Holmes & Watson (2018 USA)

Jag vet inte om skådisar läser de manus de får tillskickade eller inte men det är en gåta hur man fick; Will Ferrell ,John C. Reilly, Rebecca Hall, Ralph Fiennes, Rob Brydon , Kelly Macdonald, Steve Coogan och Hugh Laurie att ställa upp i denna sörja. Marcus sa med en tung suck efter föreställningen: Det känns som att rollfigurerna i Stepbrothers fått möjligheten att göra en film” Jag kan inte göra annat än att instämma.

Redan i första scenen börjar det krypa i kroppen på mig när Ferrell (Holmes) och Reilly (Watson) talar med tillgjord engelsk dialekt – något de fortsätter med filmen ut. Skämt annonseras övertydligt innan de sker och man upprepar och drar ut på scener och skämt som inte ens var roliga första gången och både manus och skådisar tramsar runt i 90 minuter. Fanns det ingen på plats som drog i nödbromsen och ställde frågan vad man sysslade med?

Filmen är inte helt körd. En del saker funkar. Dels är slapsticken rolig, jag är svag för skämt av den karaktären och finner det följaktligen roligt när Holmes och Watson ska försöka knöka in en avsvimmad Drottning Victoria i en koffert som ska skickas till Afrika. De tillfällen filmen blir konstig och touchar det bisarra uppskattar jag också men som sagt det är korta tillfällen i en film som känns slappt skriven och producerad men som sagt hur i helvete fick man så många bra skådisar att ställa upp?

Regi: Etan Cohen

Betyg: 2/10

Annonser

The Gift (2015 USA)

The_Gift_2015_Film_Poster1Skådisen Joel Edgerton har på skrivit och regisserat dagens film och han spelar även en av huvudrollerna. Slutresultatet är en obehaglig thriller som tog för mig en och annan oväntad vändning.

Paret Simon och Robyn har precis flyttat till L.A från Chicago. Simon bodde i staden som ung och återvänder nu efter ett erbjudande om ett glassigt jobb. När paret är ute och handlar stöter de på Gordo, en gammal klasskompis till Simon. De utbyter telefonnummer och tänker inte närmare på händelsen. Så en dag står Gordo utanför dörren, ett besök blir till flera och till slut blir situationen allt obehagligare då Gordo är onaturligt efterhängsen. Simons reaktion över situationen gör att Robyn börjar få dubier över vem hennes man egentligen är.

Det går bra med monster, mördare. spöken och annat otrevligt i filmens värld men när det uppstår pinsamma situationer får jag det svårt och det är gott om sådana tillfällen i The Gift.  Under titten ligger jag och vrider mig som en mask i tv-soffan av stress och obehag. Jag klarar inte av när det blir dålig stämning på middagar eller när folk gör bort och det blir allmänt pinsamt. Det är jättejobbigt men missförstå mig inte, det är inte alls dåligt. The Gift innehåller många maskvridarscener för en känslig människa som jag. Filmen är kanske inte spännande men det är en relativt smart film där fokus sakta men säkert förskjuts och The Gift utvecklas till att bli en helt annan film än vad jag trodde den skulle vara. Klart sevärd och hatten av för Edgerton som kan sträcka på ryggen för han har lyckats väl sitt hantverk.

Regi: Joel Edgerton

Betyg: 7/10

Transcendense (2014 USA)

hämtaTranscendense är en film som ställer stora och djupa filosofiska frågor om vår identitet och när en människa upphör att vara just en människa? I en nära framtid ligger forskningen nära upptäckten av artificiell intelligens. Den här forskningen är inte helt okontroversiell och det har bildats nätverk bland medborgarna som saboterar arbetet och man backar inte ens för att mörda framstående vetenskapsmän. Will Caster (Johnny Depp) är en ledande forskare inom området men utsätts för ett attentat. Då han är döende satsar hans fru och nära vän, tillika kollegor allt på ett kort och laddar upp Wills medvetande i en dator. Det verkar som att försöket lyckas men frågan är om det verkligen är Will som laddats över eller om det är datorn som låtsas vara Will.

Oerhört intressant tema för en sf-film som väcker mina tankar. Synd bara att utförandet är lika oerhört trist. Transcendense börjar bra när konflikten mellan forskarna och dataterroristerna presenteras och berättelsen fångar mitt intresse trots att Depp har huvudrollen. Har inte den skådisen gjort sitt nu? Likt Nicholson, DeNiro och Sir Anthony har har han slutat skådespela och nöjer sig numera med att spela sig själv, lite sluddrande tal och en halvt om halvt excentrisk karaktär i film efter film. Det blir både tråkigt och oengagerat.  När Will laddas upp till datorn är nog tanken att det är nu saker och ting ska börja hända, istället blir det tvärtom och resten av filmen känns som en enda lång transportsträcka till det smetiga slutet. Det jag filosoferar om under eftertexterna är inte vad som definierar en människa utan om Christopher Nolan hyser agg till sin f.d fotograf Wally Pfster som regisserat filmen. Det var nämligen Nolan som ansåg att Pfster var rätt man för detta intressanta men småtrista manus. Det kan också vara som så att Pfster är en filmfotograf som passerat sin kompetensnivå.

Regi: Wally Pfster

Betyg: 4/10

 

Iron man 3 (2013 USA)

ir 3Med Iron Man 3 kickar Marvel igång det som kallas för phase 2, dvs en ny serie superhjältefilmer som så småningom ska leda till Avengers 2. Den tredje filmen om Iron Man startar med att Tony Stark inte kan sova om nätterna då han har ångest över sina utomjordiska upplevelser i Avengers. Vidare attackeras Amerikanska intressen av en terrorist som kallar sig för The Mandarine. När en av Starks vänner skadas i ett av The Mandarines attentat blir kampen personlig.

Jag hade hoppats på att filmserien om Iron man skulle lyfta sig en aning från den ganska trista tvåan men ack nej. Filmen är för ofokuserad till en början för att raskt ta fart en kort stund, tappa i tempo för att sluta i en final med en himla massa ospännande explosioner. Filmen är påkostad men oväntat tråkig och själlös.

Jag måste också erkänna att jag börjar tröttna på Starks ständiga one-liners. Jag förundras över hur Pepper Potts står ut med karln. Visst han ser bra ut och är rik och det kanske räcker för Potts men jag hade blivit galen om jag levt med denna man. Stark är oförmögen att föra en normal konversation visst det var roligt i första filmen och Iron man funkade som lite comic-relief i Avengers men att ha en huvudperson som spottar ur sig one-liners en hel film blir tröttande i längden. Det gör också att jag bryr mig inte speciellt mycket över hur det går för den pladdrade Stark.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

SPOILER VARNING  SPOLIER VARNING SPOLER VARNING

Som serienörd måste jag dock protestera å det grövsta mot en tvist i filmens manus. Jag köper gladligen att det görs förändringar av böcker och serier till film, ja det är tom nödvändigt för att berättelsen ska passa mediet. Kubrick gjorde sin version av The Shining som i mångt och mycket är bättre än boken av Stephen King. Jag köpte att filmen Kick-ass var avsevärt ljusare än Millars serie. Jacksons LOTR slår Tolkiens sång & matguide alla dagar som sagt jag är inte den som är den. Men…. ca 90 minuter in i filmen får jag lov att stålsätta mig för inte spontant kasta mig in i bilen köra till Arlanda ta ett plan till L.A och leta upp dessa två män.

shanedrew640

De heter Drew Pearce och Shane Black och står för filmens manus och regi. Jag vill greppa dom i örat och vråla: THE MANDARIN ÄR IRON MANS ÄRKEFIENDE OCH INTE EN FÖRSUPEN ENGELSK LANDORTSSKÅDIS!!!!! (på engelska naturligtvis)sedan skulle jag ta planet hem igen.

Om man ska göra en förändring av en berättelse ska det vara till det bättre inte till det sämre. Ben Kingsley är visserligen bra som försupen landortsskådis men jag vill ha The Mandarin och inget annat när jag löser en biljett till Iron Man 3. Det känns som jag blev lovad ett julbord men fick korv med pulvermos istället. Det känns som Blofeld utlovas som skurk i nästa Bondfilm men det är Lasse Kronér castas i rollen som Bonds ärkefiende. Det känns som…..ja ni har nog fattat vid det här laget.

Varför man gjorde så här kan diskuteras. Jag anar att man inte ville stöta sig med världens största filmmarknad, Kina. Sommarens World war Z har skrivits om av de skälen och frågan är om vi inte snart får en liten stämpel på amerikanska filmer ”godkänd av Kinas kommunistparti”

Oavsett mina invändningar så duger filmen för en stunds underhållning men jag är f.n hjärtligt trött på Iron mans liv och leverne och ser gärna att någon annan trikåklädd figur intar biograferna.

Regi: Shane Black

Betyg: 4/10

The Awakening (2011 Storbr)

Den här filmen dök upp hos Trash is king och verkade vara mycket intressant; Spökhus i kombination med 20-talet och England är ett koncept jag har svårt att motstå.

Kring sekelskiftet och några årtionden framåt var spiritismen på högsta modet b.la var kändisar som  Arthur Conan Doyle involverade i rörelsen. Naturligvis var det rena julafton för allsköns charlataner som satte i system att lura av folk pengar i tron att de skulle komma i kontakt med nära och kära på andra sidan graven. I samband med 1:a världkrigen kan man ana att efterfrågan på medier som skulle kontakta de avlidna ökade avsevärt.

Florence Cathcart arbetar med att avslöja bluffmakare som sysslar med spiritism. Hon är en kändis inom sitt område och är lite av en sensation då hon är både duktig och kvinna (kom ihåg att filmen utspelar sig på 20-talet). Florence blir kontaktad av en lärare på en internatskola där det sägs spöka. Då en pojke hittats död en morgon råder det panikstämning på skolan och man söker desperat efter en lösning på mysteriet.  Ytterst motvilligt, då hon är utarbetad, tar sig Florence an uppdraget och åker till skolan. Först verkar det som att dödsfallet har en naturlig förklaring men Florence misstänker att något mer döljer sig på skolan . Hon väljer att stanna kvar med en handfull personer när lovet tar vid för att lösa mysteriet.

Det här var en ryslig historia något som min fru kan intyga då hon passerade vardagsrummet och såg mitt ansiktsuttryck i tv-mörkret, troligtvis såg jag ganska sammanbiten ut. The Awakening kör till en början på med den vanliga spökrepertoaren, knarrande dörrar mystiska ljud och gestalter i ögonvrån. det kanske låter lite småtrist i mitt fall tycker jag det är avsevärt mer skrämmande än CGI-effekter och en massa blod så redan här ligger historien på plus. Miljön med den tomma skolan som består av mörka trappor, tomma dammiga klassrum och skumma korridorer förstärker mina obehagskänslor ytterligare och historien som har lite formen av en deckargåta engagerar. Då filmen är engelsk håller skådisarna hög klass men Isaac Hempstead Wright som spelar eleven som stannar kvar på skolan under lovet är ruggigt lik Steve Coogan. En snabb googling avslöjade dock inget släktskap. Tyvärr är upplösningen alltför melodramatisk för att passa min smak hade man fått till slutet bättre hade betyget blivit högre.

Regi:Nick Murphy

betyg: 7/10

2 X Affleck

Bröderna Affleck är aktuella med en varsin film: Casey med The Killer Inside me Ben med The Town som han även har regisserat. Ben brukar beskyllas för att vara en levande Ken och Casey brukar ( kanske tack vare sin brors stela skådespelarstil ) få ganska uppskattade tillmälen.

The Killer inside me baseras på boken med samma namn av Jim Thompson. Casey spelar där en sadistisk sheriff som misshandlar kvinnor och mördar folk. Bortsett från att han tänder på att slå kvinnor är det lite oklart varför han börjar mörda folk, Caseys hes-pipiga berättarröst svamlar om att ge igen. Men vad han ska hämnas är åtminstone för mig mycket oklart. Det kanske är så enkelt att sheriffen är galen och det räcker som motiv. Välspelat och snyggt men en film som när det är slut är ett enda jaha? En ganska tom berättelse, åtminstone filmen, som innehåller ett par rent ut sagt vidriga scener där kvinnor misshandlas av sheriffen. Att kvinnorna sedan framstålls som viljelösa våp som är helt i händerna på Casey höjer inte direkt filmens betyg. Däremot ska jag ge både boken och författaren en chans för det känns som jag missat något.

I The Town spelar (?) Ben en ”ädel” bankrånare i Boston.  Efter ett rån blir han kär i ett av sina offer, inleder ett förhållande och funderar på att sluta. Filmens spänning ligger i att Bens bankrånarkompisar vägrar förstå att han vill sluta och den lokale gangsterbossen vägrar ge Ben pension. För att höja tempen yterligare så jagas rånarna av en nitisk FBI agent som är de  hack i hälarna. Även här har vi bra skådisar (bortsett från Ben) och snygga miljöer. Filmen är klichefylld men spännande, bankrånen är riktigt nerviga och det var faktiskt ett tag sen jag såg en bra biljakt vilket The Town har. Inget mästerverk men god underhållning. FILMRs åsikt om The Town hittas här. Filmerna hade nog blivit intressantare och kanske t.om bättre om bröderna bytt plats med varandra i huvudrollerna.

Betyg: The Killer inside me 4/10

The Town 6/10