Bondtema: Thunderball ( 1965 Storbrit )

 

 Tanken var att Thunderball skulle bli den första Bondfilmen men det blev som bekant Dr.No istället. Anledningen till detta var bråket om bokens tillkomst mellan Ian Flemming och en filmproducent, Kevin McClory. Fleming hade nämnligen skrivit ett filmmanus ihop med  McClory, berättelsen var just Thunderball. När Flemining sedan bearbetade om manuset till en roman med samma namn gick Kevin av naturliga själ i taket och stämde Fleming. För att göra en lång historia kort och inte gå in på en massa olika rättegångar och filmbolagsdealar ledde detta till att McCoy fick rätten till berättelsen Thunderball.  Den som är intresserad kan läsa vidare här. Länken fick jag av RWC  tack för tipset! 1965 lyckades EON och McClory till slut enas om att producera Thunderball tillsammans.

Alternativ filmaffisch

Personligen tycker jag att filmen har en av de bättre handlingarna i serien av Bondfilmer. SPECTRE med Blofeld i täten knycker två atombomber och hotar med att att spränga dem om man inte får en himla massa pengar. Bond kommer av en händelse organisationen på spåren och åker till Bahamas där han misstänker att bomberna förvaras. Misstankarna faller på en man vid namn Largo. Bond börjar undersöka Largo lite närmare. Då han är ”hemlig” agent gör han detta genom att ogenerat börja flörta med Largos älskarinna Domino. Enkel men effektiv handling som inte är helt otrolig. Grundstoryn med kapade atombomber har sedan användts i otaliga filmer t.ex Clooneys The Peacemaker.

Bond är på en hälsoklinik i början av filmen där skumma saker sker.

I filmen får vi se lite mer av SPECTRE då de gå igenom olika planer t.ex avhandlar organisationen det stora tågrånet som skedde i verkligheten 1963 i England.  Blofelds ansikte är som vanligt dolt, nr 1 som han även kallas sitter till hälften dold bakom en skärm med sin vita katt. Vi får även träffa Bonds kollegor då MI6 samlat alla dubbelnollor som är verksamma i Europa för en genomgång av krisen, nio stycken räknade jag till. Förtexterna har även utvecklats ytterligare om man nu vill kalla det utveckling att se massa kvinnor simma runt med harpungevär till Tom Jones, i mitt tycke, ganska skräniga Thunderball.

Bond och Domino

I Thunderball är det återligen Terence Young som står för regin och filmen innehåller lite mer thrillerinslag än Goldfinger b.la jagas Bond av Largos män under en festival, ett inslag som faktiskt blir lite spännande. Många gamla bekanta dyker upp i filmen, Q med sina manicker, Miss Monneypenny och Felix Leiter. Angående Leiter så spelas han av olika skådespelare och hans ålder varierar mellan filmerna. Ung i Dr.No, äldre i Goldfinger och ung igen i Thunderball. En anledning till detta är att Jack Lord som spelade Felix i Dr.No krävde samma lön som Connery i uppföljarna. Resultatet blev att han byttes ut och på den vägen har det fortsatt. Leiter gör för övrigt inte så mycket väsen av sig i Thunderball, han flyger mest helikopter. Det verkar som Leiter är mer av en administratör jämfört med den mer handlingskraftige Bond .

Largo filmens skurk med lapp för ögat. Det är egentligen bara kroken som fattas.

Adolfo Celi spelar skurken Largo. I mina ögon en ganska blek bandit, det kan bero på att han är dubbad och det känns lite som att  Adolfo inte riktigt är med i matchen. Även Claudine Auger som spelar Domino är dubbad, hon må vara en av de snyggaste Bondbrudarna men hon är trots sin dramatitska bakgrundshistoria i filmen ganska okariskmatisk. Luciana Paluzzi i rollen Fiona Volpe är då desto mer spännande i den tacksamma rollen som Largos lönnmörderska och medbrottsling. Volpe betyder f.ö räv på italienska och syftar då troligtvis på Fionas röda hår och listighet, fyndigt!

Fiona Volpe filmens femme fatale.

Domino spelades av Claudine Auger en f.d Miss World kandidat för Frankrike.

Trots att jag gillar handlingen i Thunderball är det en film jag har lite svårt för i Bondserien. De bleka skådespelarna har jag nämnt men även Connery verkar vara lite frånvarande i rollen som Bond. Han hade börjat tröttna på uppmärksamheten kring Bond och han hade även problem i sitt äktenskap så tankarna var kanske på annat håll. Filmen är även lite slarvigt gjord, ibland stannar handlingen nästan upp för att i nästa sekund kännas stressad. En förklaring till detta var att klipparen Peter Hunt hade ont om tid för att få filmen iordning till premiären. Det största problemet är dock undervattensscenerna som upptar en stor del av filmen, alltför stor del om ni frågar mig. De är vackra men ack så tråkiga, det bubblas och simmas och är ungefär lika upphetsade att titta på som helgmålsbön. I finalen är det en strid mellan otaliga onda och goda grodmän som aldrig aldrig verkar ta slut,  i överlag har jag svårt för de stora slutstriderna som tyvärr återkommer i allt för många Bondfilmer men här är den extra trist. Avslutningsvis är slutfighten mellan Largo och Bond ombord på båten Disco Volante ganska taffligt gjort.

En av de alltför många undervattensscenerna i filmen.

Bästa repliken?

Domino: What sharp little eyes you’ve got.
Bond: …Wait ‘til you get to my teeth

Det blir fem ganska blaskiga martinis till Thunderball.

Nästa vecka (om jag hinner med) blir det Casino Royale med b.la Woody Allen!

Bondtema: From Russia with Love ( 1963 Storbr )

Man valde att följa upp succen Dr.No med att filmatisera den bok som tillsammans med Goldfinger anses vara Flemmings bästa, nämligen From Russia with Love. Den här filmen brukar ligga bra till när man gör listor på de bästa i serien. För mig ligger den inte i topp men väl i det övre fältet bland Bondfilmerna.

From Russia with love sticker ut lite i Bondproduktionen av två skäl: Det är den enda filmen där Bond faktiskt utövar sitt yrke,  nämligen spion/hemlig agent. I verkligheten skulle Bond vara en ganska usel agent då han gör allt för att utmärka sig och är inte speciellt hemlig. Det är också en film där det är skurkarna som drar i trådarna och Bond är i stort sett helt bortkollrad ända fram till slutet.

Klassik entre´av Bond.

Handlingen i From Russia with love är ganska jordnära för att vara en bondfilm. Bond får i uppdrag att hämta en rysk avhopperska, Tatiana Romanova, i Istanbul. Det som gör henne extra intressant för engelsmännen är att hon lovat medföra en rysk kodmaskin som tack för hjälpen. Det som Bond och hans uppdragsgivare inte vet om är att hela affären är en bluff iscensatt av den hemliga terrorgruppen SPECTRE. De vill komma åt Bond som hämnd då han la krokben för Dr.No i förra filmen. Uppdraget går till de sällsynt otrevliga SPECTRE agenterna Rosa Klebb,  Donald Grant och den tjeckiske schackmästaren Kroonsteen. Grant och Klebb hör till mina favoriter när det gäller Bondskurkar. Klebb är en ryska som ser för djävlig ut i flaskbottnar och fett hår. Robert Shaw spelar den iskalle psykopaten Grant med bravur, man blir faktiskt lite orolig för Bonds väl och ve för en gångs skull.

Rosa Klebb med flaskbottnar och fett hår.

I boken är det den ryska organisationen SMERSH som är skurkarna men detta ändrades till SPECTRE då Broccoli ville göra Bond lite mer opolitisk (!). SPECTRE leds av den mystiske Ernst Stavro Blofeld, i filmen får man aldrig se hans ansikte utan hans händer som klappar en vit katt. Den vita katten är det som skulle bli Blofelds trademark genom filmerna som följde .

Bonds ärkefiende Blofeld debuterar.

Filminspelningen var problematisk då man ändrade på manus under inspelning, man var stressad för att hinna till den utlovade premiären i oktober 1963. Mitt under produktionen visade det sig att en av skådespelarna, Pedro Armendáriz, var döende i cancer. För att få med alla hans scener ändrade de om inspelningsschemat. Tio dagar efter att han filmat sista scenen  begick Pedro självmord. Regissören Terence Young höll på att stryka med under en helikoptertur. Trots alla problem lyckades man skapa en tajt Bondfilm som stundtals är riktigt spännande.

Filmen innehåller en båt och helikopterjakt som med dagens mått kan verka lite tama.

From Russia with love har flera förtjänster. Skurkarna har jag redan nämt. Trots att filmens första två tredjedelar är ganska stillsamma för att vara en Bondrulle blir det inte tråkigt snarare tvärtom. Spänningen ligger i att Bond hela tiden är ett par steg efter skurkarna som styr Bond dit de vill. Ovanligt och intressant.  Filmen innehåller även en mycket bra slagsmålscen i en tågkupe´. Enligt uppgifter tog det tre veckor att filma fighten. Det är ett rent nöje att få se ett slagsmål där koregrafin spelar roll och inte som idag med massa olika vinklar och sönderklippta scener så att man till slut inte vet riktigt vem som slåss med vem, t.ex årets Robin Hood och The Expendables.

Bond vs. Grant

Naturligtvis finns det en del plumpar i protokollet. Tågresan Bond gör i filmen tilsammans med Tatiana pågår, känns det som, i en evighet, det är en fasligt massa rännande i dörrar och kupeer. Tatiana är väl kanske inte den mest karismatiska Bondbruden. Trots att hon faktiskt är kopral i ryska underrättelsetjänsten så är hon ganska våpig, men här kanske man kan skylla på filmens ålder. Slutligen så har vi ett slagsmål mellan två romska ( i filmen och sv.översättningen zigenare ) kvinnor som ger mig lite dålig smak i munnen. Slagsmålet är både töntigt, sexistiskt och rasistiskt.

Italienskan Daniela Bianchi spelar Tatiana. Hennes röst fick dubbas över då hennes engelska inte höll måttet.

I den här bondfilmen tog filmmakarna upp ett par saker som skulle följa med under seriens gång. Direkt efter Bondintrot kommer det en liten förhistoria något som blivit filmseriens signum. De dansande pinupporna, i detta fallet endast en magdansös, gör nu entre´när ”opening credits” rullar, leker man lite med texten på magdansösens kropp. Däremot är det ingen titellåt som spelas, den kommer först i eftertexterna, From Russia with love som sjungs av Matt Munro. En halvsmörig schlager som inte lämnar något bestående intryck på mig i alla fall. Eftertexterna inleds också med orden ”Bond will be back”. Q med sina manicker har även premiär i det här fallet en väska med tårgas, gevär, kniv och dolda pengar. Väskan är naturligtvis det som räddar Bond i filmens slut. Vän av ordning kan hävda att Q dyker upp i Dr.No men där nämns aldrig avdelning Q. Desmond Llewelyn som spelar Q ( eller Major Boothroyd som är figurens riktiga namn ) skulle hänga med i många år. Ovanligt är att bondbruden Sylvia Trench från Dr. No dyker upp då kvinnorna i Bonds värld är förbrukningsvaror.

Bond gosar med Sylvia.

Bästa repliken från Bond: Red wine with fish…Well that should have told me something. Det räckte för att Bond skulle misstänka att Grant inte har rent mjöl i påsen.

Åtta dry Martinis blir det till denna Bondfilm vars tempo och intrig sticker ut lite i serien. Nästa vecka blir det Goldfinger.