats: Om man mot inte har ett oemotståndligt begär att se Steve Coogans röv och pungkulor är Our idiot brother kanske inte dagens bästa val men det går alltid att blunda de korta sekunderna.

Filmen kan man se här.

Regi: Jesse Peretz

Betyg: 6/10

Role models ( 2008 USA )

Danny (  Paul Rudd ) tröskar runt i livet som han ser som ett enda stort misslyckande. En bidragande orsak till den känslan är hans arbete som går ut på att åka runt och göra reklam för en energidryck på skolor tillsammans med sin partner Wheeler ( Sean William Scott  )som älskar livet och sitt jobb.  När Danny krockar med bilen blir de två kollegorna dömda till samhällstjänst där de ska agera faddrar åt barn. Efter att ha mött de två ynglingarna som de ska tillbringa en månad tillsammans med börjar nästan fängelsestraffet se ut som ett lockande alternativ.

Det är ganska härligt när man slötittar på en film som man inte tror ska vara något speciellt och sedan finner sig vara minst sagt positivt överraskad, om sedan filmen är en komedi är det än trevligare för bra komedier är sällsynta. Role models bjuder inte på några överraskningar den är precis som de flesta amerikanska komedier och går efter mallen. Allt är med i Role models från den småroliga början där karaktärerna presenteras till  det obligatoriska slutet där allt ordnar upp sig;  folk sjunger och en folksamling applåderar åt paret som återförenas efter en fnurra på tråden. Skillnaden mellan Role models och andra filmer i samma fack är att jag faktiskt bryr mig lite om karaktärerna. Vanligtvis sitter man nästan och bockar av alla klyschor med en trött suck. Jag dras in i historien och glömmer faktiskt  bort att det är samma  gamla visa än en gång. En förklaring kan vara att skådisarna är ganska samspelade och att ungarna ( Christopher Mintz-Plasse   Bobb’e J. Thompson ) inte är så där vidrigt söta och gulliga som de vanligtvis är i amerikandska filmer. Min fru om ett av barnen ”Jag vill slå ungen” och i detta fall är det ett gott tecken då det inte berodde på att ungen var äckligt söt utan helt enkelt för djävlig. Skämkudden fick vara i fred i soffan och jag skrockade faktiskt både en och annan gång. Filmen går på TV3 imorgon söndag och rekomenderas om man står ut med de ständiga reklamavbrotten.

Regi: David Wain

Betyg: 8/10

I love you man (2009)

screen-I-love-you-manPeter ska gifta sig och inser att han har ett problem: han har inga manliga vänner. Fram tills nu har han bara haft kvinnliga vänner. Han bestämmer sig för att hitta en vän som är man. Efter en tids letade på olika ”man dates” så finner han Sidney och de blir bästa vänner. Detta gör att han får problem med sin blivade fru då Peter tillbringar alltmer av sin fritid med Sidney.

Ett stort problem med den här komedin är att den inte är speciellt rolig däremot är det en väldigt trevlig film. Några få gånger skrattar jag till och det räcker inte för en komedi tycker jag. Det blir t.om lite larvigt när Peter ska försöka vara ”en av killarna” vilket han naturligtvis misslyckas med. Ingen kan vara så socialt handikappad och verka helt normal i övrigt. Lou Ferrigo (Hulken) är med i en liten biroll om någon händelsevis har saknat honom. Trevlig film men inte rolig blir mitt omdöme.

Regi: John Hamburg

Skådespelare: Paul Rudd, Rashida Jones, Jason Segel m.fl

Betyg 3/10