Harpers island (2009 USA)

Det blivande bröllopsparet Trish och Henry åker till hans barndomsö Harpers island för att gifta sig. Trish pappa är svinrik så det knusslas inte med kostnaderna till festen däremot är han kanske inte överförtjust i dotterns val av blivande man så intrigerandet har startat redan innan båten lämnat hamn. Valet av platsen för giftemålet är kanske inte den mest romantiska då en massmördare härjade på ön för sju år sedan och slaktade folk till kors och tvärs innan öns sheriff satte stopp för honom med ett par kulor. Eller gjorde han det? Festen har knappt börjat innan någon börja expidera gästerna på de mest gruvliga sätt. takt.

Steffo var i det närmaste lyrisk över den här miniserien och till viss mån kan jag hålla med honom men jag har en del invändningar tjurig som jag är. Ända sedan jag stötte på det här konceptet (en grupp människor som är isolerade och en i sällskapet är en  mördare) för första gången i Agatha Christies Tio små negerpojkar har det fascinerat mig. Harpers island startar mycket bra, de tre – fyra första avsnitten är riktigt spännande och jag sitter och funderar över vem av gästerna som blir nästa offer och vem i sällskapet som kan vara mördaren. Någonstans i mitten av serien börjar dock berättelsen sega sig rejält trots att folk mördas till både höger och vänster. Ju längre historien lider desto mer ointressant blir den och jag lessnar rejält på alla repliker och händelser som går ut på att man ska ta sig hit eller dit, folk som ska vänta då någon ”bara ska kolla en sak”. Efter ett tag känns tyvärr det mesta som konstgjord andning för att man ska få berättelsen att räcka i tretton avsnitt. Däremot är jag ganska överetygad om att serien hade kunnat behållt både spänningen och mitt intresse om jag sett ett avsnitt i veckan. Vid en mer intensiv tittning gör sig nämligen tv-mediets inbygda repetivitet påmint.

Trots dessa invändningar tycker jag att serien är sevärd om man gillar konceptet. Miljöerna är mycket bra med redwood(?) skogar, klippor och ett småruskigt hotell. Skådisarna är helt ok och trots att de flesta har bländvita pepsodentleenden och är amerikanskt fotomodellssygga lyckas jag med viss möda skilja de åt. Slutresultat blir godkänt till detta blodiga deckarmysterium.

Tanken var att det faktiskt skulle bli en fortsättning av serien med nya karaktärer i en liknande situation men då tittarsiffrorna inte var till finansiärernas belåtenhet skrotade man den tanken. Lite synd för jag hade gärna sett en åtminstone på säsong till av detta koncept.

Betyg: 5/10

A horrible way to die (2010 USA)

Sarah lever ett ganska tillbakadraget liv i en liten stad någonstans i USA. Hon har all anledning till att vara anonym då hennes ex-man visade sig vara en seriemördare. Den som såg till att han arresterades var just Sarah och nu vill hon inget annat än att gå vidare i livet. Lite trevande har Sarah inlett ett nytt förhållande med en man som hon träffat på AA, ett förhållande som kanske inte ser ut att bli speciellt framgångsrikt då hennes ex-man rymmer från fängelset.

På pappret verkade detta vara en spännande film men någon ska överföra manus till film och där kan det bli fel, väldigt fel. A horrible way to die lider av att den är en otroligt trist film. Namnet, omslaget och baksidestexten hintar om att här håller man minsann i en film som verkligen är spännande.Inget kunde vara mer fel.

Filmen lunkar fram i saka mak, det är grått och trist. Skådisarna verkar gå på valium ja hela filmen verkar gå på valium. Troligen har man försökt att göra någon form av seriemördardrama men det mest en studie över en kvinna som sitter i en sunkig stad och har ångest. Har man den insikten om filmen när man slår sig ned i tv-soffan kanske man är mer positivt inställd till filmen. Jag ville ha spänning men fick Ingemar Bergman istället.

Regi: Adam Wingard

Betyg: 2/10

Knarkare, seriemördare & trollkarlar

Drugstore cowboy

Gus Van Sants film från 1989 handlar om Bob (Matt Dillon)och Dianne (Kelly Lynch) som leder ett gäng knarkare i jakten på droger. De fixar sina droger genom att stjäla dessa på olika sätt från apotek. De jagas av narkotikapolisen Gentry som är så ihärdig att de till slut beslutar sig får att flytta från staden och pröva på lyckan på andra platser för att få lugn och ro. Det är ungefär hela handlingen. Bob och hans gäng knarkar, tjafsar om hur de ska dela upp drogerna och försöker lura knarkspanaren Gentry. Trots sitt allvarliga ämne är filmen ganska rolig och lättsam och det är kanske här min invändning till filmen är. Knarkgänget verkar ha det ganska trevligt och de flesta ser fräscha och fotomodells snygga ut. Jag vet inte om filmen ger en rättvis bild av knarkare men jag får intrycket av att trots att de jagas av polisen och trots kriminalitet och överdoser så verkar de ha ett ganska trevligt och roligt liv. Jag gillar Dillon och överlag är filmen lite småtrevlig, ja egentligen det närmaste man komma när det gäller en feelgood film om knarkare vilket ger mig en ambivalent känsla. En bagatell som i jämförelse med t.ex. Trainspotting står sig slätt även om skådisarna är snyggare.

Betyg: 6/10

The Grey man

 När de flesta seriemördare förärats egna filmer, Dahmer, Bundy, Berkowitz, m.fl. har nu turen kommit till den obehaglige Albert Fish som härjade i USA 1910 – 1933. Fish riktade in sig på barn som han våldtog och i visa fall åt upp att karln sedan hade en egen familj med sex barn som klarade sig med livet i behåll får ses som ett smärre mirakel. Filmen koncentrerar sig på utredningen kring Fishs mest kända offer, Grace Budd. Filmen förutsätter nästan att man känner till Fish om man inte gör det kan nog berättelsen kännas aningen ofullbordad och i vissa fall förvirrande. Snygga 20-tals miljöer och helt ok skådisar gör sitt men berättelsen känns lite seg och småtrist trots att det handlar om en seriemördare. Nu rör det sig om en Tv-film så den är inte speciellt grafisk viket man nog kan vara tacksam över. Filmen lunkar på i nittio minuter och man kan nog klara sig bra utan den här berättelsen.

Betyg: 4/10

Harry Potter and the deathly hallows II

 Det var ett tag sedan jag såg den här filmen på bio men för ordningens skull tänkte jag ge ett kort omdöme. Handlingen lär inte vara okänd för någon vid det här laget. Det är finalen på hela berättelsen om Harry Potter. Den största frågan för de som inte läst böckerna är nog vilka karaktärer som har överlevt när eftertexterna rullar. Den här filmen är ett rejält lyft från julens orgie i camping som var en seg historia här är det full fart framåt kanske lite mycket fart t.o.m. Ibland det går undan så att jag kan  får intrycket av att historien stressas fram. Nackdelen med detta blir att en del händelser bara betas av lite pliktskyldigt, en del personer dör men dödsfallen svischar förbi i jakten mot slutet. Jag får en känsla av att man gjort filmen lite på rutin men den känslan har varit närvarande under de senare filmerna om Potter. Ett gott hantverk men utan själ och hjärta. Nu är dock tiden med Harry över men i sinom tid kommer jag att läsa om böckerna och eventuellt se om filmerna men det sistnämnda är jag mer tveksam till.

Betyg: 6/10

Giallo ( 2009 Italien )

Jag har fortfarande problem med att bestämma mig om jag gillar Argento eller inte. Hans filmer är snygga att se på trots allt våld och obehagligheter. Samtidigt präglas de ofta av stelt skådespeleri som ibland går över gränsen och blir amatörmässigt. Jag undrar om Argento kan ha problem med att sammanlänka estestik med trovärdigt skådespeleri. Utan att vara någon expert på Argento och film verkar det som Argentos mål är att göra så snygga filmer som möljligt och att intresset för vettiga repliker och , ibland, manus är sekundärt,  jag vet inte men det är bara en teori. Hur som helst är hans filmer vare sig ointressanta eller tråkiga, åtminstone inte de alster jag sett än så länge.

I Giallo är det en seriemördare som härjar runt. Han kidnappar vackra kvinnor, vanställer offren och dumpar liken lite här och där i staden. En fotomodell blir kidnappad och hennes äldre syster slår sig samman med en polis för hitta seriemördaren. Det blir en jakt mot klockan då mördaren brukar vänta lite med att döda sina fångar.

Som jag tidigare skrev. Giallo är småspännande och snygg att titta på. Repliker, manus och skådespeleri hör däremot inte till filmens starka sida. Inte ens Adrien Brody lyckas med att lyfta den biten. Polanskis fru Emmanuelle Seigner har väl aldrig varit något större stjärnskott så henne hade jag inte några större förväntningar på men det är åtminstone ett halvkänt namn att skylta med.

trash is king  har en recension på samma film.

Regi: Dario Argento

Betyg: 5/10

Cobra ( 1986 USA )

Jag vet egentligen inte hur jag ska tackla den här filmen. Det är s.k ”dumaction” men betyder det att det får vara hur korkat och dåligt som helst? Ursäktar det att filmen har ett ganska obehagligt budskap som i varje fall får mig att känna mig ganska illa till mods.

Cobra försöker vara lite av en 80-tals Dirty Harry fast med mer action, sämre skådisar och manus. Cobra kan även stoltsera med en av sämsta dialoger jag stött på, åtminstone när det gäller professionell film. En annan kandidat till första platsen skulle möjligtvis kunna vara den famösa Iron Eagle från samma decennium, då förstår ni i vilken liga Cobra spelar. Handlingen går kort ut att en sekt (?) , oklart i filmen vad de egentligen är och varför de beter sig som de gör, står i någon källarare och viftar med yxor. När yxviftningen för kvällen är klar går de ut mördar folk. En fotomodell överlever ett angrepp av de galna yxmördarna och det illa omtyckte ( av sina liberala överordnade naturligtvis ) polisen Cobra som ska skydda henne. Pepsi spelar också en stor roll i filmen liksom ölet Corrs och Coca Cola, åtminstone tror jag det då dessa varumärken stundtals har en mycket framträdande roll i filmen.

Hade det bara varit ovanstående och om jag varit på rätt humör skulle  filmen varit ganska roande i sin uselhet. Tyvärr så hamras budskapet in att brottslingar är att likställa med ohyra, domstolarna är för veka etc etc. Hade det gjorts med glimten i ögat , problematiserats eller gjorts mindre övertydligt hade det kunnat gått vägen. Fimen Cobras budskap är ungefär lika subtilt som propaganda filmer från 30-talet. Tyvärr är det många än idag som håller med herr Cobra och hans människosyn, det är kanske t.om än mer accepterat än på 80-talet.  Det gör att jag inte kan bortse från budskapet som tolkerier från förr. Å andra sidan ska man kanske inte analysera film för mycket då lite av upplevelsen försvinner men här kan ingen med någolunda fungerande syn och hörsel missa vad filmen vill säga till tittaren.Det här är en anledning och en stark sådan att jag hade mycket svårt för filmen. Hade den bara hållt sig till vanlig dumaction hade den varit åtminstone korkat underhållande nu blir filmen faktiskt lite motbjudande. Bottenbetyg blir det inte, biljakten var bra och Stallone har en mycket underhållande löparstil.

Regi: George P. Cosmatos

Betyg: 2/10

Tesis ( 1996 Spanien )

Tesis har en engelsk titel, Snuff Movie, och då vet vi alla vad den här spanska thrillern handlar om. Filmstudenten Angela arbetar med ett projekt som rör våld i film. Av en händelse kommer hon över en film som visar en hur en ung tjej misshandlas till döds. Angela upptäcker att tjejen är en f.d student på universitet som försvann spårlöst för en tid sedan. Ju mer Angela luskar i filmens bakgrund desto mer övertygad blir hon att producenten av filmen finns på universitet och t.o.m i hennes egen bekantskapskrets.

S.k ”snuff movies” är en vandringssägen ( b.la hävdas det att den italienska Cannibal Holocaust innehåller ett äkta mord, osant har det visat sig ) som fått en egen liten filmgenre . Filmen Tesis är en ganska bra thriller på temat, bitvis är den riktigt spännande trots att man kan räkna ut vem skurken är ca en sekund efter karaktärens entre´i filmen. Skådespeleriet varierar men Ana Torrent sköter sin roll som en spansk version av Kitty bra. Filmen lider dock av att den är alldeles för lång ( två timmar ). Det blir för många utvikningar och mot slutet när det egentligen ska vara spännande sitter jag och väntar på eftertexterna. Med ett ökat tempo och kortare speltid hade nog detta kunnat bli en riktig rysare.

Regi: Alejandro Amenábar

Betyg: 5/10

 

The Poughkeepsie tapes ( 2007 USA )

The Poughkeepsie Tapes är inte någon trevlig film. Det är inte en film där man sjunker ned i soffan för att få mysa och rysa en stund. Har man de förväntningarna lär man bli djupt besviken. The Poughkeepsie Tapes hör till en liten skara  filmer inom skräckgenren som lyckas att väcka en viss ångest hos mig. Det är filmer som kryper in under skinnet och biter sig fast i min hjärna en lång tid efter jag sett dom, t.ex franska ”Inside” och australienska ”Wolf Creek”. Det är nu andra gången jag ser The Poughkeepsie Tapes och det lär nog dröja innan en tredje tittning.

Upplägget är ganska simpelt. Filmen är en s.k  mockumentär, påhittad dokumentär, om en seriemördare. Polisen gör ett tillslag i tron att de fångat en seriemördare men huset är tomt så när som på en himla massa videoband. Banden visar seriemördarens verk under nio år. Mockumentären består dels av mördarens band och intervjuer med anhöriga och människor som varit involverade i fallet.

Det som gör ”The Poughkeepsie tapes” så otäck är just mördarens videoupptagningar. De känns autentiska och man sugs in i filmen och efter ett tag glömmer jag nästan att det är en påhittad film. Stundtals är filmen brutal men det värsta är när man får se när och hur mördaren snärjer sina tilltänkta offer, barn, liftare, gifta par etc. Filmen blir inte heller mindre hemsk då seriemördaren är helt obegriplig i sitt agerande. Hannibal Lecter har med tiden blivit lite av en hustomte hos gemene man en mördare med coola one-liners. John Doe i Se7en hade åtminstone en plan i sitt vansinne men mördaren Poughkeepsie dödar, våldtar och torterar i brist på vettig sysselsättning det är hans hobby kort och gott. Jag får intrycket av att han lika gärna kunnat måla tennsoldater istället för att mörda.

Till filmens minussida får väl just videokameran läggas det blir lite väl ryckigt och flimmrigt ibland men det ska man kanske vara tacksam över. En del av de som ”intervjuas” är nog inte de bästa skådespelarna att upprätthålla illusionen att det är en dokumentär. Bortsett från dessa i sammanhanget petitesser har vi en film som med ganska små medel väcker skräck och obehag åtminstone hos mig.

Regi: John Erick Dowdle

Betyg: 10/10

Untraceable ( 2008 USA )

En seriemördare härjar i Portland, USA. Mördaren tar offren av daga med hjälp av sin hemsida ju fler besökare desto snabbare dödar han sina offer på allehanda komplicerade sätt. Det är FBI agenten Jennifers jobba att hitta mördaren innan det blir fler offer men det visar sig vara svårt då det är stört omöjligt att hitta några ledtrådar till mördarens tillhåll. Seriemördaren är nämligen (suprise) ett geni på att sopa igen sina digitala spår.

Ensamtående agent? Check

Hyperinterligent seriemördare? Check

Mördaren har examen från KTH samt är ingengör med hur mycket pengar som helst så han kan bygga avancerade mordmaskiner a la Jigsaw? Check

Det är mörkt och regnigt? Check

Är det hög tid att försöka hitta på något nytt i seriemördargenren? Check

Regi: Gregory Hoblit

Skådespelare: Diane Lane, Billy Burke

Betyg: 5/10

2:13 ( 2009 usa )

Profileraren Russell har precis börjat arbeta igen efter en längre tids sjukskrivning pga nervsammanbrott. Han kastas in direkt i ett fall som rör en seriemördare som förutom att han placerar hemmagjorda masker på sina offer dessutom kommunicerar med polisen via verser från Shakespeare. Russell känner på sig att det finns ett samband mellan Russells olyckliga barndom och seriemördarens motiv.

Ännu en seriemördarfilm och den är inte speciellt bra. Nuförtiden verkar det som att så fort det ska göras en deckare måste man ha med en seriemördare till varje pris. Det är ingen ände på mördarnas uppfinningsrikedom eller anledning till att de begår morden. Jag kan förstå tittarnas skräckblandade tjusing i seriemördare men personligen börjar jag bli ganska trött på dessa bleka Se7en och När lammen tystnar kopior som vi matats med nu i snart tjugo år. 2:13 är inte speciellt spännande eller orginell men den duger om man är ett fan av genren annars kan man lägga sin tid på annat.

Regi: Charles Adelman

Skådespelare: Mark Thompson, Teri Polo

Betyg: 3/10

Summers blood ( 2009 usa )

En tjej besöker en liten håla för att försöka hitta sin pappa, enda ledtråden hon har är ett gammalt foto. Redan efter en dag i hålan har hon blivit tillfångatagen av en minst sagt galen familj där sonen håller flickor instängda i källaren, pappan reser land o rike runt och mördar prostituerade och mamman sköter markservicen.

Filmen kan möjligtvis locka fans av Twilight sagan då huvudpersonen spelas av Ashley Greene de lär bli grymt besvikna då filmen är riktigt usel. Ett manus som troligtvis har räddats från filmbolagets pappersinsamling ligger till grund för sörjan och resultatet är en riktigt oengagerad thriller med risiga skådisar,(Steven McHattie, undantagen) kass regi och en riktigt krystad tvist som man räknar ut efter 20 minuter. Sjörapporten på radio är mer rafflande.

Regi: Lee Demarbre

Skådespelare: Ashley Greene, Peter Mooney

Betyg. 1/10

Walled in (2009 usa)

Ett hyreshus har huserat en seriemördare som murade in sina offer i byggnadens väggar och nu vill ingen av förklarliga skäl bo kvar i huset. En expert på att riva hus anlitas för att undersöka byggnaden så den kan rivas på bästa sätt. Experten blir snart varse att husets alla hemligheter inte har blivit avslöjade.

Hyreshuset är riktigt ruggigt och det är en obehaglig stämning som genomsyrar hela filmen nu har jag nämnt det som är positivt med ”Walled in”. I övrigt är det en seg historia som är kantigt berättad, inte speciellt spännade. När mysteriet uppdagas mot slutet av filmen är det orginellt men samtidigt så långsökt och korkat att jag blir irriterad. Skippa filmen och se något annat istället.

Regi: Gilles Paquet-Brenner

Skådespelare: Mischa Barton, Cameron Bright

Betyg: 2/10

Sorority row (2009 usa)

När ett skämt vid en nollning i college går för långt och slutar i ett dödsfall beslutar de inblandade att gömma undan liket och glömma det hela. Lagom till skolavslutningen börjar någon att mörda de inblandade, frågan är bara vem?

Filmen sätter snabbt ribban i öppningsscenen då bikinitjejer hoppar på en studsmatta i slowmotion, mot alla odds blir det sedan bara sämre med korkad handling och usla skådespelare. Det är faktiskt så uselt och korkat att jag stundtals undrar om jag inte ser på en komedi istället för en teenslasher.  Underhållande men skrattretande dåligt.

Regi: Stewart Hendler

Skådespelare: Jamie Chung, Carrie Fisher

Betyg : 1/10

The Collector (2009 usa)

När en tjuv bryter sig in i, vad han tror, ett tomt hus upptäcker han att en seriemördare har fångat husets ägare. Tjuven föröker nu att rädda familjen utan att bli upptäckt av mördaren. Problemet för tjuven är att mördaren har riggat fällor i hela huset, det är lätt att ta sig in men nästan omöjligt att ta sig ut ur villan.

Ännu en i raden av filmerna som kommit efter succén med Saw. Det är gott om krokar, rakblad och annat äckel.  Till skillnad mot de senare Saw filmerna är The Collector riktigt spännande och inte bara äcklig. Klarar man av ihopsydda munnar, fiskkrokar och rävsaxar har man en riktigt spännade stund framför sig. Att seriemördaren är en hantverkare av det övernaturliga slaget då han lyckas med konststycket att förvandla en hel villa till en dödsfälla under endast en eftermiddag ska man kanske inte fundera för mycket på.

Regi: Marcus Dunstan

Skådespelare: Josh Stewart, Madelene Zima

Betyg: 7/10

Scar (2007)

scar1Joan och hennes bäste vän blev infångade och torterade av stadens begravingsentrepenör som visade sig vara en seriemördare. Joan undkom men inte hennes vän. När nu Joan återvänder till sin barndomsstad tar det inte lång tid tills liken börjar staplas på hög. Polisens huvudmisstänkte? Joan.

En ganska medioker äckel skräckis där det skärs borras och snittas i tonårstjejer, äckligt? Ja. Spännande? Nej. En film som inte är värd att slösa tid på men visst är man ett stort fan av Sawfilmerna tycker man nog att det är bra.

Regi: Jed Weintrob

Skådespelare: Angela Bettis, Kirby Bliss Blanton

Betyg: 2/10