Rogue one (2016 USA)

rogueone_onesheeta_1000_309ed8f6Om man ska titta på Star wars filmerna i kronologisk ordning är denna film nummer fyra i ordningen. Sedan Disney köpte rättigheterna till Star wars universumet har man hitintills sett till att prångla ut en film om året och det verkar inte finnas något slut. En av cheferna på Disney hävdade att ingen nu levande person kommer få se slutet på Star wars sagan, tanken svindlar!. Snacka om att suga på en filmisk karamell.

Rogue one utspelar sig i glappet mellan de två första trilogierna och här handlar det om att rebellerna ska finna ritningarna till dödsstjärnan. Man har nämligen fått information om att detta megavapen innehåller ett dolt konstruktionsfel men för att hitta bakvägen in till förstörelsen av vapnet måste man som sagt knycka ritningarna som naturligtvis är väl bevakade.

Jag kanske inte är rätt person att bedöma denna film då jag inte är överdrivet förtjust i Star wars. Filmerna är i sina bästa stunder helt ok men inte så mycket mer. Rouge one startar som ett avsnitt av tv-programmet Packat och klart på speed. Berättelsen flänger och far kring hela galaxen och personer och planeter passerar i snabb revy. Det är inte svårförståeligt men intrycket blir hafsigt och splittrat.

Ingen av filmens rollfigurer är speciellt intressanta och det är ganska talade att historiens mest intressanta person är en robot – det säger ganska mycket om hur mycket jag bryr mig om hur det går för de inblandade. Å andra sidan vet jag ungefär hur det kommer att sluta då den första dödsstjärnan sprängdes i bitar redan 1977. Rouge one är en milt underhållande film men på det stora hela är det ett jaha.

Enda gången jag blev känslomässigt berörd var när de hiskliga cgi versionerna av Carrie Fisher och Peter Cushing dök upp. Då sträckte jag lite på mig i soffan, gnuggade ögonen och undrade om filmens producenter sett filmen innan premiären för det var bland det jävligaste jag sett i filmväg – åtminstone i en film med en prislapp på 200 miljoner dollar.

Regi: Gareth Edwards

Betyg: 5/10

 

Logan (2017 USA)

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Av Xaviers dröm om fredlig samexistens mellan människor och mutanter finns intet kvar. Året är 2029 och mutanterna är i stort sett utdöda. En sliten Xavier drabbad av någon demenssjukdom vårdas av Logan (Wolverine) och mutanten Caliban, perfekt castad med Stephen Merchant i rollen. Logan är också sliten och vill bara få ihop nog med pengar för att de tre ska kunna fly omvärlden. Men så dyker det upp en ung tjej med märkliga krafter. Kan det vara som så att mutantsläktet inte dragit sin sista suck? I flickans släptåg finns det naturligtvis slemma skurkar som vill lägga vantarna på tjejen och en högst motvillig Logan ger sig ut på ett sista äventyr tillsammans med en oberäknelig Xavier.

Logan skiljer sig från många av de tidigare X-men filmerna. Dels att den är barnförbjuden, vilket för den skull inte innebär att filmen blir bättre men det ger filmskaparna vidare ramar för att berätta sin historia. Filmen är också (nästan) helt fri från dessa ändlösa moralpredikningar som Xavier brukar hålla om samexistens och förståelse. Inget fel i budskapet men det börjar bli lite uttjatat. Dessa predikningar behövs inte längre då rollfigurerna kommit till vägs ände och man har helt enkelt inte så mycket mer att säga. Vidare har filmen har ett mycket bra driv och ett drag av oförsonlighet som gör att den stundtals blir både oförutsägbar och spännande.

Hugh Jackman briljerar som Logan men det är Patrick Stewart som är su-ve-rän i rollen som en förvirrad Xavier och de båda slutar (?) på topp i sina skådespelarkarriärer som X-men. Övriga skådisar är också bra, dock så kände jag en viss oro över att en unge skulle ha en såpass stor roll i filmen men Dafne Keen är tom riktigt bra i rollen som X-23/Laura. Jag gillade också valet av skurk, den slemme cyborgen Donald Pierce och hans Reavers. De har alltid hört bland mina favoritskurkar i serien och filmversionen av dessa var med berömd godkända.

Om jag ska ha några invändningar skulle det väl vara filmens final där det blir lite för mycket specialeffekter samt övertydligt snyft men Lauras slutord var ganska så givna då de annonserats en timme tidigare i filmen. Trots denna förvarning blev jag tvungen att rulla med ögonen och sucka lite i biomörkret. Med detta är bara en smärre fadäs i en för övrigt mycket bra film. Gå och se medan den fortfarande finns på biorepertoaren. Ta sedan och beställ serien Old man Logan av Mark Millar. En helt annan resa för en åldrande Wolverine men minst lika bra den.

Regi:James Mangold

Betyg: 8/10

Friday the 13th: A New beginning (1985 USA)

3321097_640pxUnder produktionen av den femte filmen om livet kring Crystal lake bad filmens regissör Danny Steinmann producenten Timothy Silver om råd. Denne lär ha sagt att Steinmann borde låta något hända ungefär var åttonde minut i filmen så att inte publiken tappade intresset. Förslagsvis lite naket något mord eller en simpel jump scare. Vad spelade inte så stor roll, huvudsaken var att det hände något. Steinmann verkar ha följt detta råd då Friday the 13:th a new beginning staplar liken på hög varvat med lite naket och en hög irriterande hoppa till scener. I den här filmen far mördaren fram som en slåttermaskin på ackord och folk hinner knappt visa sitt ansikte på rutan innan de tas av daga på ena eller andra sättet.

Filmens handling utspelas några år efter händelserna i del fyra. Tommy som i förra filmen inte hade en speciellt trevlig familjeutflykt vid Crystal lake har under årens lopp åkt in och ut på olika behandlingshem då han inte mått vidare bra efter sin närkamp med Jason. Berättelsen startar med att Tommy anländer till en öppen anstalt som ligger naturskönt någonstans i obygden. Tommy plågas av hallucinationer av Jason som är död och begraven eller är han det för kort efter Tommys ankomst till hemmet börjar folk dödas till höger och vänster.

Det var väl oundvikligt att det skulle komma en uppföljare på The Final chapter då filmen kostade 2,6 milj dollar att spela in men drog in 32,6 milj dollar. A New beginning har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte kanske mest för att det i filmen hintas att Jason är i gång igen. med detta i åtanke blir upplösningen lite av ett västgötaklimax trots blod, död och en himla massa lik. Som tittare känner jag mig trots allt lite lurad på konfekten. Tyvärr blir inte filmen speciellt spännande då folk stryker med på löpande band och man har inte haft en chans att lära känna rollfigurerna vilket gör att de för mig är ganska så anonyma personer som dör och skräckfilmssammanhang blir det lite som en axelryckning. Dessa invändningar till trots är filmen ok. Den hinner aldrig med att bli tråkig och den har ett visst taffligt underhållningsvärde.

Regi: Danny Steinmann

Betyg: 4/10

Trainspotting 2 (2017 Storbr)

img_0956Det har gått 20 år sedan Renton blåste sina kompisar i och drog med pengarna de tjänat på en knarkaffär. Nu är det dags att få träffa dessa ”illustra” herrar igen. Spud har förlorat allt: Jobb, bidrag och flickvän då han missade att man ställt om klockan till sommartid, Begbie sitter inne för mord, Sick boy har tillsammans med sin bulgariska flickvän planer på att göra om sin mors pub till en bordell. Renton verkar fram tills nu haft haft ett någorlunda vettigt liv. En livskris gör att han söker sig till Edinburgh för första gången på 20 år och så är karusellen igång igen.

Boyle gör det lätt för sig och T2 är i mångt och mycket en upprepning av den tidigare filmen från 1997. Flera scener speglar scener i första filmen. Där är samma klippning, narrativ och till viss del replikskiften b.la håller Renton ett uppdaterat ”choose life” tal. Han har även lyckats med att få med samma skådisar i både de små och stora rollerna. En del kritiker menar att filmen är överflödig och trött. Något jag inte alls håller med om.

I.o.m de många kopplingarna till den tidigare filmen skapar Boyle brygga till det förflutna där han obevekligt visar tidens gång. Våra huvudpersoner vägrar åtminstone till en början att inse att de blivit äldre och att världen förändrats. De är fortfarande kvicktänkta och vet hur man skaffar sig pengar på diverse omoraliska vis men samtidigt är det bara kickar för stunden som i det långa loppet inte leder någonstans. Sick boy färgar fåfängt sitt hår för att verka yngre och Begbie tror att hans son. De är kort och gott gubbar som är reliker i en ny och främmande värld. De har helt enkelt vägrat att växa upp. Det är just detta som Boyle lyckas skildra så bra tack vare de många kopplingarna till den förra filmen. Jag kan knappt bärga mig tills jag får möjlighet att se de två filmerna back to back. Rollfigurerna får också lite mer kött på benen och t.om en galning som Begbie ges en chans att få vara lite mänsklig men bara lite.

Det låter kanske som en djupt allvarsam film och iofs är både missbruk, våld och prostitution inget att skratta år men Boyle lyckas med konststycket att få mig att skratta åt eländet och både jag och min dotter hade en mycket trevlig stund i den nästan tomma biosalongen. T2 är en film som förtjänar en större publik men man ska definitivt ha sett den första filmen då filmerna är så tätt sammanlänkande.

Precis som första filmen är musiken mycket bra. Jag bjuder på finallåten som tillsammans med scenerna som spelades upp på duken gjorde att filmen ett kort ögonblick var och nosade på högsta betyget. Om det så blir i framtiden ber jag att få återkomma om när jag sett om filmen.

Regi: Danny Boyle

Betyg: 9/10

 

Friday the 13th: The Final chapter (USA 1984)

friday-the-13th-part4-smThe Final chapter börjar med att Jason vaknar upp på sjukhuset. Att han nyligen fått en yxa i huvudet verkar inte besvära nämnvärt.  Han mördar lite sjukhuspersonal i bara farten och drar sedan hem till Crystal lake. Vid sjön får vi stifta bekantskap med en grupp kåta ungdomar som hyrt en stuga, ett tvillingpar, en splittrad kärnfamilj samt en campare med hemlighetsfulla motiv. På väg mot Crystal lake stöter Jason på en  liftare som stryker med i bara farten utan att ens få yttrat en enda replik. Det måste ha fått känts lite nesligt för den skådisen. När Jason når sitt resmål sätter han igång med det han är bäst på: Att mörda folk. Vad jag förstår så utspelar sig del 2 – 4 i filmserien under bara några dygn vilket gör Jason till en mordmaskin av sällan skådat slag.

The Final chapter skiljer sig lite från de tidigare filmerna då man faktiskt lagt ned lite mer energi på att åtminstone ge några av offren ett lite fylligare personporträtt. Skillnaden är visserligen försumbar men det är trevligt när man märker av en liten ambitionsnivå hos filmmakarna.Mest noterbara i filmens cast är skådisarna Crispin Glover och Corey Feldman. Den förre i en märklig frisyr som verkar ha ett eget liv samt en dansstil från helvetet, den senare som Jasons baneman.

The Final chapter är ett lyft från förra filmen då det är mer skräck än skoj men att det skulle vara det slutgiltiga kapitlet sagan om Jason kan man glömma. Friday 13th: A new beginning kom redan nästa år.

Regi: Joseph Zito

Betyg: 5/10

Friday the 13th part 2 (1981 USA)

Friday2Lika säkert som att solen går upp, lika säkert är det att en skräckis får minst en uppföljare vare sig originalet är bra eller inte (Leprechaun har fått fem). Del två i denna filmserie startar med att man tydligen anser att det är en god ide att än en gång öppna ett nytt sommarläger vid sjön Crystal lake. Det verkar vara något med omgivningarna som gör att folk känner att de måste göra en dålig investering eller så kanske Fredagen den 13:e filmerna egentligen handlar om människans oförmåga att lära av historien.  Handlingen är i stort sett en karbonkopia av den första filmen med skillnaden att det är nu Jason dyker upp. Han har dock inte den ikoniska hockeymasken på sig (den kommer först i film nummer tre) utan bär en säck på huvudet. Antalet ungdomsledare är avsevärt fler i dagens rulle men hälften drar till en pub där de hänger större delen av filmen. Deras arbetskamrater som stannat kvar i hopp om lite kuckelur med det motsatta könet är filmens offerlamm som en efter en traskar in i mörka rum/verandor/toaletter ropandes ”hallå är det någon där?”.

Just det här med att charma det motsatta könet verkar en del killar ha lite svårt för. I första filmen skjuter en kille en pil mot en tjej och i dagens rulle prickas en bakdel med slangbåge. Normalt funtade tjejer skulle ha gått i taket men här rullar de med ögonen i illa dold förtjusning över att ha bli uppmärksammande. Å andra sidan kan jag ha fel och det är så här man ska uppvakta kvinnor?

Som sagt inget nytt under solen men Jason är en frisk fläkt och jakten i filmens final är spännande. När vi tittare äntligen får se vad som döljer sig under masken blir jag lite förvånad då Jason mest påminner om en missbildad James Belushi. Friday 13th part 2 är en klart godkänd uppföljare där man lyckas med vad man förutsätt sig: Mord, lite naket, lite idiotiskt beteenden och en hel hög med jumpscares.

Naturligtvis kom det en trea. Handlingen var tänkt att vara förlagd till ett sjukhus men av olika skäl skrinlades de planerna och filmen kom att handla om en lada med en oemotståndlig dragningskraft på korkade människor. Den filmen har jag skrivit om här.

Regi: Steve Miner

Betyg: 6/10

Independence day: Resurgence (2016 USA)

independence_day_resurgence_ver9_xlgKokt potatis, det är vad jag tänker på efter att ha sett Independence day resurgence. Om man kokar en potatis i osaltat vatten och sedan lägger denna rotfrukt på tallriken och äter den utan några som helst tillbehör så är smakupplevelsen att jämföras med att se Roland Emmerichs senaste rulle.

Filmen kostade 165 miljoner dollar att göra och jag inte mer korkad än att jag begriper att bolaget vill ha tillbaka sina satsade stålar. För att försäkra sig om detta ser man till att det finns något för alla i filmen. De som gillar barn, pensionärer (även om Robert Loggia såg mer död än levande ut den korta stund han var med), hundar, och vapen får sitt lystmäte. För skänka filmen lite innehåll ger man publiken lite kärlek, fina budskap, en far och dotter relation, en påklistrad konflikt mellan två kompisar samt lite humor i form av en crazy vetenskapsman. Naturligtvis måste Kina nämnas i positiva ordalag så man får med världens största marknad på tåget. När man sedan täckt alla baser fernissar man filmen med en massa explosioner och rymdskepp. Resultatet blir en film som inte är dålig bara väldigt oinspirerad, helt fri från överraskningar och så övertydlig i sin berättarteknik att jag undrar om filmens producenter tror att publiken är förståndshandikappad.

Missförstå mig inte för jag klagar faktiskt inte på filmen. Jag var fullt medveten på vad det var för sorts film jag köpte biljett till men det känns lite trist då ingenting nytt bjuds och ängsligheten över att inte få tillbaka sina satsade pengar präglar hela filmskapandet. Jag hade inte tråkigt under titten men inte roligt heller. Tankarna vandrade än hit och dit och ibland drogs min uppmärksamhet till den vita duken när det small till lite extra. Jag var nog den idealiske biografbesökaren i producenternas ögon – smått hjärndöd.

Under bilturen hem undrar jag lite smått om detta är framtiden när det rör Hollywoods kommande storfilmer. Man gör allt för blidka världens största diktatur för att de ska visa filmen i sitt land och i globaliseringens tecken ser man till att allt är lättbegripligt och mellanmjölksaktigt så ingen blir förnärmad. Om så är fallet går vi en mycket trist filmframtid till mötes åtminstone när det handlar om s.k blockbusters.

Regi: Roland Emmerich

Betyg: 4/10

The Conjuring 2 (2016 USA)

Conjuring2Än en gång får få träffa de paranormala utredarna Ed och Lorriane Warren och det mesta är sig likt. Efter en snabbvisit i det för oss skräckentusiaster inte helt obekanta Amityville går färden till England där en familj terroriseras av ett spöke. Paret Warren ska utreda om det rör sig om en äkta hemsökelse då kyrkan inte vill befatta sig med fallet då man är rädd att det hela är en bluff. Till en början verkar nog spökerierna vara nog så autentiska men det finns trots allt ett och annat som pekar mot att familjen försöker lura utredarna som inte riktigt vet vad de ska tro.

James Wan kan sin skräck och han verkar inte ha tappat greppet. Visst, det är i stort sett en upprepning av förra filmen och det är inte storslagen filmkonst men The Conjuring 2 lär infria publikens förväntningar. Wans styrka består i att han kan lägga upp filmens scener på ett lite oväntat vis, variera sina jumpscares och kan t.om få en gammal skräckfilmsräv som mig att hoppa till och få nöjet att få uppleva en rysning eller två. Till skillnad mot många andra i branschen lurar han inte tittarna med falska skrämskott utan det finns verkligen en anledning att dra efter andan när saker och ting sker. Däremot tycker jag att man överanvänder tricket med att vrida upp volymen i botten för att vi ska hoppa till lite extra. De värsta skräckscenerna i filmen var dock när Maggie Thatcher dyker upp på familjens tv-ruta. Där och då reste sig det lilla hår jag har kvar på huvudet.

Filmen ska ha ett extra plus för sina sunkiga miljöer och man har verkligen lyckats väl med att skapa en 70-tals stämning i detaljerna. Skådisarna är bra även den stiffe Patrick Wilson och filmen klart sevärd. Det som drar ned mitt betyg lite är att filmen är alldeles för lång och har alltför många transportsträckor där jag bara sitter och väntar på att storyn ska få fortsätta. Filmen blir också lite väl smetig vid några tillfällen, något som nästan alltid skapar en viss aversion hos mig men på det hela är The Conjuring 2 en bra skräckis.

Ett stort lyft för filmen var den underbara biopubliken som till stor del bestod av yngre tjejer. De vrålade och skrek av skräck filmen igenom. Kommentarer for genom luften som ”nä nu blundar jag”, ”hjälp”. Man kan kanske tycka att det ska vara tyst på bio men i det här fallet lyfte verkligen publiken filmen. Action Lunkan var till en början tveksam men han var riktigt nöjd och ger filmen 7+. Jag ger den 7-.

Regi: James Wan

Betyg: 7/10

X-men: Apocalypse (2016 USA)

cf7kkqeuuaeqameI den sjätte filmen om mutanternas öden och äventyr är det dags att möta En Sabah Nur eller Apocalypse som han kallas för i enkelhetens namn. Han är (troligen) världens första mutant och är en si så där 10 000 år gammal. Apocalypse har legat i dvala men väcks upp och sätter igång med att leva upp till sitt namn. Han samlar ihop fyra kraftfulla mutanter och tillsammans börjar de göra sitt bästa för att förinta världen. De enda som står i hans väg är Professor Xavier och hans X-men.

Filmen är ett lyft från förra filmen som var lite halvtrist. Det är lite mer fart och fläkt, lite mindre snack och desto mer verkstad i denna film. Jag skulle tro att om man gillar superhjältefilmer så blir man inte besviken. Däremot är det nog bra att ha sett tidigare filmer i serien annars är man nog ganska lost när det gäller att begripa hur allt hänger ihop. Det introduceras även ett antal nya mutanter i filmen och man har lyckats väl med det nya gänget. Däremot börjar det bli lite tjatigt nu med Raven, Magneto och Professor X. De pladdrar på om samma moraliska frågor och vacklar än hit och än dit i sina moraliska ställningstaganden. Det var tjatigt redan i första filmen. Både Raven och Magneto skulle må gott av att ta en liten paus från franchisen.

Precis som vårens andra två superhjältefilmer är X-men: Apocalypse en lång film , ca 2.5 timmar, och jag tycker nog att regissören Singer ibland drar ut på sina scener lite väl långt, ett och annat klipp hade inte skadat. Ett plus var däremot att man äntligen fick sig en rejäl fight mellan mutanter något jag hade hoppats på redan i förra filmen.

Det som är lite synd är att regissören inte tar tillvara på att filmen utspelas under 80-talet, något man f.ö även slarvade bort även i Days of future past som utspelas 1973. Inga axelvaddar, hockeyfrillor eller fluffiga frisyrer. Den enda tidmarkören är ett porträtt på Ronald Reagan. När vi är inne på det här med tid är det också intressant att konstatera att mutanterna inte verkar åldras. Havok torde vara minst 35 år och Quicksilver kring 30 men de är lika fina och fräscha tonåringar som de var 1963 resp. 1973. Märkligt.

Min sista observation rör mutanten Psylockes outfit. Jag undrar om valet av dräkt gjorts för att hon i stridens hetta ”ofrivilligt” ska exponera vissa kroppsdelar för distrahera sina motståndare. Detta är en tanke jag burit på i många år då hon i serien är än mer lättklädd. Vore inte en sport-bh ett mer praktiskt klädval?

686782-psylocke00x_men__apocalypse_character_poster_by_sachso74-d9xnovy

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa summarum så är X-men: Apocalypse klart sevärd och sitt för all del kvar tills  eftertexterna rullat klart då det avslöjas vem som troligen blir nästa motståndare. Personligen hade jag hoppats på The Hellfire club men då idioten till manusförfattare tagit kål på både Sebastian Shaw och Emma Frost lär inte detta hända.

FLMR & Fiffi har också sett filmen.

Regi: Brian Singer

Betyg: 7/10

 

Paranormal activity 5 (2015 USA)

Paranormal_Activity_The_ghost_dimension_PosterEn familj flyttar in i ett hus och man hittar en låda med en videokamera och massa kassetter. Kassetterna innehåller filmer på okänt folk. Vi arma satar som nu tragglat oss igenom de tidigare filmerna i denna evighetsserie (känns det som) känner naturligtvis igen personerna på bandet då det var de som var med om spökerierna i förra filmen. Naturligtvis börjar det spöka och naturligtvis får familjefadern (konstigt att det aldrig är mammorna) en ide att sätta upp kameror i hela huset för att dokumentera fenomenen.

Har man som jag varit dum nog att se de övriga filmerna vet vi hur det går och däri ligger dessa filmers problem: De är alltför lika. Det blir inte ens spännande eller rysligt. Jag vet att det kommer dyka upp ett  medium/präst som ska utföra någon rit för att fördriva demonen och jag vet att riten kommer att misslyckas. Inte av den anledningen att riten utförs fel eller att någon gör ett misstag utan därför att riter av detta slag alltid misslyckas så man kan ha lite skrik och gapande i slutet. Sedan är det dags att invänta nästa del i serien som får premiär lagom till nästa höst. En del innovativa spökerier är med i filmen men jag är numera ordentligt trött på konceptet. Or-dent-ligt trött.

Regi: Gregory Plotkin

Betyg: 2/10

The Expendables 3 (2014 USA)

14063750861När jag först läste om The Expendables någon kring 2009/2010 var jag exalterad. Intrycket jag fick var att filmen skulle handla om avdankade legoknektar som satsade allt på ett sista uppdrag. Jag trodde det skulle bli en allvarsam film som skulle kännas i magtrakten och iden att bygga ensemblen på äldre actionhjältar verkade vara något av ett genidrag. Nu blev resultatet något helt annat,  jag och Sly tänkte nog inte riktigt i samma banor.

Den tredje filmen följer samma hjulspår som tidigare filmer. Denna gång ska Sly och hans gäng fånga in en f.d medlem i gänget som sadlat om till vapenhandlare. Det mesta är sig likt och det finns ett och annat som jag förundras över. Trots att The Expendables är vuxna män kan de inte föra en normal konversation. Istället för att be om att få låna en kniv hotar man med att skära upp magen på knivens ägare om han inte lånar ut den. Alla samtal måste avslutas med en high five eller någon form av knuff mot samtalspartnern och man måste på något vis kasta in en skojfrisk förolämpning med den man talar med. Tanken är nog att vi tittare ska tycka detta sällskap är jättetuffa men de ger istället sorgligt nog ett intryck av att vara mentalt handikappade.

Vidare så är namnet The Expendables ganska missvisande då ingen verkar kunna dö i denna filmserie. Det skjuts och exploderar, ok en i teamet blir skadad vilket sätter Sly i sådan chock att han upplöser sitt gamla team och sätter ihop ett nytt. Märk väl skadad inte död. Actionscenerna rullar på i en oändlighet och då man vet att The Expendables inte är ”expendable” går det alldeles utmärkt att gå och fylla på kaffekoppen utan att pausa filmen, inget av vikt har hänt när man återvänder till soffan.

Avslutningsvis innehåller filmen så många ologiska manuskrumbukter att tom jag som inte brukar bry mig om sådant reagerar. Å andra sidan vad hade jag egentligen väntat mig? Jag hade redan sett de två tidigare filmerna så jag satt med facit i hand. Slutsatsen blir nog att det är jag som är mest korkad i sammanhanget.

Regi: Patrick Hughes

Betyg: 2/10

I spit on your grave III (2015 USA)

ISpit3DVDI den tredje installationen av denna rape & revenge serie återser vi Jennifer som spelade huvudrollen i första filmen. Hon är förståeligt en skör kvinna som balanserar på sammanbrottets gräns. Hon skyr kontakt med karlar och drabbas av ständigt av verklighetstrogna hallucinationer/drömmar. Jennifers terapeut föreslår att hon ska gå med i en grupp för våldtäktsoffer där hon kan dela med sig av sin trauman. I gruppen blir hon kompis med Marla som bearbetar sin ångest på ett lite mer expressivt vis. Det ena leder till det andra och man skulle nog kunna beskriva filmen som I spit on your grave goes Death wish.

Jag är lite ambivalent efter att jag sett den här filmen. Filmmakarna ska ha heder för att de försökt att utveckla sin historia och rollfigur. Det hade varit enkelt att göra samma story en tredje gång men nu har man faktiskt ansträngt sig lite vilket känns bra. Mindre bra är att storyn inte är speciellt engagerande och den är lite tempofattig t.om lite småtrist trots en hel del grafiskt våld och försök till klurigheter i manus. Jag hade dock kunnat köpa detta om det inte var som så att skådisarna (Sarah Butler som spelar Jennifer undantagen) varit så erbarmligt dåliga. De är helt enkelt dåligt skriva och blir karikatyrer på sina rollfigurer. Nu kanske man inte ska kräva alltför mycket i området personförteckning av en film i denna genre men lite mer vill jag allt ha för att åtminstone kunna bygga upp ett uns av engagemang i en genre som jag vanligtvis brukar uppskatta.

Vad Fiffi tycker om filmen kan ni läsa här.

Regi: R.D. Braunstein

Betyg: 3/10

Terminator: Genisys (2015 USA)

Terminator-Genisys-poster-finalSå var det dags än en gång för en film om de ondsinta robotarna från framtiden. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla den här filmen för med det känns som en uppföljarremakreboot eller något i den stilen. Den går i korthet ut på att i framtiden har maskinerna förslavat mänskligheten men under ledaren John Connor startas ett uppror och man lyckas störta förtryckarna. I en sista desperat gest skickar maskinerna en robot bakåt i tiden till 1984 för att döda Connors mor Sarah och därmed kväva upproret i sin linda. Connor skickar i sin tur sin närmaste man Kyle Reese tillbaka till 1984 för rädda Sarah och döda roboten. Nu visar sig uppdraget inte bli så enkelt då det involverar fler robotar och tidresor än vad åtminstone jag kunde ana.

Jag får inte ihop logiken i Terminator: Genisys, kanske är jag trög, kanske har hjärnan hamnat i semestermode. Hur som helst bryr jag mig inte så värst mycket om dessa icke-logiska petitesser. Filmen rullar på och allt eftersom tidsresor olika robotmodeller staplas på hög tänker jag tyst för mig själv ”om ni säger så….ok”. Jag köper det mesta och känner att jag inte orkar bry mig speciellt mycket över logiken.

Filmen är välgjord och håller god fart. Det är inga döda punkter utan det sprängs, skjuts,slåss och springs större delen av tiden. Arnold Schwarzenegger och Emilia Clarke som spelar Terminatorn respektive Sarah Connor funkar bra i sina roller. Vilken sten de hittade Jai Courtney som spelar Kyle Reese under vet jag emellertid inte. Jag undrar lite över vad det var som fick filmens producenter att välja denne gråsugga till skådis. Det är ett större bekymmer för mig än filmens logik.

Filmerna om Terminatorn hade nog bränt allt krut iom den andra filmen av Cameron. Troligen är jag lite bortskämd på effekter och wow-upplevelser i dagens cgi-klimat. Det ska till mycket för att jag ska höja mina ögonbryn numera, åtminstone om man talar om filmer inom den här genren. Men för en stunds action och förströelse duger filmen och jag lär nog se om Terminator: Genisys men troligen senare än förr.

Regi: Alan Taylor

Betyg: 5/10

Scream & Scream 2 (1996, 1997 USA)

210509.1020.AOm man gillar skräckfilm torde dessa  filmer av Wes Craven vara bekanta. Den lilla staden Woodsboro skakas av ett bestialiskt mord som snart följs av flera. Det verkar som att den unga tjejen Sidney Prescott är utsedd av mördaren till nästa offer. Kan det månne finnas ett samband mellan mordet på Sidneys mamma som skedde ett år tidigare och de nya dåden? Om så är fallet, är den som dömdes för det mordet oskyldig?

När den här filmen kom tjatade alla om att filmen var sååååå nyskapande. Ptja jag vet inte. Skillnaden var nog mest att Scream var mer välproducerad med bättre skådisar än vad man är van vid inom genren samt att filmen innehåller en hel del metainslag. Just det sistnämnda är något kritiker verkar gå igång på (andra saker kritiker verkar gå igång på är om filmer har musik från 60 och 70 talen samt om det är film som handlar om filmvärlden) för mig gör det vare sig till eller från. Det kan ibland vara en rolig extrakrydda men ibland slår det över och blir bara tramsigt.

Scream har en skön stämning och är som sagt välgjord. Däremot är den inte så värst spännande bortsett från öppningsscenen som är brilljant och upplösningen är faktiskt inte speciellt bra: Nog för att en mördare får vara galen och korkad men någon måtta får det lov att vara.

Scream gjorde succé och naturligtvis kom det en uppföljare. Sidney har nu börjat på Scream_2college. När filmen Stab som baseras på morden i Woodsboro har premiär börjar någon ta folk av daga och än en gång verkar Sidney vara den slutgiltiga måltavlan.

Scream 2 är snäppet bättre än föregångaren. Dels har filmen högre tempo och  är mer spännande. Upplösningen är iofs larvig men mindre fjantig än i Scream. Skådisar och produktion håller hög klass den enda jag inte är så förtjust i är Jerry O’Connell som spelar Sidneys pojkvän Derek, han påminner mest om en bit kött. Jag gillar också man behållit en del karaktärer från föregångaren och utvecklat dessa.

Har man inte sett filmerna är de värda att se men som rena skräckfilmer är de en aning överskattade och så nyskapande som så många hävdar att de är håller jag inte med om. Det finns även två delar till men de är inte speciellt sevärda – tycker jag.

Regi: Wes Craven

Betyg: Scream:  6/10, Scream 2:  7/10