Rocky IV ( 1985 USA )

Rocky IV är en fantastisk film och då menar jag inte att det är fantastiskt på positivt sätt utan att det är fantastiskt att en så usel film har gjorts. Delar av filmen sitter jag och bara gapar och förundras över hur skrattretande dåligt det är. Men som min bror brukar säga ”Man måste sätta in filmer i sitt historiska perspektiv” (  han är filmvetare och är därmed lite klokare, kanske ). Ser man på Rocky IV ur den synvinkeln så förklaras en del av det usla hantverket.  Filmen gjordes mitt under det kalla kriget  då låtar som den här pekoralen kunde bli hits. 70 talet med ett förlorat Vietnamkrig, Watergateskandalen och en jordnötsodlare till president gjorde att USA hade tappat självförtroendet. När man fick ett levande lik till president, Ronald Reagan, så vände detta, USA började spänna musklerna, dvs man började bomba Lybien och spotta ur sig lite lättsammare propaganda filmer. Nu skulle man visa världen att USA var bäst. Rambo 2 och 3, Red Dawn och Iron Eagle är filmer som troligtvis inte skulle blivit några större framgångar om de kommit under 70-talet.

Rocky IV syfte är främst att visa Sovjet var skåpet ska stå. Hjälten Rocky är lite av en underdog, lite trög men med bägge fötterna på jorden kort och gott en hederlig amerikan av den gamla skolan. Just att han är lite trög tilltalar troligtvis amerikanerna då de hyser en viss misstänksamhet mot intellektuella åtminstone under den andra halvan av 1900 talet. Hur skulle man annars kunna förklara framgångar för personer som t.ex Bill o’Reilly, Paris Hilton och George W Bush.

rocky_4_1

Sylvester Stallone spar inte på krutet när han berättar sagan om Rocky vs Sovjet. Filmens öppningsscen är en två boxningshandskar med USA och Sovjets flaggor på som slås ihop med medföljande explosion. Resten av berättelsen följer samma ”subtila” spår. Ryssarna är känslokalla och Ivan Drago, Rockys motståndare, ser ut att vara framavlad i ett labratorum. Rocky tränar naturligt, i detta fall onaturligt för att vara boxare, han drar slädar, hugger ned träd och springer i berg. Drago håller till i en högteknologiskt bunker springades i spotlights (?) och blir dopad.

dolph_lundgren_rocky4

Filmen kulminerar i att Rocky håller ett försoningstal till ryssarna,  han vinner deras hjärtan och belönas med applåder av sjävaste politbyrån. Filmens övertydlighet blir nästan en indirekt förolämpning mot mig som tittare. det är alldeles för enkla lösningar man kan känna att filmmakarna tror att jag  inte klarar av filmer som kräver för stor hjärnkapacitet. Som grädde på moset är filmens musik naturligtvis dunkande 80-talssynthar och det gör ingen glad.

Rocky-IV-Sylvester-Stallone-Dolph-Lundgren

Nu är det inte något fel på lättsamma filmer och ren underhållning ska absolut inte underskattas men när man blandar in ett budskap i form av  propaganda blir det inte vackert däremot ofta fjantigt och det är nog rätta ordet för filmen.

Regi: Sylvester Stallone

Betyg:3/10

Whip it ( 2009 Usa )

Att leva i hålan Bodeen-Texas verkar inte vara speciellt roligt speciellt om du är en 17 årig tjej där mamma fortfarande har 50 talets kvinnosyn. När Bliss (Ellen Page) får chansen att delta i sporten (?) roller derby (som går ut på att hårt sminkade kvinnor åker runt och knuffar på varandra) tar hon den. Nu har hon två problem: Hålla sitt roller derby utövande hemligt för mamma samt hålla sin ålder hemlig för lagkamraterna då man måste vara 21 för att vara med.

Drew Barrymores regidebut i långfilmssammanhang är en ganska banal men småcharmig historia. Page är som vanligt lite lillgammal, Julette Lewis som vanligt lite småcrazy och Barrymore som vanligt lite godtrogen och klumpig. Lite klyschor och ingen är väl förvånad när det hela slutar ganska lyckligt. Det mest orginella med filmen är nog sporten rollerderby som jag  i och för sig kände till men kunde inte i mina vildaste drömmar tro att man skulle göra film på spektaklet men visst, det finns filmer om Spökboll och armbrytning……..

Regi: Drew Barrymore

Skådespelare: Ellen Page, Julette Lewis

Betyg: 6/10

Goal! (2005 usa )

En f.d engelsk fotbollsspelare upptäcker en naturbegåvning, Santiago, när han är på besök i L.A, Santiago. Han vill försöka värva honom till det engelska laget Newcastle men Santiagos pappa anser att det är en ouppnålig dröm och ledningen i Newcastle ställer sig tveksamma. Efter en rad motgångar kommer dock Santiago till Newcastle och ska få provspela men kommer han att klara av det regniga vädret, medspelarnas fördomar och alla frestelser som finns i proffsfotbollen?

Vi som kan våra sportfilmer (en genre som jag av oförklarliga skäl älskar) vet redan svaren på ovanstående frågor. Goal! är en charmig film där alla människor i stort sett är snälla och hjälpsamma. Santiago får chans efter chans tills han lyckas förverkliga sin dröm. Filmen påminner lite om en av de många fotbollssagorna i den avsommnade sportserietidningen Buster. Trevlig film men lite mer dramatik tycker jag filmmakarna kunde vävt in i berättelsen.

Regi: Danny Cannon

Skådespelare: Tony Plana, Kuno Becker

Betyg: 6/10

Invictus (2009 usa)

Nelson Mandela har valts till president i Sydafrika. Landet han ska styra är splittrat efter apartheidregimen och det behövs något som nationen kan enas kring. Mandela sätter som mål att Sydafrika ska vinna VM i rugby som hålls 1995. Rugbylaget är inte direkt i toppform men med Mandelas stöd, i form av en oändlig ström av visdomsord,  och en entusiatisk lagkapten ter sig inte uppgiften omöjlig.

Jag brukar gilla sportfilmer samt regissörens Eastwoods filmer så kombinationen har alla förutsättningar att lyckas. Eastwood brukar göra ganska stabila filmer, inga större överaskningar, lugnt tempo, bra skådespelare och aldrig tråkigt.  Freeman ( Amerikas svar på Erland Josefsson) är skrämmande lik Mandela, Damon sköter sig bra i rollen som kapten för rugbylaget och berättelsen lunkar på i maklig takt. Efter ett tag börjar jag dock tröttna på Mandela som här framställs som en vandrande visdomsordsmaskin, karln kan inte öppna käften utan att det kommer någon dikt, citat eller visdom. Till slut blir jag ganska irriterad på hur han framställs, kanske är han så i verkliga livet inte vet jag men det blir tröttsamt i längden. Orkar man bortse från ovanstående är filmen helt ok även om rugby kanske inte är den mest filmvänliga av sporter, mest knök och bök.

Mandela har dock sagt lite roliga saker, t.ex ansåg han att hans möte med Spice Girls var ett av hans livs största ögonblick. Han verkande vid detta möte tappa konceptet totalt och kallade dem även för sina hjältar!? Undrar vad som for genom denna vanligtvis så visa mans hjärna vid detta tillfälle?

Regi: Clint Eastwood

Skådespelare: Matt Damon, Morgan Freeman

Betyg: 4/10

The Damned united (2009 storbrit)

Brian Clough är manager för fotbollslaget Derby County som ligger i division tre. När Leeds som är mästare möter Cloughs lag ignoreras han av Leeds tränare. Denna händelse väcker något i Cloughs sinne som gör att hans enda mål är att sänka Leeds till varje pris. Mot alla odds lyckas han få Derby till första divisionen och gör nu allt för att vinna matcherna mot Leeds oavsett kostnaden. När Clough i mitten av 70 talet får erbjudande att jobba som tränare för Leeds och tackar ja är katastrofen ett faktum.

Då jag inte kan mycket om sport var Brian Clough helt okänd för mig men jag har förstått att han var något av en legendar inom engelsk fotboll. Filmen är riktigt bra och Clough som karaktär är nästan för bra för att vara sanna. Han framställs som ettrig, manisk och helt utan takt, om det är sant är en annan femma men underhållande är det i alla fall. Michael Sheen som spelar Clough verkar specialisera sig på biografiroller. Den senaste åren har han spelat: Kejsar Nero, Tony Blair två gånger, David Frost och H.G Wells och han gör det bra. En härlig sjuttiotals känsla samt bra skådisar höjer betyget ytterligare.

Regi: Tom Hooper

Skådespelare: Michael Sheen, Colm Meany

Betyg: 8/10

Over the top (1987 usa)

 Sly spelar en hyvens lastbilschaufför som är en hejare på armbrytning. På väg till armbrytnings VM (man kan tävla i allt, tro mig) i Las Vegas uppfyller han sin ex fru sista önskan, nämligen att umgås med sig son som han ej träffat på åtta år. Egentligligen ville inte paret skiljas men pga sonens elaka och rika morfar gick de av oklara anledningar isär. När sonen som är van vid ett liv i sus o dus träffar pappan är han naturligtvis skeptisk, han är inte van vid den naturliga charm som Sly utstrålar. För att göra det hela än värre så gör elaka morfar allt för att skilja far och son åt. Kommer Sly att vinna armbrytnings VM? Kommer sonen att kaputilera för Slys naturliga charm? Vill ni göra något vettigare av erat liv? Se då för guds skull inte Over the top.

Regi: Menahem Golan

Skådespelare: Sylvester Stallone, Robert Loggia

Betyg: 1/10

Slagskott (1977 usa)

Ett hockeylag på dekis i en stad som sakta men säkert håller på att tyna bort. Det hela vänder när laget får tre nya spelare som hellre slåss på planen än spelar hockey. Laget börjar vinna, publiken strömmar till matcherna och chansen att ta sig till final hägrar.

Slagskott var en stor succe´när den kom men det är i grund och botten en ganska trist film som jag inte tycker är vare sig rolig eller spännade. Den är faktiskt lite smålarvig och har inte åldras med värdighet. De tre bröderna är lite småroliga men i längden blir det trist med alla slagsmål på planen.

Regi: George Roy Hill

Skådespelare: Paul Newman, Michael Ontekean

Betyg: 4/10

Strictly ballroom (1992 australien)

Scott riskerar att bli utan partner till den stora danstävlingen då han har en tendens att improvisera alltför mycket, När den till synes misslyckade tjejen Fran vill bli hans danspartner är Scott först tveksam men det visar sg att Fran kan mer om dans än hon visat.

Baz Luhrman är nog inte den mest subtile regissören i branschen, det är hela tiden stora känslor t.ex Romeo+Julia. Det som är skiljnaden  jämfört med andra regissörer och producenter är att hans filmer känns äkta trots det ibland naiva anslaget. Strictly ballroom är en berättelse vi sett förut den tillför inget nytt och skådespelarna är ok men inte mer. Däremot vibrerar filmen av berättarglädje och den känns som om regissören gjort en film med en berättelse som han tror på och vill dela med sig av och det känns fräscht i en bransch där det mesta görs för att tjäna pengar. Rekommenderas!

Regi: Baz Luhrman

Skådespelare: Paul Mercurio, Tara Morice

Betyg: 9/10

Rocky 2 (1979 usa)

Efter matchen mot Apollo gifter sig Rocky och snart väntar paret barn. Då Rocky skadats i matchen och riskerar bli blind om han fortsätter att boxas försöker han få ett jobb vilket inte är det lättaste.  När Apollo vill ha en returmatch är det svårt att tacka nej då pengarna behövs.

Jag vet inte varför jag tittar på sådant här skräp men det kan mycket väl vara jag som har dålig smak då filmerna om Rocky är populära. Det som är bättre i tvåan är skådespeleriet då skådisarna fått lite mer erfarenhet. Stallone står för både regi och manus vilket inte gör det hela bättre. Manuset är eländigt med repliker som ger mig kalla kårar. Rocky 2 har lyckats fått med en av filmhistoriens värsta scener som är rent vidrig i sin präktighet.

Jag ska inte lägga ut texten mer om denna film för det förtjänar den inte.

Regi:Sylvester Stallone

Skådespelare: Burt Young, Sylvester Stallone

Betyg: 1/10

Seabiscuit (2003 usa)

Under depressionen i USA under 30 talet får vi följa tre män vars öde länkas samman via en halvt om halvt misslyckad kapplöpningshäst vid namn Seabiscuit.  Hästen är egentligligen alldeles för liten och hetlevrad för att vara kapplöpningshäst men den köps in av en miljonär som tappat livsgnistan, tränas av en man som har svårt att finna sig till rätta i det moderna samhället och rids av en jockey på dekis. Tillsammans lyckas de med det omöjliga och hästen börjar vinna.

Pekoral så det stänker om det om inte det skulle räcka så har filmen ett bildspråk som är övertydligligare än en barnbok, lägg sedan till att man får myten om den amerikanska drömen nedkörd i halsen så har vi en film som jag borde avsky men mot alla odds tycker är bra. Varför? Bra skådespelare, engagerande historia som trots över två timmars speltid aldrig blir tråkig samt underdogtemat . Filmen är en s.k ”based on a true story” men filmmakarna har kryddat lite extra som brukligt.

regi: Gary Ross

skådespelare: Jeff  Bridges, Chris Cooper

betyg: 7/10

Rocky (1976 usa)

När världsmästaren i tungviktsboxning plötsligt står utan utmanare låter han en okänd boxare få chansen att möta honom. Valet faller på den något  naive men godhjärtade boxaren Rocky Balboa. Tvärtemot vad alla väntar sig börjar Rocky träna för att vinna matchen.

En klassiker som faktiskt vann oscar för bästa film, regi och klippning.  Nu är det så att bara för att en film vinner en oscar behöver det inte vara en bra film vilket stämmer i detta fallet. Grundstoryn är riktigt bra, jag tilltalas av underdog berättelser. Tyvärr är skådespelarna otroligt dåliga t.ex när Burt Young spelar full håller det Åsa-Nisse klass och då är jag elak mot Åsa-Nisse. Vissa av repikerna i filmen är skrattretande usla. Vi biotittare fick även nöjet  att njuta av hela fem uppföljare. Nåja storyn är bra och håller.

regi: John. Avildsen

Skådespelare: Burt Young, Talia Shire, Sylvester Stallone

Betyg: 4/10

Regi

Tyson(2008)

tyson%20berbickBoxaren Mike Tyson torde inte vara helt obekant för den stora massan även om han inte varit i hetluften de senaste åren. I dokumentären berättar Tyson med egna ord om sin uppväxt och karriär.

Dokumentären består endast av Mike Tyson som berättar fritt om sitt liv varvat med film och bilder från karriären. Filmen känns relativt sann då det inte är någon okritisk hyllning av boxaren.Tyson verkar berätta relavitvt ärligt om sitt liv och filmen känns någorlunda sanningsenlig. Han ger b.la sin verson av fängelsevistelsen efter våldtäktsdomen. Skandalmatcen mot Evander Holyfield behandlas också, jag hade glömt bort att Tyson hann bita Holyfield två gånger innan matchen stoppades!

http://www.youtube.com/watch?v=uqn12nDbZfY

Kanske en film för boxningsfans man jag tror att andra kan uppskatta den då Mike Tyson är en ganska facinerande person. Filmen blir aldrig tråkig trots att det är Tysons nuna man har på rutan större delen av tiden. Hans liv är tillräckligt engagerande.

Regi:James Toback

Betyg:6/10