Unnatural (2015 USA)

Unnatural_2015_7020587För några år sedan gick det en årlig skräckfilmfestival som hette 8 films to die for. Filmerna var producerade av oberoende bolag och budgeten var kanske inte alltid så stor. Resultaten blev väl sisådär men historierna höll ofta ganska hög klass och merparten av filmerna var åtminstone intressanta för stunden. Efter en tids uppehåll dök festivalen upp på nytt förra hösten med åtta filmer som åtminstone på pappret verkade sevärda.

Filmen Unnatural tar avstamp i klimatkrisen. Det är inte obekant att isarna smälter och att ett antal olika djurarter kommer dö ut. Ett företag som sysslar med genforskning experimenterar på arktiska djur för att ändra deras dna så de kommer överleva den kommande/pågående katastrofen. Av oklar anledning har man valt isbjörnen som försöksdjur (jag tycker nog att det borde finnas fogligare djur att studera) och naturligtvis rymmer forskningsexemplaret som nu är både större och blodtörstigare än ursprungsdjuret. Hur detta skulle förbättra djurets chanser att överleva och om det är en bra affär för ett företag att skapa vandrande människoätare överlämnar jag till de som vill gräva ned sig i detaljer. Isbjörnen får korn på ett gäng fotomodeller som har flugits upp till Alaska för att fota bikinibilder mitt i vintern, även denna logiska kullerbytta överlämnar jag med varm hand till andra tittare att reda ut. Resultatet blir skrik och spring i snö med bikinis.

En s.k creature feature uppskattas alltid men den här filmen var kanske inte festivalens flaggskepp (får jag hoppas då jag har sju filmer kvar att se). Det filmen faller på är ett manus som helt saknar både sans och vett samt att en del av skådisarna är så usla att det är en befrielse för mig när de blir björnföda. Det finns trots allt en och annan kvalitetsskådis bla James Remar, Graham Greene och Ray Wise men de får kämpa i motvind. De två sistnämnda har på köpet alldeles för lite speltid. Även Sherilyn Fenn är med i filmen men där sitter jag nog mest och funderar över om hennes utseende beror på misslyckade plastikoperationer eller att åldern har tagit ut sin rätt.

Unnatural är inte någon bra film men den lyckas åtminstone med att vara underhållande i all sin kackighet och blir aldrig tråkig – alltid något.

Regi: Hank Braxtan

Betyg: 3/10

The Lazarus effect (2015 USA)

the-lazarus-effect_1424378817En grupp forskare står nära genombrottet för att väcka nyligen döda till liv. Man har lyckats med en hund men har inte testat på någon människa -än. Naturligtvis är olyckan framme och man tvingas ta ett beslut om att väcka en människa till liv och naturligtvis tar man fel beslut som i slutändan leder till avsevärt fler begravningar än vad man kanske tänkt sig.

Jag hade lite halvt om halvt sett fram emot den här filmen. Dels för att det är ett kittlande ämne som tidigare behandlats i filmer som Martyrs och Flatliners men även i böcker som Poes Fallet Valdemar och Kings Revival. Filmen har också en inte oäven rollista med Olivia Wilde, Mark Duplass, Sarah Bolger och favoriten Ray Wise,  den sistnämnde i en microroll men han är ändock med ett par minuter.

Nu blev det inte så bra som jag hade hoppats. Filmen startar bra och visst är det rysligt med den f.d döda hunden som vi tittare vet att det inte står rätt till med. När det blir dags för det mänskliga uppvaknandet från den andra sidan tappar filmen känslan och det blir urvattnat, för effektfullt, och småtrist. Synd på ett rafflande ämne och jag får hoppas på ett bättre resultat nästa gång för det lär det säkerligen bli förr eller senare.

Regi: David Gelb

Betyg: 3/10

Digging up the marrow (2014 USA)

digging-up-the-marrow-frightfest-digging-up-the-marrow-will-be-one-beautifully-disturbing-horrorRegissören Adam Greene har uppnått en viss framgång med sina skräckisar Frozen och Hatchet. Som alla kändisar får han sin beskärda del av brev från fans, en del har ideer på nya filmer andra skriver uppskattande brev men en försändelse fångar Greenes uppmärksamhet. Den f.d polismannen William Dekker hävdar att det finns monster på riktigt. De lever under marken men besöker vår värld då och då. Platsen där monstren lever kallar Dekker för The Marrow. Det hela låter så stolligt att Greene inte kan låta bli att bli fascinerad. Han beslutar sig för att ta med sin partner Will för att göra ett antal intervjuer med Dekker, att det skulle ligga någon sanning bakom polismannens berättelser finns inte i hans föreställningsvärld.

Den här filmen var mer roande än oroande även om den har en handfull scener där jag satt och kisade med ögonen och mot slutet blir filmen ganska otrevlig ska erkännas. Digging up the Marrow är gjord som en en blandning mellan en mockumentär och en found footage film. Alla i filmen spelar sig själva och de är förvånansvärt bra framför kameran. Den enda ”skådisen” är godingen Ray Wise som spelar polismannen William Dekker. Bara det gör filmen sevärd.  Det var ett par veckor sedan jag såg filmen och den har faktiskt inte riktigt släppt sitt grepp om mig. Vanligtvis glömmer jag bort filmer av det här slaget ganska snabbt så en viss originalitet måste Digging up the Marrow haft.

Regi: Adam Greene

Betyg: 7/10

The Agression scale (2012 USA)

The-Aggression-Scale-2012-Movie-PosterEn familj har flyttat till ett hus på landet. Dottern i familjen är inte överdrivet förtjust i att lämna den pulserade storstaden för det rurala lugnet. Hon är än mindre förtjust i att behöva se efter sin halvbror Owen som precis hämtats av hennes styvpappa från psyket. Owen öppnar inte käften och har en böjelse som lutar åt det våldsamma hållet då han ständigt sitter och läser böcker om vapen eller konstruerar olika fällor. Det är tack vare detta intresse syskonen kan ha en chans att klara livhanken då en grupp hårdföra män plötsligt invaderar huset och hotar styvpappan till livet om han inte hostar upp de pengar han påstås vara skyldig en maffiaboss.

Det är riktigt roligt när man stöter på filmer man aldrig hört talats om och de visar sig vara underhållande, ja tom bra. Först var jag tveksam till storyn då jag anade att jag skulle heja på skurkarna. Ungar är ofta irriterande i filmens värd. När jag såg Home alone för första och enda gången hejade jag på inbrottstjuvarna. I min värld har den filmen ett olyckligt slut. The Agression scale skulle kunna liknas vid en avsevärt mer blodigare och våldsammare version av Home alone. Till skillnad mot den filmen hejar jag faktiskt här på ungdomarna som flyr för livet. Owen är en karaktär som trots sin fåordighet och blodtörst har en viss charm. Han är en person som kan och har kunskapen att bruka våld men likt Rambo är han en stillsam individ bara han blir lämnad i fred. Något skurkarna i filmen begriper sent om sider men då är det försent.

Det finns mer att glädas åt i filmen. För oss som gillade Twin Peaks är det en fröjd för ögat att hitta både Ray Wise i rollen som maffiaboss och Dana Ashbrook som hans närmaste man. Det var lite konstigt att se ”Bobby Briggs” med grått skägg. Tiden går snabbare än man anar. The Agression scale var en positiv överraskning. Kanske inget mästerverk men mycket mycket underhållande under speltiden.

Regi: Steven C. Miller

Betyg: 7/10

Excision (2012 USA)

z8mbE3GyIsdsvPealu1CP5euUjZOm man var tveksam över Mollys psykiska hälsa i gårdagens film råder det ingen tvekan om Paulines sinnestillstånd. Hon har planer på att bli kirurg och tillbringar nätterna med att drömma och sargade kroppar och litervis med blod. Paulines förhållande till sin familj är komplicerat hennes syster Grace lider av cystic fibrosis och behöver ett par nya lungor. Modern är en kvinna som gör allt i sin makt för att Pauline ska uppföra sig anständigt, något som leder till konflikter. Det råder en hat/kärlek mellan mor och dotter men Pauline har en plan om hur hon ska få sin mors gillande.

Visst signalerar filmen ganska snabbt vad som kommer att ske men vägen dit är äcklig, tragisk och stundtals t.om rolig. Filmen dräller av halvkända skådisar i små roller eller vad sägs om Ray Wise, John Waters, Roger Bart och Malcolm McDowell? Systrarna Pauline och Grace spelas av AnnaLynne McCord och Ariel Winter (Modern family) gör ett imponerande jobb. Mest beröm ska dock Tracy Lords ha i rollen som Paulines mamma. Till en början tyckte jag modern var en tvättäkta bitch där allt som betydde något var yta. Men en bit in i filmen får jag vissa sympatier för mamman som dras med en psykiskt sjuk dotter, en döende dotter och en man som bara strävar efter att ha lugn och ro. Mamman får dra lasset och jag kan, trots hennes märkliga ideer om att lösa familjens problem, förstå henne. Det är en gripande film där det bara är synd om alla inblandade samtidigt är den rolig på sina ställen då Pauline inte har några spärrar utan säger och gör det hon tycker och känner för.

Det är många äckliga scener i filmen och den kanske inte är något för känsliga tittare men Excision är ett  intressant drama och med tanke på att detta var regissörens första film är jag mycket intresserad av vad han kan komma med i framtiden.

Regi: Richard Bates Jr.

betyg: 6/10

Dead end ( 2003 Frankrike/USA )

Då har jag kommit till slutet på min temavecka som gått i skräckens tecken. Jag tänkte avsluta med en liten film som förtjänar mer uppmärksamhet än den fått, Dead End.

En familj är på väg till det årliga julfirandet. År efter år har de kört samma väg men den här gången bestämmer sig pappan för att ta en ”genväg”. I skräckfilmssammanhang är detta naturligtvis en idiotisk ide´och snart har familjen kastats in i något som påminner om en skruvad och ångestfylld version av en Loka reklam, ni vet den med trolska skogar, älvor m.m. Filmens tvist räknar man ut ganska snabbt men vägen dit är både suggestiv, välspelad och obehaglig.

En anledning till att jag lyfter filmen, förutom att den är bra, är att pappan spelas av Ray Wise ( Leland från Twin Peaks ). Han är en skådis som man får se alltför sällan och när han nu har en huvudroll gäller det att passa på. Trots att filmen i stort sett utspelar sig i en bil blir det aldrig tråkigt eller enahanda. Sakta men säkert ökar irritationen och konflikterna inom familjen och kombination med de yttre hoten har man en otrevlig liten rysare.

Regi: Jean-Baptiste Andrea, Fabrice Canepa

Betyg: 8/10

Avslutningsvis ang. temat. Vad jag förstått har det varit uppskattat med tema, kommentarer och antal besökare ökade markant senaste veckan och det har varit roligt. Det var även roligt att försöka få en bra mix av filmer, monster, seriemördare och spökerier.  Vill ni ha fler teman ngn gång i framtiden? Ge gärna förslag.

Passar även på att önska alla läsare och bloggare en mysryslig Halloween 🙂 Sådär lite i förskott.

Infestation (2009)

01-016_0102

Slackern Cooper har tur i oturen, precis när han skall få sparken invaderas jorden av jättelika skalbaggar. Tillsammans med några medarbetare från sitt kontor försöker nu Cooper fly från staden och skalbaggarna.

Här har vi en helt OK b-film. Filmskaparna har lyckats förvånansvärt bra med relativt små medel. Filmen är stundtals både rolig och spännade. Visst är det amatörmässigt ibland och Cooper är lite väl dryg men om man är på humör så duger filmen gott för lättsam underhållning. Regissören Rankin kan nog bli någon att räkna med i framtiden.

Regi: Kyle Rankin

Skådespelare: Ray Wise, Chris Marquette

Betyg: 5/10