I am mother (2019 Australien)

Mänskligheten har förstört planeten och det verkar vara kört för vår fortsatta existens. I ett underjordiskt komplex lever mänsklighetens hopp om fortlevnad vidare i form av en massa foster som övervakas av en robot. I am mother startar med att roboten väcker ett av fostren till liv. Mother som roboten kallas uppfostrar flickan vars främsta uppgift är att ta hand om de övriga fostren som ska väckas till liv. Så en dag knackar det bokstavligen på dörren och en annan människa träder in i skyddsrummet. Hon har en lite annorlunda version om vad som finns därute än vad Mother berättat.

Inte alls så pjåkigt. Med ganska små medel har man lyckats skapa en någorlunda stabil sf-rulle. Det är inte någon film fylld av action eller explosioner utan det är mer av ett thrillerdrama där man hela tiden sitter och undrar lite över vilken vändning historien ska ta, Bra skådisar Clara Rugaard, Hilary Swank och Rose Byrne som gör Mothers röst. Filmen skulle möjligtvis ha kunnat kortats något, den blir inte tråkig men hade mått bättre av lite högre tempo men den slinker ned ganska så lätt.

Regi: Grant Sputore

Betyg: 5/10

Juliet naked (2018 USA)

Frun gillar s.k trevliga filmer (vilket iofs jag också gör men vi har av och till lite olika syn på vad en trevlig film är) och då jag hört gott om denna rulle föreslog jag den när den dök upp hos Cineasterna härom veckan. Annie lever i ett litet samhälle tillsammans med sin sambo Duncan som är helt besatt av musikern Tucker Crowe som försvann mitt under en spelning för flera år sedan. Duncan driver ett diskussionsforum tillsammans med andra män där de diskuterar och dissekerar Crowes liv in i minsta detalj . Annie däremot känner att hennes liv hamnat i en återvändsgränd men vet inte riktigt vad hon ska göra. Så en dag får hon ett mail av någon som säger sig vara just Tucker Crowe.

Jag vart allt lite tveksam då filmen till en början hade alla kännetecken av att vara en s.k rom/com något som aldrig kan vara bra i min bok. Filmen utvecklade sig till att bli mer av ett drama med komiska och romantiska inslag. Tacksamt nog så lyste det där smetet och kletet samt kärnfamiljspropagandan med sin frånvaro och filmkvällen blev riktigt trevlig.

Det är en underhållande historia som puttrar på i stabila 90 minuter med bra skådisar. Det som verkligen lyfter Juliet naked är Ethan Hawke i rollen som Tucker Crowe. Denna skådis har för mig gått från klarhet till klarhet. Jag var aldrig speciellt förtjust i honom när han var yngre, han gav intrycket av att vara lite av en posör som bara försökte vara cool och intellektuell. För var gång jag sett karln på duken och rutan har han bara blivit bättre och bättre som skådis och börjar så smått bli till en favorit. Naturligtvis är både Rose Byrne och Chris O’Dowd som spelar Annie och Duncan också bra men för mig var en stor del av filmens behållning just Ethan Hawke. Vill man har en trevlig stund utan några större krusiduller torde Juliet naked passa bra alla dagar i veckan.

Regi: Jesse Peretz

Betyg: 7/10

X-men: Apocalypse (2016 USA)

cf7kkqeuuaeqameI den sjätte filmen om mutanternas öden och äventyr är det dags att möta En Sabah Nur eller Apocalypse som han kallas för i enkelhetens namn. Han är (troligen) världens första mutant och är en si så där 10 000 år gammal. Apocalypse har legat i dvala men väcks upp och sätter igång med att leva upp till sitt namn. Han samlar ihop fyra kraftfulla mutanter och tillsammans börjar de göra sitt bästa för att förinta världen. De enda som står i hans väg är Professor Xavier och hans X-men.

Filmen är ett lyft från förra filmen som var lite halvtrist. Det är lite mer fart och fläkt, lite mindre snack och desto mer verkstad i denna film. Jag skulle tro att om man gillar superhjältefilmer så blir man inte besviken. Däremot är det nog bra att ha sett tidigare filmer i serien annars är man nog ganska lost när det gäller att begripa hur allt hänger ihop. Det introduceras även ett antal nya mutanter i filmen och man har lyckats väl med det nya gänget. Däremot börjar det bli lite tjatigt nu med Raven, Magneto och Professor X. De pladdrar på om samma moraliska frågor och vacklar än hit och än dit i sina moraliska ställningstaganden. Det var tjatigt redan i första filmen. Både Raven och Magneto skulle må gott av att ta en liten paus från franchisen.

Precis som vårens andra två superhjältefilmer är X-men: Apocalypse en lång film , ca 2.5 timmar, och jag tycker nog att regissören Singer ibland drar ut på sina scener lite väl långt, ett och annat klipp hade inte skadat. Ett plus var däremot att man äntligen fick sig en rejäl fight mellan mutanter något jag hade hoppats på redan i förra filmen.

Det som är lite synd är att regissören inte tar tillvara på att filmen utspelas under 80-talet, något man f.ö även slarvade bort även i Days of future past som utspelas 1973. Inga axelvaddar, hockeyfrillor eller fluffiga frisyrer. Den enda tidmarkören är ett porträtt på Ronald Reagan. När vi är inne på det här med tid är det också intressant att konstatera att mutanterna inte verkar åldras. Havok torde vara minst 35 år och Quicksilver kring 30 men de är lika fina och fräscha tonåringar som de var 1963 resp. 1973. Märkligt.

Min sista observation rör mutanten Psylockes outfit. Jag undrar om valet av dräkt gjorts för att hon i stridens hetta ”ofrivilligt” ska exponera vissa kroppsdelar för distrahera sina motståndare. Detta är en tanke jag burit på i många år då hon i serien är än mer lättklädd. Vore inte en sport-bh ett mer praktiskt klädval?

686782-psylocke00x_men__apocalypse_character_poster_by_sachso74-d9xnovy

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa summarum så är X-men: Apocalypse klart sevärd och sitt för all del kvar tills  eftertexterna rullat klart då det avslöjas vem som troligen blir nästa motståndare. Personligen hade jag hoppats på The Hellfire club men då idioten till manusförfattare tagit kål på både Sebastian Shaw och Emma Frost lär inte detta hända.

FLMR & Fiffi har också sett filmen.

Regi: Brian Singer

Betyg: 7/10

 

Spy (2015 USA)

XCV3_RStaham ständigt denne Statham. Filmer jag vanligtvis skulle ignorera blir jag nödgad att se då denne skådis har den dåliga smaken att vara med i dessa produktioner men vad ska man göra när man är en Statham junkie?

Dagens film rör en atombomb på drift. CIA upptäcker att deras fältagenters identiteter är avslöjade och man sänder motvilligt ut kontorsråttan Susan Cooper på fältet. Susan har arbetat flera år hos CIA i en källare med att vägleda agenter ute på fältet och är kanske inte det säkraste kortet att skicka iväg för att finna en atombomb på villovägar.

Susan Cooper spelas av Melissa McCarthy.  Vad jag vet har jag tidigare bara sett henne i rollen som ensamstående mamma i filmen St.Vincent en roll hon skötte väl. Här funkar hon inte lika bra. Problemet är egentligen inte skådespelerskan Melissa McCarthy utan de ganska trista skämt som hela tiden klistras på rollfiguren. Redan efter första omgången med skämt som går ut på Susans vikt, klantighet och avsaknad av sexapeal har jag tröttnat. Rollfigurerna som spelas av Rose Byrne, Jason Statham, Miranda Hart och Peter Serafinowicz relativt roliga första gången man stöter på dem i berättelsen men även här kör regissören Paul Feig, som även skrivit manus, samma skämt intill leda. Jag har inget emot repetitiva skämt de kan fungera mycket bra om de är välgjorda, tex i filmerna om Austin Powers, men här faller skämten platt redan vid andra försöket. Jag vill inte kalla filmen usel det är nog istället en fråga om humor och jag kan nog sträcka mig så långt att kalla Spy för milt roande.

Regi: Paul Feig

Betyg: 4/10

Insidious 2 (2013 USA)

insidious_chapter_two_ver3_xlgBerättelsen startar nästan direkt efter händelserna i förra filmen. Familjen Lamberts hus är igenbommat då polisen gör en brottsplatsutredning och familjen flyttar hem till Joshs mor. Hon bor i ett stort hus komplett med källare, prång och knarrande dörrar. Det tar inte många minuter innan vi tittare förstår att hotet mot familjen Lambert kvarstår. Då alla inblandade redan är övertygade om det övernaturligas existens behöver det inte läggas speltid på att hitta naturliga förklaringar till fenomenen utan de gör sitt bästa för att lösa gåtan om varför just familjen Lambert jagas av ondsinta spöken.

Förra filmen var stundtals bra, åtminstone fram tills man började leka Poltergeist, men jag var inte överdrivet sugen på uppföljaren ska erkännas. Men den slank ned i bara farten trots min tvekan och ljummen kritik. Det sistnämnda var lite oförtjänt tycker jag då Insidious 2 är vare sig bättre eller sämre än sin föregångare. Filmens första halva bjuder på en och annan ryslig stund och jag rös till både en och två gånger. Det finns en handfull scener som är riktigt bra speciellt om man som jag blir skrämd av knarrande dörrar och suddiga figurer på foton. Men likt sin föregångare så tappar filmen fart och känsla under den andra halva då historien går från skräck till något som bäst kan liknas vid skräckaction. Ett annat STORT problem jag har med filmen är den förbannade musiken. Så fort något händer brassar man på för fullt mao det är inte spänningen som gör att man hoppar till utan istället en reaktion att skydda sina trumhinnor. Detta görs inte ett par gånger under filmens gång, nej det tutas och brölas på konstant och blir till slut ganska jobbigt. Istället för att kika mellan fingrarna sitter man och håller för öronen. Insidious 2 är en helt ok skräckis som säkert passar ypperligt om man är ett gäng som kollar på filmen tillsammans då den bjuder på många (tack vare musiken) ”hoppa till ögonblick”.

Regi: James Wan

Betyg: 5/10

X-men: First class ( 2011 USA )

I kassan till biografen var jag i valet och kvalet: Nya Pirates of the Caribbean eller nya X-men ? Det som avgjorde var att jag somnade senaste gången jag såg Depp som piratkapten.

Den senaste filmen i X-men franschaisen är en s.k prequel. Berättelsen utspelar sig på 60-talet och vi får följa professor Xaviers och Magnetos första stapplande steg i  bildandet av  X-men. Orsaken till skapandet av X-men beror på att en ond muntant, Sebastian Shaw som leder The Hellfire club ligger bakom Cubakrisen.Shaws plan är att det kommande kärnvapenkriget ska göra mutanterna till jordens herrar. Xavier och Magneto slår sig ihop för att stoppa The Hellfire club.

Vi kan ta det jag inte gillade med filmen: Beasts sminkning såg rent ut sagt för jävlig ut annanrs har jag inga större invändningar. Det är främst två saker som gör att X-men: First class höjer sig lite över andra filmer i genren. Man har lyckats med att skrapa ihop bra skådisar i små och stora roller. Fassbender som Magneto, McAvoy som Xavier, Bacon som Shaw är en stark trio och huvudpersonerna i konflikten, men även Jennifer Lawrence som Mystique, January Jones som Emma Frost ( vilket f.ö gjorde mig glad då Frost är en av mina favoritkaraktärer i X-men ) och Rose Byrne som Moira MacTaggart är andra skådisar som gör bra ifrån sig. Filmens andra styrka är dess tempo, trots att den är över två timmar blir den aldrig tråkig. Om man jämför med t.ex Spidermanfilmerna som har en tendens att bli aningen tråkiga då det blir för mycket Peter Parker och kärleksproblem eller den senaste Transformerfilmen där det var för mycket action så har X-men: First class hittat en perfekt balans mellan action och drama. Enda nackdelen för eventuellt oinvigda tittare är att man har ca dussinet muntanter att hålla reda på och jag skulle tro att det kan bli aningen förvirrande med vem som är vem och vilka krafter karaktärerna besitter. Nördig som jag är sitter jag och nickar gillande över alla blinkningar som sker till de som läst serierna. Trots att filmakarna har blandat frisk mellan snart 50 år av X-men och blandar ihop saker och ting  bryr jag mig inte ett dyft utan njuter bara av en mycket trevlig filmupplevelse. En förklaring till det lyckade konceptet kan vara Bryan Singers inblandning i projektet han står både som författare och producent till filmen. Regissören Vaughn lyckas för fjärde gången på rad med att göra en bra film. En ”ny” regissör att hålla utkik efter.

Fiffi  gillade filmen men inte Joel, väl läsvärda inlägg som jag rekommenderar.

Regi: Matthew Vaughn

Betyg: 8/10

Sunshine (2007)

sunshineSolen håller på att slockna och mänsklighetens sista hopp står till besättningen på rymdskeppet Icarus II. De skall frakta en bomb som skall sprängas i solens inre för starta stjärnan igen. Sju år tidigare hade man skickat ett rymdskepp med samma uppdrag men kontakten bröts och de har inte hörts av sedan dess. När Icarus II efter en 16 månader lång resa närmar sig solen mottar man en nödsignal, den visar sig vara från Icarus I.

Många kan tycka att filmen kan verka lite spretig,är det  action eller psykologiskt drama? Den är nog lite av varje  men framförallt är det en otroligt vacker film med en fantastisk skådespelarensemble och ett genomarbetat manus. Möjligtvis kan man tycka att filmens ändrade ton och stämning den  sista halvtimmen känns onödig men det är i mina ögon en petitess. En film jag varmt rekommenderar!!

Regi: Danny Boyle

Skådespelare. Cillian Murphy, Cliff Curtis, Rose Byrne, Chris Evans.

Betyg: 10/10

28 weeks later (2007)

2007_28_weeks_later_007Det har gått 28 veckor sedan viruset bröt ut i Storbritannien. Landet har nu förklarats smittfritt och man har börjat befolka London igen under NATOs kontroll. Vi som kan våra skräckfilmer vet att det bara är en tidsfråga innan skratten blir till skrik. Viruset bryter ut än en gång och likt förra filmen har vi ett sällskap som skall fly från kaoset, denna gång till Wembleyarenan där en helikopter väntar. Detta är lättare sagt än gjort då man förutom zombies även har stressade soldater, som skjuter på allt som rör sig, att tampas med.

Det är inte alltid uppföljare är bättre än orginalet men det har man lyckats med denna gång. Filmerna är olika då den förra fokuserade på relationer, här är det mer action, blod och spänning. Det som gör 28 weeks later bra är främst känslan av den den konstlade tryggheten i filmens första hälft. Det finns soldater, civilisationen är på väg tillbaka men man sitter bara och väntar på att något ska gå fel och när det gör det blir beskyddarna (soldaterna) ett lika stort hot som de smittade. Bra musik och skådisar hjälper också till när jag skall sätta betyg.

Regi: Juan Carlos Fresnadillo

Skådespelare: Robert Carlyle, Rose Byrne,Jeremy Renner

Betyg : 7/10