Predestination (2014 Australien)

Predestination_posterPredestination börjar som en ordinär tidsresethriller med en man som reser bakåt i tiden för att hindra ett terrordåd. Jag skrockar lite för mig själv och tror att jag ska få se något som liknar Source code som kom häromåret. Inte alls fel då jag gillar genren men jag kunde inte ha haft mer fel. Efter den något fartfyllda inledningen är det som att en helt annan film är vid och jag blir till en början lite förvirrad och undrar vad det är som sker. Plötsligt landar historien i en bar där en bartender sätter sig ned med en av sina gäster för att höra dennes levnadshistoria. När min förvirring lagt sig sugs jag in gästens historia och glömmer nästan bort den fartfyllda starten men allt visar sig hänga samman så småningom. Jag ska inte säga så mycket mer då Predestination är en film som man inte ska veta så mycket om. Flera gånger börjar jag ana hur allt hänger samman men så fort jag lutat mig tillbaka med ett nöjt grymtade tar plötsligt historien en vändning och jag nödgas anstränga min hjärna. Storyn slingrar sig fram som en hal ål och det är med nöd och näppe jag får alla pusselbitar på plats – tror jag åtminstone.

Kanske kan man tycka att The Spierig Brothers som både skrivit manus och regisserat filmen krånglar till det onödigt mycket, kanske tom på gränsen till att det blir löjeväckande. Jag var dock på humör för en vriden tidsresefilm och blir ofta förtjust när man klurar till det med paradoxer och annat smått och gott som hör genren till. Ethan Hawke och Sarah Snook (Jessabelle) sköter sina kort väl och Hawke har gått från att vara en skådis med förskräckligt många tänder i munnen till en favorit. Slutresultatet blir en lite vemodig film som satte griller i mitt huvud.

Regi: The Spierig Brothers

Betyg: 7/10

Jessabelle (2014 USA)

originalHäromdagen hette filmen Annabelle nu bjuder jag på Jessabelle. Jessabelle är inte någon docka utan en tjej som har en smula otur. Hon hamnar i en bilkrasch tillsammans med sin pojkvän som dör och till på köpet hamnar Jessabelle i rullstol. Då hon inte har någon sjukförsäkring tar hennes pengar slut och hon tvingas flytta till sin far som hon inte träffat på många år. Pappan är inte någon munter typ och Jessabelle sitt mest i rullstolen och häckar. Så en dag hittar hon en hög med videoband som hennes mamma spelat in till sin dotter innan hon dog i cancer. Först blir hon glad över att få se och höra en mor hon aldrig träffat men ju mer Jessabelle ser på banden desto obehagligare blir de. Det verkar som att familjen döljer en hemlighet och som om inte detta skulle räcka drabbas Jessabelle av mycket otrevliga drömmar och syner.

Likt de senaste skräckisarna jag sett är detta en s.k popcornskräckis. Full med jump-scares, inte speciellt originell historia, i ärlighetens namn är filmen en kopia av en skräckis som kom för några år sedan (vilken säger jag inte då jag riskerar avslöja filmens tvist). På pluskontot ligger miljöerna, den amerikanska södern, stämningen och i viss mån Sarah Snook som spelar Jessabelle. Hon höjer sig lite över standarden man är van vid i filmer av det här slaget. Jag ska väl också passa på och erkänna att jag hoppade till ett par gånger så helt oäven är inte filmen.

Regi: Kevin Greutert

Betyg: 5/10