Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull (2008 USA)

Den fjärde filmen om Indiana Jones utspelar sig på 50-talet och filmens McGuffin är en kristalldödskalle som ryssarna vill åt. Äventyret tar Jones till Sydamerika där han återser sin gamla kärlek från den första filmen Marion. Hans medhjälpare i detta äventyr är ynglingen Mutt som spelas av Shia LaBeouf.

Det var inte många rätt herrarna Spielberg och Lucas prickade in denna gång. Ford känns alldeles för gammal i rollen som Dr Jones – han funkar helt enkelt inte. Storyn skriven av Lucas känns avig och har inget flyt i berättelsen. Spielberg har t.om påpekat att han inte var förtjust i storyn men tydligen har de två dealen att Lucas skriver och Spielberg regisserar. Filmen bär överlag på en känsla av att ingen av de inblandade är speciellt intresserade av produktionen. Det verkar mest vara ett nödvändigt ont. Håglös är det ord jag tänker på om jag skulle beskriva den känsla filmen ger.

Nu kanske jag är lite orättvis då jag jämför filmen med tidigare rullar i serien där Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull har svårt att hävda sig ( tom eländet Temple of doom är bättre som film). Om detta hade varit första/enda filmen hade jag nog gillat den bättre men den faller som sagt i jämförelse med de övriga äventyren. En femte del är på G och jag är minst sagt skeptisk men klart att jag kommer se filmen och hålla tummarna.

Regi: Steven Spielberg

Betyg: 4/10

Disturbia (2007 USA)

När Kale knockar sin spanskalärare under en lektion ställer han till det för sig rejält. Då Disturbia utspelar sig i USA riskerar han fängelse men då hans far nyligen dött i en tragisk olycka är domaren mild och Kale får istället tillbringa sommarlovet i husarrest med hjälp av en fotboja. Det tar inte lång stund innan Kale börjar klättra på väggarna. För att fördriva tiden börjar han spionera på grannarna och favoritobjektet är den nyinflyttade tjejen Ashley. När hon får reda på att Kale stalkat henne blir hon naturligtvis kär i honom (vem skriver dessa manus?) och allt vore frid och fröjd om det inte vore som så att Kale börjar misstänka att hans granne har något fuffens för sig. Kan det vara som så att denne är en seriemördare? Tillsammans med sin kompis Ronnie och flickvännen  börjar man spionera på grannen.

Disturbia är en ungdomligare version av Hitchcocks Fönstret mot gården men den kommer inte på långa vägar i närheten av originalet. Filmen dras med ett par problem. Det främsta är att filmen inte riktigt vet vilket ben den ska stå på thriller eller ungdomskomedi/romans? Det tar alldeles för lång tid innan storyn med grannen får ta plats. Då Kale är en stalker köper jag inte alls romansen mellan honom och Ashley för fem öre. Jag blir istället irriterad på Kale som jag finner vara ganska så osympatisk och lite creepy. Nä detta var en i och för sig lättsmält rulle men den lovar mer än vad den håller. Filmens enda behållning är skådisarna David Morse och Carrie-Anne Moss som spelar Kales mamma respektive granne annars var det tunnsått med ljuspunkter i denna film.

Regi:  D.J. Caruso

Betyg: 3/10

Lawless (2012 USA)

Lawless%202012Lawless baseras på boken The Wettest conty i the world och handlar om sprittillverklningen på landsbygden i delstaten Virginia. Ett lite annorlunda sceniario än vad man är van vid när det handlar om sprit och andra olagligheter under förbudstidens USA.  I centrum för handlingen står de tre bröderna Bondurant. Den yngste av bröderna vill ta del av brödernas verksamhet men hans äldre syskon tror inte att han håller måttet. Lugnet på landsbygden bryts när en nyutnämnd polisman, Rakes, kräver pengar av traktens hembrännare. Bröderna Bondurant vägrar betala och kriget (om än lågintensivt) är i full gång.

Likt gårdagens film Sinister hade jag hade höga förväntningar på Lawless. Sceniarot med 30-talet och hembrännare lockade, likaså den digra rollistan med namn som Tom Hardy, Guy Pearce och Gary Oldman som dragplåster. Lawless är absolut sevärd men filmen vill berätta väldigt mycket, så mycket att filmens karaktärer blir lite väl ytliga och lösa i konturerna. Jag tycker mig inte riktigt få lära känna de tre bröderna Bondurant. Hardy spelar den tuffe storbrodern, Jason Clarke är slarvern till mellanbror och Shia LaBeouf är den lite känslige lillebrodern. Det är så jag lär känna karaktärerna och det är ungefär allt jag får reda på om de tre bröderna.  Guy Pearces porträtt av filmens skurk Rakes är närapå en karikatyr av en skurk. Vad som driver Rakes mer än ondska vet jag inte, jag har sett Bondskurkar med större karaktärsdjup. Oldman flimmrar förbi i ett par korta scener och gör vare sig till eller ifrån.

Man har även baxat in två kärlekshistorier i filmens handling och de känns mest i vägen för grundhstoryn. Inget fel på vare sig Jessica Chastain eller Mia Wasikowska i rollerna som de två kvinnorna men de har inget att arbeta med. Deras uppgift är att vara lite kvinnlig fägring bland hembrännarna. Lawless är ett actiondrama med för lite action och för mycket drama eller om man så vill tvärtom. Till filmens fördelar hör skådespelarna, scenografin samt en, om än ytlig, engagerande story. Lawless hade kanske lämpat sig bättre som miniserie eller helaftonsfilm men det sistnämda hade troligtvis renderat en viss träsmak.

Regi: John Hillcoat

Betyg: 5/10