A Rainy Day in New York ( 2019 USA)

Woody Allens senaste rulle fick inte biopremiär av skäl jag inte tänker diskutera här. Jag tar mig an filmen och lämnar MeToo diskussionen därhän för denna gång.

Collegestudenten Gatsby har planerat en romantisk helg i New York med sin flickvän Ashleigh i samband med att hon ska intervjua en regissör för skoltidningen. Intervjun ska bara ta en timme så paret har resten av helgen på sig att gå på pianobarer, åka häst och vagn och annat som man nu gör i The Big apple när man är förälskad. Det blir inte riktigt som någon av de två tänkt sig och helgen blir allt annat än romantisk.

Allen har ofta en hög lägsta nivå, åtminstone har det varit så bland de 15 – 20 tal filmer jag sett av regissören. A Rainy day in New York kanske inte hör till hans mest minnesvärda filmer men den har en sak som gör att den lyfter lite extra för mig nämligen Elle Fanning i rollen som Ashleigh.

Bland det roligaste jag vet på film är korkade människor och Ashleigh är kanske inte direkt  korkad men hon är så naiv att klockorna stannar. Jag brukar inte skratta men när Ashleigh öppnar käften skrattade jag till högt ett par tre gånger under filmens gång. Vad jag förstått är Elle Fanning en skådis som är lite i ropet något jag kan förstå efter att ha sett henne i dagens film och framför allt i HBO-serien The Great. Gatsby spelas av Timothée Chalamet en annan skådis som jag förstått också är i ropet. För mig är han nog mest en fladdrande lugg med kisande ögon och är i mina ögon utbytbar. Däremot  var Selena Gomez  i rollen som Gatsys kaxiga vän Chaz en positiv överraskning.

A Rainy day in  New York var en både mysig och rolig film iofs med fjäderlätt handling men måste allt vara så komplicerat ibland räcker det enkla en bra bit. Jag fick i alla fall mersmak på att se fler filmer av Woody Allen. Jag har en hel del att välja på.

Regi: Woody Allen

Betyg: 7/10

Spring breakers (USA 2012)

Spring-Breakers-Poster-02 Harmony Korines (Gummo) senaste film Spring breakers var en märklig upplevelse. Den förmedlar mer en känsla och stämning än en story även om filmen har en handling. Filmen handlar om fyra tjejer som inte har stålar till att dra ned till Florida för att festa under vårlovet (spring break). De fixar pengar genom ett rån och drar sedan glada i hågen till Florida. Efter några dagars hårt festande och åkandes på skotrar blir de arresterade. Dock betalas deras borgen av en lokal gangster, Alien, suveränt spelad av James Franco. Tjejerna flyttar in hos Alien men droger, pengar, vapen och gangstrar är inte en lyckad kombination..

Till en början blev jag lite less och kände att det var spekulativ och ytligt flams och trams men efter ett tag började jag sjunka in mer och mer i filmen som gav mig en smått surrealistisk upplevelse och jag sögs in i en vansinnig värld – tänk Ibiza på speed. Pumpande (otroligt bra soundtrack) musik, grälla pastellfärger, en himla massa dansande och supandes människor. Samma scener och dialoger körs om gång på gång men ur andra kameravinklar. Det är snabba klipp, handkameraåkningar och bilder flikas in lite huller och buller om vad som redan har skett och vad som kommer att hända. Ljudet av ett vapen som osäkras markerar att scenen som spelas upp är slut och av och till hörs Aliens släpiga stämma mässa mantrat: ”Spring break, spring break, spring break forever”. Spring breakers är en våg av intryck som sköljer över mig och till slut går det inte att värja sig.

Vilket budskap Spring breakers vill förmedla vet jag inte direkt, det är något jag får leta efter när (för det kommer jag definitivt att göra) jag ser om filmen. Tankar och teorier som rullade runt i hjärnan under tittningen var antikapitalism, för eller mot ungdomskultur, livets meningslöshet eller varför inte mening med livet etc etc. När jag tror mig ha hittat en röd tråd växlar Korines in på ett annat spår och jag står på ruta ett igen i jakten efter filmens budskap. Det kanske är så enkelt att Spring breakers inte har något budskap utan bara är en radda pastellfärgade scener som berör? En del kvällstidningsrecensenter har tydligen läst in något feministiskt budskap i filmen – vad det skulle vara vet jag inte. Kan det vara att det är tjejer i huvudrollerna eller är det att tjejerna beter sig som killar i filmens värld dvs de super hårt och skjuter skarpt? Som sagt filmen är vidöppen för tolkningar.

Spring breakers gav mig en extraordinär upplevelse som jag tackar för och filmens sista fem minuter är ren och skär filmmagi (även om det har gjorts förr). Även Spring breakers öppningsscen med fler bikinirövar, magrutor och guppande bröst än i Piranha 3D och Piranha 3DD sammantaget är en upplevelse av sällan skådat slag. Kanhända att betyget är högt men här och nu känns det helt rätt.

Andra som har sett filmen är Fiffi, Except fear, Fripp och Jojjenito.

Regi: Harmony Korines

Betyg: 9/10