Skräckfilmsveckan startar med den pinfärska och något Coronaförsenade uppföljaren till Halloween som kom för ett par år sedan. Den filmen vart jag mycket förtjust i och kan nog så här i efterhand inse att jag var lite för snål i mitt betyg. Dagens film tar vid direkt efter att förra filmen slutade för det var väl ingen som trodde att ett brinnande hus kunde stoppa Michael Myers? Han startar med att döda elva brandmän vilket tydligen fått en och annan i Cancel culture cirklar att gå lätt bananas.Men här undrar jag nog om man inte trollat för hetsa upp folk.
Hur som helst denna gång har invånarna tröttnat på Myers framfart så de går man ur huse för att en gång för alla avsluta detta blodiga kapitel i stadens historia. Kommer de lyckas med sitt uppsåt eller stundar det goda tider för Haddonfields begravningsentreprenör?
Som sagt förra filmen var mycket bra och uppföljaren gör mycket rätt. Michael Myer gestaltas väl med en allt slitnare Kapten Kirk mask. Musiken är utsökt och man har jobbat hårt på att koppla ihop originalfilmen med dagens rulle. En hel del gamla skådisar har letats fram ur gömmorna från den gamla filmen vilket var roligt att se. På det hela är det en stabil produktion och det kunde blivit bra men istället blir resultatet följande:
Ett stort jävla fett fiasko.
Myers traskar runt och mördar folk vilket han iofs vanligtvis gör men denna gång görs det helt utan spänning men däremot ganska så grisiga mord. Folk åker runt på gatorna i jakt efter Myers men får inte så mycket gjort. En stor del av filmen visar istället massa folk som står i stadens sjukhus och gastar att man minsann ska göra processen kort med mördaren. Dialogen är illa skriven och i sina stunder så pretiös att jag storknar speciellt när Laurie Strode som tillbringar hela filmen i en sjukhusbädd filosoferar om ondska. Att folk är korkade i skräckfilmer hör lite till genren men när de når nivån att klassas som självmordsbenägna blir det lite väl magstarkt för mig. Sista spiken i kistan är slutet som var bedrövligt.
Det som är märkligt är att det är i stort sett samma gäng som gjorde förra filmen. Inget av känslan från förra filmen är kvar och filmen ger ett intryck av att vara gjord med vänsterhanden. Trots att man hade, pengar, kompetens ett bra upplägg blev så fel. Myers och musiken är bra men i övrigt var denna rulle ett sorgebarn. Men skam den som ger sig om ett år sitter jag i biomörkret och kollar in Halloween ends.
Sofia tyckande om sin tv-serie kan ni läsa om här. Boken den baserades på var i alla fall bra.
Regi: David Gordon Green
Betyg: 2/10
För två år sedan dök filmen Escape room upp och tydligen gjorde den en liten vinst för här kommer nu uppföljaren. Handlingen är ungefär densamma. Ett antal främlingar möts och hamnar i ett antal dödliga fällor som går ut på att man ska lösa en gåta på tid innan denna slår igen. Skillnaden från förra filmen är att man denna gång lär känna de som ligger bakom dessa mordiska konstruktioner och det gör i ärlighetens namn vare sig till eller från.
När jag såg att dagens rulle var en Cannon produktion anade jag vad som väntade. En film som troligen inte skulle bära en kvalitetsstämpel men däremot högt underhållningsvärde. Ägarna Golan & Globus ligger bakom praktkalkoner som Cobra och musikalen The Apple. Death Wish 3 ligger inte långt efter om man nu råkar leta efter filmiska lågvattenmärken
Jag trodde först att Candyman skulle vara en nyinspelning av 90-tals klassikern med samma namn men se det är den inte. Det är en fortsättning av historien och den gamla filmen vävs in väldigt snyggt in i handlingen.
Nu är det illa ställt! Jag var helt övertygad om att jag skrivit om filmen The Babysitter på bloggen men jag har inte hittat inlägget. Betyder detta att jag inte sett filmen om inlägget inte existerar? Filosofiska frågor i cyberrymden men om jag litar på mitt minne (något min fru inte gör) så har jag faktiskt sett filmen och vad jag minns var det en positiv överraskning. En skräckkomedi som var underhållande med Samara Weaving i huvudrollen som satanistisk barnvakt. När så en uppföljare av samma regissör med samma skådisar dök upp på Netflix var valet givet. Borde ha kollat på helgmålsbön på repeat istället.
Så blev det äntligen dags att gå på bio igen för första gången sedan mars! Valet föll på Peninsula uppföljaren till Train to Busan. Handlingen tar vid fyra år efter händelserna i förra filmen. Koreanska halvön är övergiven då befolkningen flytt landet av förklarliga skäl och lever som flyktingar världen runt. En lokal gangster i Hongkong hyr fyra flyktingar som ska ta sig in i Korea och där plocka upp en lastbil som innehåller 20 miljoner dollar. Då de är smått desperata tar de sig an uppdraget som enligt deras uppdragsgivare ska vara en enkel sak. Till en början går det bra men de är inte ensamma då de kryllar av zombies samt några andra filurer som sätter käppar i hjulet.
I unga år råkar Molly se MIB agenter i aktion och gör allt i sin makt för att bli antagen till den hemliga organisationen. Till slut lyckas hon och skickas till Londonkontoret där hon paras ihop med den något oansvarige agenten H. De två blir inblandade i en komplott som i vanlig ordning hotar hela planeten och kanske universum.
Ack ack ack familjen Banks har problem eller rättare Michael som nu vuxit upp. Han är relativt nybliven änkling, far till tre barn och sitter rejält i klistret. Han har belånat barndomshemmet och nu vill banken ha alla stålar på ett bräde annars blir Michael och hans barn tvungna att flytta. Det finns en liten räddning nämligen ett papper på att familjen Banks äger en andel i banken. Problemet är att dokumentet är spårlöst försvunnet. Turligt nog så återvänder Mary Poppins för att på sitt eget speciella vis ställa saker och ting till rätta.
Klart att A Nightmare on Elm street. fick flera uppföljare först ut var Freddys revenge. Huset på Elm street har stått tomt i flera år då det av förståeliga skäl dras med dåligt rykte. Det hindrar inte pappan i familjen Walsh att köpa huset när han får det för en billig slant. Knappt inflyttad börjar tonårssonen Jesse få mardrömmar, naturligtvis är det Freddy som är i farten och han försöker nu ta Jesse i besittning. Det enda som står i vägen för att Freddys ska lyckas är Jesses klasskompis Lisa. Kan hennes kärlek till Jesse räcka för att omkullkasta Freddys sinistra planer?
Sedan 1992 har olika filmskapare försökt att toppa Terminator 2 men det har varit svårt. Frågan är om men lyckas med sina ambitioner med Terminator: Dark fate ? Det korta svaret är tyvärr nej.
När den första filmen kom för ganska så precis tio år sedan gav den ett fräscht intryck. Det var en komedi om en gäng individer som slog sig samman efter en zombieapokalyps. Tio år senare känns konceptet inte lika fräscht längre. Efter en halvtimme har jag tröttnat på alla rollfigurerna, de tillför inget nytt, Woody Harrelson skriker och gapar, Emma Stone är butter och Jesse Eisenberg är …. Jesse Eisenberg. Filmens handling är i det närmaste obefintlig och är inte så mycket att orda om.
Här kommer en film jag inte trodde jag skulle se då förra filmen var så erbarmligt usel men jag slötittade medans jag strök och fastnade – så kan det gå. Grindenwald som arresterades i slutet av förra filmen rymmer och drar till Paris. Newt Scamander som belagts med reseförbud av trollkarlsministeriet efter debaclet i New York får ett hemligt uppdrag av självaste Dumbledore. Han ska finna Credence som tydligen är en viktigt person – en plot som jag aldrig begrep i förra filmen. Vart kan man hitta Credence? Naturligtvis i Paris.
I den senaste och sista (?) filmen om den ärrade Vietnamveteranen John Rambo tar han sig an landet Mexiko. Filmen startar med att Rambo lever ett stilla liv på landsbygden tillsammans med sin fars hushållerska och dennes barnbarn Gabrielle. Jag får erkänna att jag är lite osäker på hur han hamnade här och de eventuella släktförhållandena men egentligen spelar det inte så stor roll. Det som spelar roll är att Rambo ser Gabrielle som sin dotter och hon honom som sin plastpappa. Gabrielle vill dock åka till Mexiko för att söka upp sin biologiska far. Mormor och Rambo protesterar men det är för döva öron och tjejen drar till Mexiko på vinst och förlust. Då hela Mexiko i denna film verkar bestå av mänskligt avskräde går det som det går -illa- och Rambo far söderut för att ställa saker och ting till rätta.
Skådespelargiganterna Jason Statham och Dwayne Johnson i huvudrollerna i en alldeles egen Fast & Furious film OCH Idris Elba som skurk. En titt var given då Statham och Johnson alltid levererar som skådisar även om deras filmer inte håller lika hög kvalitet. Förhoppningsvis borde det vara klappat och klart för en av årets biohöjdpunkter? Not so much – trist nog.
FILMITCH 