Filmspanarna: Orgier – Caligula

caligola-928924lOrdet orgie betyder en hämningslös utsvävning av något och kommer från det grekiska ordet orgia som syftade på religiösa riter där deltagarna strävade efter att hamna i extas. Nuförtiden tänker nog gemene man mer på ett frossande i mat eller kanske främst på gruppsex när man hör ordet orgie. Personligen tänker jag på romarriket vilket kan bero på att jag som barn (och vuxen) läste/läser Asterix där det förekommer en och annan barntillåten orgie med romare som förlustade sig på allehanda vis. Steget till dagens filmval blir då inte så stort när ämnet rör orgier. Hade jag vetat vad jag skulle fått se hade jag definitivt valt en annan film. Visst jag hade hört rykten och viskningar om filmen men en film med Peter O’Toole, John Gielgud, Helen Mirren och Malcolm McDowell kunde väl inte var så illa (det sista namnet på listan är iofs ingen kvalitetsgaranti)?

Caligula handlar om den famöse romerska kejsaren (37 – 41 e.kr) med samma namn och 9b09e13648e841b65d07af9f00355935_1_origbeskriver hans uppgång och fall och så mycket mer behöver inte sägas om filmens handling. Filmens tillkomst är desto mer intressant. Grundaren av herrtidningen Penthouse Bob Guccione hade länge velat göra en långfilm och beslöt sig för att producera en film om Caligula. Den kände författaren Gore Vidal skrev manus och man lyckades få med en hel del kända namn i rollistan. Filmens regissör Tinto Brass startade med att skriva om Vidals manus som i sin tur krävde att få sitt namn bortplockat från produktionen. En skådis lämnade produktionen då hon anande åt vilket håll det hela barkade. Slutligen så klippte Bob Guccione om filmen och lade till lite fler ”extra scener” av det mer porriga slaget. Hela havet stormar med andra ord och resultatet blev därefter: En orgie i dålig smak, uselt skådespeleri och nakna kroppar.

Både O’Toole, och Gielgud svär sig fria från att veta vad det var för sorts film de spelade in men det tror jag inte ett dyft på då filmen torde vara Naken Jannes våta dröm. I och för sig påstås det att O’Toole var konstant full under inspelningarna men han var banne mig inte medvetslös då han har repliker i filmen. Om man inte visste något om romarriket skulle man lätt kunna tro att det rådde brist på tyg i det mäktiga riket. Jag har aldrig tidigare skådat en så stor ansamling av könsorgan och rumpor. Det spelar ingen roll vad som utspelar sig på rutan alltid är det något arsle eller snopp som tittar fram i rutan (blottade bröst är utom tävlan då det mer eller mindre är öppet mål). Folk får gärna vara nakna om de vill men när det är naket för nakenhetens skull blir det bara pinsamt och spekulativt. Filmen är fullproppad med våld och sex som bara är med för att man ska höja på ögonbrynen och har inget värde i sig självt och det är ganska logiskt att om det är detta man lägger krutet på i en film blir resten lidande. Pinsamma scener, bedrövliga repliker, knepiga kameraåkningar och korkad dialog gör detta till ett riktigt bottenskrap bland alla filmer jag sett under årens gång.

Jag brukar säga att även dåliga filemer har något att ge. Wiseaus The Room förmedlade åtminstone regissörens passion för sitt projekt och Pasolini försökte åtminstone presentera ett budskap, om än något dunkelt, i Salo men Caligula känns bara spekulativ och är i ärlighetens namn smärtsamt trist. Till på köpet kommer jag aldrig mer kunna njuta av Aram Chatjaturjans ljuvliga Spartakus (ledmotivet i Onedinlinjen) då jag numera får en inre bild av Malcolm McDowell som dansar runt och visar röven (öppningsscenen i Caligula).

Regi: Tinto Brass

Betyg: 1/10

Förhoppningsvis tog de andra filmspanarna sig an mer angenäma orgier.

FLMR

Jojjenito

Fripp

Rörliga bilder och tryckta ord

Fiffi