Aliens (1986 USA)

13770015411James Camerons uppföljare till Ridley Scotts klassiker från 1979 startar med att Ripley hittas i sin livbåt och väcks till liv. Det är ingen som riktigt tror på hennes historia om att en utomjording slaktat hela Nostromos besättning och hennes vittnesmål avfärdas. Under de år Ripley varit borta har man koloniserat asteroiden som besöktes i första filmen och när kontakten med kolonin plötsligt bryts skickar man en räddningsstyrka där Ripley, efter viss övertalning,  ingår som rådgivare. Vi kan väl säga som så att det blir mer en flykt för livet än en räddningsinsats när man väl landat på planeten med det trista namnet LV-426.

När jag såg filmen för första gången 1986 i London var det en oerhört spännande actionrulle men vid var omtitt har jag mer och mer lessnat på marinsoldaterna som följer med Ripley på uppdraget. Jag har alltid haft svårt för folk som tycker det är skittufft att bete sig som de manliga deltagarna i Ex on the beach. Tyvärr är det alltför ofta filmmakare förväxlar detta beteende med just tuffhet. Det skulle kanske funka om gestaltningen av dessa jobbiga individer gjordes för att visa att de är just detta,asjobbiga  men det märks alltför väl att Cameron verkligen tycker dessa typer är sååå tuffa och då blir de i mina ögon bara malplacerade pajaser.

Nu var det ett bra tag sedan jag såg filmen sist och var lite nyfiken om jag fortfarande störde mig på Ripleys medpassagerare. Förvånansvärt nog gjorde jag inte detta, visserligen är många av filmens rollfigurer jobbiga fjantar men det finns värre saker att se på film t.ex Jack Black och Seth Rogen. Däremot fanns det annat att invända emot.

Aliens visade sig vara en ganska seg film med oväntat yxig dialog. Nu är väl Cameron inte känd för att vara en finlirets man men vissa partier av filmen verkar vara skriven av en tonåring. Värre är att berättelsen stannar upp vid ett flertal tillfällen och jag sitter bara och väntar på att storyn ska få fortsätta. Det blir ett problem när berättelsens mer stillsamma ögonblick känns instoppade därför att man tycker de ska borde vara där och inte därför att de behövs. En anledning till detta kan vara just den usla dialogen som till stora delar består av två komponenter: Gapande soldater eller krystat icke trovärdigt dravel mellan Ripley och den lilla flickan Newt. När det är action så funkar filmen bra och det är nog det som Cameron är bra på och bör hålla sig till. Dialogen och filmens rollfigurer gör detta till den svagaste filmen i serien.

Regi: James Cameron

Betyg: 5/10

Annonser

Exodus (2014 USA/Storbr)

Exodus-Gods-and-Kings-posterSå var det dags än en gång för historien om Moses och flykten från Egypten. Den här gången är det Ridley Scott som regisserar och Christian Bale som spelar Moses. Jag tänker inte gå in på handlingen då jag anar att de flesta av mina läsare har gått nio år i grundskolan.

Vanligtvis är jag skeptisk till religiösa filmer som återberättar någon story ur Bibeln. Filmmakarna brukar närma sig ämnet med respekt och verkar lite rädda för att stöta sig med religiösa grupper. Jag kan förstå den approachen men samtidigt blir det lite trist. Kan man storyn och det inte tänjs på speciellt många gränser löper filmer inom denna genre en stor risk att bli lite trista och torra. Naturligtvis blev det en och annan protest angående Exodus men i mina ögon är det petitesser man tjafsat om – många religiösa människor har en tendens att vara lite väl överkänsliga.

Den största kontroversen i sekulära delen av samhället var nog att man satte in ”vita” skådisar i de stora rollerna. För att lösa hudfärgsproblemet verkar man ha blästrat skådisarna med brun utan sol samt smetat rikliga mängder med kajal under ögonen så att skådisarna får den rätta Omar Sharif looken. Konstnärligt är detta naturligtvis helt uppåt väggarna men om filmbolaget vill tjäna stålar på sin Mosefilm måste man ha lite kända namn att skylta med. Då duger det inte med mindre kända affischnamn det är tyvärr den krassa verkligheten.  Å andra sidan hade t.ex Denzel Washington som Farao och Danny Trejo i rollen som Moses blivit en avsevärt mer intressant film.

På det stora hela är Exodus en helt ok film.  Den följer grundberättelsen ganska väl och är ett stabilt om än lite ointressant hantverk.Trots att det är mycket ökenvandringar (bland det tråkigaste man kan se på film), en historia utan några större överraskningar och ganska stela skådisar är det något som gör att jag håller intresset uppe ända in i mål. Det är ett avsevärt bättre betyg än pekoralen Prinsen av Egypen  eller sömnpillret och tillika mastodontfilmen De Tio budorden.

Regi: Ridley Scott

Betyg: 5/10

Chappie (2015 USA)

photoNär Marcus frågade om jag ville hänga med på bio och se Chappie var jag först lite tveksam. Av någon dunkel anledning hade jag fått för mig att det var en barn/ungdomsfilm om en pojke och hans robot !?!  Marcus lugnade mig och jag följde med (främsta skälet var kanske att han bjöd på bion – så snäll är han). Chappie är regisserad och skriven av Neill Blomkamp som tidigare gjort District 9 (helt ok), Elysium (sisådär). En kvart in i filmen trodde jag att Chappie skulle vara något i stil med Robocop. Pga den ökande brottsligheten i Johannesburg har man satt in robotar i brottsbekämpningen. Försöket blir en succé och brottsligheten sjunker. Forskaren Deon som ligger bakom robotarna är inte nöjd utan forskar vidare i hopp om att kunna skapa artificiell intelligens och en sen natt lyckas han. Hans chef är inte speciellt intresserad av genombrottet då man tjänar bra med pengar på robotpoliserna och beordrar Deon att lägga sin tid på annat. Deon nöjer sig inte beskedet och laddar upp den artificiella intelligensen i en robot som ska skrotas. Oturligt nog kommer ett gäng misslyckade brottslingar över roboten som nu fostras till att bli en gängmedlem.

Jag hade inga som helst förväntningar på filmen men tänkte att lite sf slinker alltid ned och det gjorde Chappie med besked. Jag gillar Blomkamps lite skitiga sf-miljöer. I hans filmer möter man inga glänsande rymdskepp eller slimmade robotar. Det är rostigt, smutsigt och tekniken ser i många fall ut att vara ett hemmabygge. Miljöerna påminner mycket om Bilials serier. Vidare är det skönt med nya miljöer (Sydafrika) och okända men duktiga skådisar. Jag ska dock erkänna att jag hade svårt till en början för skådisarna som porträtterade Chappies kidnappare men de växte rejält under historiens gång.  Filmen är både rolig, sorglig och lite spännande. Detta hade räckt för godkänt men Blomkamp lyckas få mig känna ett sense of wonder (det är då sf är som bäst)  i denna sunkiga vardagsmiljö. Slutet är maffigt men i det lilla slaget. Ett extra plus till roboten Chappie som är otroligt välgjord och en fröjd att skåda i aktion. Chappie är lite av en mix mellan RoboCopTranscendense och Automata skillanden är bara den att Blomkamp förvaltar idéerna i dessa filmer så mycket bättre. En film som är väl värd en titt.

Regi: Neil Blomkamp

Betyg: 8/10

ALIM: Alien (1979 USA)

Manusförfattaren  Dan O’Bannon var i Frankrike för att utveckla filmen Dune. Projektet lades ned men under sin vistelse hade O’Bannon stiftat bekantskap med schweizaren H.R. Gigers ovanliga designer och teckningar. När O’Bannon återvände till USA slog han sig samman med en annan manusförfattare, Ronald Shusett, för att skriva ihop ett manus. Inspirerad av H.R. Giger bilder tog manuskriptet till Alien form. Inget bolag i Hollywood var intresserad av manuset då de tyckte det var alldeles för blodigt. Det var först när Walter Hill lade händerna på manuskriptet som saker och ting började hända.

Hill bearbetade om manuset och tonade ned på våldet. Bolaget ville ha med några kvinnor i handlingen då ”det är mer spännande när en kvinna hamnar i fara” så den manliga karaktären Ripley blev till en kvinna. Tanken var att Hill skulle regissera filmen men han valde att vara producent. Engelsmannen Ridley Scott fick erbjudanet om att göra filmen något han tacksamt tog emot då hans senaste projekt Tristan och Isolde hade lagts på is.

Nostromo

Alien utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Fraktskeppet, Nostromo nås av vad som verkar vara en nödsignal från en till synes obebodd planet. Man landar på planeten och hittar ett främmande rymdskepp. När man undersöker skeppet blir en besättningsmedlem attackerad och så mycket mer ska nog inte avslöjas här om någon nu mot all förmodan inte har sett filmen.

Scott är lyckats med allt i filmen; Den rysliga filmmusiken av Jerry Goldsmith, designen av Ron Cobb och H.R. Giger samt rollbesättningen, ja allt är perfekt. Det mesta som man tidigare varit van vid i sf-genren var annorlunda. Cobbs design av Nostromo är fjärran från de upplysta och trevliga miljöer man tidigare varit van vid. Skeppet är stort, mörkt och lite småslitet. Den belysning som finns består av lysrör som ger ett kallt och sterilt intryck. Skeppets besättning går omkring i arbetskläder och verkar vara som folk är mest. De tjafsar och munhuggs och man hittar inte någon moraliska kompass i form av kapten Kirk eller Koenig i berättelsen . När jag såg filmen första gången hade jag svårt att räkna ut vem filmens s.k hjälte var.

Insidan av det främmande rymdskeppet

Filmens dialog saknar det sedvanliga filosoferandet om världsaltets storhet som är så vanligt förekommande i sf-filmer. Stora delar av dialogen improviserades fram, något som förstärker vardagskänslan i filmen. Detta gör att jag trots den främmande miljön kan identifiera mig med Nostromos besättning och situation och därmed leva mig in i berättelsen. Egentligen skulle man kunna beskriva Alien som en överdjävlig dag på jobbet.

För designen av mostret kontaktades nu H.R. Giger. Hans första utkast till varelsen var man tvungna att förkasta då designen var för sexuellt vågad. Å andra sidan så  kryllar filmenav symboler för det manliga och kvinnliga könet. Detta gjordes avsiktligt enligt manusförfattaren Dan O’Bannon. Enligt O’Bannon blir vi obekväma av sexualitet och då Alien i mångt om mycket handlar om våldtäkt känner biobesökarna ett psykologiskt obehag. Dessa åsikter får stå för O’Bannon men visst kan man (om man vill) se en massa symboler för manligt och kvinnligt i filmen, allt från Nostromos bröstformade undersida till monstrets penisformade skalle. Hur som helst så dras Alien med en unik och oroväckande scenografi som omedelbart sätter mig i den rätta skräckstämningen.

Från vänster: John Hurt, Veronica Cartwright, Tom Skerritt, Yaphet Kotto, Sigourney Weaver, Harry Dean Stanton och Ian Holm.

Scott lyckades med att fixa ihop ett gäng mycket bra skådisar i rollerna som de sju besättningsmännen. Till en början hade man tänkt sig en etablerad skådespelerska i rollen som Ripley b.la var Meryl Streep på tapeten. Turligt nog så bestämde man sig för  Sigourney Weaver som först hade tänkt att strunta i provinspelningen då hon egentligen helst ville göra filmer inom dramagenren. Alien har genererat tre sevärda uppföljare som dock inte når upp till orginalets nivå av olika anledningar, men som sagt de är absolut sevärda. Likt Jaws säger jag att har man inte sett Alien bör man göra detta bums.

Regi: Ridley Scott

Betyg: 10/10

Avatar (2009 usa)

Jorden har börjat kolonisera planeten Pandora  i syfte att utvinna planetens råvaror. Kolonisterna har kommit i konflikt med planetens invånare, Na´vi . För att vinna deras förtroende skapar man avatarer, människor som genom tankeöverföring tar plats i konstgjorda kroppar som ser ut som Na´vi. Den f.d soldaten Jake blir alltmer sympatiskt inställd till Na´vi och när kolonisterna beslutar sig för att utplåna Na´vi måste han välja sida.

Blå 3 meters kattor med åsneöron i en film där man blandat friskt mellan ”Den siste samurajen” och ”Pochahontas”, jag var minst sagt skeptisk. Mina negativa förväntningar kom tack och lov på skam. Fantastiska effekter, gripande berättelse samt en väl genomarbetad historia gör detta till en av förra årets bästa filmer. Bortser vi från effekterna ligger en stor del i filmens styrka att man verkligen arbetat med att göra naturen och planetens ekologi trovärdig till skillnad mot många andra filmer i samma genre (tex Star wars) där effekter staplas på varandra utan eftertanke. Camerons regi är som vanligt mycket stabil han har förmågan att berätta en bra historia vilket han visat ett antal gånger tidigare tex T2 och Titanic. Hoppas nu bara att Cameron kan öka takten i sitt skapande så vi slipper vänta 10 år på hans nästa film.

Regi: James Cameron

Skådespelare: Sam Worthington, Zoe Saldana

Betyg: 8/10