ALIM: Guess who´s coming for dinner? (1967 USA)

Herr och fru Drayton ( Spencer Tracy & Katharine Hepburn) borde vara överlyckliga då deras dotter Joey gjort ett riktigt kap. Den eventuellt blivande svärsonen John är en ansedd läkare som jobbar bla för F.N, han är stilig, välklädd, hederlig och har en fin amerikansk moral (han tror inte på sex före äktenskapet) som grädde på moset är han den amerikanska drömmen personifierad dvs han har arbetat sig till sin samhällsposition och lever inte på några ärvda pengar. Det är bara ett stort problem nämligen att John är afro-amerikan och dottern är vit.

Guess who´s coming for dinner gjordes 1967 då ungdomsrevolten och medborgarrättsrörelsen var som hetast i USA. The Summer of love var i antågande, Martin Luther King var i ropet och förändringarnas vindar blåste. Filmens kärnfråga, giftermål mellan svarta och vita var och är tyvärr fortfarande en het potatis i en del inskränkta kretsar. När Guess who´s coming for dinner spelades in var det enligt lag förbjudet för vita och afro-amerikaner att gifta sig i 17 amerikanska delstater. Den lagen finns numera inte.

Hepurn & Tracy

Filmen bygger på en ide, nämligen hur föräldrarna till paret kommer att reagera. Speciellt intressant blir det i Herr Dreytons fall som i alla år kämpat mot fördomar och är en enligt amerikanska mått mätt liberal. Något som f.ö tydliggörs då han har ett kort av FDR på sitt skrivbord om vi tittare av en händelse skulle vara tveksamma vart han står politiskt. Mamman i familjen dras med i dotterns lycka och stöder bröllopet men pappan är tveksam ”han gillar det inte” i huvudsak pga alla problem paret kommer att stöta på i det fördomsfulla samhället. Då svärsonen sagt att det inte blir något giftermål om inte brudens föräldrar samtycker (han är som sagt überpräktig) sätts hela situationen på sin spets. Mr.Drayton måste fatta ett beslut.

Houghton & Poitier

Större delen av filmen utspelar sig i föräldrarnas lyxvilla som har en vidunderlig utsikt över San Francisco. Något som jag uppskattade att vila ögonen på under filmens gång trots att det är ett kulissbygge. Under filmen kommer det och går folk i hemmet som talar om vad de tycker om det blivande äktenskapet. Egentligen är hela filmen ett enda långt argumenterande kring en känslig fråga och skulle kunna riskera att bli pladdrig men berättelsen är underhållande av många skäl. Man har skrapat ihop en fantastisk ensemble med kvartetten Katharine Hepburn och Spencer Tracy som mamma och pappa Drayton samt Katharine Houghton  och Sidney Poitier som det unga paret. Dialogen är rapp och det uppkommer ett flertal roliga samt pinsamma situationer som jag finner underhållande. Filmens frågeställning är intressant och är tyvärr aktuell än idag både i Amerika men även i Sverige bara man bara skrapar lite på ytan.

Även Johns föräldrar är måttligt förtjusta över sin sons val av fästmö.

Om filmen skulle spelats in idag skulle en stor del av dialogen vara tvungen att bytas ut. John får finna sig i att bli kallad både boy och neger. Det förekommer även en dialog om skillnaden mellan vita och svarta när det rör sig om rytmen i blodet. Filmen är därmed intressant som ett tidsdokument på hur språk och attityder ändras. Idag skulle nog Mr.Drayton kallas för rasist men 1967 är han i det närmaste en antirasist.

Guess who´s coming to dinner kan kanske av somliga uppfattas som lite stel i utförande men jag tycker att filmen har ett bra flyt. Vad jag mindes var filmen svartvit, till min förvåning var den i färg. Troligtvis beror detta på att vi inte hade färg-tv när jag såg filmen förra och första gången under det tidiga 70-talet. Spencer Tracy var döende när filmen spelades in och han dog endast två veckor efter att filmen var klar. Med etta i åtanke gör han en fantstisk rollprestation. Det kan ha varit en förklaring till att Hepburn ser gråtmild ut under större delen av filmen. De två var nämligen ett par på riktigt, dock ej gifta. Hon såg aldrig den färdiga filmen då minnena var för plågsamma.

Regi: Stanley Kramer

Betyg: 7/10