Bird box (2018 USA)

Ännu en undergångsfilm, de verkar vara populära i tider med orangefärgade presidenter och klimatförändringar. I Bird box är hotet något oklart men folk dör som flugor ändå. Hotet består i att folk får se någonting och resultatet är att de blir tokiga och gör allt i sin makt för att ta livet av sig. Vad de ser är får vi aldrig veta men så fort man lämnar sitt hem måste man ha ögonbindel för att ha en chans att överleva. I denna apokalyps för vi följa Malorie (Sandra Bullock) som ska försöka eskortera två ungar till en säker plats. Parallellt med hennes färd mot en eventuell säkerhet får vi i tillbakablickar följa vad som hänt i hennes liv i samband med att katastrofen skedde.

Filmen börjar jäkligt bra med Malorie som under förtexterna instruerar de två ungarna att de måste lyda hennes minsta vink annars är det kört. Filmen växlar sedan mellan den lilla familjens flykt mot säkerheten och vad som hände under katastrofens utbrott. Bird box är ruskigt bra första halvan men tappar något under andra halvlek. Det kan bero på att rollfiguren Malorie är en högst motvillig mamma och manuset vill ge henne en chans nå försoning med sin situation som mor. För hur skulle det annars gå med världen om inte kvinnor följer sitt kall att vara mammor? Där blev filmen lite kväljande och såsig för en hjärtlös tittare som jag men det var åtminstone uthärdligt.

Överlag har filmen ett bra tempo, snygg produktion och jag gillar det odefinierbara hotet, man behöver inte få reda på allt här i världen. Filmen kan också ståta med många bra skådisar. Efter att nu ha sett Sandra Bullock göra en hel del bra roller kan jag glädjande konstatera att det går att lära gamla hundar att sitta. Hon hör numera inte längre till de exklusiva skara skådisar jag gör mitt bästa för att undvika. Bra jobbat Bullock!!

Regi: Susanne Bier

Betyg: 6/10

Annonser

Glass (2019 USA)

Stackars M. Night Shyamalan, han fick en stor hit med Det 6:e sinnet och sedan har det sakta men säkert gått utför. Varje ny film var lite sämre än den föregående och han nådde botten med The Happening och stannade där. Senaste decenniet har han inte haft det så lätt när det rör filmens värld. Hånad, utskrattad och uträknad (det många verkar missa är att folk trots allt gått och sett hans filmer då alla filmer förutom Lady in the Water gjort en ganska så bra vinst) trodde man att hans dagar var räknade men så kom The Visit som mottogs ganska väl och Split blev än mer uppskattad speciellt då slutscenen länkade samman denna rulle med Unbreakable som kom för 19 år sedan. Frågan var nu om Shyamalan skulle infria förhoppningarna med filmen Glass som är en direkt fortsättning på Split.

För att till fullo uppskatta Glass bör man ha sett Unbreakable och Split. Klart att man kan se filmen utan att ha kollat in de tidigare filmerna men det blir en fylligare historia om man har dessa i ryggen. Efter händelserna i Split härjar The Beast på Philadelphias gator. David Dunn är honom på spåren när de båda infångas av polisen och hamnar på ett hem för mentalsjuka under ledning av en psykiatriker som specialiserat sig på folk som tror att de är superhjältar. På institutionen finns också en neddrogad Elijah Price (Mr. Glass) frågan är bara hur neddrogad han är och vad har egentligen psykiatrikern för agenda? Många frågor men alla svar ges innan filmens slut.

Klart jag hade stora förväntningar på denna rulle då jag gillar både Unbreakable och Split. Jag var också förberedd på att filmen inte skulle bli en CGI-fest a la´ MCU då  Shyamalan är en stillsam historieberättare. Hans filmer är ganska långsamma och han brukar inte använda sig av storslagna scener. Nu är det som så att jag är förtjust hans regi och det har nog varit den främsta anledningen till att jag troget sett nästan alla hans filmer på bio. Glass var inte en besvikelse och jag gillade de vägar historien tog men jag hade kanske väntat mig lite mer än vad jag fick. Det är inget wow-ögonblick i filmen och inte heller någon speciellt minnesvärd scen. Filmen lunkar på i två timmar och jag vare sig nöjd eller missnöjd. Jag kan känna att regissören skulle kunnat utnyttjat sin story bättre och att han är lite väl förtjust i att låta James McAvoy spela upp alla sina olika personligheter framför kameran. McAvoy torde ha haft sitt livs stund men som tittare kan jag tycka det blir lite tjatigt i längden, jag har redan sett detta i Split. Filmen duger vare sig mer eller mindre.

Regi:M. Night Shyamalan

Betyg: 6/10

Sofia var inte riktigt lika nöjd.