The Invention of lying (2009 USA)

Den här filmen utspelar sig i en alternativ verklighet där människor är oförmögna att ljuga. Mark (Ricky Gervais) är lite av en loser, han har ingen tjej och har precis fått sparken från sitt jobb och riskerar även att bli vräkt. Så plötsligt far han med en osanning när han ska hämta ut sina sista slantar på banken. Mark inser nu att han kan skaffa sig en himla massa fördelar i livet då alla bokstavligen tror på det han säger. Dumt nog försöker han trösta sin döende mamma genom att berätta för henne att det finns ett liv efter detta. Ryktet om en liv efter döden sprider sig som en löpeld och situationen går snabbt överstyr när alla vill veta fler detaljer om Gud och himmelriket.

Det är inga större fel på iden att folk är oförmögna att ljuga och Gervais har fått med en hel del detaljer i filmen som är ganska så fyndiga t.ex finns det inga spelfilmer utan bara dokumentärer då en spelfilm i grund och botten är en lögn. Det som inte funkade för mig var att Gervais även lagt till att folk inte bara är oförmögna att ljuga, de måste av någon dunkel anledning även säga vad de tycker. Följden av detta blir att människor är oerhört otrevliga mot varandra i vardagen. Detta grepp var roligt första kvarten men ju längre filmen höll på desto mer ansträngt och uttjatat kändes det och i praktiken är hela filmen uppbyggd på ett enda skämt som mals om i 90 minuter.

Det är en tunn soppa som serveras och filmen duger möjligtvis en regnig eftermiddag men det finns bättre filmer att välja. Ett plus var dock Rob Lowe som spelar en riktigt sliskig arbetskollega till Mark. Han var till skillnad mot de allt tröttare skämten underhållande hela filmen.

Regi: Ricky Gervais, Matthew Robinson

Betyg: 3/10

Life’s too short

Ångest kan komma i många olika former i den nya tv-serien av Ricky Gervais gestaltas ångesten av en 107 cm lång man vid namn Warwick Davis. Davis har det inte lätt i livet. Hans fru har begärt skilsmässa, Warwicks ”15 minutes of fame” är över sedan lång tid tillbaka och skatteverket vill ha en himla massa pengar som han inte har. Davis låter sig inte nedslås av dessa världsliga petitesser då hans ego är större än hans kropp.

Life’s too short står och faller med att om man tycker Gervais är rolig eller inte. Humorn, stilen och upplägget är densamma som i The Office och The Extras. Vi får följa Davis i ett antal förnedrande situationer som han ordnar till alldeles utmärkt på egen hand. Precis som i The Extras kryddas serien med kändisar som t.ex Sting, Johnny Depp och Liam Neeson. Gervais nöjer sig dock inte med detta. Davis är som bekant en dvärg och tv-avsnitten är fullproppade med situationer som försätter honom i fysiska pinsamheter. Han blir inlåst i badrummet då dörrhandtaget sitter för högt, han fastnar i hundluckan när han ska smita in hos ex-frun, han trillar i backen när han kliver ut ur sin Hummer etc etc.

När jag ser Life’s too short vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag ligger och vrider mig av ångest i soffan över de sociala klavertrampen som Davis gör. Ibland är jag tvungen att blunda när det blir för pinsamt, man skulle kunna tro att jag satt och tittade på en skräckfilm. Jag vet inte heller hur jag ska förhålla mig till de otaliga skämt som rör Davis längd. Är det politiskt korrekt att sitta och skratta år en människa som har ett funktionshinder? Troligtvis inte men jag gör det ändå. Life’s too short är psykiskt utmattande men samtidigt otroligt underhållande. Gillar man pinsamma och ångestfyllda situationer är Life’s too short ett bra val om inte bör den ignoreras.

Betyg: 9/10

Cementery Junction ( 2010 Storb )

Ricky Gervais och Stephen Merchant ( The Office, Extras ) senaste långfilm är ett ganska lättsamt och klichefyllt drama. De tre vännerna Bruce, Freddy och Snort är på väg in i vuxenlivet under första halvan av 70-talet. Freddy har tröttnat på att supa, slåss och jaga engångsligg. För att inte bli som sin far så slutar han jobbet på fabriken och börjar som säljare av försäkringar.

Jag hade faktiskt väntat mig mer av paret Gervais/Merchant. De serverar en ganska förutsägbar film som det går tjugo på dussinet av. Det är inget fel på hantverket och skådisarna är överlag bra, speciellt Fiennes som chef på försäkringsbolaget där Freddy jobbar. Det finns ett flertal scener som är bra t.ex när Freddys familj försöker umgås med varandra i köket och det urartar i gräl sitter jag och skrattar högt.

Helhetsintrycket av Cementary Junction mynnar ut egentligen i en stilla undran: Kunde inte Gervais/Merchant ha åstakommit något bättre ? En förklaring kan vara att drama ligger över parets kompetensnivå och de ska kanske hålla sig till komedier i fortsättningen. En lite smårolig bagatell som kan kan kvitta om man ser eller inte.

Regi: Gervais/Merchant

Betyg: 5/10