Velvet buzzsaw (2019 USA)

Efter att ha sett skräckkomedin Velvet buzzsaw är det bara att inse att Jake Gyllhaal är den okrönte mästaren i att krama armbågar. I denna film spelar Gyllenhaal konstkritikern Morf Vandewalt. Dagarna består i vad kulturfolk vanligtvis verkar sysslar med, kindpussar, floskler, sprida tomma komplimanger samtidigt som man pratar skit om de som inte närvarande. En ärelysten assistent, Josephina,  kommer över ett stort antal målningar från en avliden konstnär. Tillsammans med sin chef Rhodora Haze prånglar de ut målningarna till en beundrande allmänhet samtidigt som Morf skriver på konstnärens biografi. Ju mer Morf undersöker dennes historia desto obehagligare verkar konstnären vara. När folk som haft med målningarna att göra börjar stryka med på de mest gruvliga vis börjar den armbågskramande konstkritikern undra om det inte vilar en förbannelse över konstverken.

Det här var en mycket roande film som tilltalade mig hel hel del. Det är Dan Gilroy som skrivit och regisserat filmen, han har även gjort den mycket sevärda Night crawler som kom 2014. Om man ska jämföra de två är Velvet buzzsaw en lättsammare film men den svarta humorn och ironin från Night crawler återfinns även här. Skådisarna är bra och Gyllenhaal är mycket bra i rollen som konstkritikern Morf som är en mycket ambivalent människa. Samtidigt som han slaktar konstnärer med sin kritik och uttalar sig om konst utan att darra på manschetten är han likväl ängslig och osäker på sig själv som människa  något som Gyllenhaal gestaltar bra med en underhållande kroppsspråk. Rene Russo och Toni Colette är även de roande som samvetslösa gallerister, ja hela ensemblen är en underhållande skara som infriar alla fördomar om kulturfolk man (jag) har. Skräckmomenten är kanske inte speciellt rysliga då filmen är avsevärt roligare än spännande men det är en underhållande touch i filmen med levande konstverk.

Klart sevärd blir mitt korta omdöme

Regi: Dan Gilroy

Betyg: 7/10

Nightcrawler (2014 USA)

3xbX1N9Lou Bloom är en mångsysslare och verkar inte bry sig speciellt mycket över hur han tjänar sina pengar. En sen natt stöter han på ett kamerateam som filmar en olycka. Lou inser att det finns pengar att tjäna genom att filma nyheter och sälja banden till de lokala nyhetsredaktionerna. Han lär sig också att ju smaskigare bilder desto mer betalt får man då kampen om tittarna är stenhård. Då Lou bäst kan beskrivas som en psykopat vars strävan är att bli rik och berömd  är han som klippt och skuren för jobbet då han är beredd att bokstavligen går över lik för att få sina bilder.

Det finns mycket att gilla med den här filmen. Fotot och stämningen av ett nattligt L.A har inte varit snyggare sen jag såg Manns Collateral. Jag får en drömsk känsla av staden och dess väsen när jag ser filmen en känsla jag inte upplevt sedan …..Collateral. Jake Gyllenhaal är su-ve-rän som psykopaten Lou. Jag får backa ända till 2007 och Chigurh i No country for old men för att hiita en rollfigur som väckt ett sådant obehag hos mig. Lou är inte galen men han saknar helt samvete och ser bara till sin egen vinning samtidigt som han är äckligt inställsam och artig när det passar hans mål.

Slutligen får filmen mig att filosofera över oss människor. En person som Lou skulle inte ha den framgång han har om inte vi konsumenter gottade oss i nyheter av det här slaget. Man skulle kunna säga att vi får de nyheter vi förtjänar. Det finns mer att säga i kring detta ämne men då jag nyligen hade en filmitch filosoferar orkar jag inte pladdra på denna gång. Däremot kan jag rekommendera Micael Dahléns bok Monster där författaren behandlar vår samhälles fascination om våld. Välskrivet och tänkvärt. Filmen Nightcrawler är väl värd att se och att vare sig  Gyllenhaal eller filmen inte är nominerad i de stora klasserna är för mig mycket förvånande.

Regi: Dan Gilroy

Betyg: 9/10