Under ditt parasoll (1968 Sverige)

Filmen utspelar sig krig sekelskiftet där en promenadorkester får noter och en elgitarr som tack för att de räddat en man undan en ilsken hund. Ett par skurkar, Hårding och Speting, vill komma över  noterna och kidnappar därför den unga stiftsjungfrun Louise Äppelpaj. Då en spirande romans mellan Louise och orkesterledaren Sven-Ingvar börjat skönjas ser denne sig tvingad att gå med på kidnapparnas krav, nämligen att resa till USA och staden Desperado city där flickan ska bytas mot noterna.

Av skäl förlorade i historiens dimmor beslutade dansbandet Sven-Ingvars sig för att göra en långfilm. Med mycket pengar och lite kompetens lyckades man med att driva sig själva till ruinens brant. Budgeten spräcktes och publiken svek, det sistnämnda är förståeligt då detta är en film som även om den har en hel del förtjänster är ganska så tråkig. Möjligen var det största misstaget var att anlita den svenske demonregissören Ragnar Frisk men å andra sida var han kanske den ende som ville ta i manuset med tång.

Det finns en del filmer som sakta men säkert är migränframkallande under titten. Under ditt parasoll hamnar nästan i den fållan. Sven Ingvars hade många förtjänster men skådespeleri var inte en av bandets starkare grenar. De ger ett yrvaket intryck och känslan av att bandet inte alls är med i matchen är högst närvarande. Filmen är fullproppad med skämt som får mig att stöna högt t.ex ”Titta det är en fluga i taket! Jaså jag trodde det var en slips.” Dessa scener varvas med obegripliga och surrealistiska sekvenser och alla inblandade gör sitt bästa för att göra sitt sämsta. Så helt katastrofal är inte filmen.

Samtidigt går det inte att sticka under stol med att kostymerna är utsökta, det är härliga färger och miljöer (undantag för den västernstad som byggdes upp i Jugoslavien) samt att även om jag inte är något större fan av dansbandsmusik måste man ändå ge genren ett erkännande att den i brist på annat är oförarglig, smått trevlig och i sina stunder något roande.

Det som slår mig efter titten är att Ragnar Frisk i mångt och mycket påminner om David Lynch. Nu saknar iofs Frisk Lynchs känsla för estetik men de båda regissörerna verkar vara ohälsosamt förtjusta i halvdana skådisar, märkliga repliker, surrealistiska situationer och migränframkallande scener. Kanske Lynch har en samling Friskrullar i hemmet?

Regi: Ragnar Frisk

Betyg: 4/10

Annonser

Pang i bygget (1965 Sverige)

pang_i_bygget_65Pang i bygget var det tredje och sista försöket att lansera en filmserie med Thore Skogman i huvudrollen. Tydligen hade man förhoppningar att Thore skulle bli en ny Åsa Nisse men trots att (eller kanske tack vare) regissörslegendaren Ragnar Frisk stod bakom kameran så blev det inte mer än en trio filmer.

Handelsmannen Skog har det bekymmersamt då de tre bröderna Grym gör allt för att konkurrera ut honom och därmed få monopol på stadens handel. Skogs räddning kommer i form av den unga tjejen Dockan (Lill Babs i mycket märklig peruk (?) ) som med sin outtröttliga energi lyckas få handlare Skog på fötter igen. Bröderna Grym byter nu måltavla och försöker ta över stadens folkpark som är Skogs ögonsten.

På DVD omslaget kan man läsa att detta var en publiksuccé och en av 60-talets största skrattfester som b.la möttes av applåder i Jönköping. Av dessa tre tre påståenden kan jag dra lika många slutsatser: Filmutbudet måste ha varit extremt magert 1965. 60-talet måste ha varit ett ovanligt tråkigt årtionde och slutligen måste livet i Jönköping på den här tiden ha varit oerhört torftigt. Inga större fel på filmen men speciellt rolig var den inte mest bara lite märklig och taffligt gjord. Då det är Frisk bakom kameran kommer den där känslan av att man filmar så länge pengarna räcker för att sedan se vad resultatet blir smygande. Desto roligare är filmens digra rollista: Thore Skogman, Lill-Babs, Åke Fridell, Gösta Krantz och Julia Cæsar för att nämna några.

Det blir aldrig tråkigt och filmen puttrar på maklig takt med en del käcka sångnummer som kastas in här och där. Den sångerna Jag längtar tillbaka till fornstora da’r  (Skog sjunger om att han längtar tillbaka till den tid då kvinnan stod i köket) samt klassikern Pop opp i topp sticker ut lite extra. Den sistnämnda låten präglas roande nog av en hellre än bra koreografi. Slutligen berikas vi med med popbandet The Strolling stones och ett mindre tumult på dansbanan, så mycket mer har inte ”en av 60-talets största skrattfester” att erbjuda. Gåtan över Lill-babs rollfigurs namn kvarstår dock länge efter att musiken tystnat. Vem i hela fridens namn vill lystra till smeknamnet Dockan? Jag testade på min fru men det föll inte i god jord.

Avslutningsvis bör jag erkänna att jag trots allt blev lite sugen på att se de övriga två filmerna i Frisks Skomantrilogi.

Regi: Ragnar Frisk

Betyg: 5/10

Sofias val för dagen? Varsågoda.

 

Åsa-Nisse i full fart (1957 Sverige)

≈sa-Nisse i full fart (1957) Filmografinr 1958/10Åsa-Nisse i full fart är den åttonde filmen av 21 och då har jag räknat bort de två filmer som är en sorts ”best of” produktioner. Till en början påminner dagens film om Åsa-Nisse flyger i luften. Åsa-Nisse har uppfunnit en ny förgasare som passar ypperligt till båtmotorer. Traktens möbelfabrikör är intresserad av att pytsa in en slant för att utveckla uppfinningen. Dock lurar det fula fiskar i vassen här i form av stockholmare. Fabrikörens dotter Brita uppvaktas av Adde, en stockholmare som seglar under falskt flagg. Han är en sol o vårare med blickarna på Nisses uppfinning . Då Åsa Nisse ska tävla i 10 000 kronors frågan i ämnet förgasare reser, Nisse, Klabbaparn (Eulalia och Kristin får som vanligt stanna hemma), fabrikören, dottern och Adde till Stockholm. Resten av historien utspelas till största delen på Hotell Intim där sällskapet bor och blir en spring i dörrar fars i jakten på ritningarna till förgasaren. I filmens final är dock allt som vanligt med ett båtrace filmat i fast-motion.
Åsa-Nisse i full fart skiljer sig markant från tidigare filmer. En stor del av handlingen är förlagd i huvudstaden och Knohult kommer lite i skymundan. För en gångs skull har filmen en ordentlig handling och intrycket av att filmen består av massa lösryckta sketcher lyser med sin frånvaro. Det kan bero på att man lämnat landet för storstaden vilket också gör att  historien känns lite fräschare och avsevärt mer alert. Det märks t.ex filmens enda sångnummer (om man nu inte räknar med Eulalias skönsång Hon växte i torpet i susande skog) där Bertil Boo för första gången lyser med sin frånvaro. Vi tittare får istället den pigga låten Cha cha cha  som sjungs av Anita Lindblom, filmens femme fatale. Att filmen som vanligt är fylld av märkliga scener, dåliga skämt:

– ”jag måste ta och sticka nu grabbar”

-”kan du inte ta och virka istället”,

och klippning samt skådespelarinsatser som är sisådär känns överflödigt att påpeka men på det hela är filmen ett steg i rätt riktning.
Regi: Ragnar Frisk
Betyg

Åsa nisse flyger i luften (1956 Sverige)

asanisse_flyger_i_luften_56_iDagens film mynnade ut i en omtalad recension i tidningen Expressen: ”Far i frid.”  skrev Alf Montán. Riktigt så illa är det inte. Åsa Nisse flyger i luften är vare sig bättre eller sämre än tidigare filmer i serien.

Nisse vinner en tävling på radio. Priset är två veckor i fjällen för två personer. Istället för att ta med sin fru följer Klabbaparn med på färden. Efter ett par scener som mest går ut på att folk drattar på ändan och skämt som:

– ”Se upp det är halt.”

-”Det är bara roligt att det är glatt”

så träffar Nisse en direktör från Stockholm som visar ett visst intresse för hans senaste uppfinning. Det Nisse inte vet om är att Knohultarn och Sjökvisten passat på att köpa uppfinningen av Eulalia för 250:-. Direktören är villig att hosta upp 50 000 :- så Nisse måste försöka häva köpet.

Som vanligt är manuset lövtunt och historien med uppfinningen räcker inte till att fylla en hel film. Lösningen blir att i sedvanlig ordning stoppa in en och annan lösryckt sketch för att få ihop speltiden till långfilmslängd. Det är inte alltid dessa sketcher passar in i grundstoryn och ibland blir karaktärernas agerande lite märkligt. T.ex. går landfiskalen från inbiten ungkarl till att på stående fot indränkt i ägg fria till hushållerskan fröken Britta som f.ö. spelas av Birgitta Anderson. Lasse Lönndahl står för sången och dyker plötsligt upp i Nisse kök när det behövs någon som ska bräda Sjökvisten. Ja, det gäller inte att fundera för mycket. Att se en film med Åsa Nisse är som att läsa James Joyce det är ”the stream of consciousness” m.a.o. lite vad som helst kan hända.

Regi: Ragnar Frisk

Betyg:

Åsa-Nisse ordnar allt (1955 Sverige)

pCR0IYvP6VN20umNbiYYhdCC6pXÅsa-Nisse ordnar allt är en salig blandning av hemvärnsgubbar, hästmediciner och (naturligtvis) Bertil Boo. Efter att ha lastat sten får Nisse ont i ryggen och går till läkaren Speta Pelle som ger honom en högst märklig massage samt en uppiggande medicin från apoteket i Värnaryd. Medicinen ger Nisse oanade krafter b.la deltar han i en friidrottstävling och vinner rubbet. Resten av filmen läggs på Sjökvistens förälskelser (för en gångs skull heter inte hushållerskan Britta utan lystrar till namnet Elsa), bilaffärer, hemvärnsövningar där Bertil Boo sjunger en patriotisk sång. En stridsvagn(?) av plywood får väl läggas till filmens specialeffektskonto. Man lyckas även klämma in ett par bankrånare och det obligatoriska billoppet mot filmens slut. Nisse vinner då han tankar bilen med sin medicin. Om man gillar cittra bjuder även Nisses fru Eulalia på lite skönsång.

Som ni märker ger filmen ett något splittrat intryck men den är bättre än förra filmen, Åsa-Nisse på hal is, som var ganska trist. Jag upphör aldrig att fascineras över de scener där någon gör ett omedvetet misstag och improviserar fram en räddning framför kameran som går. Undrar om man överhuvudtaget gjorde några omtagningar? Hur var det nu med den utlovade kopplingen till Det Sjunde inseglet? Nisse och Klabbaparn sågar ned ett träd där bankrånarna gömt sig. Kan det vara så att Bergman såg den här filmen 1955 och inspirerades till den liknande scenen i Det Sjunde inseglet? Tanken svindlar!

Regi: Ragnar Frisk

Åsa Nisse på hal is (1954 Sverige)

Det var ungerfär ett halvår sist man besökte Knohult och dagens besök visar att inte mycket har förändras sen sist. Samma taskiga skådespeleri och produktion och jag vill nog påstå att Åsa Nisse på hal is hör till de sämre filmerna i serien åtminstone bland de jag hitintills sett.

För på något sätt koppla handlingen till filmens titel startar berättelsen med ett par vinterscener där vi b.la får se Nisse åka skridskor, isjakt och utöva lite pimpling. Det blir raskt vår och Bertil Boo klädd i kostym får sjunga in våren. Sjökvisten limmar på fröken Britta och landsfiskalens får än ett besök av sin moster i Julia Caesars gestalt. Huvudnumret i Åsa Nisse på hal is måste nog vara en biltävling i Vetlanda där amatörer får möta Europaeliten. Nisse vinner tävlingen m.h.a sin nya förgasare, på något sätt lyckas man även klämma in en motorcrosstävling i handlingen som Nisse naturligtvis vinner.

Annars kan väl den svenska faunan sägas vara i blickfång, åtminstone i filmens början. Nisse fångar en gädda som uppenbarligen är stendöd men för att ge sken av att den lever skakar han gäddan frenetiskt. Vidare är Klabbaparn och Nisse på jakt där de får syn på en tjäder. Någon tjäder hade inte produktionen trollat fram istället använder man sig av det beprövade tricket med att klippa in en journalfilm om en tjäder. Ett trick som används i filmer av det här slaget när man behöver billiga specialeffekter. Slutligen blir Eulalia och Kristin skrämda av en mus, en mus som vid en inzoomning visar sig vara mekanisk. Produktionsteamet hittade troligtvis ingen billig journalfilm som rörde möss eller så var det bekvämare att köpa in en mekanisk mus.

I filmens final bjuds det dels på cittraspel och sång av en lönnfet unge samt en rallykörning med en mobil berså där landsfiskalens moster sitter och jag är tacksam över att det är slut för den här gången. Om man däremot hade kombinerat bersåracet med den cittraspelanade ungen hade vi tittare nog fått en ganska intressant scen.

Regi: Ragnar Frisk (vem annars?)

Åsa Nisse på semester (1953 Sverige)

Jag kämpar vidare och har nu kommit till den fjärde filmen i serien om Åsa Nisse. Med inblandningen av tre manusförfattare kanske det är förståeligt om någon skulle kalla Åsa Nisse på semester för en tradegi i tre akter. Berättelsen vandrar hit och dit och nya händelser indroduceraras allt eftersom det krävs att fylla ut tiden till spelfilmslängd. Filmen ger ett något splittrat intryck.

Filmen börjar med att kvinnorna i samhället tränar jujutsu för att inte bli antastade av karlar. Eulalia brottar ned Nisse i hemmet och konstaterar att han inte längre är karln i huset. Nisses bror Åsa-Johan som bor i amerika skickar sin dotter på besök i Knohult över sommaren. Den nyheten får Nisse genom ett lokalt rikssamtal (!). För att visa Doris amerikanska ursprung låter man henne kalla Nisse för onkel samt att hon av och till slänger sig med lite engelska ord. Ju längre filmen fortskrider desto mer glöms Doris engelska bort och Eulalias kampsportskunnande är som bortblåst efter köksscenen.Klabbaparn och Nisse far till Stockholm med Doris (det är nog detta som menas med att Åsa Nisse har semester) där man tampas med skurkar i ett illa filmat slagsmål som innehåller en legendarisk korvscen (tar upp den senare). Hemma i Knohult kommer landsfiskalens ragata till moster spelad av Julia Caesar på besök. Med hjälp av Sjökvisten jagas damen på porten och slutligen ska man plötsligt ordna en barnkollo i socknen. Pengar saknas men det ordnar Nisse genom att ställa till med en föreställning där naturligtvis Bertil Boo dyker upp och sjunger.

Så mycket mer att orda om filmen är det inte. Som vanligt är det taffligt skådespeleri och usel teknik. Vid flera tillfällen märker jag att man struntat i omtagningar när skådisarna snubblar ofrivilligt eller andra misstag sker. Någon ”method acting” är det verkligen inte fråga om speciellt inte när Gustav Lövås (Sjökvisten) spelar fiol och det vekar vara  första gången han tar i en fiol (han drar planlöst med stråken över strängarna och synkningen med musiken är obefintlig).

Hur var det nu med korvscenen?  Man satsade på produktplacering i filmen och Slottssenap gick in och sponsrade. Då skulle naturligtvis senap förekomma i filmen. Det löste man såtillvida att en korvgubbe kommer inmarscherande i lägenheten där slagsmålet pågår. Fighten avbryts och alla tar en paus och en korv. Däremot avböjer en skådis senap på sin korv. Slottssenap gick i taket men filmens producent menade att detta var s.k omvänd reklam. Dvs den negativa skulle ge än mer reklam åt senap och tydligen köpte företaget den usla förklaringen. Om ett halvår blir det Åsa Nisse på hal is -jag bävar redan. Men det är inte slut än, nästa vecka blir det Ingemar Bergman.

Regi: Ragnar Frisk

Betyg:

Åsa Nisse på nya äventyr (1952 Sverige)

Det är nu oktober och många filmbloggare kör skräckteman. Även jag har tänkt ha ett skräcktema men det kommer under Halloweenveckan och då är vi faktiskt i november. Dagens film passar nog in i en del personers definition på skräck då serien om Åsa Nisse väcker många känslor, mest negativa. En del klassar troligtvis filmserien som kulturskräck.Jag kan hålla med seriens kritiker till viss del för egentligen borde man ställa sig frågan om varför man sätter sig och tittar på filmer av det här slaget. Filmen är usel både när det gäller manus, skådespeleri och tekniskt utförande. Anledningen till att jag då och då återkommer till Åsa Nisse kan bero på att filmserien har en viss nostalgisk charm och att den är så dålig att den blir underhållande i all sin uselhet (vill inte använda mig av ordet bra).  Filmerna är även fascinerande i sin politiska inkorrekt när det rör kvinnosyn och annat smått och gott. Till smått och gott kan man nämna att vi tittare får se en episod av Åsa Nisses minnen från söderhavet resten kan ni räkna ut själva. Handlingen är som vanligt lövtunn och rör sig kring att Sjökvisten kommer så långt i sitt raggande att det nästan blir förlovning med en av Åsa Nisses sommargäster, Klabbaparn och Nisse åker till Växsjö och man brottas med några tjuvar i filmens final. Snoddas som var i ropet 1952 får sjunga en sång och även Bertil Boo, den sjungande bonden, hinner med att sjunga en naturromantisk sång innen jag darrande hand stänger av Dvdspelaren och inser att mer än två Åsa Nisse filmer per år är troligtvis mer än vad jag mäktar med.

Regi: Ragnar Frisk

Åsa Nisse på jaktstigen ( 1950 sverige )

Åsa Nisse åker dit för tjuvjakt och måste åka till storstaden Jönköping för rättegång. Paraellt med detta drama för vi följa det rafflande triangeldramat mellan landsfiskalen, hans nya hushållerska fröken Brittan samt Sjökvisten. Vem av de två herrarna kommer vinna fröken Brittas gunst?

Jag inte hur jag ska ställa mig till Åsa Nisse, visst det är riktigt uselt, hemsk regi halvkassa skådespelare samt den sämsta klippning jag någonsin sett. Samtidigt är det charmigt och nostalgiskt så det förslår och lite småroligt är det faktiskt ibland. Klabbaparn (ev. förståndshandikappad ?) och den sliskige  Sjökvisten är alltid underhållande. Det finns värre filmer att se på men jag bävar för nyinspelningen med b.la Kjell Bergqvist, vissa saker borde lämnas ifred.

Regi: Ragnar Frisk

Skådespelare: Artur Rolen, John Elfström

Betyg: 4/10