The Cabin in the woods (2011 USA)

Som jag har väntat. Det var ett par år sedan som jag hörde talas om den här filmen på nätet. Vad jag förstått så spelades filmen in redan under 2009 men filmbolaget ville lansera den i 3D något som skaparna Wheddon & Goddard satte sig emot och releasen drog ut på tiden. När den äntligen kom till Sverige vad hände då? Få kopior endast till de stora städerna. Turligt nog kom The Cabin in the woods till slut till lilla Karlstad och det tackar jag för.

The Cabin in the woods är en skräckfilm med både hjärna och hjärta. Filmen har ett intelligent manus men det är inte för smart för sitt eget bästa.Med det menar jag att filmen slår inte knut på sig själv eller blir onödigt svårförståelig. Om man vill kan man sitta filmen igenom och nicka gillande åt hur filmskaparna leker med genren och le åt alla ”blinkningar” som ges till andra skräckfilmer. Vill man, så kan man skita i allt detta och bara hänga med på färden och se ovanligt bra skräckis.

Filmen hyser även ett gäng riktigt bra skådisar. Det är inte det vanliga ensemblen som man brukar hitta i filmer av det här slaget. Dvs ”Vi tar den billigaste skådisen som går med på att visa brösten”.  Det är kanske inte några stora namn men de kan sitt yrke och att få se Richard Jenkins (Stepbrothers) och Bradley Whitford (The West wing) är alltid trevligt.

Ju mindre jag berättar om handlingen desto bättre då berättelsen vinner på att man vet så lite som möjligt. Men om man sin skräck är det relativt lätt att räkna ut hur det hela hänger ihop. Det märks att Wheddon & Goddard gjort filmen för att de tror på sitt projekt och vill skapa något och inte bara gör en film för att tjäna stålar.Deras berättarglädje sprider sig till mig som tittare och det var länge sedan jag (vet att det låter konstigt) hade så trevligt när jag såg en skräckfilm.

Nu kanske någon undrar varför filmen inte får högsta betyg? Jag blev inte speciellt uppskrämd jag saknade den där känslan av isande skräck i magen. Men låt inte det avskräcka er för The Cabin in the woods är både intressant, spännande och rolig  bara inte speciellt skrämmande.

Andra men liknande åsikter om filmen: Henke, Jessica och Vrångmannen.

Regi: Drew Goddard

betyg: 9/10

3 x skräck

Rabies (2011 Israel)

Rabies är något så ovanligt som en israelisk skräckkomedi. Jag tror också att det är den första israelsiska film som jag sett och trots en och annan invändning så fick jag mersmak. Ett grupp ungdomar är på väg för att spela tennis när en blodig kille rusar ut ur skogen. Han hävdar att hans syster fastnat i en fälla och han behöver hjälp. Killarna följer med in i vildmarken och innan filmen slutat kryllar skogen av lik i den här lite vridna berättelsen.

Rabies är gjord med ett gott humör och regissörerna Keshales & Papushado tar verkligen ut svängarna, något som både är till filmens för och nackdel. Då berättelsen är helt skruvad har jag svårt att engagera mig i personerna och ta handlingen på allvar men samtidigt gör detta att historien vrider och vänder på sig hela tiden och jag kan aldrig riktigt veta vad som ska komma härnäst. En oförutsägbar och smårolig berättelse som kanske inte är speciellt spännande men ganska underhållande. Varför filmen heter Rabies vet jag inte, kanske syftar man på den galna storyn?

Regi: Aharon Keshales, Navot Papushado

Betyg: 6/10

Paranormal activity 3 (2011 USA)

Har man sett ettan och tvåan vet jag egentligen inte varför man ska se den här. Det som är lite ovanligt med triologin Paranormal activity är att historien berättas baklänges. Följdaktligen är det de två systrarnas barndom som nu presenteras i den förhoppningsvis sista av filmerna. Har man de tidigare filmerna vet man ganska väl vad som kommer att hända så eventuella spänningsmoment rörande storyn är som bortblåsta. Kvar finns det ett antal ”hoppa till i soffan” stunder men det räcker inte för att bygga en hel skräckis. Åtminstone inte för mig. Paranormal activity 3 är egentligen inte sämre eller bättre än de tidigare filmeerna men då man sett i stort sett samma story två gånger tidigare blir den tråkig och den orginalitet som präglade den första filmen är som bortblåst.

Regi: Henry Joost, Ariel Schulman

Betyg: 3/10

Night wolf ( 2011 Storbr ) 

Den här filmen har en befriande enkel handling. En familj som bor på ett gods blir attackerade av en varulv och storyn utvecklas till en katt och råtta lek där sällskapet gör allt för att överleva till soluppgången.

En enkel och spännande story som skulle kunna bli hur bra som helst. När jag såg Night wolf vandrade mina tankar bort till filmen Burning bright som har en liknande handling. Nu är  inte Night wolf  alls lika bra men klarar man av lite halvdana skådisar samt en av de sämsta varulvar jag sett på film är historien inte helt oäven. Man hade kunnat satsa på lite mer spännande situationer för av och till blir det mer pladder än jakt men som sagt en godkänd och småspännande varulvsfilm.

Regi: Jonathan Glendening

betyg 5/10

Söndagsblandning

Av och till (ganska ofta egentligen) händer det att man ser en film som inte är vare sig dålig eller speciellt bra. För att städa ur recensionsgarderoben har jag samlat ett gäng mer eller mindre bra filmer. Gemensamt för de alla är att de duger ganska bra en halvseg söndag då man inte vill engagera hjärnan för mycket. Jag kan dock inte avhålla mig ifrån att avsluta med en riktig stinkare.

Johnny English reborn: Jag vet att jag har sett den första filmen om den misslyckade agenten men jag minns inte ett dyft av berättelsen. Atkinson snubblar vidare i samma fotspår som tidigare. Det är inte bra men jag skrattar till några gånger vilket gör att filmen åtminstone är ok att spendera lite tid på. Både Rosamund Pike och Gillian Andersson dyker upp i filmen och om man som jag tycker de är ganska bra skådisar som visar sig för sällan på den vita duken är åtminstone det ett plus. I brist på bättre komedier duger den här filmen trots att man räknar ut skämten en bra stund innan de levereras. Det är ganska sorgligt  att Rowan Atkinson inte har utvecklat sin komiska ådra efter Mr.Bean.

Betyg: 4/10

Jägarna 2: Rolf Lassgård är i Norrland och repriserar sin roll som den buttre polisen Erik Bäckström från filmen med samma namn minus tvåan. Filmen har mig fast första timmen det är spännande att se hur Bäckström biter sig fast i fallet med den mördade flickan och vrider å vänder på alla ledtrådar. Peter Stormare och Annika Nordin spelar sina roller bra något man tyvärr inte kan säga om Eero Milonoff som spelar den lokala knarkaren Jari. En rejäl Åsa-Nisse varning där. Tyvärr tar den stela dialogen som är ack så vanlig i svensk film överhanden och jag känner att berättelsen draaaaaaaas ut i det oändliga med byten av gevär och provskjutningar. Duger dock om man är lite deckarsugen och tröttnat på Morden i Midsommer.

Betyg: 5/10

Wargames: Ett gäng paintball entusiaster finner att leken blivit till allvar då de jagas i skogen av tre f.d skogstokiga millitärer. Filmens stämning av hopplöshet och omänsklighet gör att jag kommer tänka på Eden lake men Wargames är en sämre film. Storyn får aldrig riktigt upp pulsen även om det blir lite småspännande mellan varven och jag känner inget för huvudpersonerna som är förvånansvärt karaktärslösa. Småspännande för stunden och om man gillar vildmarksskräck är Wargames en helt ok film.

Betyg: 5/10

Cowboys and aliens: Daniel Craig, Harrison Ford, Oliva Wilde, Sam Rockwell, Keith Carridine och Clancy Brown !!!  Miljoners miljoner i budget och Jon Favreau som regissör kan väl inte bli annat än succe? Filmen börjar bra och har en skön stämning. Den stämningen försvinner raskt trettio minuter in i filmen när de flygande tefaten uppenbarar sig. Resten av filmen är en oengagerande soppa som inte gör någon glad. Det skjuts springs och exploderar men det känns bara förvirrandet och trots alla effekter otroligt trist.

Betyg: 2/10

Wrong turn 4 (2011 USA)

På ett sjukhus som ligger placerat mitt ute i obygden konstaterar en läkare följande om några patienter: ”Aha”  ”De hör till den inavlade populationen från West Virginia”  Redan här skulle en förnuftig person stänga av dvd:n och syssla med något vettigare. Av ountgrundliga skäl fortsätter jag att slösa bort 90 minuter av mitt liv, något jag lär ångra på dödsbädden. Det kan möjligtvis bero på min svaghet för kombinationen av missbildade människor och naturskildringar. Egentligen behövs det ingen resume om vad filmen handlar om, det räcker med en blick på omslaget för att man ska förstå vad det handlar om. Naturligtvis rymmer patienterna dödar personalen och tar över hospitalet. Åren går och ett gäng pilska och korkade ungdomar på snöskotrar tar en ”wrong turn” , kommer till det till synes övergivna sjukhuset och slakten kan börja, men först efter de obligatoriska nakenscenerna. Hur dessa ungdomar kommit in på college är en gåta men å andra sidan bor de i ett land där Bush kunde bli president så egentligen är det inte så mycket att filosofera över. Jag kan dock torrt konstatera att filmens förövare gör genpolen en stor tjänst.

Den första filmen i den här serien är mycket bra t.om en av mina favoriter i genren. Film nummer två dög mycket tack vare en underhållande Henry Rollins i en av rollerna. Nummer tre var närapå obeskrivligt usel. Förvånansvärt nog är den fjärde installationen av den här serien inte så pjåkig. Den är åtminstone ganska underhållande i all sin stupiditet. Usla skådisar, cgi blod i massor, manus under all kritik men som sagt underhållande. Kanske var jag på rätt humör för att se korkade collegestudenter springa skrikande omkring i ett övergivet sjukhus. Kanske har jag sett så mycket dynga under årens gång att jag numera är tacksam för vad som bjuds eller så har jag utvecklat en så usel filmsmak att jag inte längre kan lita på mig själv. Hur som helst är Wrong turn 4 ett fall framåt i kvalite jämfört med trean.

Regi: Declan O’Brien

Betyg: 4/10

Yellow brick road (2010 USA)

Idag drar både jag och Fiffi till skogs vilket även befolkningen den lilla staden Friar gjorde 1940. Några dagar senare hittade man liken efter en del av invånarna ute i skogen, somliga hade frusit ihjäl andra hade mer eller mindre massakerats, resten av Friars befolkning var spårlöst försvunna. Händelsen tystades ned av myndigheterna men 2008 blev informationen om händelsen offentlig. Några personer beger sig ut i skogen för att försöka lösa mysteriet. Efter några dagar i skogen börjar sällskapet ana att allt inte står rätt till då kompasserna blir odugliga och det börjar bli svårt att egentligen veta var man befinner sig på kartan. Trots detta bestämmer sig gruppen för att fortsätta med sin undersökning av mysteriet. En dag hörs musik i skogen ackompanjerat med ångestfyllda skrik ………

Det här var en film jag verkligen gillade men det kanske inte är en film som passar alla. Räkna inte med att mysteriet blir löst utan berättelsen blir knepigare och märkligare ju längre in i skogen sällskapet rör sig och slutet, ja det påminner om något taget från Lost highway. Skräp tycker flera på nätet men jag gillade stämningen och den påtagliga känslan av fara som hela tiden ligger och lurar i granskogen. Filmens namn hintar om en del kopplingar till klassikern The Wizard of Oz och jag hittade både en och två kopplingar men en uppmärksammare tittare än jag hittar säkert fler.

Just slutet har irriterat en del men jag gillade möjligheten att få tolka det själv, det gjorde att filmen lever kvar en stund i sinnet. Om man lyssnar på extramaterialet ger regissören sin version av vad The Yellow brick road leder till. Efter jag hört den förklaringen föll många pusselbitar på plats, kanske en svaghet att man måste få filmen förklarad för sig via regissören men å andra sidan har jag inte begripit Donnie Darko fullt ut och den hör till mina favoritfilmer. Som sagt Yellow brick road kanske inte är en film för alla men definitivt en film för mig!

Regi:Jesse Holland, Andy Mitton

betyg 8/10

Friday the 13th III (1982 USA)

Jag har sett alla filmerna om Jason och hans mordiska mor både en och t.om två gånger. Trean hade jag bara sett en gång under mitten av 80-talet. När Joel skrev ett intressant inlägg om filmen blev jag lite sugen på att se om filmen.

Den tredje delen om Jason är mest känd för två saker: Filmen gjordes i 3D. Det är här Jason finner hockeymasken som blev hans signum (i första filmen är han inte med och i den andra delen springer han runt med en potatissäck på huvudet så visst är masken ett ansiktslyft).

Likt de flesta filmerna i den här serien, både tidigare och efterkommande delar, är det en grupp ungdomar som drar till skogs. I den här filmen bor i en stuga med en lada på tomten, en byggnad som är central för den fortsatta handlingen. Sällskapet består av det kåta paret, flickan som håller på sig, en rekorderlig kille, några haschrökare samt en jobbig kille som skämtar och är allmänt störig då han inte vet hur man beter sig bland folk. Jason håller naturligtvis till i ladan och betar av sällskapet med hjälp av div. lantbruksredskap tills det kvarstår en överlevande (gissa vem) som han jagar en stund i filmens final. Som extra krydda har man kastat in ett motorcykelgäng, eller ja, gäng och gäng (tre stycken) men de tas snabbt av daga av Jason i ladan.

Just denna lada är värd några meningar. Av någon underlig anledning drar ladan åt sig folk som flugor till socker. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är eller vilka aktiviteter man har, alla vägar leder till oundvikligen till denna lada där Jason väntar med sina lantbruksredskap. När man väl är i ladan tjoar man ”Hallå är det någon här?” innan man får något spetsigt, tungt eller liknade i kroppen. Det blir aningens tjatigt i längden.

Några 3D effekter hade jag av naturliga skäl inte i hemmet men man märker att filmmakarna försökt ge folk valuta för pengarna. Aldrig har jag väl sett så många krattskaft, basebollträn, och plankor filmas i närbild. Effekten är väl att de ska sticka ut ur duken, resultatet är så övertydligt att det blir skrattretande. Ungefär med fem minuters mellanrum dyker det upp en scen där något ska sticka ut ur rutan.

På det hela är filmen ren och skär dynga men ladan och 3D effekterna gör att filmen faktiskt blir ganska underhållande men speciellt ryslig är den verkligen inte. Egentligen skulle jag nog vilja kalla filmen en parodi på skräckfilmer då allt är så övertydligt och repetitivt i sitt upplägg. Då har jag inte nämnt discomusiken som inleder filmen redan då började jag skratta.

Regi: Steve Miner

Betyg: 4/10

3 X Skräck

Quarantine 2: Terminal (2011 USA)

2007 kom den spanska skräckisen REC, då amerikaner inte kan läsa undertexter gjordes det en remake 2008 som fick heta Quarantine. Då REC gick bra gjordes en uppföljare i Spanien REC 2  2009. I Usa gjorde man också en uppföljare till Quarantine men det är inte en remake av REC 2. Quarantine 2 har en helt annan handling och är inte filmad med handkamera. Krångligt? Jo det kan det bli ibland. Quarantine 2 utspelar sig på ett flygplan, när en av passagerarna blir sjuk och anfaller de andra resenärerna tvingas piloterna att nödlanda. Nere på marken upptäcker man att millitären har isolerat delar av flygplatsen och passagerarna är nu instängda tillsammans med de som smittats.

Roligt att man visat lite fantasi och prövat gå sin egen väg istället för att göra en ren remake. Filmen bygger på första berättelsen och den svarar på en del frågor som hängde i luften efter Quarantine. Det intressanta är att amerikanerna väljer en annan förklaring till smittan än spanjorerna och i det här fallet håller jag för en gångs skull på amerikanerna. Förklaringen till smittan som man fick i REC 2 kändes lite ansträngd.

Filmen? Lite småspännande till en början men man kunde gjort mer med berättelsen och speciellt miljön. Nu sitter passagerarna inspärrade i en gigantisk förrådshall, det hade varit mer effektfullt och visuellt underhållande om man manusmässigt fått passagerarna inspärrade i ankomsthallen. Kontrasten mellan de upplysta trevliga miljöerna och de blodtörstiga smittade hade blivit intressantare. Men som tittare får man åtminstone stifta bekantskap med ”zombie”råttor.

Regi: John Pogue

Betyg 4/10

Art of the devil (2004 Thailand)

En gift man begår ett stort misstag när han dumpar sin älskarinna och samtidigt passar på att förnedra henne. Kvinnan går till en lokal trollkarl och sätter en förbannelse på mannen och hela hans familj. Det är inte direkt någon stillsam förbannelse typ att man avlider i sömnen utan det är mer i stil med att spy upp ålar eller hosta fram rakblad m.a.o en ganska slaskig och grisig förbannelse. Berättelsen lyckas även att trycka in en tvist eller två mitt i allt slafset innan eftertexterna rullar.

Intressant ide´ men jag tror att jag fått mer ut av filmen om jag varit mer insatt i  buddistisk  och thailändsk folktro. Det är säkerligen ett och annat som rör folktro och traditioner som går över huvudet på mig. Tyvärr satsar filmen mer på äckel (ålar & rakblad) än spänning för jag tror att detta kunnat bli en ganska rafflande berättelse men spänningen försvinner bland allt slafs. Filmen har fått två uppföljare som jag naturligtvis kommer se vid tillfälle dum som jag är.

regi: Tanit Jitnukul

Betyg: 4/10

The Hills have eyes (2006 USA)

Ajas nyinspelning av Wes Cravens film med samma namn från 1977 är bra. Nu var det länge sedan jag såg orginalet så jag kan inte jämföra de två filmerna men det känns som att remaken är bättre om jag inte missminner mig helt. En familj med en pensionerad polis som agerar alfahanne har av en outgrundlig anledning beslutat sig att kuska över USA i en husbil. Tanken är att man ska få tid att umgås och ha trevligt men som väntat gror irriationen och konflikterna under ytan. Det brukar bli så när familjer utsätts för påtvingad trevlighet. Mitt öknen får man punktering och bilen går sönder. Det familjen inte vet är att just den här delen av öknen bebos av ättlingar till beoende som vägrade flytta när USA genomförde atombombstester. Givetvis har lokalinvånarna muterat till att bli onaturligt starka, missbildade och är kannibaler, buisness as usual. Familjen får naturligtvis kämpa för att överleva.

Aja förvaltar historien väl och filmen är mycket spännande. Det man lyckats bra med är kameraarbetet, som tittare kan jag aldrig riktigt slappna av då kameran ger intrycket att familjen hela tiden är övervakade. Kameran smyger sig fram bakom ryggen på folk, kryper mellan buskage och spanar fram över klippor, mycket effektfullt. Filmen har en nervig stämning som smittar av sig. Det blir inte heller bättre av att familjemedlemmarna mer eller mindre ogillar varandra, de är redan i konflikt innan konflikten startar s.a.s. Detta gör att jag som tittare redan har fått en känsla av olustighet redan innan kannibalmutanterna gör entre´.The Hills have eyes rekommenderas varmt till alla vänner av vildmarksskäckisar en mycket bra remake.

Regi: Andre Aja

Betyg 8/10

Reykjavik whale watching massacre ( 2009 Island )

En film med namnet Reykjavik whale watching massacre låter minsann som en helkväll för Filmitch.  Man har försökt att göra sin alldeles egen Isländska version av Texas chainssaw massacre. För att vara på den säkra sidan har man t.om kontrakterat Gunnar Hansen i en liten roll som kapten på en båt. För er som inte känner till Gunnar Hanssen så var det han som spelade Leatherface i motorsågsfilmen från 1970 talet. Detta är en ganska märklig soppa fulladdat med rasistiska inslag, konstiga repliker och överhuvudtaget en ganska förvirrande handling, det sistnämnda uppstår pga av alla logiska luckor som filmen är fullpepprad av. Ett gäng turister på Island far ut på en båttur för att titta på valar. Kaptenen förolyckas och besättningen lämnar av någon oklar anledning båten och turisterna åt sitt öde. Turisterna blir som tur upphämtade av några fiskare  men dessa visar sig nu ha övergått från val till människojakt då valjakten har förbjudits efter påtryckningar av USA (påstås det i filmen).

Jag kan någon enstaka gång köpa berättelser där vett och sans har kastats överbord för att man ska kunna presentera något snaskigt för tittarna men här drar jag gränsen. Jag inte köpa hur  korkade och konstiga repliker som helst. Nu blir det en del spoilers men jag kan faktiskt inte hålla mig. Till en japansk kvinna säger man: ”Kom ihåg att din pappa var kamikazepilot” detta räcker tydligen för att övertyga henne att göra en självmordsattack på de blodtörstiga fiskarna. En av turisterna är färgad vilket påpekas gång på gång i filmen. Valjägarna talar hela tiden om att de måste ta svartingen, han verkar vara huvudmålet i deras turistattack. Kvinnliga tyska medelålders turister konstaterar att ”såndana där (  färgade ) är bra att ha som toyboys tills de får uppehållstillstånd”. Jag får nästan intrycket av att regissören hyser ett visst agg mot färgade. Till detta kan läggas en  konstant full fransman som äger en flickplunta som han ständigt dricker ur utan att behöva fylla på. Ja så här fortsätter det till finalen med en anfallande späckhuggare. När eftertexterna rullar är  jag en aning själsligt utsliten. Tanken var kanske att filmen skulle framkalla skratt mellan harpunskjutningarna och spetsningarna av kroppar på båtshakar men jag skrattar inte alls. Jag blir nog mest lite sorgsen och beklämd och tänker att man nog kunde förvaltat 4 miljoner $ ( filmens kostnad enl IMDB ) aningen bättre.

Regi: Júlíus Kemp

Betyg: 1/10

Picnic at Hanging rock ( 1975 Australien )

Filmen börjar med att en grupp kvinnliga studenter förbereder sig för en utflykt i den australienska vildmarken. Korsetter knyts man tisslar och tasslar ordnar hattar och rättar till lockarna i håret. Väl framme trotsar några studenter lärarnas förbud och går på en egen upptäcksfärd i området. När det är dags för hemfärd visar det sig att tre studenter och en lärare  har spårlöst försvunnit.

Picknic at hanging rock är en helt fantastisk film, till en början. Fotot, tillsammans med musiken skapar en vacker och nästan förtrollad stämning när studenterna gör sig i ordning och far i väg på sin utflykt. När man anländer till Hanging Rock är det fortfarande vackert och fridfullt men naturen blir gradvis allt mer hotfull och när man som tittare får följa flickornas upptäcksfärd lyckas filmen väl förmedla en känsla av annalkande hot. Trots att egentligen ingenting händer är det mycket suggestivt och obehagligt.

Tyvärr tappar filmen den här känslan när den andra halvan av filmen tar vid och koncentrerar sig på sökandet efter studenterna. Jag tappar helt enkelt intresset för historien. Det kan bero på att regissören Weir inte längre kan frammana samma känsla av obehag när berättelsen ändrar fokus och plats. På det hela är filmen sevärd men det känns lite som att berättelsen  inte riktigt vet vilken väg den ska ta efter flickornas försvinnande. Tillsammans med eleverna försvinner mitt engemang i berättelsen.

Än idag har man guidade turer till Hanging Rock i Australien och talar om mysteriet med de försvunna studenterna. Det lustiga är att det faktiskt aldrig har hänt. Filmen är baserad på en bok men av någon anledning har filmen etsat sig fast i folks medvetande som en ”based on a true story”.

Regi: Peter Weir

Betyg: 10/10 första halvan för att sedan dyka ned till 4/10 slutgiltliga omdömet blir 6/10

Vertige ( 2009 Frankrike )

En grupp studenter väljer av någon outgrundlig anledning att fira sitt lov med bergsklättring i Kroatien. I gruppen är det bara två som är erfarena klättrare men det är en turistled så det gör inte så mycket att resten är amatörer. Väl på plats upptäcker sällskapet att leden är stängd men det hindrar inte ungdomarna att fortsätta. Naturligtvis är detta ett korkat beslut för snart kommer det visa sig varför turistleden är stängd.

Då jag är höjdrädd har jag aldrig förstått mig på tjusningen i att klättra i berg. Det finns bara en väg och den är ner på ena eller andra sättet. Den första halvan av filmen är gastkramande med rostiga säkerhetslinor, skrangliga broar och lösa stenar. Hade man spunnit vidare på detta temat människans kamp mot naturen skulle filmen fått ett mycket högt betyg. Jag sitter och ojar mig i soffan som den värsta Krösa-Maja. Tyvärr kastar man in den missbildade vildmarksseriemördaren ungefär mitt i filmen. Snacka om överflödig karaktär! Nu blir det sedavanligt spring och skrik i skogen och stugor fulla med lik. Problemet är att bergsklättringen var avsevärt mer rafflande än mördaren. Filmen blir 45 minuter hyperventilering följt av 45 minuter:Vaffö gör de på detta vis?

Regi: Abel Ferry

Betyg: 5/10

Fritt Vilt III ( 2010 Norge )

Finns något som är värre än en sequel i filmsammanhang? Det rätta svaret torde bli en prequel. Hur spännande är det egentligen att se en film om vad som redan hänt? Listorna på misslyckade prequels är många och långa ( Star wars t.ex ). Det finns en del undantag från regeln, Gudfadern II är både en prequel och en sequel vilket funkar bra. Jag har även mina förhoppningar om den kommande The Thing.

Fritt vilt III är en prequel, vi får nu se vad som föregick händelserna i del ett och två. Filmen startar under tidigt sjuttiotal och visar Geirs miserabla barndom som naturligtvis gör honom till en mördare. Historien hoppar raskt fram ett decennium och vi får än en gång stifta bekantskap med korkade stadsbor som inbillar sig att naturen är en trevlig plats att vistas i på fritiden. Lite sprit, lite sex och sedan börjar folk dö samt springa runt skrikandes i skogen oförmögna till att tänka rationellt.

De första tjugo minuterna satt jag och fingrade på avstängningsknappen och funderade om det inte vore bättre att läsa Lehanes senaste bok men när folk började trilla av pinn hände det något, filmen blev riktigt spännande. Visst, jag är svag för vildmarksskräckisar men trots att man sitter med facit i hand lyckas regissören skapa spänning och en känsla av osäkerhet, studtals glömmer jag faktiskt bort att det är en prequel tittar på. Manuset är stabilt och skådisarna helt ok. Fritt vilt III bjuder inte på några större överraskningar men vill man ha en skogsslasher fyller den sin funktion mer än väl.

Regi: Mikkel Brænne Sandemose

Betyg: 7/10

Hatchet ( 2006 USA )

Jag var lite sugen på en lättsam skräckis, en berättelse med mördare och korkade ungdomar som springer runt som yra höns i ett hus eller naturen. Hatchet verkade vara den rätta medicinen då både namn och omslag ingav förhoppningar om att filmen eventuellt  skulle kunna infria mina specifika önskemål och det gjorde den med besked!

Ett gäng  killar har åkt till New Orleans för att festa loss. Då vi befinner oss i New Orleans är det naturligtvis Mardi Gras, så fort en film är lokaliserad till New Orelans är det Mardi Gras oavsett tid på året. Under filmens första tio minuter har jag sett mer kvinnobröst än vad de ser på mammografiavdelningen under en månad. Det verkar som att festivalen i huvudsak  går ut på att tjejer ska flasha brösten. Märkligt. Två i sällskapet drar i väg på en guidad spöktur i ett träsk. Snart har båten gått på grund och turistsällskapet jagas av en man som är så missbildad att jag förundras av att han överhuvudtaget kan röra sig. Blodet sprutar, lemmar slits av och huvuden rullar och jag sitter och gapskrattar för spännande är det inte. Möjligtvis har jag snubblat över en skräckfilmsparodi men det spelar egentligen ingen roll för Hatchet är blodigt underhållande och jag fick precis det jag efterfrågade. Fiffi verkade dock tycka att filmen var desto rysligare. Det kan möjligtvis vara så att jag är totalt avtrubbad 😉

Regi: Adam Green

Betyg: 5/10

Just Before Dawn ( 1981 USA )

Jag har skrivit det tidiga och skriver det igen: En av mina favorit  sub-genrer i skräckområdet är stadsfolk som gör misstaget att åka ut på landsbygden/skogen/naturen. I Just before Dawn, en skäckis jag hade helt missat om det inte vore för Trash is King  och Glory Box, väljer några att campa i skogen trots lokalbefolkningens varningar. Naturligtvis bebos skogen av inavlat folk där en del är sällsynt mordiska och snart läggs liken på hög.

Något mästerverk är kanske inte filmen men den är småspännande och vill man av någon anledning se Jamie Rose från Falcon Crest toppless så tillfredställs även det behovet, den även alltid stabile George Kennedy är också med på ett hörn i rollen som skogvaktare.

Det jag vill lyfta fram är musiken och miljön. Musiken är riktigt ruggig och jag kommer direkt i rätt stämmning när filmen startar. Filmens miljöer är naturligtvis skog och åter skog men en del scener sticker ut. Den övergivna kyrkan är ett otrevligt inslag som och scenen vid hängbron är riktigt spännande. Personligen hade jag lite svårt för mördaren som mest liknar ett förvuxet barn med pipig röst, jag blev egentligen bara irriterad och speciellt mycket skräckinjagade inte den här vildmarksmarodören. Gillar man genren ska man absolut se Just before dawn annars är det kanske inte en film som man behöver jaga fatt på. Jag tar gärna emot fler tips på s.k vildmarksskräckisar då jag inte verkar tröttna på dem i första taget.

Regi: Jeff Lieberman

Betyg: 5/10

Severance ( 2006 storbrit )

Ett vapenföretag bestämmer sig för att ha en kick-off i den ungerska vildmarken. Resan börjar med att bussen kör fel och kontorspersonalen hamnar vilse i skogen. Mycket snart finner de sig  vara jagade (händer alltid när man beger sig ut i vildmarken) och kontorspersonalen  i sina armanikostymer och lågskor är ett lätt byte för jägarna.

En korkad men rolig film anser jag, min fru som hatar skräckfilmer ansåg dock att den inte alls var rolig, bara dålig och otrevligt spännande. Sanningen ligger nog däremellan, då filmen inte är någon ny ”Shaun of the dead” men inte heller någon ”Wrong Turn”. Det är en blandning av ren komedi men också en del grafiska otrevligheter såsom de obligatoriska räx/björnsaxarna. Vissa partier i filmen är riktigt roliga  men storyn är i tunnaste laget och hade mått bra av lite mer bearbetning.

Regi:  Christopher Smith

Skådespelare: Toby Stephens, Andy Nyman

Betyg: 6/10