The Nun (2018 USA)

Den femte filmen i The Conjuring serien handlar om den ruggiga nunnan som gjort gästspel i både Annabelle 2 och The Conjuring 2. I ett isolerat kloster djupt i de rumänska skogarna tar en nunna självmord. Vatikanen skickar prästen Burke som tillsammans med den blivande nunnan Irene ska utreda fallet. På plats är det en hel del som verkar märkligt och naturligtvis är det onda krafter i görningen.

Filmen börjar bra, med ett isolerat kloster fullt i mörka korridorer och katolska präster och nunnor det går inte att misslyckas. Eller ? Tråkigt nog så tappar man bollen någonstans mitt i filmen. Vad det är kan jag inte riktigt sätta fingret på men handlingen liksom bara harvar på och filmen blir ganska så ointressant. När jag av och till börjar skrocka till samt hittar Monty Python referenser inser jag att The Nun misslyckats med att skrämmas. Skådisarna och miljöerna funkar men känslan av att filmen inte riktigt kommer igång är hela tiden närvarande. Marcus som var med i denna onsdagstittning höll med och var inte heller helt nöjd.

En annan sak jag stör mig på är dessa recaps av handlingen. Tror filmmakarna att jag inte kan hålla handlingen i huvudet under 90 minuter? Filmen startar t.om med inklipp från tidigare filmer, förvirrande för den som inte sett dessa filmer och troligen undrar vad detta är för figurer som inte dyker upp mer i filmen. Jo mot slutet trycks de in i storyn för man måste ju hinta om en uppföljare. Jag som sett tidigare filmer känner däremot ett sting av irritation över att bli dumförklarad – så gammal och förvirrad är jag inte så jag helt glömt bort vad som hänt i tidigare filmer eller i filmen jag tittar på för den delen som  har recaps om vad man tidigare sagt för si så där 30 minuter tidigare. Jösses!

Visningen i sig självt var bra bortsett från mannen/killen raden bakom som troligen hade någon form av diagnos (tvångssyndrom månne?) och kände sig nödgad att meddela omvärlden både det ena och andra ungefär var femte minut.

Regi: Corin Hardy

Betyg: 4/10

Annonser

The Final girls (2015 USA)

The_Final_Girls_posterDen här filmen verkade inte vara speciellt bra men jag beslutade mig för att ge den en chans då Taissa Farmiga hade huvudrollen. Hon brukar oftast leverera och i värsta fall kan man alltid stänga av filmen. Nu blev det inte så då The Final girls visade sig vara en förvånansvärt bra film.

Max har förlorat sin mamma Nancy i en bilolycka och bor numera hos sin moster. Mamman hade ambitionen att bli skådis men det blev bara en roll i skräckfilmen Camp Bloodbath som i stort sett har samma handling som Fredagen den 13:e . Motvilligt följer Max med sina kompisar på en visning av mammans film då den nått viss kultstatus i skräckfilmskretsar. Under föreställningen sugs Max och hennes vänner på något vis in i filmen. Då de känner till handlingen och de regler som gäller i en skräckfilm har de ganska goda chanser att klara sig med livet i behåll. Det som ställer till det är att karaktärerna i filmen agerar efter manus dvs de begår korkade misstag och då filmens mördare urskillningslöst dödar alla som har sex har Max och co fullt sjå i att se till att filmens karaktärer håller kläderna på, detta inkluderar även hennes mamma som är med i filmen.

Det låter kanske både korkat, ansträngt och rörigt men filmen funkar oväntat bra och är i sina stunder en riktigt rolig film. Filmen håller sig också inom de ramar som den sätter upp och ballar aldrig ur något som lätt kan hända inom genren. Spännande blir det aldrig däremot lite klurigt med en och annan fantasifull lösning på de problem de ofrivilliga campinggästerna ställs inför. Vid några tillfällen blir det lite fjantigt men det kan jag ta då The Final girls på det stora hela bjöd på en oväntat trevlig stund.

Regi: Todd Strauss-Schulson

Betyg 6/10

Mindscape (2013 Spanien m.fl)

mindscape_ver2_xlgMindscape utspelar sig i en nära framtid där det mesta är sig likt. Skillnaden är att man har utvecklat en apparat som gör att en del människor kan träda in i varandras hjärnor. Tekniken används till att bota trauman och lösa mordfall mao en blandning av Minority report och The Cell. Den ständigt stabile Mark Strong spelar den utbrände minnesdetektiven John Washington. Han har varit sjukskriven en längre tid men hans chef låter honom komma tillbaka till jobbet och ger John ett lätt jobb. Dottern i en rik familj har börjat hungerstrejka och det faller på Johns lott att lösa de psykiska knutarna för att få flickan att börja äta. Det till synes lätta fallet är dock mer komplicerat än vad John kunnat ana och till slut vet han inte längre vem han ska kunna lita på.

Det här var en ganska lättsmält historia som klarade sig nästan ända in i mål med äran i behåll. Storyn är intressant och filmen håller god fart utan några större svackor. Mark Strong är en skön skådis som alltid levererar och hans patient Anna spelas mycket bra av Taissa Farmiga (lillasyster till Vera Farmiga). Problemet är filmens final där manusförfattarna tappar bollen. Jag kliar mig i huvudet och tycker nog att filmens antagonist har gjort det lite väl krångligt för sig, ja tom korkat. Vidare tar filmen en vändning till innan eftertexterna som bara känns hoprafsad därför att någon (de amerikanska producenterna?) blev lite ängslig att filmen skulle sluta för mörkt. Det är synd,  för fram till finalen är Mindscape en underhållande bagatell som är värd att lägga några minuter på speciellt om man som jag gillar Mr.Strong.

Regi: Jorge Dorado

Betyg: 5/10