Fracture (2007 USA)

fracture0701Ryan Gosling vs. Sir Anthony i en giganternas kamp inte illa alls. Gosling spelar den hete juristen Willy Beachum. Efter att ha haft en mycket framgångsrik karriär hos åklagarmyndigheten är han på väg att lämna sin arbetsplats för ett nytt attraktivt jobb på en stor advokatfirma. Ett sista fall som verkar vara en walk in the park hamnar på Willys bord. En svinrik man har uppenbarligen mördat sin otrogna hustru. Det finns vapen, vittnen och mördaren har gripits på platsen. Vidare vill stollen föra sitt eget försvar. Som en sista tjänst till sin forna arbetsgivare åtar sig Willy fallet som inte verkar innehålla några större problem. Det han inte vet är att hans motståndare är en mycket intelligent man som inte lämnat något åt slumpen.

Ett rättegångsdrama med en överspelande Sir Anthony är inte illa vara. Skådisen suger på varenda replik som om att det vore en extra god karamell. Sir Anthony riktigt myser i sin roll när han får visa hur duktig skådis han är. Vidare envisas regissören att ge Sir Anthony en något märklig ljussättning under stora delar av filmen. Ofta filmas skådisen i ett intensivt ljus och om det inte vore som så att Fracture är ett rättegångsdrama så skulle man kunna tro att filmer hade något religiöst att berätta. Jag sitter alltid och småler åt Sir Anthony då jag inte kan ta skådisen på allvar men han är en underhållande figur i.o.m att han är så övertygad om sin egen förträfflighet. Han påminner i mångt om mycket om Jan Malmsjö som också han är en underhållande figur man inte riktigt kan ta på allvar. Filmen som sådan är kanske inte något mästerverk. Den är välproducerad, har bra skådisar och innehåller en klurig historia med ett par tvister som sig bör när det handlar om rättegångsdramer. Gillar man genren är den definitvt sevärd.

Regi: Gregory Hoblit

Betyg: 6/10

007FCT_Anthony_Hopkins_035

fracture_movie_image_anthony_hopkins__4_

Annonser

Kniven är enda vittnet (1985 USA)

4723Rättegångsdramer är oftast underhållande historier. Det finns många klassiker inom genren t.ex 12 angry men eller Åklagarens vittne. I Kniven är enda vittnet står Jack Forrester anklagad för mord på sin fru Page. Han har motiv då frun satt på stålarna och ville skiljas. Åklagaren Krasny är en ful fisk som inte drar sig för manipulera med bevis och det här fallet skulle vara en fjäder i hatten för honom då han väldigt gärna vill vinna nästa val. Jack propsar på att advokaten Teddy Barnes ska hålla i hans försvar en märklig begäran då hon inte längre sysslar med brottmål. Då det är ett rättegångsdrama innehåller storyn hela tider vändningar och som tittare får man fundera både en och två gånger om Jack är skyldig eller ej. En extra komplikation till storyn är att Teddy inleder ett förhållande med den misstänkte.

Jodå filmen håller än, det var många år sen sist men jag kommer ihåg att filmen var lite av en hyrvideofavorit när det begav sig på det fluffiga 80-talet. Filmens styrka är inte dess manus som innehåller en hel del logiska kullerbyttor samt den otroligt korkade tvisten att advokaten blir kär i sin klient. Teddy är en erfaren advokat och borde veta bättre. Filmen är värd att ses pga alla skådisarna som är med. Kvartetten Close, Bridges, Coyote och Loggia som spelar Teddys utredare är ett nöje att se. De två sistnämnda är skådisar som borde fått mer uppmärksamhet under sina karriärer. Coyote är en sådan där ”slå på käften skådis”. Det är något med han sätt att agera och utseende som gör jag vill att han ska råka illa ut eller åtminstone krossas på ett eller annat vis. Det är alltid ett nöje att se denne irriterande man i aktion. Loggia underutnyttjas i filmen, hans uppgift verkar mest vara att rusa in genom dörrar och flåsa fram något budskap, lite mer kunde han gott ha fått sysslat med.

På det stora hela är Kniven är enda vittnet en relativt stabil rättegångshistoria dock med några skavanker. Gillar man genren är den värd en titt.

Regi: Richard Marquand

Betyg: 6/10

Två bagateller: The Lincoln lawyer ( 2011 USA ) & Paul ( 2011 Storbr/USA )

Ibland ser man en film eller två som är bra men den saknar det där lilla extra. Man kan rekommendera filmen till vänner och bekanta för den är så där lagomt ljum. Den överraskar ingen vare sig på ett positivt eller negativt vis och man känner sig åtminstone inte missnöjd efter att ha sett filmen. Jag brukar skriva ”för en stunds underhållning duger den gott” och det stämmer in på två filmer jag precis sett: The Lincoln laywer och Paul.

The Lincoln Laywer är en rättegångsthriller som baserar sig på en bok av Michael Connelly, en författare som skriver böcker där raden  ”för en stunds underhållning duger den gott” passar väl in. Mick är en slick advokat som har sitt kontor i sin Lincoln. Han kör kors och tvärs kring i L.A och tar sig an olika rättsfall. Av ren tur nosar han upp ett fall som kan generera mycket pengar. En rikemansson anklagas för våldtäktsförsök och misshandel av en strippa . I och med att det är en rättegångsfilm är sanningen inte så enkel som man kan tro och filmen tar med oss tittare på både en och annan tvist.

Behållningen med den här filmen heter  Matthew McConaughey och  Ryan Phillippe.  McConaughey med  knarrig röst och utseende som påminner om en övervintrad surfare passar ypperligt i rollen som den något självgode advokaten Mick. Ryan Phillipe som spelar den anklagde rikemanssonen gör mig alltid glad när han dyker upp i en film. En underskattad skådis som borde få ta större plats i rampljuset. Filmen bjuder inte på några stora överraskningar eller förnyelser av genren men gillar man rättegångsfilmer kan man vara ganska tillfreds efter att ha sett den.

Paul är en komedi av gänget som b.la ligger bakom Shaun of the dead. Två engelska SF och serienördar är på resa i USA för att besöka kända platser i UFO mytologin. Utanför Area 51 träffar de en rymdvarelse vid namn Paul. Att regeringen jagar Paul är väl nästan onödigt att nämna och det omaka sällskapet flyr med agenter hack i häl.

Egentligen bygger filmen Paul på ett skämt: Rymdvarelsen är precis som oss han röker, svär, fiser och drar fräcka skämt. Thats it. Om någon annan än Frost/Pegg haft hand om filmen,  förslagsvis gänget bakom Scary movie filmerna hade  troligtvis Paul blivit en riktig skitfilm. Nu är det som tur inte så utan filmen styrs av relativt kompetenta händer och klarar sig hyfsat. Speciellt roligt blir det aldrig men jag hade åtminstone en trevlig stund ihop med Paul, Pegg och Frost.

Fiffi har en recension på The Lincoln lawyer och Andreas var lite mer positivt inställd till  Paul.

Betyg: 6/10 på båda filmerna.

A Few good men (1992 usa)

När två marinsoldater anklagas för att ha mördat en kamrat väljer millitären att utse en oengagerad advokat då man inte vill att fallet ska utredas ordentligt. Naurligtvis väljer den oegagerade advokaten att för en gångs skull engagera sig och ganska snabbt upptäcker han att hans fall är mer komplicerat än vad det först verkade.

En film som kanske blivit mest känd för Jack Nicholsons ”you can´t handle the truth” tal i filmens final. ”A few good men” är rena ”who´s who” när det kommer till vilka kända skådespelare som är med, Walsh, Cruise, Moore, Sutherland och Bacon för att nämna några. När regissören haft så många skådespelare att välja mellan är det synd att han valt att ta med de två sämsta i huvudrollerna: Cruise och Nicholsson. Tom Cruise sliter som ett djur för att visa alla vilken bra skådespelare han är, vilket tidvis ger ett direkt plågsamt resultat för han är en riktigt usel skådis trots sitt pepsodentleende. Nicholson har aldrig varit och kommer troligtvis aldrig att vara en skådespelare då han i film efter film spelar samma roll, nämligen sig själv. Folk som tycker om Nicholsson brukar säga att han är en ”skön typ” vilket han kanske är men det betyder inte att han är en bra skådis.  Jag riktigt svag för rättegångsdramer och tröttnar aldrig på att få alla klicheer serverade: det motsträviga vittnet, det försvunnna vittnet, det avgörande beviset ja allt är med i filmen så det blir ok trots Cruise, Nicholsson och kvalmig amerikansk patriotism.

Regi: Rob Reiner

Skådespelare: Demi Moore, Kevin Pollack och resten av Hollywood.

Betyg: 6/10

Beyond a reasonable doubt (2009 usa)

En ung reporter letar efter scoopet som ska göra honom känd. När han misstänker att en känd åklagare (Douglas) förfalskar bevis för att vinna sina rättegångar gillrar han en fälla. Reportern letar upp ett passande mord, ser till att misstankarna pekar mot honom i hopp att åklagaren ska nappa på betet. Den unge reportern har dokumenterat sin oskuld man under rättegången försvinner dock bevisen på hans oskuld och det är nu upp till hans flickvän att finna sanningen.

Personligen tycker jag att om man realiserar en så korkad ide´som huvudpersonen så förtjänar man fängelse. Filmen är en nyinspelning av filmen med samma namn från 1956, jag har inte sett orginalet men det borde finnas bättre historier att göra en nyinspelning av. Detta är en ganska trött thriller , Michael Douglas som är filmens dragplåster verkar även han trött och sliten. Ett typisk jaha film.

Regi: Peter Hyams

Skådespelare: Jesse Metcalfe, Michael Douglas

Betyg: 3/10