Murder mystery (2019 USA)

Paret Nick och Audrey Spitz åker på en femton år försenad bröllopsresa till Europa. På planet över Atlanten stiftar frun bekantskap med den svinrike Charles Cavendish. Han bjuder in paret på en båttur till Monaco. Nick är inte så sugen till en början men med lite övertalningen går han med på  arrangemanget. Båten är fullproppad med rikt folk alla släktingar och vänner till Charles farbror Malcolm. Redan första kvällen blir det slut på den softa semestern då ett mord sker. Paret Spitz blir huvudmisstänkta och gör sitt bästa för att själva lösa mordgåtan.

Tramsfilm är nog ett ganska så passande epitet för denna rulle men jösses vad trevlig och mysig den var. Jag är inte speciellt förtjust i vare sig Adam Sandler eller Jennifer Anistons som spelar huvudrollerna men här var de ganska så roliga utan att göra för stora gester.  De liksom bara hänger med i handlingen, är lagom korkade och ganska så sympatiska. Det var svårt att inte tycka om paret Spitz. Lägg även till en hel del goa skådisar i birollerna, ett soligt Europa samt en touch av Agatha Christies deckare om paret Tommy och Tuppence så får man en film som vart överraskande trevlig och mysig. Hatten av för Steffo som tipsade om filmen i Snacka om film podden

Regi: Kyle Newacheck

Betyg: 6/10

The Art of the steal (2013 Kanada/USA)

artOfTheSteal_DVDPosterSällskapet Kurt Russell + Matt Damon + Terence Stamp väcker hos mig ett visst intresse. Halvbröderna Crunch (Russell) och Nicky Calhoun (Damon) sysslar med konstbedrägerier och stölder. Parets sista kupp gick åt fanders och Crunch hamnade i fängelse mycket tack vare att Nicky tjallade. Det går några år och Crunch är en fri man som har lämnat brottets bana bakom sig men så dyker Nicky upp en dag. Han har fått nys om en tavla värd att lägga vantarna på. Problemet är att den är bakom lås och bom på ett välbevakat tullkontor och han behöver sin halvbrors hjälp. Efter viss övertalning låter Crunch udda vara jämnt och det gamla gänget samlas ihop för en sista kupp.

Ett gäng sköna skådisar som iofs har haft sin peak i branschen för några år sedan i kombination med en heistfilm torde vara svårt att misslyckas. Till en början gör filmen det den ska – förnöjer för stunden. Det är snabba klipp, scenlösningar inspirerade av Guy Richie och Tarantino, halvskruvade karaktärer och en uppsluppen stämning som dock av och till slår över och blir larvig. Inget nytt men för stunden duger det. Filmens problem blir när säcken ska knytas ihop och man ska förklara vem som lurar vem och hur saker och ting egentligen skett. The Art of the steal hamnar då i samma fälla som många filmer som ska innehålla en tvist eller två landar i. Manusförfattarna slår knut på sig själva i sin iver att vara kluriga och dukar upp en radda osannolika händelseförlopp som gör att filmens finish inte känns speciellt elegant. En bra tvist ( i en film av det här slaget som inte aspirerar på några djuplodande filosofiska grubblerier) är enkel och effektiv och ska egentligen inte behöva förklaras för tittaren som ska själv kunna räkna ut hur det hela hänger ihop.

På det hela är The Art of the steal en sådan där film man med gott samvete kan skippa men den duger om man vill ha något lättsamt att titta på.

Regi: Jonathan Sobol

Betyg: 5/10