Dark summer (2015 USA)

DarkSummer-poster-707x1024Daniel har stalkat en tjej på nätet och får nu ta sitt straff. Han får en villkorlig dom men med fotboja. Lämnar han tomten, är på nätet eller försöker kontakta Mona som tjejen heter blir nästa anhalt finkan. Daniel bor ensam hemma under sommaren då hans mor är militär och är på uppdrag utomlands. Någon pappa verkar inte finnas med i bilden. Turligt för Daniel har han kompisarna Abby och Kevin som ställer upp för honom. Snart har han sina datorer igång och svarar naturligtvis på ett meddelande från Mona. Jag säger inte så mycket mer då jag inte vill spoila resten av handlingen men att Daniel sommarlov utvecklas till att bli en ganska obehaglig ferie kan jag åtminstone avslöja.

När halva filmen gått var jag otroligt irriterad på Daniel. Hans sätt att bete sig och de val han gjorde störde mig otroligt mycket. Men ibland lönar det sig att titta vidare då det kom en vändning en bit in i filmen som förklarade ett och annat. Denna tvist kändes inte alls krystad och höjde filmens betyg ett snäpp.

Dark summer kunde ha må gott av att ha lite högre tempo då den segar till sig här och där men tack vare ovanligt bra skådisar, Keir Gilchrist och Stella Maeve blir det aldrig riktigt trist. Allas vår Peter Stormare dyker upp i en biroll som övervakare och för en gångs skull får han lov att spela relativt normal. Dark summer är en småryslig skräckis med ett ganska klurigt manus och bra skådisar som duger för en titt om man är på det humöret.

Regi: Paul Solet

Betyg: 5/10

Clown (2014 USA)

clownEn redig karl reder sig själv heter det och det hade nog varit bäst för fastighetsmäklaren Kent om han inte hade gjort det. När Kent befinner sig i ett av sina objekt ringer hans fru och är förtvivlad: Clownen som skulle dyka upp på sonens födelsekalas är sjuk. Kent hittar märkligt nog en clowndräkt i huset han befinner sig i och passar på att låna den; Klart att sonen ska få en clown till tårtan. Detta utslag av självuppoffrande faderskärlek visar sig vara en mycket dålig ide. Dräkten bär på en förbannelse och går inte att ta av. Förbannelsen förvandlar den så tidigare barnkäre Kent till en clown som bokstavligen har fått smak på de små liven och så är cirkusen igång.

Inte alls så pjåkig film trots att den till en början verkar vara ganska korkad. Det främsta skälet till att filmen lyckas är att det är en oförsonlig berättelse. Man smetar inte till det utan låter verkligen pappan bli ett monster som vill döda och äta barn. Innan upplösningen hinner det stryka med en och annan unge vilket faktiskt förvånade mig lite. Jag trodde man skulle ta och fega ur när det väl kom till kritan. Detta gör att jag blir lite osäker på hur det hela ska sluta, alltid en positiv känsla när man ser en film. Skådisarna är helt ok och det var kul att Peter Stormare fick en förhållandevis stor roll för en gångs skull. Han spelar dock inte familjefadern vilket är lite synd – då hade det blivit riktigt intressant. En helt ok film men speciellt ryslig var den inte (åtminstone för mig) men den dög mer än väl för stunden. Slutligen vill jag tillägga att jag känner mig lite ambivalent inför denne clown i rollen som skurk, i en hel del filmer hade han/det nog kunnat ses som hjälten i historien. Jag tänker främst då på filmer som t.ex The Goonies, Annie samt Indiana Jones och de fördömdas tempel

Regi: Jon Watts

Betyg: 6/10

3 x Keanu Reeves

Keanu Reeves hör verkligen inte till mina favoriter i skådespelarskrået. Han är en ganska usel skådis som saknar både karisma och talang.  Märkligt nog så stör jag mig inte nämnvärt på honom. Jag noterar att han deltar i filmen och rycker lite obekymrat på mina axlar. Det kan bero på att han är så intetsägande att jag knappt märker av honom. Han smälter in i bakgrunden och kan bäst liknas vid en statist eller kuliss. Av en ren slump råkade jag i snabb takt se tre filmer med honom i huvudrollen. Fråga mig inte varför – outgrundliga är herrens vägar.

Man-of-Tai-Chi-PosterMan of Tai chi: En lovande kampsportare, Chen Lin-huhar finansiella problem. Hans mästares tempel är i stort behov av en renovering och pengar behövs för att restaurera byggnaden. Reeves spelar en skrupellös affärsman som arrangerar illegala fighter och får ögonen på den unge atleten. Med löfte om pengar lockar Reeves Chen att delta i matcherna. Det är bra fighter men historien saknar nerv. Chens motståndare är lika karaktärslösa som Reeves så filmen blir mest en rad fighter som staplas på hög inför den oundvikliga slutkampen mellan vår hjälte och Reeves. Filmen är f.ö Reeves regidebut.

Regi: Kenau Reeves

Betyg: 4/10

constantine2Constantine: Än en i raden av filmer som är baserade på en serietidning. Tidningen heter Hellblazer och huvudpersonen är John Constantine, en privatdeckare som sysslar med paranormala fall. Handlingen har förflyttats från London till LA och Constantine är mörkhårig istället för blond i filmversionen. En del seriefans rasade men jag fann filmen vara helt ok. Visserligen är inte Reeves lika cool som sin förlaga och han spelar sin karaktär sömngångaraktigt men det är en del snygga effekter, ok story (även om tvisten i slutet av filmen är bättre i serien) och bra skådisar i övriga roller tex Rachel Weisz,  Pruitt Taylor Vince samt Tilda Swinton och som bonus Peter Stormare i rollen som Djävulen. Lättsam underhållning och en tv-serie är på gång vad jag hört.

Regi:Francis Lawrence

Betyg: 6/10

street_kings_2008_5156_posterStreet kings. Baserad på ett manus av James Ellroy som verkat ha sålt samma story två gånger till Hollywood då Street kings är förvillande lik Dark blue med Kurt Russell i huvudrollen. Det handlar om en korrupt polis som har än mer korrupta chefer men under filmens gång utvecklar han ett samvete vilket ställer till med problem. Keanu Reeves och Chris Evans i samma film gör inte direkt att karismamätaren slår i topp men filmen duger gott i genren korrumperade snutar i LA. Men jag rekommenderar Dark blue istället som är snäppet bättre beroende på att Russell har huvudrollen.

Regi:David Ayer

Betyg: 6/10

The Last stand (2013 USA)

The-Last-Stand-Official-PosterArnold Schwarzeneggers comeback till filmens värld är något jag väntat länge på. Då han inte obekant har sysslat med politik det senaste decenniet har hans kroppshydda lyst med sin frånvaro på den vita duken. Nu är han tillbaka och är inblandad i inte mindre än sju (!) filmer om man ska tro IMBD. Schwarzenegger är inte en bra skådis (om jag ska vara riktigt ärlig är han ganska usel) men han besitter en charm och karisma som få, något som gör att jag blundar för hans tillkortakommanden.

The Last stand har ett upplägg som jag personligen är mycket förtjust i. Berättelsens hjälte som är tvungen att försvara sig mot en övermäktig fiende, krångligare än så behöver det inte vara. Det har gjorts tidigare t.ex De sju samurajerna, Straw dogs och Night of the living dead och finalen i Skyfall för att nämna några filmer med liknande grundhandling och det kommer att göras igen men jag tröttnar aldrig på konceptet. Här är fienden en mexikansk knarkbaron som flyr från häktet och sätter fart mot den mexikanska gränsen i en bil som med lätthet kör ifrån alla förföljare. Till sin hjälp har han en mindre arme som bokstavligen rensar undan alla hinder på vägen. Där man tänkt passera gränsen ligger den lilla staden Sommerton Junction. Staden har en sheriff och tre biträden och är inte ens ett noterbart hinder för skurken och hans anhang men vi tittare vet bättre då stadens sheriff spelas av Schwarzenegger.

Det märks att Schwarzenegger har saknat att stå framför kameran. Trots sin ålder (blir 66 i år) verkar han vara pigg som få. Nu gör han inga Tom Cruise rusningar eller otroliga stunts i filmen, något som känns bra då actionscenerna är någorlunda anpassade till Arnies ålder och den karaktär han spelar. The Last stand infriar mina förväntningar och krånglar inte till det i onödan. Det är rak och enkel action med en del ”skämt” som gör att jag skrockar förnöjt i soffan m.ao skämt som egentligen är ganska dåliga men passar bra in i genren då de sprider en viss trevnad. Häftigast tyckte jag bilscenerna var då knarkbaronen bränner genom polishinder och kör ifrån helikoptrar.

I birollslistan har man skrapat ihop ett skönt gäng. Harry Dean Stanton som vresig bonde, Peter Stormare är underhållande som lätt skruvad karaktär (någon förvånad?), Luis Guzmán som feg vicesheriff och Forest Whitaker tackar jag aldrig nej till. Klart sevärd film och jag väntar ivrigt på Schwarzeneggers kommande filmer.

Regi: Kim Jee-Woon

Betyg: 7/10

Hansel & Gretel: Witch hunters (2013 USA)

HanselGretel-Poster-IMAX-610x956Vanligtvis brukar jag klämma in en film om Jesus kring påsk men i år får det bli häxor istället. Vad nu häxor skulle ha med Jesus att göra vet jag inte riktigt men en viss koppling till påsken har dessa trollkunniga käringar i alla fall. Nu kan en och annan läsare undra över hur jag överhuvudtaget kom på iden att se dagens film. Jag erkänner rakt av att jag gillar regissören Stephen Sommers hejsan-svejsan stil: The Mummy 1+2, G:I Joe och ja, t.o.m Van Helsing är filmer som jag uppskattar. Nu står inte Sommers bakom Hansel & Gretel men trailern (om man nu ska gå efter dessa) gav mig vissa Sommers vibbar och när dessa vibbar sockrades med en rollista bestående av Jeremy Renner, Gemma Arterton och Famke Janssen var intresset väckt. Naturligtvis var det här inte alls bra det skulle en blind person kunnat räkna ut.

Efter att ha överlevt sin vistelse i pepparkakshuset har Hans & Greta valt att bli professionella häxjägare. I en liten stad har det försvunnit en massa barn. Man anar att det är häxor i farten och hyr in syskonparet för att lösa mysteriet. Filmen är inte tråkig och det är fart och fläkt i stort sett hela tiden men regissören lyckas aldrig skaka liv i historien. Trots kända skådisar, trots fina effekter, häftiga vapen och 3D-effekter där det far omkring kroppsdelar, pilar och splitter i biosalongen lyfter aldrig historien, den bara mal på. Hansel & Gretel är mest ytligt buller och bång. Skådisarna hade med lätthet kunnat bytas ut mot vem som helst, de är med för att någon ska kunna skjuta in en och annan replik mellan alla specialeffekter. För att en film av det här slaget ska lyckas måste man på ett eller annat sätt få mig som åskådare att bry mig om huvudpersonernas väl och ve, nu bryr jag mig inte om de lever eller dör. Den enda som kommer ut ur dramat med hedern i behåll är Famke Jenssen men tyvärr är hon sminkad till oigenkännlighet under en stor del av filmen och lyckas då inte förmedla den där jävlar-anamma känslan som hon vanligtvis gör. Jag läste att man planerar för en uppföljare mitt intresse för den är noll och intet.

Regi: Tommy Wirkola

Betyg: 3/10

Söndagsblandning

Av och till (ganska ofta egentligen) händer det att man ser en film som inte är vare sig dålig eller speciellt bra. För att städa ur recensionsgarderoben har jag samlat ett gäng mer eller mindre bra filmer. Gemensamt för de alla är att de duger ganska bra en halvseg söndag då man inte vill engagera hjärnan för mycket. Jag kan dock inte avhålla mig ifrån att avsluta med en riktig stinkare.

Johnny English reborn: Jag vet att jag har sett den första filmen om den misslyckade agenten men jag minns inte ett dyft av berättelsen. Atkinson snubblar vidare i samma fotspår som tidigare. Det är inte bra men jag skrattar till några gånger vilket gör att filmen åtminstone är ok att spendera lite tid på. Både Rosamund Pike och Gillian Andersson dyker upp i filmen och om man som jag tycker de är ganska bra skådisar som visar sig för sällan på den vita duken är åtminstone det ett plus. I brist på bättre komedier duger den här filmen trots att man räknar ut skämten en bra stund innan de levereras. Det är ganska sorgligt  att Rowan Atkinson inte har utvecklat sin komiska ådra efter Mr.Bean.

Betyg: 4/10

Jägarna 2: Rolf Lassgård är i Norrland och repriserar sin roll som den buttre polisen Erik Bäckström från filmen med samma namn minus tvåan. Filmen har mig fast första timmen det är spännande att se hur Bäckström biter sig fast i fallet med den mördade flickan och vrider å vänder på alla ledtrådar. Peter Stormare och Annika Nordin spelar sina roller bra något man tyvärr inte kan säga om Eero Milonoff som spelar den lokala knarkaren Jari. En rejäl Åsa-Nisse varning där. Tyvärr tar den stela dialogen som är ack så vanlig i svensk film överhanden och jag känner att berättelsen draaaaaaaas ut i det oändliga med byten av gevär och provskjutningar. Duger dock om man är lite deckarsugen och tröttnat på Morden i Midsommer.

Betyg: 5/10

Wargames: Ett gäng paintball entusiaster finner att leken blivit till allvar då de jagas i skogen av tre f.d skogstokiga millitärer. Filmens stämning av hopplöshet och omänsklighet gör att jag kommer tänka på Eden lake men Wargames är en sämre film. Storyn får aldrig riktigt upp pulsen även om det blir lite småspännande mellan varven och jag känner inget för huvudpersonerna som är förvånansvärt karaktärslösa. Småspännande för stunden och om man gillar vildmarksskräck är Wargames en helt ok film.

Betyg: 5/10

Cowboys and aliens: Daniel Craig, Harrison Ford, Oliva Wilde, Sam Rockwell, Keith Carridine och Clancy Brown !!!  Miljoners miljoner i budget och Jon Favreau som regissör kan väl inte bli annat än succe? Filmen börjar bra och har en skön stämning. Den stämningen försvinner raskt trettio minuter in i filmen när de flygande tefaten uppenbarar sig. Resten av filmen är en oengagerande soppa som inte gör någon glad. Det skjuts springs och exploderar men det känns bara förvirrandet och trots alla effekter otroligt trist.

Betyg: 2/10

The Killing room (2009)

killing-roomFyra personer deltar i ett psykologiskt experiment. De vet inte att  de deltar i ett hemligt regeringsstyrt försök i hjärntvätt där tanken är att bara en av de fyra kommer att överleva.

En del kan tycka att filmen är lite enahanda då den i stort sett utspelar sig i ett enda rum med fyra personer. För mig var detta inget  problem då  filmen var tillräckligt spännande. Det var trevligt att få se Timothy Hutton som enligt mitt tycke är en underskattad skådespelare som man får se alltför sällan, även Peter Stormare är med på ett hörn. En alldeles lagom thriller.

Regi: Jonathan Liebesman

Skådespelare: Chloe Sevigny, Clea DuVall

Betyg: 6/10

The Brothers grimm (2005)

Movies_Films_B__Brothers_Grimm_009482_ Historien utspelar sig i början av 1800 talet där de två bröderna Grimm livnär sig som bondfångare. De reser Tyskland runt och befriar städer och byar från oknytt som t.ex häxor och grodpojkar. Det befolkningen inte vet är att bröderna själva har riggat spökerierna. När de två bröderna skall lösa ett mysterium med försvunna barn visar det sig att de övernaturliga händelserna är på riktigt.

Jag brukar vara ganska förtjust i Terry Gilliams filmer (12 Monkeys, Brazil m.m) de är alltid fantasifulla och har en lite knepig humor som i alla fall passar mig. Den här filmen borde passa Gilliam som hand i handske med häxor varulvar och andra fantasymoment men konstigt nog har han skapat en ganska långtråkig film. Jag blir ganska snabbt trött på brödernas ständiga tjafsande och skådisarna, Ledger och Damon känns lite malplacerade i sina roller. Det tar också nästan halva filmen innan handlingen sätter fart. En lite småtråkig film tyvärr men Bellucci är bra som häxan den korta stund hon får vara med.

Regi: Terry Gilliams

Skådespelare:Heath Ledger, Matt Damon m.fl

Betyg: 4/10