Romance & Cigarettes (USA 2005)

Byggnadsarbetaren Nick Murder har ställt till det för sig. Hans fru Kitty har hittat Nicks poem om sin älskarinnas snippa som han dumt nog lät ligga och skräpa i hemmet. Hela Nicks familj vänder sig mot honom och det blir ett kallt krig i hemmet mellan Nick och Kitty. Han söker förlåtelse men hon ignorerar honom totalt. De enda som verkar vilja tala med Nick utan att ge honom en utskällning är den lokale polisen samt hans arbetskollega Angelo. Kitty tar å andra sidan hjälp av sin excentriske kusin Bo för att spåra upp makens älskarinna det Kitty inte vet är att Nick bär på en annan hemlighet som kommer förändra deras liv än mer radikalt.

Rollistan till denna film är imponerande: James Gandolfini, Susan Sarandon, Kate Winslet, Steve Buscemi och Christopher Walken och då har jag bara nämnt några av de som är med i filmen. Regissören John Turturro har troligen frågat runt bland sina skådespelarkompisar och fått med en hel del på tåget.

Tråkigt nog motsvarar inte filmen ensemblen. Sång och dansnumren är mycket bra. Då filmen utspelar sig i New Jersey är det lite ruffiga miljöer och det blir en vardagsmusikal där bekanta miljöer plötsligt förvandlas till en sång och danstillställning. Detta ger filmen en surrealistisk känsla som jag gillar. Sångerna är bekanta melodier och inte några som skrivits speciellt till denna musikal. Filmens höjdpunkt är Christopher Walkens  framförande av Delilah – att den skådisen inte är med i fler musikaler är för mig en gåta då han kan både dansa och sjunga – det sistnämnda åtminstone hjälpligt.

Det stora problemet med Romance & Cigarettes är att den aldrig lyckas gripa tag i mig. Trots att den är en ganska så enkel historia känns den rörig och är alldeles för spretig i sitt berättande. Jag kommer aldrig personerna in på livet och mitt intryck av filmen är att den är fladdrig. Min misstanke är att man nog hade för roligt under inspelningen. Många scener är roliga men jag får intrycket av att det är plötsliga idéer och ogenomtänkta infall som får dominera filmen istället för ett genomarbetat manus eller så är det överarbetat och Turturro har haft svårt att stryka en del scener. Fladdrig var ordet för dagen. Synd för mina förväntningar var höga.

Regi: John Turturro

Betyg: 4/10

Hoppas Sofias val för dagen är roligare.

 

The Big Lebowski (1998 USA)

big-lebowski-posterThe Dude är en något udda fågel. Han påminner mest om en övervintrad hippie och glider mest runt i livet i bekväma kläder eller om det passar för dagen morgonrock. Han spelar bowling och verkar inte göra så mycket mer, jag blev nog mest fundersam över vad han fick sina pengar från. En kväll blir han överfallen i sitt hem av några råbarkade typer som vill att The Dude ska betala sin frus skulder. Problemet är bara att han inte har någon fru. Indrivarna har förväxlat The Dude med en miljonär som han delar efternamn med, Lebowski. När dennes fru blir kidnappad anlitar miljonären på oklara grunder The Dude för att sköta överlämnandet av lösensumman och cirkusen är igång.

Jag hade bara sett The Big Lebowski en gång tidigare och mindes att den var helt ok vid en omtitt visade sig att filmen var mer än ok. Bröderna Coen har här kokat ihop en film som på pappret liknar de hårdkokta deckarna med Hammer eller Marlowe. Det är en klassik deckarstory men utförande går i det absurdas tecken. Inte en enda person i filmen verkar vara normal möjligtvis The Dudes bowlingpartner Donny men så fort han försöker säga något tystas han ned av de andra. Det här är en film där sans och vett bokstavligen tystas ned och vansinnet får råda. The Dude är iofs relativt vettig men han bryr sig inte liksom vad som händer runt omkring honom. Trots att han står i berättelsens centrum agerar han åskådare och låter händelserna komma till honom. Även detta sker mer eller mindre bokstavligt då han genom att sitta hemma får ständiga och ovälkomna besök vilket gör att han mot alla odds löser fallet i sinom tid. Den ständiga paraden av märkliga personer är underhållande och huvudrollskaraktären The Dude är en trevlig bekantskap. Filmen har en speciell humor som kanske inte alla uppskattar men jag satt i alla fall och log från början till slut. Definitivt en av Coens bättre filmer.

Regi:Ethan & Joel  Coen

Betyg: 9/10

Reservoir dogs (1992 USA)

När jag hittade Reservoir dogs på ICA i dubbeldiskutgåva för 39:- halade jag snabbt upp plånboken. Det var ett bra tag sedan jag såg Tarantinos debutfilm och omtitten visade sig vara en angenäm upplevelse.

Idag är Tarantino ett välkänt namn men när filmen kom togs man lite på sängen. Reservior dogs liknade inget jag sett tidigare, coola skurkar, långa rappa dialoger och en okronologiskt berättad historia. Idag är detta standard i många filmer och många filmer, speciellt i kriminalgenren, har apat efter hans stil på både gott och ont.

Filmen handlar om ett rån som går fel. Sex män har hyrts in av en gangsterboss för att genomföra ett rån mot en diamanthandel. De sex känner inte varandra sedan tidigare. För att vara på den säkra sidan om någon skulle bli arresterad använder sig sällskapet av kodnamn t.ex Mr Blonde, Mr Pink etc. När rånet misslyckas samlas de överlevande i en lagerbyggnad och man anar att någon av de inblandade arbetar för polisen. En del menar att filmen är en ren rip-off av en Hongkong film, City of fire, men den har jag inte sett och kan inte uttala mig om saken.

Filmens handling startar direkt efter det misslyckade rånet och en stor del av filmen utspelas i lagerbyggnaden. Genom återblickar skapas en helhet bit för bit. Ett enkelt men genialiskt grepp som gör att intresset hålls på topp hela tiden. Tarantino har med skådespelarensemblen lyckats skapa en av filmhistoriens coolaste gäng, Harvey Keitel, Michael Madsen, Tim Roth, Steve Buscemi och Lawrence Tierney är otroligt bra i sina roller.

Personligen finner jag Tarantino vara en aningen överskattad. Många av regissörens filmer faller på Tarantinos förkärlek till ändlösa och ibland trista dialoger. Dialoger som känns som sirap i örat när folk pladdrar på i det oändliga om oväsentliga saker. I Resevoir dogs finns dessa dialoger men de känns mer väsentliga i historien. Filmen klockar även in på behagliga 90 min så här hinner jag inte tröttna på svadan. Än i dag känns filmen både fräsch och pigg och den är definitivt värld 39 spänn.

Regi: Quentin Tarantino

Betyg: 8/10