Kniven är enda vittnet (1985 USA)

4723Rättegångsdramer är oftast underhållande historier. Det finns många klassiker inom genren t.ex 12 angry men eller Åklagarens vittne. I Kniven är enda vittnet står Jack Forrester anklagad för mord på sin fru Page. Han har motiv då frun satt på stålarna och ville skiljas. Åklagaren Krasny är en ful fisk som inte drar sig för manipulera med bevis och det här fallet skulle vara en fjäder i hatten för honom då han väldigt gärna vill vinna nästa val. Jack propsar på att advokaten Teddy Barnes ska hålla i hans försvar en märklig begäran då hon inte längre sysslar med brottmål. Då det är ett rättegångsdrama innehåller storyn hela tider vändningar och som tittare får man fundera både en och två gånger om Jack är skyldig eller ej. En extra komplikation till storyn är att Teddy inleder ett förhållande med den misstänkte.

Jodå filmen håller än, det var många år sen sist men jag kommer ihåg att filmen var lite av en hyrvideofavorit när det begav sig på det fluffiga 80-talet. Filmens styrka är inte dess manus som innehåller en hel del logiska kullerbyttor samt den otroligt korkade tvisten att advokaten blir kär i sin klient. Teddy är en erfaren advokat och borde veta bättre. Filmen är värd att ses pga alla skådisarna som är med. Kvartetten Close, Bridges, Coyote och Loggia som spelar Teddys utredare är ett nöje att se. De två sistnämnda är skådisar som borde fått mer uppmärksamhet under sina karriärer. Coyote är en sådan där ”slå på käften skådis”. Det är något med han sätt att agera och utseende som gör jag vill att han ska råka illa ut eller åtminstone krossas på ett eller annat vis. Det är alltid ett nöje att se denne irriterande man i aktion. Loggia underutnyttjas i filmen, hans uppgift verkar mest vara att rusa in genom dörrar och flåsa fram något budskap, lite mer kunde han gott ha fått sysslat med.

På det stora hela är Kniven är enda vittnet en relativt stabil rättegångshistoria dock med några skavanker. Gillar man genren är den värd en titt.

Regi: Richard Marquand

Betyg: 6/10

Bitter moon (1992 usa m.fl)

 Nigel och Fiona stiftar bekantskap ,under en båtresa till Istanbul ,med en amerikan, Oscar, och han unga fru Mimi. Noel blir mer attraherad än han vill erkänna av Mimi som är mycket sexuellt utmanande. En dag berättar Oscar som f.ö sitter i rullstol historien hur han och Mimi blev ett par. Det är en till en början ganska romantisk berättelse som gradvis blir allt mörkare.

Här är det sex för hela slanten, piskor, masker och annat smått och gott. Vad berättelsen vill säga vet jag inte riktigt, kanske att det kan vara farligt att vara alltför passionerad i ett förhållande? Hur som helst är detta en av Polanskis bättre filmer framför allt är det en riktigt bra skådespelarduo i Coyote, Grant som gör bland de bättre rollerna i sin karriär. Polanskis fru som spelar Mimi är snygg men någon stor skådis är hon tyvärr inte. Ett obehagligt romantiskt drama som man bör se om man inte är allt för pryd av sig.

Regi: Roman Polanski

Skådespelare: Peter Coyote, Emmanuelle Seigner

Betyg: 8/10