Blind alley (2011 Spanien)

Förtexterna till dagens rulle hör till det märkligaste jag sett. Ana De Armas dyker upp i rutan iförd olika klädkreationer och ”dansar” till klämkäck musik. Frågor som rullar runt i min förvirrande hjärna är: Har jag av ett misstag råkat greppa en spansk buskis? Är det en latinsk version av Mazurka på sängkanten? Jag inser också med viss tillfredsställelse att jag dansar bättre än fröken Armas.

Jag biter dock ihop och i samband med att förtexterna slutar visar sig dessa ha en en viktig del i filmens vidare utveckling. Rosa (Armas) jobbar som städerska och drömmer sig bort. Hon går på olika skådespelarauditioner i hopp om ett annat liv och sent en kväll på väg hem från jobbet får hon ett samtal att hon gått vidare till nästa uttagning som danserska i en tv-show (och där kom förklaringen till förtexterna). Rosa behöver nu raskt tvätta sina scenkläder då auditionen är redan nästa morgon. Nöden har ingen lag och hon får gå till den slitna tvättautomaten som ligger på en bakgata. Därinne är det mörkt och murrigt och stället befolkas av obehagliga uteliggare och knarkare. Turligt nog kommer det in en snygg och trevlig kille som också har sena tvättvanor. Rosa verkar ha en riktigt turdag då hon både fått en jobbchans och kanske möjlighet till lite kärlek. Det sistnämnda skiter sig då hon gör misstaget att kolla in vad hennes nya bekantskap stoppat in i tvättmaskinen.

Blind alley är ett kammardrama som i stort sett utspelar sig på en tvättinrättning. Den blir aldrig speciellt spännande men å andra sidan är inte filmen tråkig och dryg 70 minuter försvinner ganska så snabbt. Regissören och manusförfattaren Antonio Trashorras är väl kanske inte den bäste och det finns en och annan scen i filmen som känns amatörmässig även manuset innehåller en och annan logisk vurpa men på det hela det en både lättsedd och lättglömd skräckis.

En rolig sak de hade med i manuset var att man försökte förklara Armas kubanska dialekt med att hon i en dialog berättar att hon emigrerat från Kuba. Jag lade inte märke till att hennes spanska lät annorlunda men för en spansktalande publik sticker troligen Armas dialekt ut.

Regi:  Antonio Trashorras

Betyg: 4/10

Sofias filmval hittar ni här

Fiffis filmval finns här

Annonser

The Propaganda game (2015 Spanien)

52964Än en gång går resan till Nordkorea detta land som fascinerar mig så. Den spanska dokumentärfilmaren  Álvaro Longoria lyckas efter mycket om och men att få inresetillstånd till det slutna landet för att göra en dokumentärfilm.  Álvaro ledsagare/guide/övervakare, Alejandro Cao de Benos,  är även han spanjor men arbetar för Nordkoreas regering och fungerar som någon sorts goodwillambassadör för landet.

Till en början är det inte så mycket nytt, det är samma diskussioner och prat som det brukar vara i filmer och böcker om Nordkorea (personkulten, regler och förordningar, isoleringen från omvärlden etc) men efter en stund ändrar dokumentären karaktär. Man hör så mycket om landet i media men vad som är sanning eller inte är desto svårare att reda ut. Filmens namn The Propaganda game syftar på att även den fria världen ljuger och överdriver om situationen i landet. Det råder nog ingen diskussion om att Nordkorea är en diktatur av värsta sorten men om det sprids rena lögner och rykten om landet är risken stor att detta kan spela diktaturen i landet då de kan slå sina motståndare med lögn.

Flera saker jag hört och läst kommer till skam när jag ser dokumentären. Det har t.ex hävdats att huvudstadens tunnelbana är en kuliss men de filmklipp som  Álvaro visar från denna ger en bild av vad som verkar vara ett fullt fungerande kommunikationsnät. Andra saker som t.ex att hela staden ska vara nedsläckt på natten och att man bara får ha ett visst antal frisyrer visar sig inte stämma. Eller……..?

Kanske det är som så att man gjort vissa arrangemang likt en gigantisk potemkinkuliss och allt är ett skådespel för dokumentärfilmaren. Eller är det som så att även Álvaro går regimens ärenden? Det är tankar som ploppar upp i mitt allt mer förvirrande sinne efter jag sett denna dokumentär. Vad som är sanning och lögn blir alltmer grumligt ju mer jag funderar på filmen och det är kanske dess syfte – att visa att sanningen är mycket svår att finna.

Regi: Álvaro Longoria

Betyg:8/10

The Corpse of Anna Fritz (2015 Spanien)

the+corpse+of+anna+fritzDetta torde vara en film som faller Cecilia Johnsson (ordförande  LUF Stockholm)  i smaken. När den firade filmstjärnan Anna Fritz plötsligt dör hamnar liket som sig bör på bårhuset. Där jobbar Pau som skickar bilder på liket till sina kompisar. Sent på kvällen dyker kompisarna upp på sjukhuset för att kolla in liket IRL. Att påstå att besöket i bårhuset spårar ut är en underdrift i sammanhanget och snart har alla inblandade helt tappat kontrollen över händelseutvecklingen.

Filmen dras med ett stort problem och det är att de tre manliga huvudpersonerna är alldeles för sjuka i huvudet. Ok att hitta en människa utan några hämningar kan man kanske köpa men inte två. En förklaring skulle möjligtvis vara ordspråket lika barn leka bäst men det blev ändå lite val magstarkt för att jag ska kunna acceptera händelseutvecklingen. Jag hade lättare kunnat köpa konceptet om det varit bröderna från filmen Wrong turn som förvirrat sig in på bårhuset men nu är det som sagt tre till synes någorlunda normalt funtade (åtminstone på ytan) killar. Tar man sig förbi filmens första frånstötande tjugo minuter visar det sig att The Corpse of Anna Fritz utvecklas till att bli en stundtals riktigt rafflande thriller med en och annan ”hålla andan” scen. Det är en standard thriller men med ett öppning som troligen kan få de flesta att ångra att de inte valde en annan film till fredagsmyset.

Regi: Hèctor Hernández Vicens

Betyg: 5/10

Mindscape (2013 Spanien m.fl)

mindscape_ver2_xlgMindscape utspelar sig i en nära framtid där det mesta är sig likt. Skillnaden är att man har utvecklat en apparat som gör att en del människor kan träda in i varandras hjärnor. Tekniken används till att bota trauman och lösa mordfall mao en blandning av Minority report och The Cell. Den ständigt stabile Mark Strong spelar den utbrände minnesdetektiven John Washington. Han har varit sjukskriven en längre tid men hans chef låter honom komma tillbaka till jobbet och ger John ett lätt jobb. Dottern i en rik familj har börjat hungerstrejka och det faller på Johns lott att lösa de psykiska knutarna för att få flickan att börja äta. Det till synes lätta fallet är dock mer komplicerat än vad John kunnat ana och till slut vet han inte längre vem han ska kunna lita på.

Det här var en ganska lättsmält historia som klarade sig nästan ända in i mål med äran i behåll. Storyn är intressant och filmen håller god fart utan några större svackor. Mark Strong är en skön skådis som alltid levererar och hans patient Anna spelas mycket bra av Taissa Farmiga (lillasyster till Vera Farmiga). Problemet är filmens final där manusförfattarna tappar bollen. Jag kliar mig i huvudet och tycker nog att filmens antagonist har gjort det lite väl krångligt för sig, ja tom korkat. Vidare tar filmen en vändning till innan eftertexterna som bara känns hoprafsad därför att någon (de amerikanska producenterna?) blev lite ängslig att filmen skulle sluta för mörkt. Det är synd,  för fram till finalen är Mindscape en underhållande bagatell som är värd att lägga några minuter på speciellt om man som jag gillar Mr.Strong.

Regi: Jorge Dorado

Betyg: 5/10

Beneath still waters (2005 spanien)

En stad skall fira 40 års jubileum. Staden är såpass ung beroende på att man övergav den gamla byn till förmån för ett dammbygge. Det man samtidigt gjorde var att begrava en del otrevliga hemligheter under vattnet som t.ex byn lokala satanister men nu har de kommit tillbaka och ska ta hämnd.

Brian Yuzna är lite av B-skräck filmernas mästare, det är lite si och så med skådespeleri, effekter och handling men hans entusiasm för projekten väger oftast upp filmernas brister.  Den här gången är dock resultatet minst sagt  förskräckligt. De stackars spanska skådespelarna (?) får lägga all sin energi på att uttala sina engelska repliker så utrymme för att skådespela finns inte.  Lägg sedan till en ovanligt korkad historia samt repliker som är så usla att man sitter och skrattar högt ja då har vi en riktigt dålig film. Skippa denna film och titta istället på Dagon eller Reanimator av samma regissör.

Regi: Brian Yuzna

Skådespelare: Michael McKell, Raquel Merono

Betyg: 1/10