Jaws: The Revenge

När det gäller skräckfilmer och speciellt sub-genren farliga djur i vattnet är jag en väldigt förlåtande filmkonsument. Jag kan acceptera dinosharks som ändrar storlek under filmens gång, jag kan köpa pirayor som tuggar i sig mer silikon än kött, jag sitter i tv-soffan och tittar (visserligen en aning konfunderad) på hajar som plaskar runt pigga som mörtar i sötvatten.

Men även jag har en gräns och den drar jag vid Jaws:The Revenge. Kanske skulle man kunna tro att filmen handlar om den hajdrabbade familjen Brody från de tidigare Jaws filmerna som nu tröttat på dessa mordiska fiskar och drar ut på en hämndturne för att döda hajar. Om det blivit en bra film vet jag inte men den hade åtminstone haft ett mindre korkat upplägg än den här filmen som handlar om en haj som förföljer familjen Brody. Varför hajen är hämndlysten är oklart och hur den hittar och spårar upp familjen Brody går bortom mitt förstånd. Jag har sett mycket korkat i mina dagar men Jaws:The Revenge tar priset. Mitt i allt elände finner man till på köpet Michael Caine. Hur han lurades att delta i spektaklet vet jag inte men om pengarna är de rätta kanske man inte är så noga med sin konstärliga integritet. Att jag borde lyssnat på mina bloggvänners varnade ord torde vid det här laget vara ganska overflödigt att påpeka. Men lyssna åtminstone på mig ni lyckliga som inte sett den här filmen och låt eländet falla i glömska. Tyvärr har jag inte lägre betyg än ett att sätta.

Regi: Joseph Sargent

betyg 1/10

3 X Skräck

Full fart på jobbet med utvecklingssamtal och annat gör att det får bli lite kortare texter idag. Jag väljer att beta av tre skräckfilmer efter ”tripp trapp trull principen”. Den första är riktigt bra, sedan blir det knappt godkänt för att avslutningsvis konstatera att jag aldrig kommer att lära mig.

Haute tension (2003 Frankrike)

Två studiekamrater Marie och Alexia ska tillbringa lovet hos Alexias föräldrar som bor på landsbygden. På natten bryter sig en man in i huset slaktar hela familjen och kidnappar Alexia. Då förövaren missat att familjen haft en gäst klarar sig Marie och hon följer efter mördaren i hopp om att kunna befria sin kamrat.

Minns än när jag såg den här filmen som går under namnen Switchblade romance, High tension eller Haute tension. De första två tredjedelarna satt jag som fastnaglad i soffan och glömde av och till bort att andas. Alexandre Ajas film är olidligt spännande och håller ett högt tempo. En del stör sig på att storyn verkar vara knyckt från en av Koontz få läsvärda böcker Intensity. Andra stör sig på tvisten i filmen. Det förstnämnda bryr jag mig inte nämnvärt om och filmens tvist är väl i ärlighetens namn sisådär men jag har inga större problem med den . Däremot är det är en otroligt spännande film som kanske inte direkt passar personer med känsliga nerver.

Regi:Alexandre Aja

Betyg: 9/10

Stay alive (2006 USA)

Här har vi en ganska orginell film i både ide´och utförande som tyvärr faller på mållinjen. När Hutch finner sina vänner mördade pekar allt mot ett dataspel de nyligen spelat. Det visar sig att om man spelar spelet drabbas man av en förbannelse. Dör du i spelet  dör du i verklga livet. Av misstag spelar Hutch och hans kompisar spelet och det blir en kamp mot klockan för att bryta förbannelsen.

Ungefär samma grundstory som i The Ring men byt ut videokassetter mot dödliga dataspel så får vi Stay alive. Jag fann filmen ganska intressant och trots att man knyckt friskt från nämnda The Ring förhållandevis orginell. Tyvärr blir berättelsen allt mer korkad och (om man nu inom skräckfillsgenren kan påpeka detta) osannolik. Det blir irriterande dumt mot slutet men fram tills dess var filmen helt ok och övergångarna mellan vår värld och dataspelet fungerar över förväntan.

Regi: William Brent Bell

Betyg: 4/10

Jaws 3 (1983 USA)

Slutligen har vi den här gåtan till till film. En gåta så till vida varför jag envisas med att kasta bort min tid på filmer som jag vet är ren dynga. En förklaring är att filmer om farliga djur under vatten har en lockelse på mig som jag har svårt att motstå.

Mike Brody (sonen till polischefen i del ett och två i filmserien) arbetar på en gigantisk vattenpark i Florida. Dagen innan öppnadet av parken smiter en jättelik vithaj in i anläggningen och börjar glufsa i sig folk. Filmens stora problem är de underpresterande skådisarna, bla Dennis Quaid, Lea Thomson och Louis Gossett Jr som iofs har ett fruktansvärt dåligt manus att arbeta med. Effekterna i Jaws 3 är under all kritik, ja de är skrattretande dåliga. Nu har jag sett filmen i 2D och den är gjord i för att visas i 3D så det kan hända att filmen förlorat på övergången men det kan inte vara hela förklaringen. Jaws 3 är tråkig och jag sitter nästan och längtar efter Dinoshark och Megalodon så illa är det. Det som är mest skrämmande är att enligt ryktet ska 4:an vara än sämre. Nu sitter jag i fällan för visst måste jag se fyran för att se om det kan vara sant.

Regi: Joe Alves

Betyg: 1/10

Shark night 3D (2011 USA)

När en film har namnet Shark night borde den rimligtvis handla om nattliga attacker från hajar. Visst förekommer det hajar och visst är det mörkt men filmen borde kanske haft namnet Hillbilly night istället, för det hade varit mer passande.

En gäng hormonstinna ungdomar åker till en lantställe i södern för att festa, ha sex samt åka båt. Det sistnämda går bra då lantstället ligger på en ö. Det ungdomarna inte vet är att sjön numera är full med hajar av alla de sorter och slag: Vithaj, hammarhaj, makohaj, tjurhaj. En sak dessa arter har gemensamt är att de har en förkärlek till folk i vatten och mycket snart får ungdomarna annat att tänka på än sprit och sex. Det tidigare så glada sällskapet kommer också snart bli varse att de fulaste fiskarna inte alltid simmar i vattnet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga efter att ha sett filmen. Jag är MYCKET svag för genren ”hemska djur i vatten” och betar gladligen igenom filmer som Megalodon och Dinoshark men Shark night var i ärlighetens namn ganska trist. Man lyckas inte få till den där ”akta dig för vattnet känslan” (något som tidigare nämnda filmer mot alla odds lyckades ge mig), det kan bero på att filmens skurkar är mänskliga och att fokus förskjuts från hajar till folk med dåliga tänder och skitiga kläder. Filmen blir helt enkelt aldrig rikitgt spännande. Däremot blir den aldrig tråkig men lite mer hajar vill jag allt ha om filmen bär namnet Shark night. En annan yttepytte liten detalj är att sist jag kollade var hajar saltvattensfiskar i.o.f.s klarar sig tjurhajar i bräcktvatten men vit och hammarhaj? Icke! Men det var bara en liten detalj som man kanske inte ska bry sig om i filmer av det här slaget. Jag får sätta mitt hopp till Piranha 3DD och Bait.

Betyg: 4/10

Alligator ( 1980 USA )

På sista tiden har det varit mycket vattenplaskande här på bloggen. Det kan jag tacka (?) Fiffi för då hon tipsar om otrevliga djur under och i vattnet varje onsdag. Den här gången blir det 80-tals skräckisen Alligator som faktiskt har författats av John ( Lone Star ) Sayles. När jag kollade upp hans manusförfattande visade det sig att han även skrivit Piranha.

 Ett skumt läkemedelsföretag släpper ut tillväxthormon i Chicagos kloaker. Reslutatet av detta miljöbrott blir att en Alligator som bor i kloakerna börjar växa till en storlek som definitivt skulle platsa i Guiness rekordbok.  Polisen får snart problem med avslitna armar och ben som ploppar upp lite varstans i stan. Filmens hjälte, polisen David slår sig ihop med en kvinnlig expert på kräldjur för att oskadliggöra monstret.

David verkar vara mer bekymrad över sitt tunna hår än att en jättealligator härjar i staden då han kommenterar sitt hårfäste i tid och otid under filmens gång. Det finns en hel del andra knepiga saker i filmen men det ska man kanske inte hänga upp sig på. Då man väl bestämt sig för att se en film som behandlar ämnet alligatorer i kloaker har man nog  passerat ett flertal kvalitetsgränser och ska kanske inte fundera så mycket på skådisar, repliker andra petitesser. 

Till min stora förvåning och förtjusning är filmen  faktiskt helt ok, ja tråkig blir den då inte. Monstret är ganska välgjort speciellt med tanke på att filmen är trettio år gammal, jag har sett värre exempel som ligger avsevärt närmare i tiden när det gäller kackiga monster. Alligator är en ganska rapp och underhållande B-film som duger mer än väl om man nu är på humöret att se folk bli slitna i bitar.

Regi: Lewis Teague

Betyg: 5/10

Sharktopus ( 2010 USA )

Förra veckan såg jag Dinoshark och nu kom turen till Sharktopus. Som titeln antyder rör det sig om en varelse som är hälften haj och hälften bläckfisk. Monstret har skapats av en slem  vetenskapsman på uppdrag av millitären. Under en uppvisning av varelsens potential rymmer den och likt Dinoshark simmar till Mexiko. Jag misstänker att produktionsbolaget med Corman i spetsten lade inspelningsplatserna i Mexiko av två skäl; Dels är det troligtvis billigare att spela in film i Mexico, för det här är en billig film tro inget annat och dels ville man nog softa på kvällarna med billiga drinkar och mat.

Om Dinoshark var dålig finner jag faktiskt inte ord för Sharktopus. Där Dinoshark var en ganska illa utförd CGI varelse är Sharktopus ljusår sämre. Det intressanta är att även Sharktopus har samma förmåga som Dinoshark, nämligen att ändra storlek varefter att filmens manus kräver det. Det mest skrämmande i filmen är inte monstret utan de obeskrivbart dåliga skådisarna. Dinoshark hade kanske inte mycket oscarsmateriel att skryta med men här går skådespelarinsatserna bortom allt förstånd. Till en början är det faktiskt underhållande och nästan lite roligt men tillslut blir det en overkill av miserabla skådisar. Jag hade kanske väntat mig en ganska kass film men jag hade inte väntat mig att man medvetet försökte göra filmen så usel som möjligt för det är intrycket jag får. Därmed försvinner lite av känslan av att filmen åtminstone är gjord med hjärtat trots brister och fel.

Fiffi gillade filmen bättre.

Regi: Declan O’Brien.

Betyg 1/10

Dinoshark ( 2010 USA )

Fiffi kör ett ”läskiga djur under vatten” tema varje onsdag . Då jag har en fäbless för den genren följer jag efter likt en trogen hund. Jag ska inte klaga på att Dinoshark var usel för det anade jag redan innan jag började titta, jag får faktiskt skylla mig själv och har ingen som helst rätt att klaga för någon konsumentförvillelse rör det sig verkligen inte om. Redan filmens namn och Fiffis recension gav tillräckligt med hintar om vad det rörde sig om.  Däremot var historien om en upptinad dinosauriehaj som söker sig till varmare vatten i jakt på en matbit eller två inte så pjåkig eller låt mig få omformulera mig: Jag har sett värre.

Då jag hyser en skräck för sjöar ( gäddor och eventuella drunknade personer som av en händelse vill flyta upp till ytan efter tio år i vattnet precis när jag dyker i ) och hav ( listan blir lång här men det räcker med hajar ) älskar jag filmer där det rör sig om hemskheter i vatten. Gärna hajar men det mesta går bra. Det kan vara en anledning till att jag inte helt förkastar Dinoshark. När jag sitter och håller andan i soffan så fort någon hamnar i vattnet ( och det är avsevärt fler personer än i en film regisserad av Edward Blake ) kan inte filmen vara helt genomusel.

Det här är kanske inte en film för finsmakarna men den är åtminstone inte tråkig. Filmen väcker även en del tankar: Har ett bikiniföretag sponsrat filmen för det var länge sedan jag så så mycket folk springa runt i bikini och råkar man ha lkäder på sig ser man till att slita av dom. Min favorit fundering är dock killen som säger sig kunna skaffa lite sprängmedel ”då han har en kompis på millitärförläggningen”. En stund senare dyker han upp med ett raketgevär! Applicera denna tankegång och händelseförlopp till verkligheten så märker man att manusförfattaren tagit en genväg eller två för att få mer flyt i historien. Fast i verkligheten finns den väl inga Dinosharks som f.ö verkar ha en förmåga att variera i storlek beroende på vad den ska göra?

Regi: Kevin O’Neill

Betyg: 3/10

The Reef ( 2010 Australien )

Jag är en ganska duktig simmare, dyker och tumlar runt i vattnet kanske mer lik en valross än en delfin men likväl är jag duktig. Duktig i simbassäng vill jag tillägga för jag skulle ALDRIG plaska runt i saltvatten och än mindre göra som huvudpersonerna i The Reef simma två mil in till land.

Fem personer ger sig ut på en nöjestur kring det Stora Barriärrevet, ett område som är naturskönt vackert och fullt, är jag övertygad om, med hajar som bara väntar på att sätta tänderna i folk. Båten kapsejsar och de fem har i stort sett bara ett val, simma i land. Jag nämnde hajar tidigare och det är precis vad sällskapet kommer att stöta på.

Filmen är en variant på Open Water men där den filmen var en ganska trist och långdragen historia är The Reef en spännande film där jag sitter och kikar mellan fingrarna och det var länge sedan jag gjorde det pga spänning. Med ganska enkla effekter t.ex  filma de simmande underifrån, kameran i nivå med vattenytan lyckas regissören hålla intresset upp tills helvetet bryter loss. Det är ingen Edward Norton eller Julianne Moore som plaskar i vattnet men de, för mig, okända skådespelarna lyckas förmedla ångesten och skräcken i vattnet mer än väl.

Betyget på The Reef kanske är lite väl högt men jag är svag för filmer med hemska djur i vatten, lägg sedan till min ångest för öppet vatten och mina kriterier för en bra skräckthriller har fyllts mer än väl. The Reef är en effektiv och välgjord B-film och jag kommer definitivt  inte att bada på djupt vatten i sommar. Gäddor kan också bli ganska stora.

Regi: Andrew Traucki

Betyg: 8/10

Piranha 3D ( 2010 USA )

Ett jordskalv öppnar upp en undervattensjö som varit isolerad i miljoner år. Ut ur den underjordiska sjön strömmar det tusentals förhistoriska och mycket  hungriga  pirajor. Tajmingen för de hungriga fiskarna  kunde inte vara bättre då skollovet precis startat och vattnet är fyllt med glada och fulla ungdomar.

Jag är nog lite trög till sinnes så här framåt höstkanten. Det tar ungefär halva filmen innan jag inser hur regissören Aja resonerat. Han har ett manus som i stort sett är omöjligt att förvandla till en bra film, vilket redan orginalet bevisade. Han har ställts inför två val: Göra det bästa av situationen och producera en halvtaskig skräckis eller bara ösa på för fullt med alla skräckfilmsklicheer han kan komma på. Aja valde det senare alternativet, och det tackar jag för.

Filmens första halva är en orgie i stringbikinis, uringningar, silikonbröst och Belgian Blue killar. Det känns lite som de där usla showerna som gick på MTV i början av 90-talet där ungdomar klädde sig sexigt och dansade utmanande till kass musik. I och för sig är någon show på MTV bra?

Stadens förståndiga polis spelas av Elisabeth Shue och Ving Rhames är Vice Sheriff. De gör vad som krävs enligt manus även om jag velat sett mer av Rhames, vilken röst den mannen har!  Lite cameos av Eli Roth, Christopher Lloyd och Richard Dreyfuss kan man också glädjas åt. Resten av skådespelarna har inte direkt fått sina roller pga av sina skådespelartalanger om ni förstår mig rätt.

Filmen riktiga lyft sker när fiskarna attackerar festen maken till blodbad och ”over the top” våld har jag sällan skådat. Båtmotorer, rullande huvuden, krossade och kluvna kroppar samt tuggande pirajor i en salig röra.Här är Aja i högform men det är så överdrivet att det blir underhållande.

Piranha är absolut ingen stor filmkonst men på sitt eget lilla speciella sätt är den faktiskt ganska underhållande. Filmen mottogs relativt väl i USA även om den halvfloppade men det är snack om en uppföljare.

Regi: Alexandre Aja

Betyg: 6/10

Imorgon blir det flygskräck

Megalodon ( 2002 USA )

 En kvinnlig reporter besöker en oljeplattform i Arktis för att göra ett repotage om miljöförstöring i den känsliga miljön. Lagom till hennes ankomst upptäcks en stor undervattensgrotta som varit isolerad i miljontals år. Ut ur grottan kommer en Megalodon och börjar attackera utbåtar och plattformen?!  För de som inte vet vad en Megalodon är så är det kort och gott en djävligt stor haj som dog ut kring förra istiden och numera innehar huvudrollen i riktigt usla filmer.

Det här var en riktig skitfilm. Jag gillar monsterfilmer och speciellt när det rör sig om otrevligheter under vattnet och har under årens gång betat av hajar i allsköns former, krokodiler, bläckfiskar och andra verkliga och påhittade varelser men den här filmen toppar lätt listan på usla filmer i denna genre. Det finns ingenting som är bra, filmen är tråkig, dialogen riktigt usel och var skådespelarna hittades vet jag inte, birollsträsket kanske, sist men inte minst är effekterna så otroligt dåliga att plastmodeller hade varit trovärdigare än usel CGI. Undvik!

Regi: Pat Corbitt

Skådespelare: Leighanne Littrell, Al Sapienza

Betyg: 1/10

Primeval ( 2007 usa )

En reporter får i uppdrag att åka till Burundi för att fånga en jättelik krokodil. Reportern är inte speciellt pigg på uppdraget då det är inbördeskrig i landet samt att krokodiljakt ingår inte direkt i arbetsbeskrivningen när det gäller journalist yrket. Väl i Burundi visar det sig att krokodilen inte är speciellt lättfångad samt att man ofrivilligt hamnar i konflikt med en lokal krigsherre.

På pappret är detta en riktigt underhållande film och den hade nog blivit bättre om det varit mer kompetenta personer som varit inblandade. Nu får vi en film med halvtaskiga skådisar, ett veligt manus  där regissören verkar ha svårt att veta vilken sorts film han vill göra: skräck?, drama?, thriller? Filmen står och stampar och vill inte riktigt komma igång, synd för stora krokodiler är alltid underhållande.

Regi: Michael Kateman

Skådespelare: Dominic Purcel, Brooke Langton

Betyg: 3/10

Piranha (1978 usa)

Den amerikanska armen har ett avdankat projekt: Nämligen muterade pirajor som skulle använts i vietnamkriget. En olyckshändelse leder till att de hungriga fiskarna hamnar i en flod och börjar äta allt de kommer åt.

Filmen är en plåga att se. Det pendlar mellan tråkig skräck och usel komedi. Jag vet att förutsättningarna  inte är de bästa då det är en B-film som är en rip-off av Jaws och att den famöse Corman som står som producent så förväntningarna ska sättas lågt men likt väl är det riktigt uselt. Det som är mest skräckinjangande är att i dagarna kommer remaken på filmen men sämre än orginalet kan det bara inte bli.

Regi: Joe Dante

Skådespelare: Bradford Dillman, Heather Menzies

Betyg: 2/10

Rogue (2007 australien)

Under en turistur på en flod attackeras sällskapet av en gigantisk krokodil. Turisterna blir strandsatta på en liten ö. Då tidvattnet stiger sakta men säkert gäller det att ta sig från ön innan de alla blir krokodilmat. Problemet är bara hur.

En ganska rak och okomplicerad djurskräckis av regissören bakom den mycket obehagliga ”Wolf Creek”. Bitvis riktigt spännande men regissören kunde nog ha fått ut mer av miljö och manus och gjort filmen än mer rafflande. Krokodilen är helt ok annars brukar filmer av det här slaget självdö när man får se monstret. En perfekt film att se en regnig eftermiddag.

Regi: Greg Mclean

Skådespelare: Sam Worthington, Rada Mitchell

Betyg: 7/10