Fractured (2019 USA)

Netflixfilmen Fractured har ungefär samma upplägg som filmen Flightplan med Jodie Foster med den skillnaden att den förra är en avsevärt bättre film och den senare har avsevärt bättre skådisar. På väg hem från ett misslyckat Thanksgivingfirande råkar dottern i familjen ut för en olycka. Föräldrarna tar ungen till närmaste sjukhus där mamman och dottern åker till röntgenavdelningen medan pappan slår sig ned i väntrummet. Tiden går och när pappan frågar varför de dröjer får han beskedet att sjukhuset aldrig har tagit emot hans dotter.

Som sagt, man har sett upplägget förut men detta är en genre jag gillar. Det som gör att Fractured sticker ut lite extra är känslan av att man inte riktigt vet vart man har berättelsen. Historien slingrar sig fram som en orm och jag vet inte vad jag ska tro. Ibland undrar jag om huvudpersonen är galen för att i nästa stund sitta och nicka för mig själv i tv-soffan för att tro att jag räknat ut hur konspirationen hänger ihop.

Fractured är en film som efter den inledande presentationskvarten rullar på i full fart och jag drogs in helt i historien. Ibland håller inte historier av detta slag ända in i mål och slutet blir lite av en nödlösning men Fractured håller måttet hela vägen intill sista bildrutan. Filmens svaga kort är väl skådespelarna, de gör inget dåligt jobb men Sam Worthington bär hela filmen på sina axlar i rollen som pappan, en uppgift som i hans fall blir svårt. Han är inte dålig och gör det han ska men är Worthington inte lite träig och intetsägande som skådis? Klart rekommendabel thriller där jag får tack Sofpodden för tipset.

Regi: Brad Anderson

Betyg: 7/10

BOATS X 2: Pawn sacrifice & Everest

S.k Boatsfilmer är populära i Hollywood och annorstädes också för den delen.  Det känns som att var och varannan film idag baseras på någon mer eller mindre känd person. Ofta är dessa filmer ganska lättsmälta och oftast är de som jag brukar säga ”helt ok”. Det är sällan de är dåliga men å andra sidan ganska är det långt mellan topparna. Nedan betar jag av ett par BOATS som är just ”helt ok”.

pawn_sacrifice_ver2Pawn Sacrifice (2014 USA). Här har filmmakarna tagit sig an schackgeniet Bobby Fischer. Sovjet dominerade schacksporten under det kalla kriget vilket var en nagel i ögat för USA. Fischer var en man med allehanda diagnoser men han var också en schackspelare av guds nåde. 1972 möttes han och den ryske schackmästaren Boris Spasskij i Reykjavik i ett antal matcher om VM-titeln. Hur det gick behöver är en fråga man inte behöver ställa då filmen som sagt är producerad i USA. Problemen med den här filmen är två: Dels är schack inte en filmisk sport, det är väldigt svårt att göra partierna spännande. Det andra är att Fischer var en jobbig jävel iofs beroende på sin sjukdom men likväl otroligt osympatisk. Detta gör att all min sympati ligger hos den stackars Spasskij  som måste utstå alla stolligheter från Fishers sida. Det kanske inte riktigt var filmmakarnas mening när de totade ihop filmen.

Pawn sacrifice är trots dessa invändningar en film om en intressant man och en intressant tid och är sevärd om man gillar genren.

Regi:  Edward Zwick

Betyg: 6/10

everest-posterEverest (2015 Storbr) 1996 omkom 8 människor under ett snöoväder på världens högsta berg. Ett antal faktorer spelade in – det var s.k turister som ledsagades upp till toppen, det var alldeles för mycket folk på berget och man hade lite…..otur.  Snö, is, bergsklättring och Jake Gyllenhaal i en av rollerna vad mer kan man önska? Everest är spännande i sina stunder då jag inte har en susning om vilka som kommer att dö. Det är fina bilder och en natur som gör mig glad att jag sitter hemma i soffan och kollar in filmen.

Det jag däremot inte får är sympati för deltagarna och filmen hade lika gärna kunnat heta Idioter på resa. I mina ögon så är det en grupp idioter som gör ett avancerat och mycket dyrt självmordsförsök. Jag kan låta kallhamrad men jag har väldigt svårt att tycka synd om folk som dyker ned till havets botten, klättrar i berg, kör bil i flera hundra km i timmen och sedan går och dör. Hoppsan vad oväntat!  Förr eller senare går det åt helvete och det är ingen som tvingar dessa människor att utsätta sig för stolligheterna. Jag kan helt enkelt inte tycka synd om dem eller ens tycka att de är hjältemodiga när de kämpar för sina liv. De är bara korkade.

Trots denna invändning fyller Everest sin funktion och jag glömmer faktiskt bort vid några tillfällen att jag kollar in en film om folk som saknar både vett och sans.

Regi: Baltasar Kormákur

Betyg: 6/10

Sabotage (2014 USA)

300px-Sabotage2014-TitleIngen blev gladare än jag när Arnold Schwarzenegger gjorde comeback i filmvärlden. Under stora delar av 80 och 90-talen var han en av mina favoritskådisar. Hans första film där han hade huvudrollen efter sin tid som guvernör i Kalifornien var The Last stand och jag kände som att Arnie var på rätt väg då jag gillade filmen och hans prestation. Dagens film däremot……..

Sabotage handlar om en grupp narkotikapoliser som leds av John ‘Breacher’ Wharton (Arnie). Under ett tillslag mot en drogkartell passar gruppen på att gömma undan 10 miljoner dollar som man tänker dela på senare. Deras överordnade misstänker att gruppen gjort just detta och startar en internutredning men kan inte bevisa något. De verkliga problem startar dock när man ska hämta de stulna pengarna. Bytet är spårlöst borta och någon börjar avrätta narkotikagruppens medlemmar en efter en. Det verkar som att drogkartellen beslutat sig för att hämnas.

För att en sådan här film ska kunna fungera måste man åtminstone heja på hjältarna något som är mycket, mycket svårt när det rör karaktärerna i Sabotage. Dessa verkar ha skrivits av någon som har en märklig syn på vad som är tufft för det är vad filmens karaktärer desperat försöker att vara men istället är de bara irriterande och larviga. Vi börjar med deras namn där var och en tagit ett ansträngt smeknamn typ Breacher, Grinder, Pyro etc. För att förstärka deras tuffhet består gruppens vokabulär av ord som motherfucker, pussy, dick, fuck något som blir otroligt tröttsamt att höra på i längden. Överhuvudtaget agerar och beter de sig som en grupp hormonstinna tonåringar och hade troligen aldrig kunnat bli poliser än mindre s.k elitpoliser som filmen vill göra gällande att de är. Det är en grupp obalanserade individer som bäst skulle höra hemma på någon vårdinrättning. Bara detta gör att filmens premisser faller då jag inte köper konceptet för fem öre att denna grupp är poliser. Det känns bara skönt när de en efter en tas av daga så jag slipper höra och se deras tröttsamma kackel och agerande.

Manusmässigt håller inte storyn men jag kan inte riktigt gå in på detaljer här då jag skulle spoila alltför mycket men man kan lugnt påstå att skurkarnas agenda är minst sagt märklig. Sabotage är en rejäl soppa men på pappret verkade det nog kunna blivit en riktigt bra actionthriller. Frågan är vem man ska skylla på. Manusförfattaren, regissören? inte skådisarna för de verkar göra vad de ska nämligen att följa en inkompetent regissör som följer ett uselt manus och agerar därefter. Det var länge sedan jag såg en sådan hop lågpresterande skådisar och värst är Mireille Enos som spelar över så grovt att skämkudden sitter fastnitad i näven då hon är allt för ofta är i bild. Det enda positiva med filmen är dess sista minuter. De minuterna hade man kunnat förvaltat bättre och utvecklat till en film istället för den här dyngan.

Movies-noir och Fripp har sett filmen och tyckte helt annorlunda, den sistnämnde så annorlunda att jag på fullaste allvar undrar om vi sett samma film.

Regi: David Ayer

Betyg: 1/10

Clash of the titans ( 2010 usa )

Människorna har tröttnat på att vara gudarnas undersåtar och har startat ett krig mot dem, krigshandlingarna innebär att  man river gudastatyer och slutar be. Underjordens gud Hades utnyttjar konfliken och lockar Zeus att väcka monstret Kraken för att skapa förödelse på jorden. Halvguden Perseus ger sig ut på en resa för att hitta svaraet på hur man kan stoppa Kraken.

En nyinspelning av filmen Gudarnas Krig (1981). Då gjordes monstren med hjälp av dockor och animering nu görs monstren med hjälp av dator men vad hjälper det när skådespeleriet är stelt,  replikerna töntiga och de grekiska gudarna verkar ha ärvt Michael Jacksons scenkläder. Enda skådespelaren som sticker ut är Ralph Fiennes som gör en riktigt obehaglig (och troligtvis bästa tolkningen jag sett ) Hades . Filmen är inte bra men och andra sidan är den inte heller tråkig. Den duger om man har lust att se lite monster och muskulösa män.

Regi: Louis Leterrier

Skådespelare: Sam Worthington, Liam Neeson

Betyg: 4/10

Rogue (2007 australien)

Under en turistur på en flod attackeras sällskapet av en gigantisk krokodil. Turisterna blir strandsatta på en liten ö. Då tidvattnet stiger sakta men säkert gäller det att ta sig från ön innan de alla blir krokodilmat. Problemet är bara hur.

En ganska rak och okomplicerad djurskräckis av regissören bakom den mycket obehagliga ”Wolf Creek”. Bitvis riktigt spännande men regissören kunde nog ha fått ut mer av miljö och manus och gjort filmen än mer rafflande. Krokodilen är helt ok annars brukar filmer av det här slaget självdö när man får se monstret. En perfekt film att se en regnig eftermiddag.

Regi: Greg Mclean

Skådespelare: Sam Worthington, Rada Mitchell

Betyg: 7/10

Avatar (2009 usa)

Jorden har börjat kolonisera planeten Pandora  i syfte att utvinna planetens råvaror. Kolonisterna har kommit i konflikt med planetens invånare, Na´vi . För att vinna deras förtroende skapar man avatarer, människor som genom tankeöverföring tar plats i konstgjorda kroppar som ser ut som Na´vi. Den f.d soldaten Jake blir alltmer sympatiskt inställd till Na´vi och när kolonisterna beslutar sig för att utplåna Na´vi måste han välja sida.

Blå 3 meters kattor med åsneöron i en film där man blandat friskt mellan ”Den siste samurajen” och ”Pochahontas”, jag var minst sagt skeptisk. Mina negativa förväntningar kom tack och lov på skam. Fantastiska effekter, gripande berättelse samt en väl genomarbetad historia gör detta till en av förra årets bästa filmer. Bortser vi från effekterna ligger en stor del i filmens styrka att man verkligen arbetat med att göra naturen och planetens ekologi trovärdig till skillnad mot många andra filmer i samma genre (tex Star wars) där effekter staplas på varandra utan eftertanke. Camerons regi är som vanligt mycket stabil han har förmågan att berätta en bra historia vilket han visat ett antal gånger tidigare tex T2 och Titanic. Hoppas nu bara att Cameron kan öka takten i sitt skapande så vi slipper vänta 10 år på hans nästa film.

Regi: James Cameron

Skådespelare: Sam Worthington, Zoe Saldana

Betyg: 8/10