A Nightmare on Elm street 2 Freddys revenge (1985 USA)

Klart att A Nightmare on Elm street. fick flera uppföljare först ut var Freddys revenge. Huset på Elm street har stått tomt i flera år då det av förståeliga skäl dras med dåligt rykte. Det hindrar inte pappan i familjen Walsh att köpa huset när han får det för en billig slant. Knappt inflyttad börjar tonårssonen Jesse få mardrömmar, naturligtvis är det Freddy som är i farten och han försöker nu ta Jesse i besittning. Det enda som står i vägen för att Freddys ska lyckas är Jesses klasskompis Lisa. Kan hennes kärlek till Jesse räcka för att omkullkasta Freddys sinistra planer?

Redan här vill jag stoppa till ett slag då jag känner att vi måste tala om rollfiguren Lisa Webber som spelas av skådisen Kim Myers. För det första är hon distraherande lik en ung Meryl Streep och ett tag tänkte jag att det kanske var Streeps dotter som spelade Lisa (det är det inte). För det andra har hon begåvats med en hel del repliker som med råge passerar gränsen för vad som kan kallas för pekoralt. Hennes skådespelarinsats kan om jag vill vara snäll i bästa fall kallas för roande men hon är å andra sidan i gott sällskap.

A Nightmare on Elm street 2 är en märklig skapelse. Den dras med märkliga händelser som t.ex en exploderande kanariefågel, föräldrar som är riktigt knepiga, kriminella lärare och filmen bär på en homosexuell underton som inte går att ta minste på allt från killrumpor, bögbarer till att det verkar som att det klickar mer mellan Jesse och hans manliga skolkompis Kim än mellan filmens tänkta kärlekspar.

Nu kanske jag låter negativ men resultatet blev lite tvärtom. Precis som i fallet med Kickboxer häromveckan var detta en grymt underhållande film i all sin kackighet och om man är på rätt humör är filmen värd en till.

Regi: Jack Sholder

Betyg: 4/10

Sofa går igenom alla Elm street filmerna på sin blogg – väl värt en titt.

A Nightmare on Elm street (1984 USA)

En grupp ungdomar plågas av rejäla mardrömmar. Vad som är än obehagligare är att det verkar som de alla delar samma dröm där de jagas av en man i en röd-grön tröja med bränt ansikte. När sedan ungdomarna trillar av pinn i samband med att de sover inser en av de drabbade, Nancy, att hon på något vis måste lösa mysteriet då hon står näst på tur, men hur bekämpar man en dröm? Tillsamman med sin oerhört sömniga pojkvän Glen (Johnny Depp i sin första roll) försöker hon komma åt mördaren.

A nightmare on Elm street är en klassiker i skräcksammanhang och jag minns att jag tyckte den var både nyskapande och oerhört spännande när jag såg den första gången 1984. Filmens styrka ligger i manuset som är både originellt och tight. Vanligtvis startar en skräckis med att något hemskt händer för att sedan ta lite tid på sig för att bygga upp berättelsen eller om man vill vara elak fylla ut tiden till en långfilm. Här startar filmen på en gång med en drömsekvens och regissören håller kvar greppet hela vägen in i mål. Han lyckas också väl med att göra oss tittare osäkra på om vad som är dröm eller verklighet. Även filmmusiken av Charles Bernstein är mycket bra då den lyckas bygga upp en ryslig stämning.

Vid en omtitt finns det lite saker som stör mig (vad annars?). Heather Langenkamp som spelar Nancy är inte en bra skådis och redan en kvart in i filmen stör jag mig på henne. Med Freddy skapade regissören en ikonisk skräckfigur som spelas av Robert Englund.  Freddy är för uppsluppen för min smak men å andra sidan om han inte vore det så skulle han inte vara Freddy, det blir dock lite för mycket oneliners och putslustigheter och trots sitt ruskiga utseende är inte Freddy speciellt skrämmande. Slutet är också svagt men vad jag förstår var det mot regissörens vilja det stoppades in. Invändningar till trots så är A Nightmare on Elm street en bra skräckis även om den inte är lika skrämmande längre – åtminstone för mig.

Regi: Wes Craven

Betyg: 7/10

 

Wishmaster (1997 USA)

Wishmaster poster90-talet var inte ett starkt decennium för skräckfilmer. Det finns en och annan bra film (Candyman, Scream) men på det stora hela var det ett ganska skralt skräckfilmsdecennium. Whishmaster är en film som trots allt inte är helt hopplös men någon höjdare är den inte.

Alexandra får en ädelsten i sin ägo som innehåller en fängslad djinn som hon råkar väcka till liv. Denna djinn har inget med anden i Aladdin att göra utan är en riktigt le djävel. Han vill att Alexandra ska ge honom tre önskningar för när den sista önskningen uttalats blir han fri och kan ta makten på jorden. Av naturliga själ är Alexandra inte speciellt sugen på att uttala sina önskningar men genom att jävlas med henne i största allmänhet driver djinnen henne sakta men säkert mot den tredje och sista önskningen.

Det här är en film som verkligen satsat på effekter. De är överlag snygga och det är troligen dessa man plöjt ned större delen av filmens budget i. Personregi och jakten på kompetenta skådisar har i processen däremot lämnats vind för våg . Om man bortser från Andrew Divoff  när han spelar anden i mänsklig skepnad är det en sorglig skara skådisar man lyckats skrapa ihop. Värst är Shannon Amberson som spelar Alexandras syster. När hon talar tror man att hon gör reklam för en ”läs på läpparna kurs” då hon omsorgsfullt formar sina läppar vid vart ord som uttalas. Jag får intrycket av att alla hon talar med är döva. Djinnen i omänsklig skepnad talar även han konstigt. Stackarn verkar dras med någon form av talfel och drar ut på vart-end-a ord han sä-ger spe-ci-ellt ord-et whisssssh – esss. Resten av ensemblen ger mest ett tafatt intryck men skriker åtminstone på på rätt ställen i filmen. Robert Englund har en roll som antikhandlare och Sam Raimi har en mikroroll som sträcker sig till att få en låda i huvudet.

Underhållande film med oväntat bra effekter där det roligaste är folk som pratar konstigt samt hur djinnen lyckas vränga folks önskningar till oangenäma överraskningar. Det är inte en speciellt spännande film men som sagt smått underhållande.Det kom även ett gäng uppföljare men de tar jag nog och skippar.

Regi: Robert Kurtzman

Betyg: 4/10

Även bloggaren Sofia har haft nöjet(?) att se denna film