Dracula (1931 USA)

draculaenglishGreve Dracula inhandlar av oklara skäl en egendom i London. Han flyttar dit och sätter igång med sitt värv att suga blod av snygga kvinnor. När han lagt ögonen på Mina får han en värdig motståndare i Doktor van Hellsing som tar upp kampen mot vampyren tillsammans med Minas fästman Jonathan.

Denna film ingår i boxen Universal monsters och anses vara en klassiker. I Sverige fick filmen namnet Mysteriet Dracula och det är vad filmen är: Ett mysterium. Hur denna rulle kan anses vara en klassiker är för mig en gåta. När jag ser filmen vandrar mina tankar till Ed Wood och hans filmer. Det är kanske lite orättvist mot Wood då jag än så länge inte sett en film av honom som är sämre än denna soppa.

Dracula är ganska bra och stämningsfull första kvarten resten av filmen går i stort sett ut på att det är män som pratar om vad man bör göra. När tio minuter av filmen återstår kommer man på att det kanske är bättre att göra något åt Greve Draculas härjningar istället för att tala om dessa och man skrider till verket.

Klippningen är märklig, scener avbryts abrupt,  kameran stannar till ibland och jag undrar om filmteamet har gått för att ta en kopp kaffe. Trots den sömngångaraktiga handlingen känns det som hela havet stormar när det gäller manus för även om filmen är ganska så händelsefattig upplever jag den som rörig och hafsigt gjord. Filmens enda ljuspunkt är ett gäng skådespelare som tar överspelades konst till nya höjder. Trion Edward Van Sloan  (Van Hellsing), Dwight Frye (Renfield) och Bela Lugosi (Dracula) får mig att brista ut i skratt ett antal gånger. Den sistnämnde är mycket rolig i både tal och rörelsemönster. Jag har sett avsevärt bättre skådespelarprestationer i de pilsnerfilmer jag av och till ser.

När Universal spelade in Dracula passade man även på att göra en spansk version. När det amerikanska skådespelargänget lämnade inspelningsplatsen för dagen dök det andra teamet upp för att spela in under natten. Den versionen är överlägsen den amerikanska så om man ska välja en version av filmen ta fram kastanjetter och maracas och se Dracula på spanska.

Regi: Tod Browning

betyg: 2/10

Freaks ( 1932 USA )

Freaks är en mörk saga som handlar om ett cirkussällskap i Europa. Dvärgen Hans charmas av den falska trapettskonstnären Cleopatra som vill åt hans förmögenhet. Hans är förälskad men Cleopatra smider planer tillsammans med cirkusens starke man att gifta sig med dvärgen för att sedan mörda honom. Det ondsinta paret har dock inte räknat med hedeskodexen som råder bland cirkusens freaks: skadar du en skadar du alla.

Tod Brownings Freaks är en film som jag känner mig väldigt ambivalent till. Browning tog beslutet att använda sig av personer med riktiga missbildningar och handikapp i filmen. För Browning var detta inget stort beslut då han som ung hade arbetat på cirkus där s.k freakshows, där man visar upp människor med olika missbildningar, hörde till vardagen. Browning ville med filmen visa att det är på insidan godheten sitter och inte på utsidan. Om jag förstått Brownings intentioner rätt så ville han förmänskliga freaksen och visa att de var något mer än bara sina missbildningar.  Problemet med filmen är att skräckinslagen baseras till stor del på freaksen. Jag får rysningar i slutscenerna och det var troligen Brownings tanke och förhoppning. Det känns som att regissören anväder sig av skådespelarnas olika missbildningar för att skapa en skräckeffekt och då skjuts budskapet med att visa att godheten sitter på insidan i sank. Å andra sidan var det på sina missbildningar artisterna hade sitt levebröd så det var kanske bättre att de fick betalt istället för skådisar som sminkats till att vara missbildade. Filmen blev en smärre skandal och 30 minuter klipptes bort för att den överhuvudtaget skulle få visas. Det publiken reagerade mot var just att det var autentiska freaks som hade rollerna i filmen. Tyvärr verkar det censurerade materialet ha förlorats och filmen är i dag endast en timme lång. Brownings karriär hämtade sig aldrig efter Freaks.

Trots mina något ambivalenta moraliska invändningar gillar jag filmen. Berättelsen är stämningsfull och har ett intressant persongalleri. Även om huvudstoryn är dramat mellan Hans och Cleopatra finns det en hel del intressanta sidohistorier. Browning ändrar fokus hela tiden och filmen stannar aldrig upp och blir tråkig. Ett par scener är otroligt bra iscensatta, t.ex slutscenenerna med uppgörelsen mellan starke mannen och freaksen samt bröllopsmiddagen mellan Hans och Cleopatra. Tyvärr märks det att filmen klippts ned hårt för berättelsen känns av och till stympad. En del scener slutar abrupt och många av sidohistorierna får inte något slut. Det är synd för jag kan bara ana vilket mästerverk filmen skulle kunnat bli om klåfingriga censorer kunna hålla fingrarna i styr. Nu får vi en film där man bara kan ana en storhet som tyvärr gått förlorad för alltid.

Regi: Tod Browning

Betyg: 7/10