Mission Impossible: Rogue nation (2015 USA)

MV5BMTQ1NDI2MzU2MF5BMl5BanBnXkFtZTgwNTExNTU5NDE@._V1__SX1857_SY903_Den femte filmen om Ethan Hunt och hans kollegor i IMF startar med att organisationen läggs ned av den amerikanska regeringen samtidigt som Hunt upptäcker att det finns ett sorts anti-IMF, The Syndicate. Denna organisation är så hemlig att ingen känner till den. Politiker och tjänstemän på regeringsnivå anser att Hunt jagar hjärnspöken och lyssnar inte på varningarna.  Han vägrar acceptera beslutet om nedläggning utan går istället under jorden för att avslöja organisationen.

Den här filmen har ganska mycket gemensamt med många Bondfilmer. Man reser jorden runt och varje plats föräras med en actionscen eller två. ”Handlingen” är mest en ursäkt för att man ska bädda för lite fart och fläkt. Skådisarna, miljöerna och actionscenerna är det inget fel på. Vi bjuds på hisnande motorcykeljakter, omöjliga inbrott, lite sekundjakter och ett par fighter. Curise och co sköter sig väl. Simon Pegg agerar comic-relief och har en manick redo för varje situation som tänkas kan, Ving Rhames och Alec Baldwin tävlar i vem som är mest butter, Sean Harris är bra som skurk och Recbecca Ferguson får tala svenska.

Mitt problem är manuset där det skiner igenom lite väl mycket att man snitslat upp en bana från A till Ö. Vad som än händer finns det alltid rätt manick i Peggs arsenal, folk förflyttar sig till rätt position i ett rum eller stad så att Hunt kan lösa sitt uppdrag. Filmen påminner så smått om en orienteringsrunda där man bytt ut skog och mark mot hela världen. Detta gör att filmen får inget flow och känns alltför konstlad och statisk. Därmed jag får svårt att bry mig om vad som händer med personerna på duken för jag vet att det alltid kommer ligga en manick eller att en person står på rätt plats när Cruise och co behöver det för att lyckas med sitt uppdrag som trots allt inte verkar vara speciellt omöjligt trots att de jagas av hela världen. Det blir faktiskt så förutsägbart och ospännande till slut att jag får kämpa mot sömnen i biomörkret. Ibland funkar det förutsägbara, ibland inte. Här funkade det inte alls.

Regi: Christopher McQuarrie

Betyg: 5/10

Piranha 3DD (2012 USA)

En vattenpark ska slår upp sina portar och för att locka (?) folk har man frasen: Double D’s get in for free! Jag undrar lite försynt vilken målgrupp parken riktar sig till då barnfamiljer och inhyrda strippor samsas på samma rekreationsyta. Vad man inte vet är att de blodtörstiga pirajorna har spritt sig från förra filmens sjö och hittar naturligtvis en väg in i vattenparken vilket resulterar i blod, död och gungande bröst.

Gänget bakom Feast filmerna ligger bakom uppföljaren till Ajas lyckade remake av 70-talsskräckisen Piranha. I och med detta minskade chansen för en lyckad uppföljare rejält. Utan någon större finess försöker filmmakarna vara roliga och lite småcrazy. Man verkar ha gått efter devisen: ”Ju sämre desto bättre.” Inget kunde bli mer fel, resultatet blir en film full med desperata ”skämt” som slutar i sex eller blod (vid ett par tillfällen lyckas man även kombinera dessa två saker).

På ett eller annat sätt har man lyckats klämma in David Hasselhoffi en roll som sig själv och det är åtminstone lite roligt, men bara lite.  Även Ving Rhames från förra filmen har man lockat till sig, hur det gick till vet jag inte men det har säkerligen något med pengar att göra – mycket pengar får man hoppas. Som tur är så verkar filmen ha gått ganska dåligt så det verkar inte vara någon uppföljare på gång för den hade jag troligtvis sett. Sorgligt men sant.

Regi: John Gulager

Betyg: 1/10

Piranha 3D ( 2010 USA )

Ett jordskalv öppnar upp en undervattensjö som varit isolerad i miljoner år. Ut ur den underjordiska sjön strömmar det tusentals förhistoriska och mycket  hungriga  pirajor. Tajmingen för de hungriga fiskarna  kunde inte vara bättre då skollovet precis startat och vattnet är fyllt med glada och fulla ungdomar.

Jag är nog lite trög till sinnes så här framåt höstkanten. Det tar ungefär halva filmen innan jag inser hur regissören Aja resonerat. Han har ett manus som i stort sett är omöjligt att förvandla till en bra film, vilket redan orginalet bevisade. Han har ställts inför två val: Göra det bästa av situationen och producera en halvtaskig skräckis eller bara ösa på för fullt med alla skräckfilmsklicheer han kan komma på. Aja valde det senare alternativet, och det tackar jag för.

Filmens första halva är en orgie i stringbikinis, uringningar, silikonbröst och Belgian Blue killar. Det känns lite som de där usla showerna som gick på MTV i början av 90-talet där ungdomar klädde sig sexigt och dansade utmanande till kass musik. I och för sig är någon show på MTV bra?

Stadens förståndiga polis spelas av Elisabeth Shue och Ving Rhames är Vice Sheriff. De gör vad som krävs enligt manus även om jag velat sett mer av Rhames, vilken röst den mannen har!  Lite cameos av Eli Roth, Christopher Lloyd och Richard Dreyfuss kan man också glädjas åt. Resten av skådespelarna har inte direkt fått sina roller pga av sina skådespelartalanger om ni förstår mig rätt.

Filmen riktiga lyft sker när fiskarna attackerar festen maken till blodbad och ”over the top” våld har jag sällan skådat. Båtmotorer, rullande huvuden, krossade och kluvna kroppar samt tuggande pirajor i en salig röra.Här är Aja i högform men det är så överdrivet att det blir underhållande.

Piranha är absolut ingen stor filmkonst men på sitt eget lilla speciella sätt är den faktiskt ganska underhållande. Filmen mottogs relativt väl i USA även om den halvfloppade men det är snack om en uppföljare.

Regi: Alexandre Aja

Betyg: 6/10

Imorgon blir det flygskräck

The Tournament (2009)

tournament-movie-pic2Var sjunde år sker en tävling mellan världens 30 bästa lönnmördare. Den som överlever vinner 10 miljoner dollar. När en alkholiserad präst av misstag dras in i tävlingen beslutar sig lönnmördaren Lai Lai att försöka rädda honom.

Det skjuts, exploderar, nackar knäcks, biljakter och naturligtvis strippor så tittaren får lite naket på köpet. Om någon  ändå hade tänkt: När vi har såpass bra skådespelare,  varför inte fixa till en vettig dialog och kanske ge dom en möjlighet att skådespela så skulle man nog haft en ganska bra film. Nu är det tyvärr en pina på en och en halv timme. Några få korta ögonblick b.la en biljakt tar sig filmen men i övrigt är det inte mycket att hänga i julgranen. Synd på så bra skådisar men de fick åtminstone betalt för eländet. Manusförfattaren och regissören borde få smisk!

Regi: Scott Mann

Skådespelare: Robert Caryle, Kelly Hu m.fl

Betyg: 2/10